Möte med skolan

Idag var jag och mamma på möte på skolan. Vi pratade med studierektorn och SYOn om hur jag ska göra för att ta igen lite av det jag missat. Hade skrivit upp vad jag hade som önskemål men gick in utan förväntningar. Det har blitt lite som en regel hos mig att alltid utgå ifrån det värsta så blir man inte lika besviken om det inte skulle gå som väntat. Det är lite som att gå till läkaren, alltid är det nåt nytt fel på en...Men mötet idag gick verkligen jättebra! =) De lyssnade och tyckte att mina förslag var bra så nu ska jag registrera mig på en kurs v8 och sen kan jag skriva de tentorna som jag missat. De skulle fixa kontakten med Maggan och examiniatorerna om jag kunde få dela upp tentorna i två delar var oxå skulle de säg till Gunilla att boka praktikplats till mig i Markaryd till hösten =) Men det bästa av allt var nog ändå att jag får behålla min plats på programmet. När jag tog studieuppehåll så fick jag veta att man kunde ha uppehåll med platsgaranti i två terminer så jag frågade om jag kunde begära anstånd till att skjuta upp studierna el om jag var tvungen att ha sökt en plats för att kunna det. Men de sa att man har platsgaranti i två terminer om man tar uppehåll för att resa el jobba tex men eftersom jag var sjuk så fick jag behålla min plats utan att söka om den =) Det kändes lugnande för jag har tänkt mycket på hur mycket krångligare allt blir om jag måste söka om, vänta på antagningssvar osv. Sen var jag bekymrad över om jag skulle komma in igen. Nu när det är ont av jobb så blir ju konkuransen större på platserna i skolan så intagningspoängen skjuter i höjden. Även fast jag inte känner nåt så kan jag säg att detta var en bra dag. Även fast jag känner mig totalt värdelös och kass för att jag hade vatt klar till sommaren om jag inte hade tagit uppehåll så känns det iaf bra nu för att jag äntligen är på väg vidare i utbildningen och inte står still och stampar på samma ställe.

Igår hade Lonni med sin QK till Södergård så nu har jag fullt med fina alfabet och dies att leka med =)

/ Sandra

Branäs

Idag är det 1v sen jag och min kontaktperson Anna åkte till Branäs på skidsemester. Kl 6.45 körde pappa oss till Halmstad där vi skulle hoppa på en anslutningsbuss som skulle ta oss upp. Det var rätt fullt på bussen. Vi fick inte sittplatser tillsammans men Anna satt snett bakom mig. Jag hamna brevid Boel. Hon hade bott i Oslo sen 8år tebax och pratade därför en härlig blandning av svenska och norska. Jättetrevlig iaf =)Ca kl 16 var vi framme i Branäs. Då hade vi bytt buss i Värmlandsporten. Lite bökigt men det gick bra. Inchekningen gick bra och vandrarhemmet vi skulle bo på var fint. Det var bara vi som bodde på andra våningen. När vi bäddat, handlat och installerat oss i övrigt gick vi ut och tittade lite. Vi träffade på Boel. Hon satt och drack en After Eight i väntan på sitt sällskap som skulle komma vid 19. Jag och Anna beställde en varsin After Eight och gjorde henne sällskap. Efter att Boel träffat sina vänner satt vi kvar i 2h till och bara pratade. Sen gick vi tebax till vandrarhemmet och tittade på TV innan det var dags att krypa till kojs.

Månd
Vid 7 ringde klockan och det var dags att göra sig i ordning inför första åket. Vi spände på oss pjäxorna och gick bort till gondolliften som skulle ta oss upp till toppen. Det var inte alls långt till gondolliften men jag började få ont i benet redan på vägen dit. Första åket gick väl sådär. Det märktes att det var 2 år sen man sto på skidorna sist. Tur att ja iaf sto hemma å strök i pjäxorna innan vi åkte iväg för att jag skulle vänja mig lite vid dem =P. Andra åket gjorde jag premiär på att ramla, nån ska ju göra det. =P När vi kom ner från backen satte vi oss och vilade en bra stund och knäppte upp pjäxorna. Hade nog fått nekros om jag inte gjort det =P
Ramlade en gång till och vred till högerknät så det gjorde grymt ont. Låg en stund i backen tills det blitt bättre. När vi satt i toppstugan för att luncha ringde SYOn från skolan. Hon va sur för att ja inte hade svarat på hennes mail även fast jag sagt till henne att jag inte kunde logga in efter sammanslagningen med Kalmar. Det förstörde resten av dagen och det tog alldeles för mycket energi de andra dagarna oxå. Jag var allmänt gnällig och lessen resten av dagen och ville inte åka mer. Sa inget heller förräns efter vi vatt ute och ätit på kvällen. Vi åt pizza med bla rökt älgkätt och kantareller på. Jättegod! Avslutade med en After Eight. När vi kom tillbaks till vandrarhemmet upptäckte vi att det kommit fler gäster. Fast vi visste inte att det var 17 danska skolbarn i 11-12årsåldern...Genast blev det liv i luckan =P

