Peppes i Båstad

I tisdes cyklade ja, mamma, Ida å Catarina in till Båstad. Vi skulle ha tjejkväll å äta pizza på Peppes å kolla in kändisar =) Minns att ja inte tyckte de va långt å cykla dit när ja va liten. 1mil bara. Men då utgick vi från mormor å morfars stuga som ligger 5km närmare så när vi kommit dit så hade vi ju egentligen kommit halvägs om vi utgått från deras stuga. I Hemmeslöv gick ett rådjur över vägen. Vi kom jättenära det! Vi parkerade cyklarna vid hamnens början och gick resten. Låg jättemånga snygga båtar i hamnen. Tragist bara att vissa köper sin populatitet. Jobbar hela året, snålar och sparar så att de kan hyra en fetebåt i 1v. Men men...
När vi kom till Peppes så fick vi vänta en liten stund innan vi fick vårt bord. Mamma träffade på en bekant. När vi fått vårt bord och skulle beställa in dricka blev de problem. Innan vi körde sa ja att ja glömt min plånbok men mamma sa att ja inte behövde den så ja hämtade inte den. När ja skulle beställa in cider så ville tjejen se mitt leg. Sa att ja inte hade nåt å mamma sa att ja va hennes dotter och att ja va över 18. Men personalen hade fått order om att ta leg på alla som såg ut att va under 30år under tennisveckan så de fick bli en cola ist. Ida däremot hade sitt leg me sig och fick beställa vin. Tänkte att va 17 ser ja yngre ut än henne?! Ringe Alle å fråga va han gjorde och om han hade lust att komma med min plånbok och han ville de =)
När vi satt å väntade på våra pizzor så börja de pipa konstigt. Ingen fatta va de va. Sen kom personalen ut å sa att brandlarmet gått å att vi va tvungna att utrymma hela stället. Så de va bara att snällt gå ut. Brandlarmet sa hela tiden "viktigt meddelande. Det brinner nånstans i byggnaden, lämna byggnaden genom närmsta dörr så fort som möjligt". Brandkåren kom och efter en stund fick vi gå in igen. De hade brunnit nånstans i köket. När vi kommit in igen dröjde inte så länge innan Alle kom me min plånbok. Ja trodde att han skulle komma me Rasmus moppe men Rasmus hade övningskört me Helen dit. TACK, jättesnällt av er!!! Tjejen fick se mitt leg å sen fick ja min cider =) Sen kom våra pizzor in. De är asså asgoda! Vi tog "gamla kläder" å "popeye". När vi satt där å åt så kom resledargubben från Sällskapsresan gående i sin banangula kavaj, byxor å en tröja som de sto suntrip på. Riktigt dragen va han =P Innan vi cyklade hem så gick vi en runda inne i Båstad. Fattar inte hur vissa kan gå me 10cm klack på kullersten, för mig är de helt omöjligt...När vi kommit ut ur skogen i Riviera så bara stanna Catarina och ja höll på å cykla rakt in i henne. Hennes mobil ringde, så typiskt henne! Blev en långt bromsspår å mamma å Ida höll på å garva ihjäl sig. När vi kommit lite längre så går nåt litet djur över vägen. Undra om de va en mullvad men de va visst en igelkott..Aja, inte så noga =P Iaf så prata Catarina me Johan å hon skulle fråga om han skulle hemom å hämta sina skor innan han kom ut till stugan. Samtidigt så såg hon igelkotten så de blev ist "ska du hemom å hämta igelkotten"? Johan svarade inte på de..=P Sen när vi fick möte på en lång raksträcka så höll Catarina på å köra ner i diket. Sa till henne att hon borde ha stödhjul el sitta där bak på en tandemcykel och ha en rosa frigolithjälm. Väl hemma så blev Sammie väldigt glad över att slippa va ensam mer. De va kallt i huset så tom ja frös. Ja å mamma satt uppe tills pappa kom sen gick ja å la mig. Frös jättemycket men somna tillslut.

/ Sandra

Hannas begravning / min födelsedag

Det har nu nästan gått 3v sen Hanna begravdes. Har inte orkat uppdatera sen dess.

