Dagen var riktigt plågsam. Bestämde att jag inte ville göra nåt på kvällen, att jag skulle va ensam hemma för jag ville inte följa med mamma och pappa. Men de sa att de inte tänkte lämna mig ensam hemma och bestämde att de inte heller skulle iväg bara för det. Det var inte alls popis. Visst jättesnällt tänkt av dem men det ingick inte i mina planer ju! Jag skulle va ensam på kvällen, jag skulle inte fira alls, bara va helt ensam och sova djupt djupt djupt. Även fast de skulle va hemma med mig så tänkte jag inte va med dem, jag skulle va uppe på mitt rum bland mina självskadesaker. Och jag tänkte absolut inte gå ut vid tolvslaget. Jag avskydde mig själv så himla mycket bara för att jag förstörde hela tiden för allt och alla. Sa att ja kunde följa me till Ohlssons på kvällen bara för att ja inte ville att mamma å pappa skulle va hemma för min skull men tänkte samtidigt att ja absolut inte ville dit. Dels för att ja skulle bli världens mest efterblivna människa om ja gjorde de och dels för att då skulle ja inte kunna genomföra mina planer. Var så att jag tänkte att det var lika bra att åka till Växjö för då skulle jag inte kunna ge min familj en dålig start på 2011. De fick ingen bra start på detta året så det var för deras skull jag tyckte att det nog var lika bra att åka dit. Innan jag skadat mig. Fast det ingick ju inte heller i planen så det var många tankar som krockade och det blev väldigt jobbigt.
Fick ett sms av underbara Jenny som undrade om jag ville bli hämtad av henne när hon skulle till Sofia. Blev jättelessen och gick å duscha. Ja ville ju va med dem på nyår samtidigt som jag inte skulle fira nyår alls. Kan inte ha bättre kompisar än dem. De vet min situation och stöttar mig hela tiden. Jenny fråga tom om jag ville va me å laga mat el om ja ville komma senare. När ja kom ut ur duschen prata mamma me Jenny o telefon och sa "åk me dem" innan ja gick upp på mitt rum. Va jättelessen när ja prata me Jenny. Sa att ja nog inte skulle va me för att ja mådde väldigt dåligt idag å för att ja va en så tråkig person. Jag skulle ändå bara förstöra allt om jag var med. Det gjorde jag förra året och ville inte göra det igen. Skulle ändå bara sänka stämningen med mitt tråkiga jag. Men Jenny lyckades övertala mig att följa med henne och det är jag väldigt tacksam för. Vi bestämde att hon skulle hämta mig 16.30 så skulle vi börja laga mat sen hos Sofia. Bara för att jag visste att ja inte va värd de som väntade på kvällen så drog ja 200 straffhack i förebyggande syfte.
Hade jättetrevligt hela kvällen. Lagade mat, spelade spel och hade jättekul. Ångesten slog till med jämna mellanrum och sa till mig hur dum i huvet ja va som hade kul. Att ja trodde att ja va värd de! De va ja ju inte!!!
Vid tolvslaget var vi ute å titta på alla fina raketer. De va kallt, regnade och blåste mycket. Höll på att blåsa iväg för mina stövlar hade inget vidare mönster på sulorna. Tänkte att det var ett år sen nu sen ja förstörde nyår sist. Att detta nyåret var så mycket bättre. Men att jag absolut inte var värd det.
Vid 2 kom Jennys föräldrar och hämtade oss. Då hade vi spelat mer spel, asgarvat åt laserturken och fågelturken och halvsovit.
Tack Jenny, Patrik och Sofia för en härlig kväll! Bättre vänner än er finns inte <3
Gott nytt år!
/ Sandra
fredag 31 december 2010
Nyårsafton
onsdag 29 december 2010
Mellandagarna
Juldagen och annandagen tog vi det bara lugnt. Fast inte pappa. Han hade fullt upp med att få bort snön på taken på Brafab. Vi brukar åka till faster på annandagen men det blev inte så detta året pga det. Ist så hjälpte mamma mig att packa och sånt. På måndagen och onsdagen var vi uppe i Ljungby med två stora lass. Bar ner en del i förrådet och fick in alla kläder och så.