Tisd
Vaknade inte förrän vid 9. De va väl iof bra för då slapp vi trängas med alla skolbarnen vid frukosten. Spände mina pjäxor ännu hårdare den dagen för att bli stadigare i benen. Ska värma om dem inför Trysilresan, märks att benen har ändrat sig sen jag dem sist. Jag ville åka rätt lugnt för att kunna åka längre ist. När de flesta liftarna stängde vid 15.30 var vi trötta så vi gick hem. På kvällen åt vi tacosbuffe. Jättegott! Vi satt kvar på restaurangen och pratade tills jag var så trött så jag nästan somnade.

Onsd
Vi hade bestämt att vi skulle ta en massa kort denna dagen eftersom det var sista skiddagen och vi hade inte tatt så mycket kort innan. Vi åkte genom Björnbuseland. Anna gick in med skidorna i en miniliten stuga och la sig på sängen. Såg ut som Stig-Helmer i Sällskapsresan... Sen klättra hon ner i en brunn, satt på en miniskoter och en gunga med skidorna på. Jag fick en massa knasiga kort. Sen åkte vi en minislalombana med port och allt =P. När vi hade bestämt att vi skulle åka enda ner för att ta gondolliften upp till toppstugan för att luncha så sabbar jag allt såklart. Vi kom inte längre och det hände helt andra saker än vad vi räknat med...

Jag minns det blev svart...
Jag fick dubbelt så bred säng som Anna
Jag tyckte att alla pratade konstigt "här får du en kudd så du kan söv"
Jag hade jätteont
Jag hade en massa frågor som jag inte fick svar på

Tack för all hjälp Anna!

Jag sov på vägen tillbaks. Anna fixade typ allt med städningen och packningen. När allt var klart gick vi till receptionen. Anna skulle bara hämta skidorna. Jag var yr. Sen blev allt svart igen. Fast det gick bättre denna gången. Somnade i en fåtölj. Anna upptäckte att bussen hem gick 17 ist för 16. Tur att det var på det hållet vi sett fel på tiden iaf. Vi skulle byta buss i Värmlandsporten igen. Fast den bussen blev 40min sen för den hade fastnat i en bilkö. Sen skulle vi tydligen byta buss i Göteborg oxå. Då hade jag precis somnat. Tog ett tag innan jag somnade i den andra bussen men sista biten till Halmstad gick bra. Satt och åt barnmat på burk för barn som är 5mån. Var inte hungrig, mådde bara illa. Var skönt att komma hem igen. Somnade snabbt.

Var seg som katten dagen efter. Sov hela eftermiddagen. Pappa väckte mig och berättade en spännande sak ;) På kvällen firade vi. Sen tittade vi på Let's dance.

Igår skulle jag göra nårra kort var det tänkt fast det blev inte så mycket av det. Min dator hade kommit tillbaks från lagningen så jag satt och pillade med den och försökte få in alla gamla program och en massa annat.

Idag däremot har jag fått en del kort gjorda. Har många att göra nu och en tid framåt. Är kul när man vet om det ska bli ett grattiskort tex el vad det nu ska bli så kan man göra det lite mer personligt och specifikt.

Jag är arg på migsjälv att jag inte känner nåt. Det enda jag kan känna är typ att jag inte vill nåt. Känner inte för nånting egentligen. När jag är vaken vill jag bara gå och lägga mig igen men när jag ligger så vill jag bara gå upp igen och göra nåt för att jag känner mig så himla värdelös =/

Allt känns så himla jobbigt. Jag ska till Södergård på dagaktivitet och Växjö på DBT imån men känner inte alls för det. Men om jag inte hade haft den sysselsättningen alla måndagar så hade jag kännt mig ännu mer värdelös än vad jag gör nu för att jag inte gör nåt. Känns som att man tvingar sig genom allt. Inget känns kul. Nu väntar jag bara på att få gå och lägga mig.


