Läkarbesök hos Maria på endokrin

Idag va de dags för läkarbesök hos Maria på endokrin i Växjö. Det är hon som håller koll på min tumör. Hade sett fram emot besöket för de va längesen vi sågs nu och jag hade en del frågor som vanligt. Hon börja med att säg att vi inte skulle hälsa i hand för att det gick vinterkräksjukan på avd 3 och 4. Proverna var ok förutom natrium och kalium som låg högt respektive lågt så det var anledningen till att jag kände mig som jag gjorde och till att blodtrycket va så högt när jag var och lämnade proverna. Hon ville ta fler prover så jag skulle inom lab innan jag skulle hem. Jag frågade om jag kunde få bli av med det tradiga kortisonet el iaf minska dosen men det ville hon inte sätta ut för att då sa hon att jag snabbt skulle bli dålig igen. Det blev såklart psykprat oxå. Hon tittade på mig och såg lessen ut. Hon frågade oxå om hur det gått med NP-utredningen. Sa att jag skulle prata med dem 21/3 och få reda på vad de kommit fram till. Hon sa att av alla de som hon skickat dit för utredning så var de 2-3st som inte blitt nöjda och de va de som inte gick dit. Innan vi gick så sa hon "ja måste bara få krama dig!" Sen kramade hon mig så hårt å länge att ja nästan inte fick nån luft. Gulligt av henne, när jag kom hälsade vi ju inte ens i hand pga smittrisken.. =)

/ Sandra

Nötmassa ist för mandelmassa

Idag kom Emelie å hämta mig på Aktivitetsverkstaden för vi skulle fika på Boken. Va nervös, hade inte vatt där innan å de va en massa folk där som ja inte kände. Alla satt vid ett bord när vi kom å de va semla som fika. Som gjort för ångest...Satt mig brevid Emelie å Ulrika. Bad Emelie fråga om de va nötter i och de va det inte. Efter en stund tog ja ett litet bett på semlan sen blev de panik. Kände hur de kliade å stack i halsen och hur det började svullna. Tänkte shit, inte här å nu mitt bland alla som ja inte känner! Reste mig ut å drog ut Emelie i korridoren. Sen va de precis som att ja inte visste va ja skulle göra. Emelie hjälpte mig att ta sprutan å hämtade vatten så jag kunde ta mina betapred. Fick reda på sen att de hade hackade nötter i mandelmassan och att den som gjort semlorna inte va där när Emelie frågade om det var nötter i. Så var det med det. Men det gick ändå bra denna gången. Emelie va med mig och hämtade ut fler sprutor på apoteket. Betapreden hade jag inte fler recept på så jag sa att ja var tvungen att låna de som personalen har hos sig eftersom jag ska till Malmö i helgen. De skulle ringa Inger så att hon fick ordna ett nytt recept på dem.

Vill inte klandra nån bara uppmärksamma folk på att det inte krävs så mycket för att framkalla en anafylaktisk chok för den som är riktigt allergisk. Tänk tex därför aldrig att "men det kan väl inte spela nån roll om jag diskar denna skålen el inte fast det har vatt nötter i" och sen häller upp nåt annat i skålen, för det spelar roll. Stor roll. Att inte diska skålen innan leder till att sätta en allergiker i ett vägskäl där ödet väljer livet el döden.

/ Sandra

Kaos

Jaha..Sen ja skrev sist har de vatt ett himla kaos. Börja på kvällen den 19/1 me att febern steg till 38.5*. Hade så ont i kroppen att ja knappt kunde sova. På morronen den 20 vakna ja me 39.6* feber. Skulle till Åsa i Vxj. Orkade inte men ville ha ett avslut eftersom ja inte vatt där sen i maj förra året pga olika anledningar. Sa till personalen att febern stigit men öste i mig nårra alvedon å åkte iväg som planerat ändå. Somna i bilen direkt å vakna av att taxichaffisen sa att vi va framme. Samtalet med Åsa gick bra faktiskt. Lite obehagligt men ändå ok. Orkade inte bry mig så mycket heller...Innan ja åkte hem va ja uppe på akutmottagningen å hälsa på Lena i receptionen. Hon är så snäll å mysig! Hon sa att ja får messa henne om ja vill =) Sen va ja å ringde på PIVA för å se om Anna jobba men de gjorde hon inte. Synn! MEN! De kändes SÅ bra att kunna vända dörren till avd ryggen NÄR JAG VILLE!!!

Sen kom taxin å ja somna som en klubbad gås. Hann precis hem innan Inger kom. Hon skulle komma å ta febern å se hur mycket kortison jag behövde. Kände mig mycket bättre när hon kom och faktiskt så hade ja inte så mycket feber då heller. Gav henne foldern om sekundär binjurebarkssvikt och feber. Enl den så ska kortisondosen 3dubblas när man har feber över 39* och man ska överväga att söka sjukvård pga att man behöver kortison iv + saltdropp. Men eftersom febern sjunkit så skulle de räcka med att höja dosen en halv gång. För att va säker så ringde Inger endokrin i Vxj och de tyckte att en halv gång var bra eftersom risken va stor annars att ja skulle gömma tabletterna och vägra ta dem för att är rädd för att gå upp mer i vikt av dem. Inger bestämde att de skulle ta febern igen vid kl 19 på kvällen oxå skulle hon komma dan efter igen. På kvällen hade febern stigit igen så ja hade ökad kortisondos över helgen.

