Händelserik tid

Ja nu var det ett tag sen jag skrev här. Även fast det inte har gått så himla lång tid sen sist så har det hunnit hända en massa, massa saker.

-Vi har haft en underbar vecka på Samos
- Jag har hunnit vara på 5 sjukhusavdelningar på 3 olika sjukhus den senaste veckan exlusive besök på akuten, vårdcentral och dagsjukvård.
- 27 nya stygn
-Man kan kalla vissa händelser på ett av sjukhusen som spännande kaos
- Jag har träffat mina gamla lärare från gymnasiet. Hade en jättemysig pratstund med Kajsa, en av mina mentorer
- När jag ändå var på skolan så kunde jag bara inte låta bli att hälsa på min älskade KARIN <3. Hon är skolsköterska och har en mycket speciell roll i mitt liv och en plats i mitt hjärta kommer alltid att vara hennes.
- Jag har fått veta när jag ska börja min DBT-behandling
- Stormöte är på G med folk från kommunen, avd 11 och avd 24.
- Jag har fått besked om att jag får komma på Sofia Åkermans föreläsning på universitetet i Växjö =) Kom precis tillbax till avdelningen från akuten med lite nya stygn när jag fick samtalet om det och vips så blev min dag mycket bättre.


Jag kommer skriva lite om allt som hänt lite i taget nu en tid framöver. Det blir bara en massa gojja om jag ska skriver allt på en gång....

Iväg igen

Nu har vi vatt och lämnat Sammie hos mormor och morfar i deras stuga. De ska ha Sammie medans vi är borta. Känns hårt att ha vatt ifrån min älskling i nästan 1v nu och så kommer man hem oxå ska jag lämna honom 1v till. Men jag vet att han har det bra hos mormor och morfar. Han blir grymt bortskämd oxå =P
Pappa tog grönt kort i onsdags. Vi var på golfbanan och slog lite bollar. Puttade lite oxå. Denna gången behövde jag inte långa klubbor för jag har egna =) Ska plåstra om mitt finger med ett nytt Hello Kittyplåster. Det måste vara sånna för dom är bäst =P När vi skulle ut och spela minigolf på PIVA så hade jag tatt bort plåstret och Madde sa att jag kunde sätta på ett nytt för att inte få mer skav. Hon ville ge mig ett tråkigt vanligt plåster men jag sa att jag hade Hello Kittyplåster med mig och att jag ville ha dem. Jag växer aldrig upp..=P Men nu har jag köpt en golfhandske så jag ska slippa skavsår. Fick ha juniorstorlek och hann slita upp en handske på 1h. Men jag fick en ny. Hade tur, det fanns inte så många högerhandskar i min storlek.

Rösten inom mig började skrika på mig när vi kommit hem från Skummeslöv. "Du är inte värd detta din dumma egoistiska jubelidiot! Du är ful fet och äcklig och kommer skrämma livet av folk om du visar dig i badkläder på Samos. Räcker det inte med att du är en börda för hela Sverige, måste du förstöra för grekerna oxå?! Gå och dra nåt gammalt över dig och stanna där! " Självskadetankarna kom direkt. Dumma kortison! Jag hatar att ta de tabletterna! De har gjort mig tjock! Det tog 2månader sen var jag som en svullen bulle. Hade än en gång hjälp av Sofia Åkermans böcker. Jag klarade att stå emot ett sår till. Jag fattar inte att man kan vara så tacksam och tycka om en person så mycket som man inte känner och aldrig har träffat.

Tack Sofia! <3

Snart gäller det! Det är inte bara Sammie som ska bli bortskämd i veckan. Resten av familjen ska oxå skämma bort sig. Vi ska bara ta det lugnt och ha det bra i värmen. Jag och Alle ska ha eget rum =) Nu Madde undrar jag om det inte kittlades lite i magen när jag tänkte på att vi skulle iväg =) Ha det bra alla!

/ Sandra

Home again...

Jaha...Då var man hemma igen efter yttligare några dagars sjukhusvistelse...

I måndags skulle jag vara hos min endokrinolog i Växjö kl 9 och sen skulle jag få en kortisonspruta i fotleden av min ortoped kl 14.