Dan innan nyår var vi inbjudna till Ingar och Lasse. De berättade att Moa direkt hade sagt "jag ser att det är Eva och Sandra som är tomtar" när vi kom gående. Jahapp..så var det med det =P Kände mig så lost. Alle skulle iväg till nån. Som tur va prata ja me Johanna ett bra tag. Kände mig ändå så himla efterbliven...Alla planer inför nyårskvällen gick på högvarv och ställde till kaos. Hade alldeles för många dumma tankar och de hjlpte mig att få fyrkantiga planer på exakt vad och hur jag skulle göra för att slippa fira nyår.
/ Sandra
fredag 24 december 2010
Julafton
Ringde och önskade min goseanna på PIVA god jul. Hon skulle jobba tills på kvällen nån gång. Saknar henne så himla mycket! Vill träffa henne, men inte på PIVA har vi bestämt...
Efter det var det dags för mig att åka å tomta hos Pia =) Hittade en tomte grå stickad tröja som ja hade. Hade ett par svarta Pumamjukisbyxor oxå. "Det står puma på tomtens bak" sa mamma. Cool tomte sa ja =) Hade nåt skägg på mig för att ansiktet inte skulle synas och en lång tomteluva. De va jättekul att tomta. Barnens kusiner va där oxå och deras fam + mormor och morfar så de va ett trevligt litet gäng. Fråga om Meva vält julgranen än men de hade hon inte. Lugn de kommer svara ja. Faktiskt var hon väldigt lugn, inte alls så mevig som hon brukar va (studsig och allt annat som hon har för sig). Fast när ja skulle ge henne en julklapp var hon mer intresserad av att komma upp i mitt knä än paketen i sig. Tyvärr fick jag meddela Rasmus att dockorna var slut i år och Simon att det inte fanns nårra rosa bikinis med spindelmannen på. Sa till Svante att han hade vatt busig detta året och att han stod med på tomtens busiglista. Han stod precis på gränsen till att få nårra juklappar. Berättade att tomtenissarna har koll alltid, de finns överallt och ser en via satellitbilder uppe på Nordpolen.
Efter Kalle kom mormor och morfar. Vi satte oss ner och prata. Helt plötsligt knacka de på dörren. Tomten! =) Sammie var snabbt framme och skulle kolla vem det var. Han hade en jättefin tomtedräkt på sig. Men...trodde de skulle va Ronny men de var de inte de va Joachim! Alles önskan detta året var att det inte skulle komma nån tomte och så kommer Joachim! Ja trodde han skulle dö asså. När paketerna var utdelade så sa jag att jag tyckte att Alle skulle sitta i tomtens knä. Men de gick han inte me på ;) Frågade tomten oxå hur de kunde komma sig att de säger att alla saker är gjorda på Nordpolen men det står "made in Taiwan" på allt...Men de va tomtens hemlighet fick ja till svar.
Det är varmt med tomteklädera ute så inne va ett under att man inte smälte. Hade dubbla luvor oxå för att dölja ansiktet. Skägget stack i ögonen så jag knappt såg nåt och den ena tomteluvan höll på att ramla av. När vi gick så upptäckte jag att den suttit så långt bak att hela luggen syntes och när vi kom ut så ramla den av. Ja å mamma pratade mycket om Moa sett att det var vi el inte. Hon är för himla klurig den ungen så man vet aldrig med henne lixom.
När vi kom hem igen så öppnade jag mina sista paket och mamma hjälpte pappa med det sista med maten. Sen åt ja alldeles för mycket. Som vanligt. Efter maten så försvann Alle upp på sitt rum, han hade fått ett spel til PS3 som han ville prova. Vi andra satte oss i soffan och tittade på TV och höll på med våra julklappar. Sen var det dags för ris a la malta. Fattar inte varför man äter så himla mycket när man är proppmätt...
