Distressed Desserts har en riktigt fin blogcandy! Hoppas på tur =)
/ Sandra
lördag 27 november 2010
måndag 15 november 2010
Right round
Allt snurrar runt runt. Har ingen koll på nåt alls. Bara följer med strömmen.
Var längesen jag skrev nu. Men under den tiden har ja hunnit bli överkörd, trampad på och kallad både det ena och andra av sjukvården. Är det konstigt att man inte bryr sig? Att man slutar tro på sig själv och allt annat?
De kan säg att ja ser ut som en död fisk, säg att ja är helt jävla omöjlig, är ett psykfall men de kan inte lämna ett besked till mig om att de har en utredning på gång el att de skrivit ut en medicin till mig. Nejdå, det ringer de och säger till mamma. Jag är faktiskt myndig! Det är mig de ska ringa till!
När en god vän till mig som är förlamad i både armar och ben berättade för mig att hon hade blitt lämnad ensam i 18h för att de sa att hennes förlamning var psykisk och att hon egentligen kunde röra sig om hon bara ville hoppades ja på att det hände den gången och ingen mer. Att det va nån klantig idiot som gjorde bort sig på hennes bekostnad och att det aldrig mer skulle hända igen. Men nej, jag hade fel. Som tur var hände det inte min vän och det som hände var inte alls lika extremt. Men det som hände, hände mig och det var fruktansvärt kränkande och jag ville bara bort efteråt. Och då menar jag verkligen bort..
Att ligga på golvet och inte kunna resa sig för att man inte har känsel i ena kroppshalvan och få höra "ska du upp å gå få du resa dig själv, det är ingen som kommer och lyfter upp dig" är bland det hemskaste jag vatt med om. Inte bara för att det sårade mig fruktansvärt utan att jag även blev väldigt väldigt rädd när känseln och styrkan bara försvann sådär. Jag ville inte bli upplyft av nån, jag ville ha hjälp upp bara. Kanske en räckande hand men mest av allt nån som trodde på mig, lyssnade och respekterade mig. Och nån som förklarade vad 17 det var som hände egentligen. Varför försvann känseln helt från vänstra sidan 2ggr på så kort tid?
"Men du har visst känsel, du kunde ju gå när du kom hit". Ja när jag kom hit ja, men det är över 2h sen och det är andra gången på så kort tid som jag faller pga att känseln försvinner. Det är grymt obehagligt!
Jag lever i min egen värld. Ibland vet jag inte vad som är rätt el fel, vad som är sant el inbillning, vad som är upp el ner el nånting annat. Men när jag väl vet nåt som är sant så är det ingen som tror på mig el så blir ja ignorerad.
De säger att ja inte sköter migsjälv, att ja inte tar tillräckligt med "vuxet ansvar". Men jag får ju inte chansen att visa vad jag kan och om jag visar det är det ingen som ser mig.
Jag ser ut som en död fisk. Visste ni det? Om inte så vet ni det nu. Jag ser ut som en död fisk. Det är sant för det var en läkare som sa det och allt en läkare säger ska man lyssna på för det är sant, de vet bäst osv osv. Man kanske bara inte ska säg det till en som inte sagt ett knyst på 3 dar pga bla depression.
Idag har jag vatt hos Ulrika sjg. Vi spela fotboll =) Hon är jättemysig asså. Gillar verkligen henne. Känner mig gladare när ja är hos henne. Från att ha vatt jättetyst och deppig hela dan till att bli glad, skratta å prata. Och då menar ja prata, inte bara svara på tilltal. Med tanke på mina nya smeknamn där smeknamnet börjar på S så skulle Ulrikas kunna bli Underbara Ulrika =)
När ja kom hem så kom Moa in. Hon är för himla smart den ungen asså! Hon läser hur perfekt som helst och är riktigt snabbtänkt och ändå är hon bara 5,5år. Hon fick se mina kort som ja knåpat ihop de senaste dagarna så hon ville oxå göra sånna så nu är hela mitt golv fullt av smutsiga stämplar, papper, tuschpennor och lim och glitter. Hade riktigt mysigt. Hon gjorde nårra julkort. Fast pallar inte städa, men måste iaf tvätta stämplarna annars blir de förstörda.
Mamma kom just hem. "Det har hänt en olycka på E4, man ser blåljusen och ljusen från bärgaren från vårt sovrum. Gick ner och tittade och ja, där var fullt pådrag. Fick en klump i magen. Hur ska jag kunna jobba inom vården?
Men ser man det från ett annat håll, att olyckor tyvärr inte går att förhindra och när de hänt så vill jag hjälpa de skadade att bli bra igen, så vet jag att det är inom vården jag vill vara. Som vårdare och inte patient då för er som läser detta och är mina vårdare. Viktigt att poängtera det men använd det inte emot mig är ni snälla...
Min kärlek till barn gör viljan att bli klar barnssk starkare. Barn ska få vara barn. De ska ha roligt och leka och inte vara sjuka och va sängliggande. Reklamen för Barncancerfonden där 3 barn sitter på en varsin stol och en är tom och de säger att i var 4e familj händer det otänkbara gör riktigt ont i hjärtat. Likadant den för hjärtforskning där personer i olika åldrar säger jag skulle egentligen inte varit här och en brud i slutet säger min pappa skulle vatt här.
Reklamen för Min stora dag får mig verkligen till att vilja bli klar med min utbildning och börja hjälpa. Min stora dag är en stiftelse som hjälper svårt sjuka barn att förverkliga sina önskedrömmar.
Idag hade jag tänkt att jag skulle göra en rad olika saker men som vanligt har jag inte gjort nåt av det. Suttit å gjort ingenting. "Jag gör det jag är bäst på nu, ingenting" som ett av mina vak sa till en av kollegorna när ja efter många timmars tjat hade gått upp ur sängen och satt mig i soffan och glodde rakt fram och vägra prata. Hurra men kul för dig då för att du har betalt för att sitta å glo på mig i ca 1h i taget så att ja inte gör nåt ja inte borde...
Jag funderar mycket på mina ihoplappade armar. Jag bryr mig inte om att de är fula el om det blir fler för ja är ful redan sådet spelar ingen roll. Men inom vården där jag vill jobba är det kortärmat som gäller. Hur kommer folk reagera? Kommer ja ens att få nåt jobb med dehär armarna?
Sen slog en annan tanke mig. Tatueringar...Vissa har det över hela kroppen och det gör ont att sätta dit dem men det är helt ok att göra så. Skulle det va tillåtet att skära sig om jag betalade för det? El ännu bättre om jag tar betalt för att skada mig inför publik, kan jag kalla mig fakir då?
Var går gränserna för vad som är tillåtet och inte tillåtet? Man får inte skära el rispa sig men att tatuera el pierca sig går bra och tar man betalt för att skada sig inför publik kallas man fakir. Man får inte ta droger men man får dricka alkohol osv...
Inga tankar är sorterade bara nedskrivna för ja kan inte sätta dem i nån kronologisk ordning. Inget hänger ihop för mig inte förmågan att tänka klart heller. Allt är flummigt.
Aja tack för att ni titta in. Lämna gärna en kommentar.
/ Sandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