/ Sandra

Resefeber

Har packat hela dagen. Imån bär det av till Branäs med Anna. bussen går 8 från Halmstad. Känns konstigt. Är en ny grej så det är därför. Som alltid =/

Runt 17 kommer Ida å Morgan å hämtar mig. Vi ska titta på fotboll i Hunehallen. Hinneryd ska spela mot Markaryd hehe. Va ute å red med Ida igår =) Hon sa att den enda fotbollsregeln jag behövde kunna va att hejja på de gröna (Hinneryd) hehe. Nä men de är klart att ja ska hejja på dem. Det har jag alltid gjort.
Ridturen igår va jättemysig som vanligt. Jag red Lucas. Vi red i skogen. Helt underbart!

Tisdag i förra veckan fick jag en kortisonspruta i fotleden. Sen blev jag inlagd på PIVA igen. Hade jobbiga och dumma tankar. Hade svårt att hantera vardagliga saker som köksknivar och spisplattor så de tyckte att ja skulle vila nårra dar på PIVA. Och vila blev det...Fick nåt dumt ryck med dumma röster och tvångstankar så banka huvet i väggen. Personalen kom och skulle få mig att sluta. De höll en hårt hårt. Tycker det är så obehagligt! Fick ännu mer ångest av det än vad jag redan hade så jag blev mer "besvärlig". Eva, min gamla läkare, kom in. Jag tycker så mycket om henne! Hon försökte få mig lugn men var helt blockad på nåt sätt. Kunde inte ta till mig det hon sa och vägra ta lugnande medicin. Temesta hjälper snabbt annars, har fått det ett par gånger innan. Men jag vägrade tydligen ta emot det. Minns inte riktigt allt som hände. Hörde bara nåt om att de inte orkade hålla mig mer efter 30min för jag var för stark. Sen helt plötsligt höll de inte bara mina armar utan tog tag runt mig. Sen flög jag i en himla fart. Fick ner fötterna och försökte göra motstånd men hade så ont efter kortisonsprutan så det hjälpte inget. Fick ännu mer panik när jag insåg att de var påväg med mig till rummet med bältessängen och gjorde allt vad jag kunde för att komma loss men det var helt meningslöst. Två starka män bar mig. Sen lyfte de upp min på bältessängen och tryckte ner mig i den och spände fast mig. Det gjorde jätteont när de spände fast vänsterarmen. Hade stygn på den. Väldigt speciella stygn. Men bra var de för de gick inte upp som de gjorde förra gången jag blev bältad. Det såg ut som de hade nästat ihop såren...Men trots att de spände åt rätt hårt så lyckades jag få loss händerna ett par gånger. Jäklar vilket liv det blev då. De som var inne hos mig då hade ingen nyckel till bältet så de kunde inte spänna fast mig igen så det blev lite kaos. Jag vägrade fortfarande att få nån lugnande medicin. Sen kom nån som började prata paragrafer och advokater och annat som jag tyckte var onödigt. Men hon konverterade mig. Jag blev LPTad, alltså. Sen började de prata om att de skulle va försiktiga med min arm och hålla den så den inte blev ännu mer skadad. Jag fattade först inte varför men när jag väl gjorde det så fick jag sån panik att jag trodde jag skulle dö. Tvångsinjektioner. Fick två stycken denna gången. Blev lugnare efter ett tag men låg fortfarande och försökte ta mig loss så de släppte inte mig. Då kände jag helt plötsligt en stor klump i halsen. Jag kunde inte andas. Det var inte av ångest utan det var ett astmaanfall. Han som satt inne hos för mig ropade på hjälp för han hade ingen nyckel till bältet så han kunde lossa mig. Ist höll han upp mig så det skulle bli lite lättare att andas. Paniken släppte när de lossade bältet runt midjan och händerna så jag kunde sitta upp. Sten satt bakom mig så jag kunde luta mig mot honom. Av nån anledning var astmaanfallet det enda jag fokuserade på. Allt annat som funnits där sekunden innan anfallet började var borta. Jag försökte inte slita mig loss utan satt bara och lutade mig mot Sten. Sen kom Beggi med Symbicort och Ventoline men det hjälpte inte så de lossade fötterna oxå och körde mig i rullstol till