När mormor och morfar åkt hem fortsatte jag, mamma å pappa att titta på TV. El ja..sov till TVn..=P
Var en jättebra dag. Mysig och rolig. Fick bla ett fadderbarn i Indien, mikro, brödrost, soda streamer, pyjamas, choklad, pengar till en lampa som jag tittat ut, en bok och pysselsaker. Man har ju så himla dåligt minne att det är skamligt..
God Jul!
torsdag 23 december 2010
Lilljulafton
Hade en så olustig känsla idag. Ville va glad men var inte det. Hade sagt att jag ville till apoteket för jag behövde mer canoderm. Pappa å ja skulle ändå dit å hämta medicin åt farmor. Åkte dit och fick de fixat. Sen stanna vi å fika hos farmor en stund. Mysigt.
Innan vi åkte hem gick ja innom Netto och köpte en liten sak till en lek som vi skulle ha på kvällen när farmor kom till oss. Man köper ett paket och sen får de andra klämma på den och försöka lista ut vad det är för nåt. Den som kommer på det får paketen och blir den som ska köpa en ny paket till nästa år.
Gjorde nåt som jag blev rädd för idag. Hade lite bortförklaringar för att få göra de. Är arg på migsjälv för att ja gjorde de men ja va tvungen. De är min reservplan. Min trygghet. De kändes inte bra att göra de. Men ja va tvungen...
På kvällen kom farmor. Hon kom lite innan vi skulle äta. Var ett himla bra sätt för då hann hon aklimatisera sig lite innan de va dags att äta så blir de inte så mycket för henne på en gång. Vi satt å titta på TV å prata medan mamma gjorde vid julmaten. Pappa upptäckte att röret till hydroforen hade frusit sönder för de spruta vatten från ett ställe där så de va bara till att börja fixa med det.
När det var klart var det matdags. Så mycket man äter då äter ja inte på en vecka i vanliga fall. Men när vi satt där kom en underbar känsla. Tyckte de va så mysigt när vi va alla tillsammans och när vi va i köket sa jag att jag var glad för jag kände mig så. =)
När vi ätit klart hämtade jag paketen jag köpt tidigare. Mamma kom på vad det var. Ett gulligt ljus som såg ut som en ren. Sen tittade vi på en julkonsert på TV och sen klassiska bingolotto. Pappa vann nåt vet ja, men inte hur mycket. Jag fick en kaffebryggare av farmor i inflyttningspresent =) Bra för jag hade ingen och ville ha en även fast jag inte dricker kaffe. Är ju bra å ha när man får besök.
Ja å Alle bar in julklapparna under granen. Blev mycket för Sammie. Han ville så gärna öppna allihop men han var duktig och la sig framför granen och vaktade dem ist. Helt trött i hjärnan asså ;) Eftersom farmor skulle fira i Ljungby i år så fick hon sina julklappar idag ist. Hon ville inte asa med dem dit så hon öppna dem direkt ist. Hon blev jätteglad. Sen åt vi ris a la malta o julgodis. Gott =)
Fina Johanna ringde sen. Prata jättelänge. Farmor orkade inte se hela bingolotto så pappa å Alle körde hem henne lite innan. Efter bingot va slut titta vi på nåt annat, minns inte vad. Sov oxå ;)
Har vatt en mycket bra dag även fast jag inte är go på mig för de ja gjorde tidigare på dan. Eftersom de är jul nu så bestämde ja mig för att ta ledigt från mitt lilla "tvång".