På fredagen kom mamma å pappa upp till mig me Sammie. Ja skulle passa han över helgen när de skulle till stugan. Va så himla glad. De stanna hos mig hela kvällen och vi hade jättemysigt. Fick mycket beröm för Sammie av personalen. De tyckte han va fin =) Han blev jätteglad när Einav å Elisabet kom på kvällen för att ge mig nattmedicinen. När mamma å pappa åkt så va ja jättetrött å drog överkastet på sängen. Då tog sig hunden friheten att bara traska rakt upp i sängen å lägga sig med en duns. Sen när ja gjort mig klar inför natten så låg han i min säng en bra stund innan han gick å la sig i soffan. En av minna drömmar gick i uppfyllelse! Ja har alltid haft som dröm att få ha en hund i sängen och nu blev de äntligen verklighet =) Sammie kom upp till mig flera gånger på natten. Han låg där inte så länge i taget för att han blev varm men ändå, de va mysigt. Sen kom han å puffa på mig vid 7 och va jättepigg på att ut å gå. De va inte jag men de va skönt när vi väl kom ut. Gick en längre runda än ja planerat. Va ute i 45min. När vi kom hem så fick Sammie mat och som vanligt pilla han bort sin medicin. Sådan lillmatte, sådan hund??? ;) På eftermiddan gick vi en långrunda. Va uppe vid Sunnerbohov. Där va fint. På kvällen gick vi längs me Lagan. Skönt att ha Sammie. När ja har han så kan ja inte låta Demonen ta över och stanna inne för att han säger att ja ska de och för att nårra förföljer mig annars för Sammie måste ut. Hoppas på att kunna träna bort känslan att nån är efter mig. Hela kvällen låg ja å Sammie i soffan å päste sen hoppa han upp i min säng när ja gick å la mig. Min säng är rätt så hög så när Sammie ska hoppa upp så får han inte alltid med sig bakbenen. Då glor han på mig och tycker på fullt allvar att ja ska gå ur sängen och lyfta upp honom och sen lägga mig igen. Knäppa jycke hihi =)

På söndan kom hela fam upp till mig. Va jättekul för Alle har inte sett hur ja har de. Fick en fin orkidé av han. Hade lagat middag som va klar när de kom. De uppskattades =) Va mysigt att Alle kom, har saknat han så! Hemma så är han mest på sitt rum men lixom vetskapen att han finns hemma är ändå så annorlunda jämfört med att de är tyst och att han inte är i samma hus. Han gilla min mob, fick lite bra appar och sånt. När de åkte igen så blev allt så himla tomt! Helt plötsligt blev allt bara dötyst. Titta lite på TV innan ja somna. Va så himla sjukt trött men de bara kom som från ingenstans. Febern kom tebax oxå. Precis som om de hållt sig borta när ja hatt mycket å göra.

