Misslyckande

Martina på 24 sa att de va ok att misslyckas ibland. Men man får inte ha de som ursäkt när tankarna blir som värst bara för att tillåta sig att misslyckas och tänka att det inte gör nåt. Men det känns inte ok. Hela gårdagen blev ett stort misslyckande. Bara för det så blev ja ännu argare på mig själv och det gjorde att jag misslyckades ännu mer.

Skulle till vårdcentralen och lämna prover. Det spöregnade. Hade bestämt mig för att cykla. Mamma frågade snällt om hon skulle köra mig. Svara att jag ville köra själv.Vet inte varför. Dumt gjort iaf. Jag vet mycket väl om att jag inte får köra bil. Jag vet orsaken till det och jag tycker själv att jag inte är en lämplig bilförare. Känner aldrig av nåt innan jag tappar medvetandet, skulle jag då sitta bakom bilratten så skulle vad som helst kunna hända. Jag bryr mig inte om jag skadar mig själv men skulle jag skada nån annan skulle jag aldrig kunna förlåta mig. Skulle inte kunna leva med det. Var inte så längesen jag hade senaste medvetandesänkningen. Förra lördagen. Mamma sa såklart att jag inte fick köra och då sa jag att då lämnar ja proverna imån istället. Hon tyckte att jag borde lämna dom nu men jag envisades med att vänta tills det slutade regna så skulle jag cykla istället. Gick upp på mitt rum och var arg på migsjälv för att jag betedde mig som jag gjorde, för att jag blir medvetslös ibland, för att jag fanns överhuvudtaget och alla andra möjliga anledningar. När mamma sa att hon skulle köra ner till byn och frågade om hon skulle köra mig till vårdcentralen samtidigt sa jag bestämt nej och sen blev jag ännu mer arg på mig själv. Dumma dumma Sandra! Fattar du inte att du bara förstör ännu mer när du gör såhär?! Fattar du inte att mamma blir lessen?! Fattar du inget alls dumma dumma Sandra?! Mamma vill ju bara väl! Hon gör allt för dig och du bara sårar henne! Du är så elak och ego! Du bara tänker på digsjälv! Du är inte värd det! Fattar du?! Du bara förstör för alla! Du är bara ivägen hela tiden!

Sen kom misslyckandet som en blixt från ovan. Helt plötsligt hade jag gjort det igen. Yttligare ett sår som kommer bli en rand på min arm. Blodet rann och rann och rann. Fan! Jag vill bada när vi ska till Samos och det får jag inte om jag har sår har mamma sagt...Har haft det som motivation till att inte skada mig mer. Blev så arg på mig själv för att jag inte kunde hålla mig och tanken på att jag misslyckats ännu en gång ledde till ännu fler ränder...Tog ett par kompresser och kirurgtejp å tryckte på å cyklade sen iväg till vårdcentralen.
När jag kom fram stod det en gubbe och pratade med hon i receptionen. Hörde inte vad de sa men när hon i receptionen såg mig fick hon stora ögon och sa att jag fick gå före i kön. Hon undrade vad jag ville. Precis som om hon inte visste redan...De känner igen mig där och vet varför jag brukar komma utan att ringa först. Blodet rann på ena armen. När ja kom fram till henne så lossnade tejpen som jag satt över det största såret. Ehh..Ja..Jag har ett sår som skulle behöva läggas om. Oxå ska jag lämna prover...Åh visa inte mig sår! Kom med här. Vi kan registrera dig sen. Kom fort! Fick gå in i op-rummet som vanligt. Sköterskan kom och började prata om läkarbedömning och suturering på det största såret. I helskotta heller det ska inte sys! Men det är rätt stort, djupt och gapar mycket...Ja men jag vill inte att det ska sys för jag kommer bara pilla på stygnen då. Bättre om det stripsas ihop. Blir svårare att få ihop det och att får det att hålla men jag vill hellre ha det så. Efter ett tag gick hon med på att försöka. Det blev många försök innan det höll och hon sa att det var jätteviktigt att jag kom tebaks om det gick upp. Det gick upp när jag kom hem igen och då hade vårdcentralen stängt så om jag skulle få det omlagt hade det fått bli på akuten i Ljungby. Aldrig i livet! Hatar att mamma och pappa måste köra mig hit och dit hela tiden så jag sa inget och försökte tejpa ihop det själv. Pillade faktiskt inte i det. Fick ihop det tillslut men var ändå på vårdcentralen idag igen för det hade blött igenom och då kunde de lika gärna se om tejpningen såg bra ut. De gjorde den så hon la på nytt förband. Det gick iaf bra att lämna proverna fakiskt. Blev inte så många stick. De var lite bekymrade över blodtrycket bara. Brukar ligga på 140/85 men låg på 110/70. Jag tyckte ju bara att det var bra. Idealet är 120/70 men de menade på att jag hade lägre pga att jag förlorat mycket blod. Äh skit heller!
Sen va jag och hälsade på farmor. Vi fikade på hennes balkong. Mysigt =)
Det var svårt att somna igår. Va så arg på mig själv så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Hade sån ångest. Låg och vred mig i sängen och tänkte att jag borde skada mig ännu mer. Lyckades faktiskt hålla mig. Tänkte på Samos och tog fram ett kort på min familj. Tänkte att jag vill inte såra dem mer. Vill inte försöra resan till Samos för dem heller genom att inte kunna bada. Det är pappas 50-årspresent oxå så det hade blivit att jag förstörde ännu mer då. Tillslut hade John Blund tid för mig. Somnade iaf och drömde en massa mardrömmar.
Nu är vi hos mormor och morfar i deras stuga. =) Ska va här till söndag. Hoppas på att få lite lugn och ro här. Känner mig mindre värdelös här. Slipper tänka på allt jag borde göra hemma som jag inte gör. Inte tillräckligt ofta iaf. Städa, tvätta, laga mat, gå ut med Sammie mm mm...