/ Sandra
tisdag 21 december 2010
Kul å mysig sjukgymnastik
Idag var ja vatt sista gången i hela mitt liv på Markaryds vårdcentral som patient. Hoppas jag. Var hos Ulrika. Hon såg riktigt trött ut när jag kom. Fråga om vi skulle va ute el inne. Ville ut å gå. Hon tyckte att vi skulle gå in till stan ist för att gå runt sjön. Stan..byahålan menar du..=p Iaf gick vi dit och titta på klänning till henne som hon skulle ha till jul. "Dehär är ju inte sjukgymnastik Sandra..."De är de visst! Sjukgymnastik för själen och så tränas benet samtidigt!" Vi var först på Lindbergs, sen Hans o hennes. Sa att vi skulle in på Ayodas oxå och när vi va påväg dit så mötte vi mamma. Inne på Ayodas hitta ja en klänning till henne direkt. Vi la undan den så att hon kunde prova sen. Sen var de dags att gå tillbax till VC. Hade så mysigt. Blev en bra avslutning på sjukgymnastiken. Fick en jättekram. "Nu är ja inte trött längre, har inte ont i ryggen och så har ja hittat en klänning till jul, tack!". Kul att hjälpa dig!
Sen va ja uppe hos Ann och gav henne en ängel för att hon alltid är så snäll mot mig och har hjälpt mig mycket. Hon blev jätteglad =)
När vi kom hem så hade ja jättedåligt samvete för att ja inte gjort nåt vettigt. Tyckte de va så skönt att mamma sa att ja fick vila en stund. Asså..ja får väl vila om ja vill men kan inte tillåta mig det för att ja borde göra en massa andra saker så därför kändes de så bra att mamma sa att ja fick för då kunde ja göra de utan att känna mig pressad. Sov i nårra timmar men va jättetrött när ja vakna oxå. Begriper inte varför, tog visserligen mitt kortison lite senare idag men då brukar ja va piggare på kvällen å de har ja inte vatt. Ingar å Lasse kom in me en julblomma. Sen när vi satt å prata så höll ja på å somna.
Skulle gjort julgodis idag men palla inte efter att de vatt hos oss så vi ska göra de imån ist. Ska inte säg för mycket men ja kanske gör nåt imån på förmiddan. Har lovat att baka en toscakaka iaf men får se...
Somna nästan när vi titta på TV. Fattar inte varför ja är sånhär, va likadant förra julen även fast ja tatt mitt kortison som ja skulle. De är kortisontrött ja är oxå, de är inte alls den vanliga tröttheten som man kan styra över. Himla jobbig är den iaf.
Igår va ja o mamma på vårdplanering med Ljungby kommun. De bestämdes va ja ska ha hjälp me när ja flyttat å gjorde upp ett preliminärt schema. AL va me som psykkontakt. De va bra för hon kom på vissa saker som inte ja tänkte på att fråga.
De bestämde att de inte skulle ha mina mediciner och vassa pysselsaker inlåst i medicinskåpen i min lägenhet utan de skulle va inlåst hos dem ist så att ja inte fick för mig att bryta upp skåpen. Suck, hur visste de att ja tänkte göra de..? =P
Vi bestämde vilka vassa saker de skulle låsa in och när ja får använda dem. Mamma sa att de har mina vassa pysselsaker som sax, pincett å passare. Sen va de nåt om ja skulle få pyssla hemma el bara på aktivitetsverkstan där de är personal med pga de vassa sakerna. Mamma sa att ja skulle få göra de hemma eftersom ja har så mycket saker. "Ja hon kommer ha halva lägenheten full av saker" Ehh..ja pysselsaker då, inte vassa saker, la sa ja på skämt. Alla skratta och ja tänkte typ "ni skulle bara veta vad som finns i gömmorna..."
Efter mötet gick ja å AL till 11. Prata lite om hur mötet va å mina nyårsplaner. Har vatt väldigt orolig inför de för ja har inte vetat va ja skulle göra. Hade planerat en massa dumma saker för att slippa. AL tyckte inte de va så himla bra.
När ja kom till lägenheten sen så hade pappa å Sammie inte kommit för de sto i kö på E4 å hade gjort de i 1h. Men när de hade kommit så kom faster förbi av en slump. Kul å visa henne lägenheten. Hon hjälpte till att bära in soffan å de andra sakerna. När vi sen skulle sätta ihop soffan saknades 2 ben. Men den va jättesnygg iaf!