På måndamorronen kände ja mig jättekass igen. Febern hade försvunnit men tröttheten i korppen va enorm oxå va ja rastlös i vänstra sidan. Kittlades sådär otäckt på insidan som de gör ibland. Va borta på Brunnsgården å beställde pysselmaterial. Fick beställa va ja ville ur Pandurokatalogen =) Sen ringde de. De undra va ja hade gjort i helgen mer än att passa Sammie. Hmm...Inget faktiskt. Sovit sovit å sovit kom ja på. Ne, ja hade mest legat i soffan å mysit me Sammie å vaknat till då och då. Hade glömt de på nåt lustigt vis. Efter Brunnsgården gick ja lite på stan för att få lite frisk luft. Minns att ja börja känna mig dålig. Nästa gång ja tittar upp så ligger ja i en säng med en massa sladdar på mig. Medvetandesänkt igen...=/ Hade ramlat ihop på stan. Mitt i snön. Hade krampat och inte reagerat på smärtstimuli. En läkare såg när ja föll ihop och sprang fram till mig. De va visst Matilda visa de sig. Hon hjäpte mig lite när ja brötit högerbenet. Faster känner hennes mamma som oxå såg allt. Sen va där nån från narkos som hjälpte till innan ambulansen kom. El ja, ambulanserna. Av nån anledning så kom de två st. De kände igen mig allihop har ja fått höra. Sen hände de som kaosa till hela min tillvaro. Vände upp å ner på allt, kasta vettet fram å tebax, förvrängde verkligheten och fick mig att tappa förståndet och bara fokuserade på en sak: De ska få slippa mig nu för alltid.
När ja ligger där på britsen, kall och orörlig. Utom kontroll för allt, så himla sårbar och utsatt så är de plötsligt nåt som swichar förbi allt det där svarta mörkret som hör medvetslösheten till. Hörseln kom tebax en kort kort stund. Sen försvann den igen för att swicha förbi lite senare igen. Tur, otur, flyt, oflyt, ja vet inte, men de ja hör är en grötig röst. Förstår inte mer än två ord av det som sägs. "Hon simulerar". Hinner tänka "de gör ja då visst inte!!!! och uppfatta att ja inte kan röra mig el prata" innan ja sugs tillbaks till medvetandesänkningarnas land. Vaknar i ett litet rum med en stark lampa i ögonen. Har en massa sladdar överallt och har fruktansvärt ont i bröstet och käkpartiet. Sen är de nån som kikar fram och berättar att ja ligger på HIA. Va väldigt okoncentrerad och tyst och lessen men minns inte varför. Sen kom mamma. Skönt å se henne men gilla inte tanken på att hon kört enda från Markaryd å hit bara för å hälsa på mig och att hon va orolig för mig. Sa först ingetnting alls men sen berätta ja varför ja legat å tänkt på att ja skulle ligga i kulverten ist. För att ja hört den där grötiga rösten säg att ja simulerade. Blev jättelessen bara när ja tänkte på de. Ja simulerar inte!!!! Ja tycker inte alls de är kul å va på sjukhus!!!! Ja avskyr de!!!! Mamma berätta för personalen och de fick mig att svara på lite frågor ang det. Fick reda på att den grötiga rösten tillhörde en dansk narkosläkare som den andra läkaren som hade hand om mig tillkallat för att ja skulle läggas in på IVA. Sen gjorde lite omständigheter att de blev HIA ist. Ja tyckte iaf inte att ja skulle va på nån avd alls eftersom ja inte är värd de och sa gång på gång att kulverten är mer lämplig om ja tvunget ska ligga nånstans. Ja va helt övertygad om att narkosläkaren ville mig illa eftersom att om han trodde att ja simuelerade så visste han att ja hörde och om han av nån anledning skulle tro att de va en vanlig medvetandesänkning så borde han om nån veta att hörseln är de som lämnar en sist. Dessutom va ja säker på att eftersom han sagt att ja simulera så stod de i min journal och då tyckte all personal både på akuten å på HIA att ja va en stor jäkla idiot. Madde sa att de inte alls va så, att ingen tyckte det på avd. Svara att de visst tyckte det men att de inte får säga till mig att de tycker så. Men hon höll fast vid att de inte tyckte så och sa att hon skulle skriva en avvikelseraport på det som hänt. Innan mamma gick så lovade ja att ja inte skulle göra nåt och att ja skulle ligga kvar på mitt rum och inte gå ner i kulverten. Men de blev väl sådär med det. Upptäckte att alla sladdarna va inte va kopplade till en apparat brevid mig utan till en dosa på magen. En telemetriapparat med andra ord. En bärbar EKG-apparat. Har hatt en sån hur många gånger som helst men ändå fick ja för mig att de va en bomb och slet bort sladdarna. Då börja de förstås pipa så de satte tebax sladdarna så för att lösa de så koppla ja bort själva dosan, gömde den i sängen och gick mot kulverten. Eftersom de börja pipa då igen så hann ja inte särkskilt långt innan nån kom och visa in mig på rummet igen. Va väldigt förvirrad och pratade inte så mycket. Men när ja väl pratade så blev de som om hälften av de man mena kom ut genom munnen, resten samlades inom en och bubbla tillslut över i en flod av osammanhängande ord och meningar. Tex fick ja syn på en teckning på väggen som ja gjorde första gången ja va inlagd på avdelningen 2008. En nalle som kramar ett hjärta. Ist för å säg "den har ja gjort" så blev det "min teckning!". Först fatta de inte att ja sett teckningen över huvud taget. Sen blev de "ja där är en teckning, den har nog ett barn gjort". Upprepade tydligt "nej, de är MIN teckning!" många gånger. Sen börja de oxå titta på teckningen och sa "ja den är fin, den har hängt där länge". Visste inte hur ja skulle få dem å förstå att de va ja som gjort den och begriper inte varför ja tyckte de va så himla viktigt heller. Iaf så sa ja helt plötsligt "de står samma" och peka på teckningen och höll upp mitt patientarmband. "Va, är de du som har gjort den?!" Ja, sa ja nöjt och gick in på mitt rum och la mig i sängen å titta på TV och sa inte ett knyst på ett bra tag. Så mycket "jobb" för få dem å fatta å sen inte bry sig..=/ Sen övergick tystnaden i okontrollerat pladder utan mening samtidigt som ja stirrade rakt in i tomheten. Madde å Lotta va inne hos mig innan nattpersonalen kom. Va så himla trött men ändå forsa bara orden ur munnen. Va som om att ja hade vatt tyst så länge så att all pratenergi skulle ut på en gång på så kort tid som möjligt. Fick in lite ritpapper sen så satt å rita tankar å andra läskigheter ett tag innan ja somnade.