behandligsrummet så jag kunde inhalera Combivent. Det är inget syreagregat i bältesrummet så det var därför de tog mig dit. Efter 5min kändes det mycket lättare att andas. Sjuksköterskan sa att jag skulle sova inne på 11. Ville inte det. Tänkte att aldrig i livet att jag frivilligt lägger mig en bältessäng för att sova även fast jag inte kommer att vara bältad. Efter caa 20min hade ja inhalerat klart och då sa de att ja fick sova på mitt vanliga rum. Skönt! Jag å personalen gick in på mitt rum för å prata lite. De sa att ja skulle vila och att ja skulle säg till om det var nåt. Jag kände bara hur lökig ja va. En anledning till att ja fick tvångsinjektionerna var att jag blev så varm så det blev farligt för hjärtat. Gick å tvätta av mig lite. Orkade inte duscha för ja hade fått för mycket lugnande. Eva kom in till mig och pratade en bra stund. Det uppskattar jag verkligen! Hon är så himla snäll och ja tycker så mycket om henne! Vi pratade igenom vad som hänt, hur jag mådde å annat sånt psyksnack men även om vanliga saker så det kändes mer som kompissnack. Sen la jag mig för att sova. Tänkte mycket på vad jag å min Goseanna pratat om. Om viljan att bli frisk. Om att kämpa 25h/dygn 377 dagar om året. Som vanligt tog Anna sig tid till att prata med mig länge, länge. Jag fattar inte hur man kan va så underbar som hon är! Begriper inte hur hon orkar säg samma sak till mig om och om igen. Hade ja vatt hon så hade ja gett upp för längesen. Hon är alltid så glad oxå. Hon kommer gåendes och ler med hela ansiktet så man blir glad bara av att se henne. Jag mår alltid bättre när Anna kommer. Hon är en av mina guldpersoner . Dagen efter när Anna kom så pratade vi igenom det som hänt. Jag tyckte att jag svikit henne. Hade lovat att verkligen försöka att kämpa och sluta skada mig och så slutar dagen som den gjorde. Men ja försökte. Jag gjorde verkligen det men allt blev så fel och läskigt bara.
Jag sov det mesta av dagen. Gick inte upp till frukosten. Vid 11 kom Anna och sa att ja va tvungen att gå upp. Gjorde det och kände hur jobbigt det kändes att ens sitta på sängkanten. Begrep inte hur jag skulle orka klä på mig å gå ut från rummet. Rätt som det är kommer Anna in igen "Sandra nu är det läkarsamtal!" I nattlinne?! sa jag. "Ja annars får det gå på två sekunder för de väntar på dig" Jag insåg genast att eftersom det tatt 15min att resa mig från sängen skulle jag aldrig hinna byta om så jag och Anna gick in till läkaren och jag hade nattlinne och leggings på mig. Kände mig rätt lökig...Anders sa att han skulle sänka min bevakningsgrad så jag kunde gå ner på DBTn men att jag fortfarande skulle va LPTad. Efter läkarsamtalet var det matdags. Jag somnade med ansiktet i potatismos och köttbullar...Lyckades duscha sen och sov sen fram tills kl var 14 och jag skulle ner på DBT. Anna följde mig ner och vi bestämde att hon skulle hämta mig när det var slut. Jag klarade 30 min sen fick Jolanta följa mig upp igen för jag somnade nästan. Sen sov jag i princip resten av dagen. När jag var vaken längtade jag tills det skulle bli kväll så man kunde gå och lägga sig men var samtidigt livrädd för att inte kunna sova på natten eftersom jag sovit så mycket på dagen. Men jag sov på natten oxå. På morronen efter var det dags för läkarsamtal igen. Jag skulle få åka hem! =)Kändes bra även fast jag kände mig konstigt trött. Pappa kom och hämtade mig runt 15-tiden. Sen var det myskväll framför TVn hemma. Fast jag sov.

Anna, Anna, älskade Anna, du är så himla underbar! Känner mig trygg med dig. Har förtroende för dig, känner att jag kan berätta allt för dig. Det är inte många jag kan det för...<3

/ Sandra

Otur

Lille Martin...Du har då en förmåga att hamna i trubbel. Precis som jag...
Bilolycka, hockeypuck i pannan och nu bröten arm...