Ja å Hanna hade bestämt att vi skulle fira min födelsedag genom att hon kom till mig oxå skulle vi gå ut. Nu blev det inte så. Ist så va ja på Hannas begravning på min födelsedag...
Många sa till mig att ja inte skulle åka dels för att Puttes begravning var veckan innan och dels för att jag fyllde år. Men ja gillar inte att fylla år. Tycker bara att ja misslyckats ännu ett år av mitt liv. Sen tyckte ja att om man ändå måste göra nåt bra av allt elände så ville ja säg ett sista farväl till Hanna.

Dagen började tidigt. Skulle åka till Alvesta 7.30 för att möta Kristina där å sen skulle vi ta tåget till Malmö. Alle va den första som ringde å gratta mig. Blev väldigt glad.
Ja å Kristina fick vänta ett tag innan tåget kom. När vi skulle gå mot tåget så knöt de sig i magen. Förra gången ja va där så va ja nära att bli påkörd av tåget. Ja gick å  lyssna på musik å såg inte att tåget kom körandes. Å nu skulle ja på Hannas begravning. För att hon gått framför ett tåg...Kristina va gullig å hjälpte mig iaf så vi kom på tåget som vi skulle. När vi va framme i Malmö köpte vi först en varsin ros som vi skulle ha som handbukett och sen fika vi på Waynes. Fick kontakt me Sanne oxå som vi skulle ha följe med till moskén. När vi väl kom fram visa de sig att vi kom 1h för tidigt. Gravdekorationen låg på ett bord utanför moskén. På den satt en lapp där de stod Hannas namn. Kändes så fruktansvärt overkligt att se det. När vi stod där så kom det en kille gåendes mot oss. Han va en kopia av Hanna. De va hennes bror. Va kusligt att se honom, de va så grymt lika. Helt plötsligt öppnades en dörr och en kvinna med munskydd å handskar tittade ut. "Usch fy 17, va håller hon på med?! Knappt ja vill veta" tänkte ja. En stund innan begravningen började satt vi inne på expeditionen och pratade med barndomsvänner till Hanna. Det va roligt att höra hur hon va som barn. Ja, Sanne å Kristina berättade om hur Hanna va nu och om hur illa behandlad man blir på 24an. Jag tror de hjälpte dem en bit på vägen för att förstå varför Hanna gjorde som hon gjorde för de hade mycket frågor.
Sen vid kl 13 gick vi ut på innegården igen. Det börjar spöregna. Verkligen spöregna å himlen blev helt svart. Himlen sörjde...Helt plötsligt öppnades samma dörr som kvinnan tittat ut genom innan. De körde ut kistan. Den va svart. Höll på att kräkas när ja såg den. På den låg ett täcke med arabiska bokstäver på. De ställde kistan längs väggen, brevid kistdekorationen. På bordet stod en bild på Hanna oxå. Männen ställde sig på ett ställe och kvinnorna på ett. Täcket blåste av nårra gånger. Nån av besökarna la på det igen men tillslut lät de det ligga kvar på marken. Efter ett tag kom imamen. Männen ställde sig på led framför kistan och imamen prata på nåt arabiskt språk tror ja. Tänkte att de blir kvinnornas tur sen å stå vid kistan men så blev de inte. Likbilen kom och de lyfte in kistan och nårra blomdekorationer där. Ja hatar likbilar! Sen ett tag tillbaks så tror ja att var enda combibil är en likbil. Sen åkte vi till den islamska kyrkogården. Ja å Sanne åkte med självaste imamen. Han frågade va flickan hette å hur gammal hon va, borde han inte vetat det? =/
Väl framme så bar de kistan till graven. Männen stod framme vid graven och kvinnorna en bit ifrån. De hjälptes åt att sänka ner kistan för hand. När vi kom så va de en gubbe som var nere i graven. Vet inte va han gjorde där men när kistan va nersänkt så hoppa han ner igen =/ När han kommit upp så börja 4 män fylla igen graven för hand. Sen la de på kistdekorationen och banka ner en skylt med Hannas namn på vid huvudändan och en "pinne" vid fotändan. Sen läste imamen lite ur koranen (tror ja). Efter de så gick alla på ett led och la sin handbukett och när de va gjort så gick man en runda till och pussade kortet av Hanna som stod vid hennes