På morgonen försökte de få i mig frukost men jag vägrade. Mats från Bergagatan kom upp till mig med lite kläder och sen kom AL. Pratade först lite med Mats men sen blev jag tyst. Pratade lite med AL. Sa att jag var lessen över vad narkosläkaren hade sagt å berättade om mörka planer. Var helt insnöad på dem å pratade på om dem osammanhängande. Efter att AL gått var det rond. Minns inte vem läkaren var, men det va en manlig iaf. Han undra vad ja skulle göra när jag kom hem och ja svarade ärligt. Sen sa han att jag skulle bli utskriven efter middan. Tyckte de va jättebra å satt å rita läskigheter i väntan på att få åka hem. Helt plötsligt kommer AL tebax.
Försår du inte att läkaren är orolig för dig?
Nä, varför? Jag skulle få komma hem ju
Men de förstår du väl att han inte släpper hem dig när du är sånhär?
Nä, han sa att ja skulle få åka hem
Nej, han sa att du skulle bli utskriven härifrån men inte att du skulle få komma hem. Han tänker skicka dig till Växjö.
NEJ!!!!! Det ska han då visst inte!!!!!
Jo men du kan ju inte sitta å rita sånthär å säg att du ska skada dig, då blir det ju Växjö
Nej de blir de inte för ja tänker inte åka dit!!!!
Så du vill inte dit?
Nä de är klart att ja inte vill!!!!!!!!
Men han har bestämt sig för att du ska det.
Och ja har bestämt mig oxå, ja ska inte dit!!!
Men då vet du vad som händer...Då blir det vårdintyg och handräckning.
NEJ de blir de inte för ja tänker inte följa med dem!!!!
Börjar stortjuta.
Ja tänker inte åka dit!! Bara så du vet!!!!

Var väldigt orolig hela tiden och försökte smita från avd hela tiden. Gick inte så bra eftersom det satt nån hos mig hela tiden. Poliserna kom på kvällen. Åsa var den ena. Den andra hette Erika. Fick panik som vanligt och sprang ut i korridoren. Personalen och poliserna kom efter och drog in mig på mitt rum och tryckte ned mig i sängen. Storgrät hela tiden och höll ett krampaktigt tag om usk som satt brevid mig. Åsa sa att de inte var farliga och att vi ju kände varann sen långt innan. Ja, sa jag, och det var mycket roligare då, då när du inte var polis!!! Men jag är ju samma person som jag var då, försökte Åsa. Nej de är du inte! Du är otäck nu när du är polis! De drog ut mig i bilen genom ambulansintaget. Åsa satt med mig där bak. Efter ett tag slutade jag gråta och Åsa frågade om hon fick hålla mig i handen. Ok, sa jag. Men ja tyckte de va roligare när du inte var polis! Jag tycker inte heller detta är roligt Sandra, jag är så lessen för att du har det såhär, jag vill att du ska må bra.
Minns du första gången vi träffades Åsa?
Ja
De va på Idas logdans. Vi satt asfulla i badenbadenstolarna
Ja å du hade mitt mobilnummer. De hamnade i din mobil när Ida satte sitt SIMkort i den.
Ja, å ja hade Mias å Stefans nummer oxå. Alla Idas kontakter hade jag
Ja de hade du
Och sen sa du att jag skulle gå med dig bakom hönshuset och spy
...

Framme i Växjö
Du vet att vi måste hålla i dig när vi går
Ja vill inte det!!!
Men vi måste
Men jag vill gå själv! Ja kan ändå inte springa för ja har asont i benen och ni skulle hinna ifatt mig innan jag ens tänkt tanken att smita!
Men Sandra, du vet hur dehär går till...
Men då får ni inte hålla så himla hårt då, muttra ja surt

Uppe på mottagningen fick vi komma in i "andra väntrummet" direkt. Ja va väldigt orolig och gillade inte alls tanken på att ja skulle sitta bakom en låst dörr tillsammans med två poliser som glodde på mig. Fick tillbaks min mobil och visa bilder på Sammie. Sen kom läkaren. Minns inte va hon hette...

