Jaha..Idag va de dags för nytt hjärnskrynklarsamtal då. Innan va jag hos AL, min ssk. Hon berätta att Hanne inte ville att hon skulle vara med och att hon även tänkt prata med mamma ensam. Kul...or not...Jag sa att jag ville att hon skulle vara med och att jag ville ta upp en sak när inte mamma var med.
Sen pratade vi om "planerandet av mitt öde". Senaste tiden har jag inte skadat mig så mycket. Fysiskt...Men som många vet kan man ju skada sig så det inte syns och de verkar "det kunniga folket", dvs vårdpersonalen, ha kommit på nu. Film, musik och framför allt internet har blivit fiender.
När tankar som inte borde få finnas finns
När förbjudna tankar kommer
När hjälpsamma människor hjälper
Då blir det fel
De de tar död på tankar som inte borde få finnas
De tar död på förbjudna tankar
De stjälper när de tror att de hjälper
För de hjälper dig att ta död på dig själv
-Hej Sandra, kul att se dig. Förra mötet var under all kritik, det var en kamp och vi nådde inte fram till varandra för i en kamp finns bara förlorare.
Ja förra mötet var en ren mardröm rent ut sagt men kamp vet jag inte, var snarare en kamp efteråt att stå emot allt jag inte borde göra. och nej, det lyckades inte...
- Jag har faktiskt bett om att få prata enbart med dig och Eva för att sist gick det för snabbt när AL var med. Hon lixom sa vad vi skulle prata om och det var som om att jag pratade med henne och inte dig.
- Jo men det var ju för att jag bett henne säg saker som jag glömde bort även fast jag skrivit en lista med saker jag ville ta upp. Och sen tyckte jag inte att hon sa så mycket.
- Nej hon sa kanske inte så mycket men du fick inte tillräckligt med tid på dig att prata om det du ville.
Ärligt, så ville jag inte prata alls så det gör inget...
-Tycker du att saker du brukar tycka är roligt är roligt?
-Nej
-Vad gör du om dagarna?
-Helst inget, ibland sätter jag på en film för att det ska se ut som om jag tittar på den fast ja stirrar ut i tomma intet
- Så du sitter fortfarande mest tyst och still och bara tittar rakt fram?
-Helst, fast jag vill att det ska se ut som om jag gör saker och ibland måste jag. Typ lagar mat, städar, el stryker el nåt. Verkligen avskyr när ja går hemma hela dagarna och inte gör nåt oxå kommer mamma hem och får börja direkt!
-Ok, har du ont i benet?
-Jag tar fortfarande oxynorm...(för er som inte vet är det ett morfinpreparat)
-Än?! Det är ju över 3mån nu då ju!
-Jo jag vet men jag sa att jag ville ha recept på tramadol el nåt men Jonas förlängde oxynormen ist
Ok, den biten har jag inte hand om. Hur sover du?
-Inte så exemplariskt, brukar somna vid 00, vaknar av värk vid 3 och sen 4 och 5, sen har jag svårt att sova
- =/ Ajdå..! Det var inte bra, det blir inte så många timmar sammanhängande
-Hur är det med aptiten då?
- Inte så mycket på den fronten heller...
-Nej, som vanligt då... Du ska få fylla i ett MADRS-S - formulär, vet du vad det är?
-Ja, jag fyllde i ett sånt när jag gick hos Eva. (MADRS-S är ett formulär som mäter graden av nedstämdhet.
-Ok, ska bli intressant att se hur du svarar på orospunkten.
- 4 el 5/6, fast jag satte 4/6.
- =/ Åh, så pass...
..........
- Jadu...Det resultatet var ju inte så bra...Men det sysns på dig oxå, du ser inte pigg ut. Det vi ska göra nu är att vi höjer antidepp oxå får du en ny sorts insomningstabletter som verkar lite annorlunda. 10mg blir bra.
-Men styrkorna är ju i 5mg el 7,5mg...
-Hmm...Ja just det...Men du får 2st 5mg då, 7,5mg räcker inte för det hade du förra gången du hade denna.
Jag ska höja din antidepp oxå...
Ehh..Du dricker inte ditt schampo va?
-Ehh..Nej..??
-Nä, bra för du får inte få det i dig.
-Ehh ok...
Helt sjukt, men bara för det var jag självklart tvungen att kolla varför det var så himla viktigt att jag inte drack det. Blev väldigt förvånad över resultatet.
Substansen kan ge mycket allvarliga leverskador och pat som har läkemedlet i tablettform följs regelbundet upp så att levern inte tar stryk. Min lever är redan mörbultad.