Jag och mamma åkte upp som det var tänkt. Enligt proverna som jag lämnade förra torsdagen så borde jag vara piggare än innan jag började kortisonbehandlingen, men inte tillräckligt pigg för att det skulle räknas som "normalt". Håller med om att det stämmer bra. Enligt proverna hade jag nån infektion oxå som jag antagligen fått i nåt av mina skärsår så Maria rekommenderade att jag höjde kortisondosen lite tills de läkt och ev tills vi vatt på Samos.

Hon sa oxå nåt jag helt missat. Jag ska tillbaks till Lund igen på uppföljning av epilepsiutredningen. Jag skulle bli kontaktad av dem i slutet av augusti. Vet inte till vem jag ska, varför och om jag ska till USiL eller S:t Lars. Men men...Det får tiden utvisa...

Efter vi vatt hos Maria gick vi i stan lite och shoppade. Jag kände en lättnad. Maria tar mig på allvar. Hon säger att jag kan känna "kortisontrötthet" så jag vet att jag inte inblillar mig och att det inte är psykiskt som Karl sa, jag ska på återbesök, hon släpper mig inte till Ingenstans, även fast hon säger att det är allvarligt så inblillar jag mig iaf inte att jag är trött och det betyder mest för mig just nu. Hon är helt enkelt en hjälte i mitt liv!

Men...När vi kom tillbaks till sjukhuset för att gå till ortopeden slog ångesten mig hårt i ansiktet. Den kom från ingenstans och när jag förstod att den tagit greppet om mig blev jag arg på mig sjäv för att jag borde va glad att det gått så bra hos Maria och för att Jonas tog sig tid till att ge mig kortisonsprutan fast han egentligen var på avdelningen denna veckan. Jag blev ännu argare på mig när jag insåg att jag ville skada mig och inte kunde släppa tanken på det. Jag blev frustrerad över att jag inte hade nåt jag kunde skära mig med. Jag blev ännu argare för att jag tänkte som jag gjorde och det ledde till att jag ville skada mig ännu mer. Sen kom jag på att jag hade ett paket lugnande tabletter i väskan som jag löst ut i smyg. Passade på när mamma gick på toaletten. Tänkte att förra gången tog jag 30 tabletter, denna gången har jag bara 20 så då blir jag inte så påverkad. Efter hatade jag mig själv ännu mer för att jag utsätter min familj för allt som kommer med när man tagit en överdos och då ville jag skada mig själv mer. Rösten inom mig skrek vilken dålig och egoistisk människa jag var hela tiden och det dröjde inte länge förrän mamma fattade vad jag hade gjort. Mamma sa att vi skulle till akuten men det ville inte jag. Sen kom Jonas. Han sa att jag inte skulle ha mer medicin idag och att jag därför inte kunde få kortisonsprutan heller. Sen kom jag till AVA. Minns inte så mycket. Men när jag vaknade till var det sladdar och grejer överallt som vanligt och slemhinnorna var helt torra av all syrgas. Fick berättat för mig vad jag gjort. Tänkte att jag är ändå inte värd nåt mer men jag blev arg på mig själv när jag tänkte på min familj. Fick vara på AVA över natten. Cissi jobbade natten där =) Var kul att träffa henne igen. Det var längesen. Hon är en sån underbar människa så det är inte klokt! Hon sa att v 34 skulle hon vara ledig och åka hem och att vi skulle se om vi kunde ses. Kanske skulle se om vi fick låna Karl-Oscar och Martin oxå =)