Fick berätta vad som hänt som vanligt och hon tog BT, puls å lyssna på hjärta å lungor.
Du ligger lite högt i tryck och puls.
Ja är rädd för poliser å är väldigt förvirrad
Ja, de har ju vatt rätt stökigt för dig idag och det är ju inte så konstigt att du är förvirrad efter allt det...
Du kommer få bli kvar på avd och sen är det så att det antingen kommer att vara nån hos dig hela tiden el så kommer de att titta till dig med jämna mellanrum, jag ska prata med min kollega.
Äh! Sitt inte å försök å försköna de! Säg som de är ist att ja är så jäkla dum i huvet å begriper inte mitt eget bästa så du sätter en 3a på mig! tänkte ja...
Har du tatt nårra droger el överdoser av mediciner?
Nej
Har du tatt droger innan?
Nej
Ok, men du kommer att få lämna drog och toxprov iaf
Jag fick gå ut i väntrummet och sitta där, poliserna hade vatt tvungna att köra så jag fick en stund för mig själv. Sen kom de från avd å hämta mig. Nina å Anette var de.
Kom in på mitt rum och installera mig där. Sen titta ja förvånat på Nina som stod kvar hos mig. "Du vet om att du har en 3a va?" Nä de visste ja inte, jäkla skit!...Sen gick vi ut å satte oss i soffan å prata lite. Sa att ja va helt snurrig och kände mig jätteförvirrad. Bison kom å fråga om ja inte hade nån mobil med mig.
Jo de hade ja väl, sa jag. El?
Ja men du har inte lämnat in den
Inte?! Men då vet ja inte vart den är...För ja tror att ja hade den med mig
Men då blir det kroppsvisitering, in på rummet..
Nä, lägg av...
Jo men du vet att de funkar så.
Sen råka mobilen ligga i BHn..Ooops! Fast ja hade faktiskt glömt att ja lagt den där. Gjorde de för att ja fick för mig att poliserna skulle ta den efter att ja vatt hos läkaren men när ja kom därifrån så hade de ju gått. Och eftersom ja lagt den på vänstersidan så kände ja inte att den låg där heller.
Ja vet inte va ja ska tro, sa Nina
Nä ja fattar att de låter dumt men de är sant, kolla i min journal så står de att ja har nedsatt känsel i vänstersidan...
Sen kom Asim in å sa att eftesom ja gömt mobilen så va de patientkläder som gällde så de va bara snällt att byta om till fångkläder... Sen kom nattpersonalen.

Kände inte alls för att gå upp när de blev morron. Personalen försökte och försökte men ja ville inte. Vägra äta oxå. Sen kom de förbannade läkarsamtalet...De va Alf. Ja hatar läkarsamtal å andra tillfällen där ja är huvudämnet.
Ja vill inte va här på LPT
De är försent
Vaddå försent?! Ja har vatt här inne i 2min, du kan inte sätta LPT på mig om ja går med på att va här frivilligt!
Jo, och imån ska du ner till 24
NEJ!!!! DE SKA JA INTE!!!! De står att ja får va här i 4 dygn å ja kom igårkväll!!!!
Nä så är de inte alls, de är bara nåt som finns men som ingen godkänt.
JO de är visst godkänt!!! Hanne har sagt de, Anders, AL å de har sagt att du har godkänt de för ja har fått va här i 4 dygn innan!!!!
Nä nu är de så att du ska dit imån
Blev helt rosenrasande samtidigt som ja blev livrädd. Ja vill inte ner dit!!!! Vägra först att gå ut ur rummet och sen när ja kom ut därifrån försökte ja sticka ifrån avd. De släpade in mig på mitt rum där ja blev ännu argare. Skrek att de skulle släppa ut mig så ja kunde dö för ingen där ville ändå att ja skulle leva. De sa att de inte var så.
Alla vet att ja bara vill ta livet av mig när ja är/ska bli flyttad på 24 och eftersom Alf vill flytta mig dit så vill han att ja ska dö! Släpp ut mig så kommer ni slippa mig för alltid! De är ju ändå de ni vill!
Han vill inte att du ska dö!
Jo de vill han visst! Han njuter när han säger att ja ska dit! Varför är de alltid jag som måste flyttas?! Varför kan de aldrig flytta nån annan som inte tar lika illa vid sig av att flyttas?!

Får sån panik å vill bara skada mig själv. Börjar dunka huvet hårt i väggen i brist på annat. Personalen försöker få mig att sluta. Ganska snart hörs svordomar och ett "ahhhhj fan va ont de gjorde!!!" från en i personalen.
Men ge fan i att sätta handen bakom mitt huvud då..!
Nu var de minst 5 personer som försökte få mig att sluta. Bältning var ord som hördes å ja fick bara mer och mer panik. De skrek att ja skulle lugna ner mig å ja skrek att de skulle släppa ut mig å att de kunde gå därifrån om de inte gjorde de för att ja inte bett om att nån skulle va hos mig.
MEN SLÄPP MIG FÖR HELVETE DÅ!!!! JA HATAR NÄR NÅN HÅLLER FAST MIG!!!!
Men då får du lova att lugna ner dig!
MEN JAAA!!!!!
Ok, släpp henne, sa nån och de räkna till 3 och drog sig hastigt tillbax.
Kvar satt ja i ett hörn på golvet med tårarna sprutande. Sen stoppa de i mig nåt lugnande som jag försökte spotta ut och sen tjatade ja isönder personalen genom att säg att ja ville ringa ett samtal.
Efter en lång stund fick ja det. De fråga om ja ville låna deras telefon el ha min mobil. Hade inte tänkt på att ja kunde ringa från  mobilen innan men tyckte de va bra om ja fick den för då kunde ja ringa till vem ja ville hur många gånger ja ville utan att de skulle koppla samtalen åt mig. Fick min mobil å stängde in mig i ett hörn i telefonkuren. Ringde först mamma å berätta att de sagt att ja skulle till 24. Sen ringde ja AL å sa att hon va tvungen å hjälpa mig för ja skulle inte orka om de flytta ner mig dit. Sa oxå att Alf sa att beslutet om att ja skulle få va på PIVA i 4 dygn innan ja blev flyttad till 24 va nåt som ingen godkänt å att han satt LPT på mig fast ja gick med på att va kvar frivilligt. AL lova att hon skulle göra vad hon kunde.