När vi titta igenom flyttkartongerna efter nårra böcker så undra ja varför ja hade en massa böcker om bygg. Sen hitta ja nåt pinsamt och sen såg ja att de inte va mina saker utan Jons =P
Vi fick upp hissgardinen oxå efter många försök. Att de skulle till en man för att klara de =P
Påväg hem igen så ringer min underbara Jenny. Pratar jättelänge och bestämmer att ja ska komma ner till henne i Lund på nyår. Blev så himla glad! En massa ångest å oro försvann. Senare på kvällen ringde fina Johanna. Mysigt att prata me henne. Prata i över 1,5h! Längre än mig å Jenny tom. Prata me henne ikv oxå =) En av alla fina SHEDO-vänner <3
En annan som ja prata me igår va min underbara älskade ANNA. Ringde till PIVA igen, visste att hon skulle jobba idag om hon inte fortf va sjuk. Micke svara å sa att han inte visste om ja kunde prata me henne men de gick. Hon vill alltid prata me mig sa hon =) Vi prata rätt länge. Blev glad att hon tog sig tid till de. Hon skulle jobba både jul å nyår. Som vanligt. Va skönt att höra att allt va bra me hennes vovvar. Blev orolig att hon vatt hemma pga att nån av dem va sjuka. Hon sa att ja inte skulle göra nåt dumt på nyår. När ja berätta att de satt högfungerande Asperger på mig som en arbetsdiagnos blev hon inte så glad. "Du vet va vi har pratat om, bara för att de säger de så behöver du inte leva upp till det. Det står så mycket skit i din journal att mindre än hälften vore nog. Jag tror inte att du har det för du har förändrats sen de började prata om att du har en NP-diagnos" Ja jotack ja vet. Ja har börjat ifrågasätta allt ja gör om de är rätt el fel.
Älskade Anna. När ja vakna var ja jätteledsen men efter att ha pratat me dig så kändes allt mycket bättre. Du är bäst i världen, hoppas att mitt lilla paket kommit fram till dig <3
Nu ska ja nana, är jättetrött!
Gonatt på er!
/ Sandra
lördag 18 december 2010
Jobbigt
Kan börja skriva att ja upptäckte att mitt inlägg om SHEDO-träffen av nån anledning inte publicerades men nu är de gjort iaf =)
Har vatt en jobbig dag idag. Har bestämt nu i flera dar att ja ska röja på mitt rum men inte kommit nånstans me de. Idag fick ja undan klädberget iaf. Sen skulle ja sätta mig me nårra papper .
Pappa kom å frågade snällt om de hänt nåt.
-Nej de har inte hänt nåt
-Men va är de då?
-Inget
-Men de syns att de är nåt
-MEN DE ÄR JU INGET SÄGER JA JU LÄMNA MIG IFRED!
Sen blev mitt rum ännu stökigare å ja gick å la mig på sängen för att inte göra straffhack iaf. Låg å fundera på antalet straffhack. 10? Nä 30 är minsta, ja va ju tyst nere i köket när han prata med mig.
Sen ropade pappa att han skulle gå ut. Dörren va stängd så mitt ok hördes inte ner vilket resulterade i att pappa ropade ett par gånger och mitt svar blev tillslut "MEN JAAAAAAA!!!"
Låg fortfarande kvar i sängen och funderade på antal straffhack. Var uppe i 50 nu.
När pappa kom in igen så kom han upp å fråga om ja ville va me å laga maten.
Mmm svara ja fast ja inte ville.
-Ska vi göra den nu el när mamma kommer hem?
-Vet inte spelar ingen roll.
-Va tycker du?
-Men ja tycker inget!
-Ok då gör vi den sen
Nu är ja uppe i 70 straffhack. El hur va de? Va de 60? Nä. 80? Äh ja minns inte ja gör 100 så räcker de...