Min antidepp ska inte heller blandas med det eftersom de integrerar och blir ännu giftigare tillsammans.
Och tillslut så ska substansen inte ges till personer med binjurebarksinsufficiens eftersom den reducerar ACTH.
När jag tatt reda på detta insåg jag att jag har haft ett riktigt rävgift som schampo i 1,5år. Jag kan hämta ut 120ml 1ggr/mån helt gratis och skulle jag vilja ha mer finns det receptfritt i 60ml flaskor.
Helt sjukt, varför tänker jag såhär?! Får bara en himla massa tankar vad som händer om man skulle dricka det, om man blandar med andra läkemedel som är levergift + att skölja ner allt med nåt som sänker pH-värdet i magen eftersom den substansen tas upp fortare då...
Varför är inget kul längre? Varför känns allt som ett måste? Varför blir jag jätteirriterad så fort jag tappar en penna el om min mössa inte ligger på de ställe jag tänkt? Varför blev jag jättearg å irriterad bara för att jag tappade mina mediciner över hela golvet? Varför varför varför?
Hur kan ja gå från att vara ok till helt katastrof på 2 sekunder? Varför kan jag på ingen tid alls gå från att prata "mycket" till att inte ens svara på tilltal? Hur kan jag gå från att faktiskt göra nåt till att bara sitta tyst och blickstilla å bara glo rakt ut i tomma intet? Varför kan jag bestämma mig för att göra ett kort och sen tänka att jag inte orkar för att linjalen inte låg så att jag såg den?
Min läkare säger att ja är deprimerad, är de så "enkelt"...?
Jag har börjat titta på Saw-filmerna. De är äckliga, groteska, hemska, otäcka, vidriga mm mm men jag kan inte sluta titta på dem även fast jag mår illa av det å får läskiga tankar. Det går bara inte. Det har blitt ett nytt sätt att göra mig illa på nåt vis. Och helt plötsligt blir inte mitt självskadebeteende så himla svårt känns det som. Det personerna i filmerna gör är mycket värre. Men skillnaden är ju att de gör inte det med vilje. Men likheten är att båda parter gör det för att överleva...
När ja skadar mig får jag ångest för att jag vet att jag sårar mina nära. Men ändå har det blitt som ett slags schema som visar hur mycket jag måste skada mig efter varje gång jag gjort nåt fel. Ex om jag skulle säg nåt som sårar nån måste jag göra ett visst antal ränder och nästa gång jag sårar nån så måste jag göra lika många igen för annars tänker jag "klart jag måste göra lika många, annars betyder det att den personen inte är lika mycket värd som den andra". Ett slags tvångsbeteende som är väldigt svårt att ta sig ifrån och skapar väldigt stort obehag när jag försöker bryta mönstret.
-Men varför är du arg nu?
-Vet inte
-Vad har ja gjort för fel?
-Inget
-Men nåt måste det va?
-Nej!
-Varför är du arg då?
-MEN JAG VET JU INTE SA JA JU!!!!
Varför är jag så nedrans envis när det gäller vissa saker? Tex om jag blev arg och helt plötsligt inte vill titta på ett program på TV. Sen när den där värsta ilskan lagt sig efter en stund och jag tänker att "men jag kan gå ner och titta nu" så är det en annan röst som säger att "nej det ska du visst inte, du har bestämt att du inte ska se det och då ska du inte ge dig heller".
Åhh! Varför blir jag sån?! Jag vet verkligen inte varför och det är skitjobbigt!
-Har du opererat dig?
-Va???
-Har du operertat dig? El ville du det el skulle du el hur var det?
- X??
-Ja
-Ehh..Nej det har jag inte. Har inte pratat om att jag vill det heller
-Så du har klarat det helt på egen hand?
-Ja..
-Bra Sandra!
-Ehh...Tack =/
Det finns en försäkring som kallas drulleförsäkring, hade den gällt inom sjukvården hade många fått stora skadestånd asså...
En rolig sak jag hörde när jag låg inne efter att ha brötit benet var:
-Är Sandra här?
-Ja, hon ligger på sal 2 och 6...
Personen som svarade var inte av svenskt ursprung och brukade blanda ihop småord som "och, eller, i, på, under, över mm. Kan det va det som kallas prepositioner?
Nu har det kommit svart på vitt, jag har både papper och ord på det. Jag avskyr det och är väldigt ledsen för det. Det blir ett självhat, självhat måste straffas för att jag inte är värd bättre och straffar jag mig så måste jag straffa mig en gång till för det. Den onda cirkeln är sluten...
/ Sandra
0 kommentarer:
Skicka en kommentar