På eftermiddan kom min underbara älskade Anna och muntrade upp mig. Hon är den enda ja litar på fullt ut där å som verkligen förstår mig. Viss personal stör sig på att ja bara prata med henne ibland, de tycker att ja ska kunna prata med vem som där. Men ja tycker att de är bättre att ja bara pratar med Anna än att ja inte pratar med nån alls. Ja å Anna spela skip-bo. Hon hade inte spelat de sen vi spela det sist. Knappt ja heller hade de faktiskt...När Anna inte var hos mig så satt ja å skrev ett brev till personalen där ja förklarade varför ja inte ville till 24 IGEN. Skrev oxå att ja inte fattar varför de ber mig berätta de VARJE gång de blir tjafs om att ja ska dit eftersom ja skrivit brev innan som läkare å avdchefer har läst och lagt in i min journal. Jag å Anna pratade mycket om planer på vad jag skulle göra när jag kom hem. Det är alltid lättare att bli utskriven om man har planer på vad man ska göra. Det var bestämt att ja skulle ha Sammie över helgen så det var en stor grej. Sen pratade vi oxå om dethär med kämparglöd. Jag sa att ja orkar inte mer om jag blir flyttad. De tar den sista gnistan ifrån mig då. Får ja va kvar här kan ja ge livet en chans till men inte annars. Du finns inte nere på 24 å de är bara du som kan hjälpa mig upp från en sånhär svacka. Skickar de dit mig betyder de att de vill att ja ska dö för de vet om att ja inte vill leva om ja måste dit. Ja grät när Anna skulle gå hem och var jätteorolig på kvällen. Sov inte så bra. Vakna av mardrömmar, oro och smärta i benet. Vid 5.30 vaknar ja av att personalen står å bäddar sängen brevid mig och att de tagit min kudde som jag hade under benet. Sorry Sandra, men kuddarna är slut så du får bara ha en. Sen kom de in med en patient och efter de sov ja inget för hon snarkade så. Framåt 7.30-tiden fick ja öronproppar men då var de ju för sent för då börja de tjata om att man skulle gå upp. Men men, de man inte sover ena natten sover man väl igen nästa.. Anna fick upp mig men jag vägrade äta frukost. Vi satte oss i soffan i matsalen å pratade. Fråga om de bara va ja som hade vak å inte min rumskompis å de va bara ja. Sa att ja tyckte de va elakt mot henne å lägga henne på samma rum som en som hade vak. Sen kom min rumskompis ut i matsalen. Fråga Anna va hon hette men hon visste inte. Sa att ja tyckte ja kände igen henne. Hon satte sig vid oss å de va den ja trodde de va. Kul å träffa henne irl men inte just där. Sen va de läkarsamtal. Anna va med mig å ja va jättenervös. Men...de gick bra! =) Fattar inte hur men de gjorde de. Alf sa att han inte ville skriva ut mig den dan eftersom ja hade en 3a och att om de gick bra med en 2a tills imån så skulle ja få komma hem då. Frågade försiktigt vart ja skulle va och han sa att ja hade skött mig så bra så att ja fick va kvar på PIVA! Blev jätteglad men chockad och ville bara ut ur rummet snabbt så han inte hann ändra sig. Fråga om ja fick gå ut en runda oxå och de fick ja =)
Brukar tycka de är så skönt att få komma ut en runda bort från instängdheten, speciellt om Anna är med mig. Vi har alltid så roligt ihop även fast ja är långt under botten så har hon en förmåga att få upp mig till ytan igen. Och när ja väl är där och jag är mer mottaglig för saker som händer runt mig. Som vanligt hjälpte Anna mig så att jag fick åka hem. Sen hade ja min älskade Sammie hos mig hela helgen.
/ Sandra

Ren i hjärnan =)

Vet att ja inte skrivit på aslänge. Är ett inlägg på gång om hur sista tiden vatt. Kommer publiceras inom kort.

