Puttes begravning

Idag va dagen som ja grämt mig över länge. Puttes begravning. Tänk, en väns begravning. Helt ofattbart. Men begravningen va väldigt fin. Vi samlades ett gäng på snicken och gick gemensamt därifrån. När vi kom fram så var alla utanför kyrkan men dörrarna var öppna. Såg kistan och började må jätteilla. Vi stod där ett tag och hälsade på alla och så. När det va dags att gå in så bara knöt de sig i magen. Stanna mitt i dörren. Albina hjälpte mig så ja gick in. Sen börja paniken komma. Ville inte sätta mig i bänken, ville bara ut. Gick å ställde mig vid utgången en stund innan ja gick å satte mig. Ville inte sitta innerst för de kändes så instängt så De andra flytta in lite så ja kunde sitta yttest. Tittade fram mot kistan och alla blommorna. De va jättefint men ja kunde verkligen inte fatta att de va Putte som låg där i. Att min fina vän låg död där i och att han valt att gå till döden själv. Det var många fina blommor och ljus. Ljuset framför kistan fladdrade hela tiden men de andra brann stilla. Var det du Putte?
Matilda sjöng "Alltid"  med Sara Löfgren. Så otroligt fint gjort av henne. Å hon gjorde de så bra! Hördes ingenting att hon va lessen å hon tappa inte bort sig heller. Spela in de på min mobil, hon ville de. I refrängen sjunger hon "ja vill dela mitt liv med dig.." Känns så sorgligt att hon inte får det. Hade sett fram emot deras bröllop, inte begravning. Vi sjöng psalm 219, 217 och 249. 219, "Jag skulle vilja våga tro" tyckte ja va jättefin. Den passade verkligen in. Det va en väldigt bra präst. Så jordnära och han prata så fint om Putte. Eftersom ja satt ytterst gick ja först när vi skulle fram och lägga blomman på kistan. Kändes obehagligt att komma fram dit först. La först min röda ros och sen handen på kistan och sa "hejdå". I bänken hade ja suttit å tänkt på att ja knappt vågade lägga rosen för att ja va rädd att alla andra skulle ramla ner då men blommorna låg stadigare än ja trodde. Framme på kortsidan stod en liten skylt med ditt namn ingraverat. Va otäckt å se, de blev så tydligt på nåt vis att de verkligen va din kista och ingen annans... Albina tog min hand när de va dags att sätta sig i bänken igen. När de va slut va vi bland de första som gick ut för vi satt rätt långt bak. Även fast ja tycker kistor är otäcka så vände ja mig om i dörren för att se din för allra sista gången någonsin. Det var fruktansvärt.
Efter gick vi tillbax till snicken å hade minnesstund där. Nemo va där. Blev jätteglad, längesen ja såg han nu å en dag som denna behövdes han extra mycket.


Jag skulle vilja våga tro

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.
2.
Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3.
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.
4.
Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den tro jag inte själv kan nå.

Tore Littmarck 1969, 1981

Väldigt vacker och passande psalm.

Sov i ro nu älskade Putte <3

/ Sandra

RIP älskade Hanna vila i frid

Om man va i ett vakum innan så är de inget emot vad jag är i nu. Gråter hysteriskt å vet inte vart ja ska ta vägen. Kom hem vid 22 å satte mig vid datorn å va inne på fb. De första ja ser är att C fråga vad som hänt med Hanna. Fatta inte vad hon mena. Gick in på hennes sida å ser bara att folk skrivit en massa hjärtan å RIP Hanna. NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ!!!! tänkte ja inte du du oxå Hanna! De får inte va sant! De KAN inte va sant! Men de va de...Hanna är död. Ringde E för å höra om hon visste nåt. Hanna hade fått permis i fredes och på kvällen tog hon sitt liv.
Kan inte fatta att de är sant! Trodde aldrig att hon skulle göra så. Hon brukade alltid säg till nån när hon mådde som sämst.

                                         Hanna o ja i min sjukhussäng. Hon va så snäll å kom å
                                                      hälsa på mig när ja låg inne för min tumör.

Ska försöka sova nu. Är så trött så ja vet inte vad.
Vila i frid nu Hanna! Hoppas att du fått ro nu och att du har de bra där du är nu.
/ Sandra

1 vecka utan dig

Idag har det gått 1 vecka sen du lämnade oss. Helt ofattbart är det! Samtidigt som det känns som en evighet sen vi sågs sist så känns det ändå som om det var igår M ringde och berättade vad som hänt.
Igår när jag fått min nattmedicin titta ja på klockan. 21.58. 1 vecka sen jag sist såg dig i livet. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå. Idag va dödsannonsen i tidningen. Storböla när jag såg den. På nåt sätt känns det som om det är mer bekräftat att han är borta nu när det spritt sig på det viset.

