Derealisation?

Idag va ja jätteseg på morronen å hade totalt glömt bort att ja skulle va hos AL kl 8.30 ist för som vanligt vid 10. Sussi å Jennifer kom in vid 9.30 å då hade ja somnat om i soffan. Va tur att de kom annars hade ja inte kommit iväg. Fíck sitta å vänta 1h på 11 innan AL kunde prata me mig. Satt å rita i dagrummet. Rita de vanliga. Min demon som sitter fast på min rygg. Ja sitter me sönderskurna armar å en snara runt halsen me en tom alvedonburk brevid mig å en skalpell å massa skalpellblad och runt oss så brinner det. Rita en gravsten vid en blomma och eldklotet oxå på en annan teckning. Ja saknar bildterapin som ja gick på innan. Den nya arbetsterapeuten på 11 kan inte bildterapi tyvärr så de finns inte längre.När David va här i lördes berätta ja om mina overklighetskänslor igen. Han sa att de fanns nåt som hette derealisation å de innebar just att man inte tror att de som händer är på riktigt. Sa de till AL idag å att ja tycker de är asjobbigt att känna att allt inte är på riktigt. Berätta oxå att ja inte kände nån dödsångest när ja skulle sövas denna gången. Hon tyckte inte de va bra tecken. AL sa att hon, Anna, Inger, Ulrika å nån av min personal skulle ha ett möte om mig imån. Sa att ja tyckte synd om dem att de skulle prata om nåt så ointressant som mig..Berätta för AL sen att ja svalt mer grejor. Igår. Svalde ännu mer idag. När ja kom hem kom Inger å la om mina armar. Hon undra om allt vasst kommit ut. Ja sa nej, vet att där är kvar. Tillslut sa ja att ja svalt mer igår. Hon sa att hon va tvungen å ringa min mamma för att hon skulle veta om ja blev akut sjuk när ja va hemma. Skulle på Idags 20årskalas idag. Sa att hon bröt mot sekretessen om hon gjorde de. Men hon sa att hon inte brydde sig om de när de gällde livshotande saker. Fick prata me mamma oxå. Kände mig så himla elak å hata mig nåt jävulskt då. Vi bestämde att ja skulle va me på mötet imån fast att ja skulle komma 30min efter de andra. Ja skulle åka hem me 8 bussen för mamma ville inte lämna mig ensam hemma. När Inger gått packa ja mina saker. Mats kom å sa att Inger ville prata me mig i telefonen. Hon sa att ja kunde dö närsom och att hon inte ville lägga de på mamma å pappa. Ja kunde tex dö i sömnen av att nåt blad skar av en artär el nåt tex. Hon sa att ja va tvungen att åka till sjukhuset å att hon ringt ambulans. Blev inte alls glad. Visste att de inte skulle göra mer än att röntga ändå å att ja bara skulle få ligga där å vänta en massa onödig tid. Å precis så blev de. Fick prata me Alexander idag igen. Han sa att ja skulle till röntgen. När ja vatt där fick ja komma ner på akuten igen å sen fick ja upp till röntgen igen för å ta ytterligare nårra bilder. Sen kom en annan läkare å sa att de inte skulle ta upp det å att ja fick gå hem. Kl va 17.45. Skulle hinna me 18.10bussen till Markaryd. Ringde mamma å sa de men hon sa att ja inte fick åka hem för Inger. Hon prata me Mats å de va eniga. Blev sur för att ja ville va me å fira Ida. Kände att ja svek henne. Henne oxå....Gick å satte mig på balkongen. Mats ringde på men ja öppna inte å när han kom in så svara ja inte på hans frågor. Han sa att om ja inte svarade så skulle han skicka mig till Växjö. Blev asarg. Han ska fan inte tro att han kan hota me de å få mig å prata bara för de. Sa att ja skiter i vilket å att ja ville va ensam å att ja skulle va me på mötet imån sen sa ja inget mer. Sen ringde han på igen å ja öppna inte. När han kom inte fråga han va min medicin som ja skulle ha me mig till Markaryd va nånstans. Lämna dosetten å sa att ja tatt kvällsmedicinen. Efter en stund ringer han på igen. Öppna inte denna gången heller. Då undrar han va morronmedicinen är. Sa att de va borta. Han undra om ja tatt dem el om ja slängt dem. Sa att ja gömt dem. Då ville han att ja skulle ta fram dem. Vägra. Då hota han me Växjö igen. Sa igen att ja skiter i vilket. Sen sa ja att ja tatt dem oxå sen tog de ett tag innan han gick. Vet inte va ja ska göra ikväll. Har asont i magen. Va därför ja svalde de grejorna för att ja vet att de gör så ont. De är ju Let's dance, kanske tittar på de.




Undrar bara en sak. Om de nu va så himla livsfarligt att ha dehär grejorna i magen, varför skicka de hem mig då? Inger sa att ja kan dö närsomhelst men läkaren säger att de kommer ut så småningom.



/ Sandra