Han har iaf fått komma hem från sjukhuset nu. De fick söva honom för att dra brottet rätt så han fick stanna över natten. Tur att det slapp opereras iaf. Och tur att de hände nu så att det hinner läka tills vi ska till Trysil! El ja..Man ska väl inte säg för mycket. Den 19 feb är de 4 år sen jag bröt benet och jag har bla hatt konstant värk sen dess....

/ Sandra

Kortfattat

En ny omgång på PIVA
Missat telefontiden med Maria pga inläggningen
Träffat min Goseanna, hon är bäst <3
Träffat min gamla läkare Eva
Otrevligheter på avd som resultera i att ja sov i 3 dygn efteråt
Köpt Singstar
Fått kortbeställningar
Hälsat på Anna o Arvid o deras lille bebis. Jättesöt!!!
Fått brev från Maria där det bla står att ja har lågt blodvärde å järnbrist å att hon tycker det är ett mysterium
Fått reda på nåt mycket tråkigt
Fått reda på en än så länge hemlig sak
Kommit fram till att jag verkligen inte gillar förändringar. Det är iaf för många på gång nu och det gillar jag inte

Skriver mer sen



/ Sandra

Obekväm

Jag känner mig väldigt obekväm med det nya året om man kan uttrycka sig så. Nyår blev inte alls som tänkt och jag vill varken att 2009 ska sluta så el att 2010 ska börja så.
Jag har svårt att acceptera att det är nytt år...

/ Sandra

2010

Jahapp då var det ett nytt decennium då. 2010.
Nyårsfirandet skulle jag fira med mina gamla gymnasiekompisar hos Anton. Vi var 9 st. Lagom. Vi hade jättetrevligt och de hade hyrt en badtunna. Alle skulle va hos Linus, Antons kusin, som bor nårra meter därifrån så vi hetsade på dem att vi skulle dra ner dem i tunnan bla. Vi hade iaf sagt att vi skulle bort till dem efter tolvslaget å önska dem gott nytt år.