Snälla väck mig ur denna hemska mardröm! Jag gör vad som helst! Säg att ja drömmer, att ja är psykotisk och bara inblillar mig, att hjärnan spelar mig ett fruktansvärt spratt, säg vad som helst, bara det inte är sant att du är död!

Skrev en dikt för att få ut allt kaos..

Hur mycket vi saknar dig kan ej beskrivas med ord
För du var en vän värd mer än allt på denna jord
Du led i tysthet med din inre strid
Nu har din själ fått ro och frid
Våra hjärtan bara gråter och gråter
Men finner tröst i att vi en dag ses åter

Om man bortser från allt detta hemska så har det faktiskt vatt en bra dag. På morronen ordnade Bergagatan, Orbergsgatan å Älgstigen en utflykt till Ingelstads gymnasie. Det var guidad tur bland lantdjuren. De va jättemysigt.
Precis innan vi skulle åka ringde Britt å undra om hon kunde komma å hälsa på. Typiskt att ja skulle iväg mem vi bestämde att vi skulle ses senare på dan. Blev att vi åkte från Ingelstsad tidigare än tänkt så Britt skulle komma redan vid 15. När hon kom så sa hon att hon hade en liten överraskning med sig. De va ingen liten överaskning, de va Jenny! Min underbara älskade Jenny som jag inte vågat ringa till sen i januari för att ja är rädd att störa henne å som ja gråtit över för att ja så gärna ville träffa henne. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Åh va ja uppskattar att ni kom å hälsa på mig! <3<3<3