Idag va de dags för att lämna nya tumörprover och då ingår alltid blodtryck oxå. Faktiskt gick de bra att lämna proverna. Inte alls många stick men de krävdes att de va 2 som tog dem. Men men. När de va klart så sa ja "ni ska ta BT oxå". Jasså, sa de, de visste inte jag. Nähä men de ska ni. De kollade efter och det visade sig att jag hade rätt. Tyckte att hon pumpa länge innan hon börja släppa på trycket. Såg att hon va uppe i 200mmHg. När hon va klar titta hon konstigt på mig å fråga va ja bruka ligga på. 120-140/70-80mmHg sa jag. Hmm..Ok för undertrycket ligger jättehögt nu. Du har 140/110mmHg. Ojdå, ja är inte ens orolig nu. Lugn som en filbunke faktiskt fast ja känner hur hjärtat bankar av nån anledning.
Ja du verkar väldigt lugn.
Hon tog pulsen.
Vad brukar du ligga på?
70.
Du ligger på 110 nu, de är inte alls bra värden.
Nä, de va ju lite mer än vanligt...
Hon tog om BT och bad en annan ta om det oxå. Hon fick fram 135/100 efter en stund men pulsen va fortfarande samma.
Hur mår du annars?
Har väldigt ont i huvet å magen å mår jätteilla. De magonda sitter på högersidan vid revbenen. Har vatt så varje dag i ungefär 1v. Har kräkts endel å så oxå..
De gick iväg å prata lite, sen kom de tillbaks å sa att de skulle följa mig upp till akuten.
Satt där å vänta lite. De kom förbi en ambulanskille som kände igen mig. Han fråga hur de va me mig. Blev ett flummigt svar men hade mycket tankar i huvet.
Ja mår bra men de säger att ja har högt BT så de är därför ja är här idag, ja har inte gjort nåt.
Bra Sandra! Jättebra, va glad ja blir!
Kul att man kan glädja nån genom att göra ingenting =)
Sen kom usk tebax, de hade pratat me endokrin i Växjö. Vi skulle tebax till kem lab. Där sa hon att eftersom ja ska till Maria snart så räckte de att ja gick till VC å tog ett BT nån dag innan jag skulle till henne. Sen fråga hon hur ja mådde igen. Sa som innan och då svara hon att hon skulle följa mig till VC nu för hon ville inte bara släppa mig.
De första ja sa när vi kom in i receptionen va att ja inte hade gjort nåt utan att de va de på kem lab som ville ha dit mig. Fick komma in på ett rum å vila. Höll på å kräkas så fick en påse å en blöt kall handduk över pannan. De va väldigt noga me att ja skulle vila. Fick inte resa på mig alls. Va svårt för varje gång de kom in nån ny så sa ja automatiskt "ja har inte gjort nåt" samtidigt som ja reste mig snabbt upp. Efter en bra stund tog de BT igen å då va de bättre. De sa att ja skulle ligga där å vila 1h och sen skulle läkaren undersöka mig. Läkaren tog BT igen å fråga hur ja mådde. Sa som innan å gäspa. Han undra om ja va trött. Ja sa jag. Väldigt trött faktiskt. Sen gjorde han en neurologisk undersökning. Kolla känseln å hur mycket ja kunde lyfta armarna å benen. De är ju fortfarande så att ja inte har full känsel å styrka i vänstersidan å ja kunde inte lyfta armarna lika högt heller. Fråga om provsvaren kommit. Han sa att han skulle kolla och gick sen. Tyckte att de tog lång tid för honom att kolla det. Börja undra om de visa nåt anmärkningsvärt. Sen kom han in å sa "eftersom de är endokrin i Växjö som har beställt proverna så får du svar från dem. Men jag har bokat en akut CT hjärna nu så en usk kommer att köra dit dig.
Ehh..Jaha..Varför?
För att se så du inte har nån blödning el infarkt i hjärnan
Jahapp..Trevligt...
Men du kan ligga kvar här så långe. Ligga ner.
Ok..
Sen kom usk in me en truck! å sa att vi skulle åka nu
Men ja kan gå själv
Nä, de får du inte för du har högt BT
Kej..
Hon i receptionen sa att vi kunde gå in i väntrummet för CT å när vi kom dit så blev ja riktigt lessen. Alla tankar om vad jag är värd och inte värd kom som ett slag i ansiktet.
Usk till en röntenpersonal: Hallå, ja kommer med en patient till er nu.
Rtg: Nej
Usk: Jo hon skulle hit nu
Rtg: Nej det har vi inte tid me nu
Usk: Men hon skulle hit, det är en akutremiss från Kungshögen (VC)
Rtg: Inte en suck att vi får in det nu! Och ni kan ju inte bara komma hit så, läkaren måste ju ringa först!
Usk: Han har ringt, det är en akutremiss CT hjärna!
Rtg: Inte en chans att vi hinner det nu! Ni får vänta ute i andra väntrummet så får vi ta det sen isf
Usk: Men de där ute sa att vi skulle vänta här och de gäller en akutremiss på hjärnan för misstänkt propp el blödning.
Rtg: Men vi har inte tid nu! Du får ta ut henne härifrån!
På vägen ut från CT-korridoren sa ja tydligt å bestämt "jag vill inte dit, jag vägrar!!!"
Du ska in dit
Nej de ska ja inte alls! De har inte tid med mig, de vill inte ha mig där å ja vill inte ta upp en tid där!
Jo men du måste dit. De är inte hon som bestämmer det, det gör läkaren!
Ja tänker inte sätta min fot där! Ja tänker gå hem! Misstänkta blödningar/proppar måste diagnostiseras å behandlas snabbt för att de inte ska bli livshotande och hon sa att de inte har tid med mig och då betyder det att ja inte är värd att ta upp en tid där!
Så är de inte alls och du får inte gå hem nu, du måste dit. Vänta här nån minut så ska ja prata me hon i receptionen igen
Satt i väntrummet utanför å hörde va de sa.
Usk: Jag va inte välkommen dit med henne!
Rtg: Va? Men läkaren ringde ju o boka tid!
Usk: Men ja va inte välkommen dit med henne iaf och nu vägrar hon röntgas!
Rtg: Men ja ska ordna det. Läkaren har ringt å bokat tid.
Usk: Men du måste se till så att hon stannar kvar! Hon har ett allvarligt självskadebeteende och har vatt å sytt hos oss fred, månd, tisd. Hon tog väldigt illa vid sig för vad de sa till oss. Hon tror inte att de vill ha henne där, att de inte har tid med henne och att hon inte är värd att ta upp en röntgentid där. Om du inte ser till henne hela tiden kommer hon sticka härifrån illa kvickt och göra sig illa på nåt vis!
Rtg: Men vänta här så ska ja prata me dem på CT
Usk kom ut sen å sa att de va en person som röntgades nu och att ja stod på tur.
Ja vägrar! Ja ska inte dit!
Usk: Jo de måste du. Sitt kvar här nu.
Rtg satt å titta på mig hela tiden så kunde inte sticka därifrån. Va tur för dem att ja mådde så kasst som ja gjorde. Hade ja orkat resa migg upp utan att spy så hade ja dratt därifrån.
Blev tvingad in i CT-rummet. Den där rtgsköterskan va inte alls trevlig då heller. Sa att ja inte ville va där för att de inte hade tid med mig å att ja inte ville ta upp en tid där. Fick till svar att de aldrig har tid men att de gör de ändå.
Vet inte om jag är känslig men jag blev väldigt ledsen för det hon sa iaf...
När röntningen va klar kom de fram å sa: Du hade ju tid för MRT nästa vecka.
Ja
Vi tar de nu när du ändå är här så slipper du de då för de är lediga just nu.
Ok visst...
Fick gå till omklädningsrummet på MRT-sidan å byta om å sen va de dags att hoppa in i magneten. Tycker inte om det. Känner mig trängd på nåt vis å de där höga knackande ljudet som hörs hela tiden lättade ju inte på huvudvärken precis...Förstår varför de måste söva mindre barn innan de kan skicka in dem i magneten..!
När MRT var klar efter 30min kom en sjukhusvärdinna å körde mig tillbaks till VC och där fick ja ligga å vänta på läkaren ett bra tag. Han va inne en minut å sa att svaret från röntgen inte kommit men sen kom han vid kl 14 å sa att de va ingen propp el infarkt i hjärna.
Va så himla skönt att höra!!! Ja va "ren" i hjärnan =)
Sen sa han att ja skulle få gå hem efter att en ssk hade vatt inne hos mig å pratat om vad som hänt. Hon sa att hon va glad att de inte va nåt fel i hjärnan. Och att hon inte menade att ja behövde söka dit för nåt annat (saker som inte rör självskadehandlingar) så snabbt som dagen efter hon sagt det. Nähä, ok de missa jag, sa ja. Men ja lovar att inte komma imån haha =P
Var piggare eftersom ja legat å vilat hela dan fram tills då så ja gick hem direkt.

