Trasselröra

Allt är kaos å rörigt. Håller inte reda på nånting. Speciellt inte på migsjälv. Är totalförvirrad, fattar ingenting och undrar vem jag egentligen är. Har vatt turbulent de senaste veckorna. Mycket hit å ditfläng och rädsla.

För 8år sen, när jag var 14, var jag i en liknande sits som jag är i nu. Fast det var mer tvärt om. Då var jag spinkig med lite ränder. Nu är jag randig med kräksjukan. Jag läste en bok då. Jag gömde den, läste den i hemlighet. Jag kände igen mig även fast det var saker jag inte förstod. Det var därför jag läste den i hemlighet. Jag hittade boken igen för ett tag sen. Började läsa den igen häromdan. Jag känner fortfarande igen mig mycket fast på ett annat sätt. Nu är jag som flickan, tyst och randig. Flickan har väldigt mycket fantasi. Fattar inte vad hon får allt ifrån. El är det jag som har tam fantasi? Jag vet att jag är seg i tankarna, har ofta idétorka.
Ibland låser sig allt. Blir bara tyst tyst tyst. Precis som flickan.

Medpatient G satt och tittade på mina armar en morron.
G: Du gör många sånna här mönster...
Mönster...Fick bita mig i kinden för att inte börja skratta.

Vad gör man när man ligger på en brits och anstränger sig till det yttersta för att röra sig el ge ett minsta tecken på att man är vid medvetande men upptäcker att det är omöjligt? Det enda man kan är att höra omgivningen. Vad gör man när man ligger där och hör vissa säga att man är en stor bluff, att man bara är sjuk i huvet och bara vill ha uppmärksamhet? Vad gör man när man hör vissa säga att ingen behöver bry sig särskilt mycket om en för att man är en bluff och att de gott kan smärtstimulera en ordentligt för att det gott kan göra lite ont på en när man är en bluff? Vad gör man när man ligger där på britsen och allt man vill är att skrika att man hör dem men inte kan det? Vad gör man när man säger till sig själv att röra sig, få fram nåt litet pip el nåt annat som får dem att förstå att man hör dem men när hjärnan inte tar emot signalerna så man bara ligger tyst och still?
Jag har ofta tänkt att jag skulle ha en lapp i plånboken vid mitt körkort där det stod "Jag hör er ibland. Era elaka ord och kommentarer gör att jag får självmords och självskadetankar."
Jag har redan en liten folder där det står att jag har sekundär binjurebarkssvikt och vad det innebär.
Varför är det så svårt för vissa att fatta? Varför fattar ingen att jag inte skadar mig för att få uppmärksamhet? Varför säger vissa "du får väl inte ut lika mycket av det nu när du inte är bland andra och får uppmärksamhet?" Sånna kommentarer får mig bara att vilja skada mig ännu mer bara för att visa att jag inte alls gör det för att få uppmärksamhet.

Ibland bara bestämmer jag mig för att vara tyst tyst tyst. Då kan man inte bli missförstådd.

Mög mög mög! För 30 sekunder sen hittade mamma min hemlighet. Vad ska jag nu ha?! Det var min trygghet! Åh!!!! Måste till Ljungby. Ska dit den 22 men det är långt dit. Måste slänga bort en del. Åh jäkla reaktion! ÅH!!!!!!

Senare...
Mamma kom precis hem från affären och sa att hon var jättebesviken. "Vad har jag nu gjort?" svarade jag automatiskt. Det bara kommer av sig självt lixom. Jag frågar alltid det, för att säkert veta. Men jag hade inte gjort nåt. Mamma beställde en ring för typ 2mån och hon hade fått veta nu att de inte gör den i hennes storlek. Tycker att de kunde kläckt ur sig det lite tidigare!

Ute på promenad. Ser nån stor växt på håll. Kommer närmare och ser att det är en björnloka. Den är runt 2m hög och har tjock stjälk. Plötsligt får jag bara sån himla lust att plocka den för man får brännskadeliknande symtom av den.

Igår när jag åkte hem från Växjö kom jag att tänka på hur mycket jag avskyr vägen mellan Markaryd och Växjö. Lång, seg och förjordat tråkig. Jag mådde illa och hade ont i huvet av järninfusionen som vanligt.


Vart kommer alla dumma tankar ifrån?

/ Sandra