Till er som jobbar på Vårdcentralen Kungshögen: Tack för allt ni gör för mig! Ni är alltid så snälls å hjälpsamma! Tex en dag när ja som vanligt var i konflikt med min demon och kom till er för att bli ihopsydd. Det var ont om tider och eftersom det helst ska sys inom vissa timmar så sa ni att ni skulle följa mig till akuten. Jag totalvägrade eftersom det har vatt mycket krångel där. Har blitt dåligt bemött och illa behandlad osv. Sofie sa att hon kunde följa med mig dit. Jag ville inte och blev väldigt orolig och försökte smita hem. Sofie tog mig i handen och drog med mig bort till akuten. Sa nej nej nej och visade väldigt tydligt att jag verkligen inte ville hela tiden. Påväg dit träffade vi på Emma som ja träffat på HIA. När vi kom dit sa Sofie till personalen att vi kommit.
Usk: Ok, hon kan sitta i väntrummet så ska vi hjälpa henne
Sofie: Nä det går inte för då går hon härifrån
Samtidigt som hon säger det ser jag vem som står bakom usk. Det är den där iskalla och fruktansvärt elaka och nedvärderande människan (Maria) som verkligen får en att känna att man bara är till besvär och är mindre värd än en näve vetegryn. Henne har jag träffat innan och det var ingen trevlig upplevelse. Får panik och bara säger nej nej nej nej nej nej.
Maria: Men vi har inte tid att sitta med henne!!!!
Jag: Nej nej nej jag vill inte jag vill bara hem!!!!
Sofie: Men snälla stanna för min skull. Jag sitter med dig och väntar.
Jag: Nej nej nej nej nej jag vill inte jag vill gå hem!
Sofie: Men jag sitter med dig och väntar, det är verkligen viktigt att de lagar armen ordentligt!
Jag: Nej! Ja vill hem!!! säger jag och går därifrån i panik.
Maria: Ja, men det är ett val du gör!
Jag: Ja och ja väljer att gå hem!
Maria: Ja, då får du göra det då!!!
Jag springer ut från akuten och Sofie springer efter helt kokande arg på usk. Hon får stopp på mig i trappan samtidigt som Emma från HIA kommer gåendes. Hon undrar vad de är som händer och varför ja är så lessen. Sa att ja inte vill till akuten för att de är elaka och för att de ändå inte vill att ja ska va där för de inte tycker om mig där.
Emma: Nä men Sandra så är de nog inte
Jag: Jo hon vill inte att ja ska va där hon sa att ja fick gå hem så de ska ja göra
Emma titta menande på Sofie som nickar bekräftande att usk verkligen sa så.
Sofie: Men Sandra vi går in dit igen. Ja sitter med dig och väntar.
Jag: Nej ja vill inte ja vill gå hem! Hon är dum å vill ändå inte att ja ska va där!
Sofie: Men du måste få din arm lagad. Idag va de värre än vanligt så de är viktigt att de blir vidgjort.
Jag: Nej ja vill inte ja vill hem! säger ja storgråtandes
Sofie: Men om vi går in där så vinner du, om du inte gör det så vinner ju hon å de ska hon inte få göra!
Emma: Snälla Sandra, för vår skull
Jag: Nej ja ska hem
Sofie fråga Emma om hon fick låna hennes telefon å ringa till Sländan ist. Samtalet tog lång tid men jag fick en tid på Sländan 15.30. Sofie sa att ja skulle följa med henne tebax till Kungshögen. Fick komma in på ett rum å få armen omlagd sålänge. Personalen på Kungshögen undra om ja redan fått armen sydd.
Sofie: Nä de har hon inte. Personalen där är inte trevliga asså! De är riktigt tuffa å stenhårda där, jätteotrevliga!
Usk: Ta de med deras avdelningschef!
Sofie: Ja de ska ja göra för så säger man inte!
Sen skulle ja komma tebax kl 15 oxå skulle Sofie följa med mig upp till Sländan.
Kl 15 va ja på Kungshögen igen. Sofie gick med mig upp. Jag va väldigt orolig och ville inte va ensam. Hon berättade att hon förstod att jag inte ville till akuten och att hon verkligen blev riktigt riktigt kokande arg när Maria sa så. Hon sa oxå att de är många som är otrevliga där, även mot dem när de ringer och har en patient som behöver komma dit. Hon satt å vänta med mig ett bra tag. Vi tittade på bilder på mig å Sammie i min mobil. Sen när hon va tvungen att gå hämta hon en annan ssk som satt me mig hela tiden. Hon va me å sydde oxå. Läkaren, Sergej, tror ja han hette, var nog inte så van vid självskadepatienter.
Serjgej: Vill du ha bedövning?
Jag: Nä, de behövs inte, meningen med att skada sig är att det ska göra ont...
S: Men vill du ha bedövning?
J: Nä de behövs inte
S: Men du får bestämma
J: Men ja säger ju att de inte behövs!
S: Ok, du får bedövning
Av nån anledning så brukar ja alltid ligga å titta när de syr. Har iaf huvet åt de hållet där de syr. Vet inte riktigt varför men kanske för att de känns konstigt att titta åt andra hållet när man pratar med de som står på andra sidan.
S: Du får titta åt andra hållet. (bort från den sidan där de skulle sy)
J: Varför då?
S: För att de är otäckt här
J: Va?! Ja bryr mig inte. Är rätt van...
S: Men de är mycket blod å så
J: Jo men de va meningen att de skulle va de
S: Men du får titta åt andra hållet
J: Men varför!?
S: För att de är otäckt
J: Ja har inte ont av det
S: Tycker du de är häftigt?
J: Nä, men ja har inte ont av det. Har gjort såhär ett x antal gånger så ja är van...
S: Men du får titta åt andra hållet för du får inte andas på den sterila duken...
Jovisst tänkte ja...Kom me nån bättre bortförklaring...1: Du å ssk andas på den, 2: Ja har aldrig innan behövt titta bort för den sakens skull...
Efter en stund...
S: Detta borde en AT å ST-läkare se. Nästa gång du kommer kan du väl säg att du vill ha en AT el ST-läkare som syr dig. De är nyttigt för dem att se sånt här.
Va?! Va mena han me de?! Va min första tanke. Han utgick ifrån att detta inte va sista gången...

Tack tack tack tack tack snälla Sofie!!!!

Blandar ihop dagarna men en månd när jag va på vc så va ja rätt förvirrad. När ja gick ut från vc mötte ja Anki, en ssk som jobbat på avd 5 och som ja har hatt som ssk när ja vatt inlagd där. Numera jobbar hon på vc Sländan. Hon blev glad å fråga hur de va me mig. Hon märkte att ja va lite virrig och erbjöd sig att köra hem mig. Sa att de inte behövdes men hon gjorde de iaf. Uppskattar det. Tack snälla Anki!!! Hon sa att hon gärna kommer på kaffe nån dag. De är hon varmt välkommen på =)

/ Sandra