Va inne hos personalen å sa att ja va hemma igen. Sen kom Albina å hälsa på =) Hon ville se hur min lägenhet blitt å se hur de va me mig eftersom ja inte kunde komma på smyckestillverkningen som va idag. Hon tyckte den va fin =) Sen kom mamma å lämna Sammie. Hon skulle lämna blod så ja skulle ha han under tiden. Han blev så glad när han kom =) Albina sa att hon hade ett armband som var Ingers som vi i smyckesgruppen skulle laga. Sa att ja kunde laga de hemma så kunde hon få de imån för hon skulle komma till mig 7.30 och sen skulle hon va me på min vårdplanering senare på dan. Efter att Albina gått så dröjde de inte så länge innan mamma kom å sen kom Johanna med fika samtidigt som Natta kom å fråga om ja ville fika med dem i personallägenheten för att Lennart fyllde 65.
Hade trevligt med mamma å Johanna. J stanna kvar en stund efter mamma å Sammie åkt. Efter J gått så gjorde ja inte så mycket. Röjde i köket å va i personallägenheten lite. Har suttit ute hos Einav i omgångar för ja kommer inte till ro. Först börja de me ont i bröstet. Kändes som knivar. Högg till lite då å då och va mer ihållande ibland. Nu har ja fått feber oxå. Undrar hur mina provsvar var egentligen. Salterna har ju inte vatt som de borde och de styr tillsammans med kortisolet BT. Hoppas på att Maria är på endokrin denna veckan å inte ute på forskning så hon får provsvaren.

Får se hur de blir. Va 2mm från att bli inlagd idag men lyckades slippa de som tur va.
Ska sova nu är jättetrött!
Natti natti
/ Sandra