Dagen efter kom en psykiater från SSS och sa att jag skulle bli inlagd där. När jag kom till akuten så var läkaren först inne på att lägga in mig på avd 24 för att jag kände både personalen och vissa patienter där redan och för att det var så rörigt på PIVA men sen blev det PIVA iaf. Kändes bra, jag trivs bättre på PIVA. Fast där var rätt stökigt men ändå...Jag fick träffa all underbar personal igen! Madde och Anna hämtade mig =) Fick ha samma rum som förra gången. Kändes tryggt även fast jag är van att hamna på olika rum inom den somatiska vården.
Sen kom mamma med lite saker till mig. Hon vet vilka saker jag brukar vilja ha med mig. Alltid samma. Mina Pro Makers, stämpelfigurer att färglägga, lite färgat papper, mina scrappennor, korsordsboken, nån cardmaking/scrapbookingtidning, den bok jag för tillfället läser, lite kläder oxå JESSIE förstås! Jessie är mitt älskade gosedjur som jag fick när jag kom till Sverige. Hon har tröstat mig i 20,5 år och hjälper fortfarande lika bra. Ni får gärna tycka att jag är barnslig men jag bryr mig faktiskt inte om det...
Just nu håller jag på att läsa Sofia Åkermans första bok Zebraflickan. Har läst den ett X antal gånger. När jag var på PIVA för 2v sen så hade jag hennes andra bok För att överleva - om självskadebeteende med mig dit. Den har jag oxå läst många gånger. Jag känner igen mig så mycket i hennes böcker! Tycker det var extra bra att jag läst dem nu när jag vatt inlagd för då har jag kunnat visa personalen hur jag tänker. Har svårt att förlklara skriftligt och muntligt för sig, men tillsammans så går det lättare. Sofias böcker har hjälpt mig mycket. Under dagarna på PIVA så hade jag hennes listor på saker man kan göra ist för att skada sig, för att lindra ångest mm och de listorna ska definitivt med till Samos. Jag känner mig väldigt motiverad till att inte skada mig när vi är där. Vill inte förstöra semestern för hela familjen.

Sofia, du ger mig styrka. Tack!

På AVA upptäckte jag att jag glömt lägga av några kort som jag framkallat. Hade en bild på mig och Sammie och en bild på Sammie och Bamse upp vid mitt sängbord både på AVA och PIVA. Tittade på dem när jag kände att jag ville skada mig. Mamma hade sagt att om jag skadade mig mer skulle vi inte åka till Samos. Det motiverade mig till att försöka riktigt riktigt mycket. Jag ville inte att hela resan, som oxå är pappas 50årspresent och som vi bokade redan i februari skulle bli framflyttad pga mig. Jag hatar när jag bara förstör jämt så jag försökte verkligen. Men sista kvällen skulle jag linda om mitt bandage som jag hade på ena armen. När bandaget var av såg man det lilla såret som jag haft sen i mars som jag flitigt pillat på. Tänkte att jag bara skulle pilla bort en vargrej som satt vid sårkanten. Dumt gjort. Det började störtblöda. "Men Sandra då, vad gör du?! Att pilla upp gamla sår är samma sak som att göra nya...Du vet vad som gäller för att ni ska resa iväg och nu när du pillat upp det så är det större risk att det blir infekterat när du badar." Förlåt men det var faktiskt inte meningen att det skulle börja blöda sa jag. Och det var det inte heller. Jag var inte alls ute efter det. När vi ändå var och bytte förband så bytte vi på de andra såren oxå. Det nyaste hade läkt ihop fint. Fast det var infekterat...Istället för bandage fick jag tubigrip på båda armarna för att det inte skulle va lika lätt eller frestande att pilla på såren.
Idag var det dags för hemresa =) Pappa kom och hämtade mig på eftermiddagen. Hade vatt ute och gått en runda med Anton, Mattias och Pauline på förmiddagen. Dagen innan hade jag, Madde, Linn och Pauline vatt ute och spelat minigolf. Jättemysigt båda sakerna! Skönt att komma ut i det fina vädret! Blev en bra avslutningsgrej tillsammans med Madde oxå. Hon hade sin sista dag på torsdagen. Gjorde ett kort till henne för att visa lite iaf hur mycket hon betytt och betyder för mig.
Det var skönt att komma hem igen. Längtade så efter Sammie och Alle <3 Var skönt att sova i sin egen säng igen oxå även fast jag är van vid sjukhussängar.

Nu ska jag ner och gosa med Sammie. Ska vara ifrån min älskling i 1v till nu så jag ska ta till vara på tiden nu innan han ska till mormor och morfar.

/ Sandra