Tro

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar.
Svaren är en viskning i en värld långt bort.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra.
Du vände dig bort.
Du sa inget här är givet för sådant är livet.
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.


Av: Marie Fredriksson




Sofia Åkerman. Du får mig att tro.




/ Sandra

Stockholm

När ja fyllde år fick ja en liten resetripp till Stockholm med mamma. Vi åkte i måndes å kom hem igår. Har hatt jättemysigt! Bodde på ett hotell nära centralen där de hade isbar. Coolt! ;)
Började åka buss till Hässleholm i måndes. Tog sen tåget till Stockholm å va uppe på förmiddan. Sen gick vi i Gamla stan å tittade, gick lite på slottet oxå. Sen gick vi tebax till hotellet för att få våra rum. De va inte klara när vi kom så vi låste bara in bagaget. Fick ett jättemysigt rum på 5våningen. Vilade liten sen gick vi ner till isbaren. Fick en stor jacka innan vi gick in. Allt där va gjort av is precis som på det riktiga ishotellet. Måste säg att glasen va väldigt återvinningsbara :P Efter isbaren så gick vi ut å åt. Sen somna vi gott när vi kom tebax till hotellet igen.
På tisdan började vi me en god hotellfrukost. Skicka sms till pappa å fråga om de va gott me knaäckebröd för vi satt å åt skrammelägg å bacon =P Efter de så gick vi ut på stan igen. Vi va på Panduro! Bara 1h men mamma tyckte de va drygt. Kan inte fatta de :P Ja tyckte iaf de va rena paradiset å hade kunnat va kvar hur länge som helst i princip. Sen gick vi en runda inne på Sturegallerian. Påväg dit så mötte vi slottsvakterna ridande påväg till slottet till stora vaktombytet. Pampigt =) Va på Hötorget en runda sen. Alltid lika många skrikande försäljare :P
Sen gick vi till hotellet för att ja skulle orka me dagens höjdpunkt, Allsång på Skansen! Åkte till Skansen vid 16 å vid 17 började repetitionen. Fick jättebra platser! Såg allt hur bra som helst å kunde rört Anders Lundins fru om vi velat =P Tiden mellan repetitionen å direktsändningen satte vi oss å åt. Sen va de dags igen! De va riktigt kul asså! =) Va nära att få kameran i huvet ett X antal gånger haha. Efter att föreställningen va slut så gjorde alla artisterna som va med ett varsit nummer till. De va ös!
Gårdagen börjades med en lika god frukost som dagen innan. Sen gick vi till slottet igen. Hade köpt en kombinationsbiljett så man fick se olika grejer men behövde inte ta alla sakerna samma dag. Tre kronors museum va ashäftigt! Riktigt fint bevarat! Efter vi tittat klart gick vi rn runda i Gamla stan å sen tillbax till shoppingstritorna. Sen va de dags att ta tåget til Hässleholm igen. När vi satt på centralstationen ringde de från avd 11 i Ljungby. "Har sett att du blitt utskriven från Växjö, vill du komma hit innan AL kommer tebax?" Blev lite sur, ja blev faktiskt utskriven redan i fredes å den jäkla läkaren som skrev ut mig struntar fullständigt i mig å lägger allt på öppenvården. Visst, varför skulle hon bry sig, de är ju bara mig de handlar om men ja har gått på dagvård 3ggr/v sen i oktober förra å blir inte bättre. Nu de senaste månaderna har vatt helt åt skogen..Varför ringer dom på onsdagen vid kl 15 å frågar om ja vill komma? Även om ja vatt hemma så hade ja inte hunnit dit innan de stänger för dagen å torsd, fred...Tycker faktiskt de kunde ringt i måndes även fast ja inte hade kunnat komma...På månd ska ja få min dom. Ja ska till Maria å ta prover för å se om kortisonbehandlingen har hjälpt. Annars blir de till å börja om på ruta 1 igen. Sen ska ja till Jonas å få en kortisonspruta i fotleden. Hoppas verkligen de hjälper nu! Har så himmelens ont så ja vet inte va ja ska ta vägen ibland...Har lite funderingar bara..Den tiden ja va inlagd i Växjö så fick ja för många kortisontabletter. Jag ska ha 10mg 1+1+0 men fick 20mg 1+1+1. Sen fick ja ett jättestort astmaanfall så ja fick 12 betapred oxå. De smakar för jäkla räligt asså! Men...att kortisondosen blev rätt mycket högre än den skulle kommer att påverka provsvaren på måndag å betapreden kommer oxå höja värdena. Tycker inte alls de är bra. Även fast de är bra om värdena är högre än de brukar så vill ja att de ska va så som de blir när ja tatt ordinerad dos kortison.

