Sammie och Bamse 7 år

Idag fyller Sammie min älskling 7år! Kan inte fatta att vi har hatt han i 7 år. Jösses vad tiden gått. Tycker inte det var längesen alls vi och Ohlssons var och hämtade hem Sammie och Bamse. Det var den 22/6-03. Dagen innan min 15-årsdag. Minns hur han somnade i knät på en. nu har han lite problem med att få plats i knät på en men han har svårt att förstå det =P

Sammie fick en stor mjukisigelkott av mig idag. Han älskar att öppna paket så jag slog in den.

Vaknade lite innan 8 idag. Gick ner och servade mamma lite. Hennes feber har fortfarande inte gett med sig. Hon har hatt hög feber rätt många dar nu...Inte bra =/

Södergårdsdag idag. Vill inte dit. Förra veckan skulle jag ringt Lonni på månd och frågat om hon kunde ta med sina QK så skulle jag ta med min cuttlebug så vi kunde prova den ordentligt men jag glömde ringa. Igår skulle jag oxå ringt men glömde och kom på det för sent. Men jag tyckte inte det gjorde nåt. Det har vatt rätt jobbigt där de senaste gångerna nu. Demoner hit och dit och flaschbacks. Förra veckan var nog värst. Ville bara försvinna. Fick sån ångest. Gick in i massagerummet för att försöka lugna mig men jag fick inte va där inne själv. Sen sa de att alla som var där var där för att umgås och ville man inte det så fick man gå hem. Nån gång har demonen drivit mig att göra saker jag inte borde och då har personalen sagt till mig att sluta för att jag gör de andra brukarna oroliga. Men det är inte så himla lätt att ignorera demonen! Iaf så tänkte jag att om jag är ensam ett tag och kan ta till nårra av mina DBTfärdigheter så kanske det blir bättre men nej, då var jag tvungen att va bland alla andra för annars fick jag gå hem. Jag packade ihop mina saker och gick. Vid det laget gick det inte att motarbeta demonen. Han tog över. Jag gick hem och gick upp och la mig och somnade. Tänkte att jag inte ville va vaken och känna allt jobbigt. Hade jag haft tillgång till tabletter hade jag tatt allt för många för att slippa allt en stund men jag lyckades somna ändå. Fast det är inte samma sorts sömn man hamnar i men ändå.

Telefonen ringde. De gav en vägbeskrivning. De gick ut för att möta. In kom ett monster. Kände hur värdelös jag blev. Helt plötsligt var jag tillbaks på högstadietiden. Samma rang. Ville bara försvinna. Sjunka genom jorden och stanna där. Gjorde så gott jag kunde för att allt skulle bli normalt men fick inget gensvar. Precis som i Växjö. Exakt likadant. Kände mig så tön och korkad. Jag vill inte om det ska vara såhär. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte!

Älskar Sammie mest i världen!

/ Sandra