Jenny hämtade mig och Marcus. När vi kom dig så fick vi lite plockemat och satt o pratade. Sen lagade vi maten. Fläskfilé och potatisgratäng. Till efterätt hade vi sorbet med mousserande vin till. Det var jättegott!
Men mellan huvudrätten och efterrätten kom demonen och tog över mig. Jag blev jätterädd för hastiga rörelser, plötsliga ljud, var inte säker på om jag skulle ha skeden i efterrätten el i glaset och var säker på att nån var död. Jenny var snäll och förklarade för mig hur det var och sen kom Amanda oxå. Efter vi ätit klart spelade vi sant el falskt och sen TP. Sakta blev jag migsjälv igen. Men en stund innan tolvlsaget kom demonen tillbaks igen. Den sa att jag var tvungen att skära mig för annars skulle en annan demon komma och allt skulle bli dåligt oxp skulle jag klippa upp mina stygn. Jag hittade av en slump ett rakblad som ja skar mig med. Jag satt inne på Antons rum. Helt plötsligt kom Emil in. Han försökte få mig att ge rakbladet till honom men jag vägrade. Jag sa att jag var tvungen att skära mig annars skulle demonen komma. Det kom fler folk in i rummet. Anton, Jenny, Amanda, Affe, Rasmus, Johan, Marcus. Alla försökte få mig att lägga ifrån mig rakbladet men jag höll det hårt i handen. Det är mitt! sa jag oxå frågade jag efter en sax så jag kunde klippa upp stygnen. det var tvunget att jag skulle klippa upp stygnen med en sax, det gick inte att ta bort dem med rakbladet. Tillslut fick Jenny mig att släppa det. Hon la på mepitelet på mina stygn och virade runt bandaget igen. Fast precis innan jag släppte rakbladet lyckades jag skära upp ett litet sår på överarmen. Först blödde det inte så jag trodde jag var död. Men sen börja det blöda och det var svårt att få stopp på det. Jenny och Amanda hjälpte mig med plåster. Båda tyckte att det behövde sys el iaf tejpas men det tyckte inte jag. Det var faktiskt inte djupt alls. De plåstrade om mig med Hello Kittyplåster. Sen kom mamma och Catarina. Mamma satte på nårra plåster till, Catarina sa hur hemskt hon tyckte det var att se mina armar och sen sa de att jag var tvungen att följa med dem hem. Såretbehövde tejpas. Trots protester så fick jag inte stanna kvar. Detta hände vid tolvslaget så jag mina kompisar kramade och önskde mig gott nytt år innan jag åkte.
Tolvslaget tillbringade jag alltså i en bil påväg hem. Catarina körde förbi Linus hus så vi såg Alle å de andra. När vi kom hem stod Per ute och väntade på oss. Jag fick en gott nytt årkram av han. Sen när jag gick in fick jag en av Pia och Conny. Sen tejpade mamma om såret. Mitt självhat hade vuxit och vuxit sen mamma och Catarina kom pch hämtade mig hos Anton och nu höll det på att explodera i en onkontrollerbar situation. Jag ville ha mina kvälls och nattmediciner genast. Ville bara somna och inte vakna mer. Ville slippa tolvslaget. Villeatt det skulle va 2009 än och ville ha en bättre början på 2010. En dålig början på året lixom, hur dåligt kommer inte resten av året bli då? När jag borstat tänderna kom mamma och pappa upp och gav mig en gottnyttårkram och sa gonatt. Conny och Catatina kom oxå. Conny satt hos mig ett tag. Han berättade hur lessen han och alla andra runt omkring var för att jag höll på å skada mig. Han sa oxå att mamma och pappa mådde jättedåligt av det. Jag visste det redan men att höra det just då fick mig till att vilja skada mig ännu mer för att straffa migsjälv. Slängde bort kalendern som hängde vid min säng och sa åt helvete med 2009. Tänkte åt helvete med nyår och 2010 oxå för den delen. Jag ville bara dö.
När Conny gått så ringde jag til PIVA. Grät hela tiden och sa hur dåligt jag mådde. "Gå och lägg dig i sängen och släck lampan" var det råd jag fick. Jag ligger redan i sängen med lampan släckt! sa jag. "Försök somna då" fick jag till svar. Jäkla idiotsvar! Hade jag fått ha hand om mina mediciner själv el om vanliga alvedon el ipren hade legat framme där nere hade jag tatt en stor fet överdos, hade jag hatt nåt vasst hade jag skurit upp armarna så jag fått bada blodbad, hade vi inte hatt gäster hemma hade jag börjat slänga saker runt mig för att nåt skulle gå sänder så jag kunde skada mig med det! Tillslut lyckades jag somna iaf.

På nyårsdagen vägrade jag gå upp ur sängen. Jag vägrade acceptera att det var ett nytt år och hatade mig själv nåt grymt för att jag förstört tolvslaget för så många och för att jag skrämt mina kompisar genom att skära mig i deras närvaro. Men vid 15.30 ringde min underbara Jenny. Hon fråga hur det var och så oxh så frågade hon om jag ville komma hem till henne. Sofia skulle komma oxå o hon skulle ha singstar med sig så vi skulle spela det med henne, Patrik och Britt å Lennart. Sa hur mycket jag tycker om henne och hur tacksam jag är för att hon vill vara vän med mig. Vid kl 16 hade vi pratat klart och då gick jag upp. Hade det inte vatt för Jenny så hade jag inte gått upp den dagen. Mamma tvingade i mig lite mat och sen skjutsade hon mig till Jenny. Vi satt och småpratade lite tills Sofia kommit. Sen spelade vi Hönan eller ägget och efter det singstar. Trodde aldrig att jag skulle våga sjunga men Sofia sa att hon och jag skulle börja sjunga och efter det så kändes det helt OK. Vi hade jätteroligt! Tänkte att jag inte var värd det men kunde inte göra nåt åt det där. När jag kom hem igen gick jag å la mig direkt.

Idag har jag inte gjort nånting. Mamma o pappa skulle till Halmstad å titta på badrumsinredning så mamma kom med min medicin vid 9. Men jag gick inte upp då. Hade inte tänkt gå upp idag heller men jag tyckte synd om Sammie som låg ensam där nere så jag gick ner till honom. Nåt annat har jag inte gjort idag. Har inte ens bytt om från pyjamas...Vill bara gå å lägga mig igen å sova bort allt men det får jag inte. Ikväll blir det nog att se den sista Johan Falkfilmen. Hoppas vi börjar titta tidigt isf så jag kan gå å lägga mig tidigt...


/ Sandra