Tänker så mycket på en viss person. En person som jag känner igen mig i. En person som ja beundrar mycket. Hon får mig att tro att de finns ett hopp nånstans långt bort. Den personen heter Sofia Åkerman

Suck.. Nu ska ja till vårdcentralen å lämna blodprov. Maria vill ha en titt på hur saltbalansen å Hb-värdet ligger inför justeringen av kortisonet. Ja är inte rädd för att lämna blodprov. Ja är inte rädd för blod. Ja skulle kunna sticka mig själv om de skulle va. Har provat de i skolan, gick jättebra. MEN..varje gång ja ska lämna prover som rör den här förbannade tumören måste ja väga mig å de hatar ja!!! Brukar säg till personalen att de absolut inte får säg hur mycket ja väger till mig för då kommer ja få sån jäkla ångest så ja inte vet va ja ska ta vägen.

Aja.. Måste dra nu...

/ Sandra

Sommar 2009

Har vatt i Halmstad och Skummeslöv nu. Mysigt =) De i stugan brevid oss i Halmstad har en 3-årig flicka som oxå är från Indien. Hon ser precis ut som ja gjorde när ja va liten! =) Jättelik...Lilla Gabbi. Vi hade myskväll hon och ja. Min fam va inne hos hennes så vi satt ensamma i vår stuga å titta på Pippi på de sju haven. Vi satt i soffan me en filt om oss. Spännande å mysigt tyckte Gabbi. Håller me henne. =) Hon är så himla rolig. Hon å hennes mamma pratar mycket indiska med varann å ibland när vi pratade så kom de nårra indiska ord mitt i allt. Fatta ingenting :P



Tycker de va lite glest me folk här. Inte så konstigt för de är tydligen skitväder hemma. Åska å regn. Som vanligt då kan man säg...Men här ute har solen strålat å verkligen visat att den faktiskt finns i detta avlånga land. =)



Ringde endokrinmottagningen i måndes. Skulle be om telefontid me Maria. "Hon har gått på 3v sem.." Fick ja till svar. Hela världen rasade...Ja har ju lämnat en ny kortisolkurva! Hon skulle ringt om svar förra veckan! Ja skulle äntligen få börja en behandling! Sen efter 1h ringde sekreteraren å sa att Maria va inne å jobba för att hon inte hunnit me allt innan semestern å att Maria skulle ringa om ytterligare 1h. En stor lättnad fyllde hela mig samtidigt som hela ja blev spänd. Vi va påväg till Danmark å ja fick en massa frågor om mobilen. Har du utlandsabonnemang? Är de helt säkert att batteriet är laddat? Har du täckning?

Maria ringde på mammas mobil å prata me henne. Såg hennes frågande och koncentrerade blick. Tänkte att fan ryker ja på en inläggning nu igen?! Men de va inte så som tur va =) Ja fick prata me Maria sen å ja skulle börja kortisonbehandling samma dag...


När vi va i Särdal hos Annika å Janne så tappa ja medvetandet å börja krampa igen...Är så jäkla less på de nu! Blev ambulans till sjukan. Fick ligga kvar 2 nätter å sen skicka de mig till Växjö...Så där har ja tillbringat en tid nu. Men men..."Då får man se hur detta landstinget är" Fick iaf komma till "vanliga" akuten nu. Sist kom ja till barnakuten. Allt va i pastellfärger å de hängde mobiler å grejjor i taket. Va 14 då så tyckte de va rätt töntigt då..
Fick ligga på avd 52. Neurologavd. Jättetrevlig personal! Va borta i 3h men vaknade inte till ordentligt förrän 22.30. Hade fått rätt mycket stesolid för att häva kramperna å när ja vakna då på kvällen undra ssk om ja visste va ja va hän. Hade inte en susning. Blev helt blek av svaret. "Du är på avd 52..." Sen hörde ja inte mer.
Avd 52! Ja är bara 21. Ja är inte tillräckligt gammal för att va där! "
"Ehh..Jo..är man 18 el under så hamnar man på barn men du är ju myndig.." säger ssk då.
" Men är ju äldrepsyk..!!
"Nej det är en nerologavd. Du är på sjukhuset i Halmstad"
"Jasså jaha..."

Trodde ja skulle få träffa mina små vänner när ja va i Växjö men ja fick stanna på akutavd hela veckan så de blidde inte...

Sofia Åkerman är en människa ja beundrar mycket. Håller på å läsa hennes böcker nu. De ger mig verkligen nåt. Känner igen mig helt på vissa ställen. Trodde inte att nån hade känt som jag...



Solen har vänt sig bort
Den bliver här allt för kort
Men aldrig ska vindens hand driva dig från mig
Och molnen de skingras när
du håller mig kär

Fin reklam från Apoliva.

Nu ska ja pyssla lite =)