namnskylt. Sen va begravningen slut. Nårra åkte vidare till minnsesstunden. Ja, Kristina å Sanne gjorde de. Kvinnorna satt för sig och männen för sig. Man fick kaffe el te och sen pratade nån på arabiska el nåt. Vi pratade med 3 av Hannas barndomsvänner ännu mer om hur de är på 24. De tyckte de va helt sjukt att man blir behandlad så. Vi va tvungna att gå innan de va slut. Alice, Hannas syster va gullig å ordna skjuts åt oss till centralen. Där skiljdes vi åt och ja satt å vänta ca 1h på mitt tåg till Laholm. Skulle till stugan å fira min födelsedag me fam. Egentligen ville ja inte fira för ja tyckte inte de fanns nåt å fira men ja gjorde de för deras skull tänkte ja.
Va väldigt förvirrad och yr. Stod å vaja nere på perrongen. De kom fram en jättetrevlig tjej och hjälpte mig. Vi prata en stund. Hon märkte att ja inte mådde bra. Mådde så illa. Höll på å kräkas å de svartna för ögonen. Hade ont i magen oxå. När tåget kom så fanns de såklart ingen sittplats. Ja hade för de första bara köpt barnbiljett oxå. Sen va vagnen me 1a klass nästan helt tom så ja satte mig där och tänkte ja sitter här tills kontrollanten kommer så säger ja att ja vet att ja inte får sitta där. Tänkte att ja kanske inte är lika yr då heller så ja orkar stå. Mormor å morfar ringde, sen kom en å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Samtalet bröts och då kom kontrollanten oxå. Kände mig helt väck. Visste inte vart ja skulle ta vägen. Räckte fram min biljett. Han kände tydligen den som satte sig mitt emot mig. De undra hur de va me mig och sa att hon kunde sitta hos mig till Helsingborg där hon skulle av och kontrollanten sa att ja bara skulle säg till om de va nåt. Börja prata me hon mitt emot. Hon hade sett att ja mådde dåligt på perrongen och ville hjälpa mig. Hon hade haft bröstcancer och hade en scarfs på huvet. Väldigt trevlig människa! Sa att ja börjat läsa till ssk och att ja hade som mål att bli barnssk och jobba på barnonkologen. Vi pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Resan till Hbg gick snabbt. Innan tåget stannade där kom tjejen från perrongen. Hon ville bara se hur de va me mig innan hon gick av. Himla gulligt av henne! Ja trodde att hon kände den andra tjejen men de hon inte. Däremot jobbade hon oxå på tågen. När de hoppat av så tänkte ja att ja inte fatta att de verkligen brydde sig om mig. Trodde först att de nog inte va så ändå. Men sen kom ja på att de faktiskt kanske gjorde de ändå. De satt 1 till i 1a klass vagnen förutom ja när hon kom å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Varför valde hon just att sitta där om ändå hela vagnen va ledig? Och varför kom tjejen från perrongen fram om hon inte brydde sig? Hon hade gått igenom hela tåget å letat efter mig. De brydde sig nog faktiskt =) Ja uppskattar de väldigt mycket!

De va väldigt vackert att åka tåg förbi Grevie å Båstad. Man såg havet så vackert framför sig. Framme i Laholm möttes ja av mamma, Alle å Sammie. Sammie blev jätteglad. När vi kom hem stod pappa vid grillen och ja fick presenter. Öppnade dem efter vi ätit. Fick ett Thomas Sabo smycke som man kan ha som armband, halsband, hårband, ja va man nu kan komma på, av Sammie, en Thomas Saboberlock (körsbär) av Alle och en ny cykel av mamma å pappa. Sen åt vi jordgubbar och tittade på TV. Trodde inte att de kunde bli nåt bra av denhär dagen men min älskade familj gjorde att det faktiskt blev väldigt bra ändå. Tiden med dem var allt jättebra samtidigt som resten av dan gjorde att de va min sämsta födelsedag hittills. På tåget tröstade ja mig me att de iaf inte kan bli en sämre födelsedag än de redan va. Trodde inte att de kunde bli bra då men de kunde de =)

Sov i ro nu älskade älskade lilla Hanna! <3
Tack min underbara familj för att ni allid finns för mig! Utan er vet ja inte va ja hade gjort! <3

/ Sandra