Sov vidare sen tills mamma kom hem. Vi va nere å titta på min soffa som kommit å sen började en film lite innan vi skulle äta. När de va 30min kvar på filmen börja ja känna mig konstig. Mådde jätteilla å hade ont i magen. Spydde upp allt (faktiskt inte med vilja) och gick å duscha. Sen titta vi på sista avsnittet av Maria Wern från i onsd. Efter de va de nåt program om tårtdekorationer. Va häftigt faktiskt. Giganstiska å jättefina tårtor. De vägde över 300kg! När de va slut titta ja på "ja undkom döden" mamma å pappa sov.
Nu ska ja försöka sova igen.
Gonatt på er!
/ Sandra
torsdag 9 december 2010
17 år
Idag är de 17 år sen vi kom hem från Sri Lanka med en liten Alle. Helt sjukt att de är så längesen! Ja minns lite från det faktiskt. Vi mellanlandade i Abu dhabi el hur de nu stavas som ligger nånstans i Förenade arabemiraterna. Det var iaf då ett väldigt billigt land där man kunde köpa allt för ingenting. Man fick lämna planet under tiden och pappa ville det men fick inte för mamma för hon trodde att han skulle missa att gå på planet igen. När jag undrarde vart vi var sa de att vi var i öknen. Öken för mig då var bara sand, sand och sand. På sin höjd en pyramid och en palm vid en liten vattenpöl. Kunde inte förstå hur man kunde leva på ett sånt ställe (på Sri Lanka hade ju människorna det mycket svårt och där fanns ju ändå några hus!) och tyckte synd om alla människorna som gick av där. Världen ur ett barns ögon =)
När vi kom till Amsterdam var det dags för planbyte. Det blev ett ganska litet plan och jag frös jättemycket. Fick låna pappas tröja. Har ett kort på det som är taget när vi kom från tullen. Sen minns jag inte så mycket mer än att jag tyckte det var mycket snö. Det jag tyckte var roligast den dan var att mormor, morfar och farmor hade satt upp en massa adventskalendrar och en paketkalender till mig och när vi kom hem till Markaryd fick jag öppna alla.
Paralell då och nu.
Kroppsvisitationer - när kriget var som närmast oss på Sri Lanka så var det andra sidan floden. Vårt hotell låg vid en flod och andra sidan var det ett industriområde och där bakom sköt de ihjäl varandra hej villt. Man hörde skotten på hotellet...När det var så nära fick vi utegångsförbud från hotellet och överallt på hela hotellet stod det soldater beväpnade med K-pister. Vid uppfarten, ingången, hisschakten, trapporna, restaurangerna, överallt. Och varje gång man skulle byta våning skulle de kroppsvisitera en. Det var inte så populärt och ännu värre blev det när jag var tvungen att lämna ifrån mig min nalle som jag hade med mig nästan överallt.
På psyk är det vanligt att jag blir visiterad. Förutom att de gör de innan man kommer in på avd så ska de varje gång de försvinner en kniv efter maten el nåt tvunget visitera en. Det brukar låta "vi visiterar Sandra och hennes rum först innan vi letar igenom avd". Suck..Brukar säg att jag inte tycker det är roligt att ta knivarna längre och att gafflarna är bättre om man vill skada sig med dem. Sen brukar jag avsluta med att "om jag hade tatt dem hade jag inte vatt så dum att ha dem på mig el gömma dem på rummet". MEN...Det är himla kul att bara gömma dem =P
Psyknytt
Va uppe hos AL igår. Kände mig riktigt dålig. Dunderförkyld och inte riktigt koll på vad som är verklighet. Hon fråga hur det gick med mitt lilla tvång, att jag måste göra 30 hack i armen varje dag. Sa att det är svårt och läskigt att ens tänka tanken att bryta det.
-Men om du bara får göra 10 då?
-Va? Vaddå får?
-Ja, om du bara får göra 10 hack om dan?
-Så jag får göra 10 asså?!
-Men suck...Ja så kan man ju oxå se det. Men ja, det får du. Om det är mindre än 30 så får du göra det.
Wow! Jag får göra 10 hack!
Undrar om allt under 30 är tillåtet då, det ska jag fråga nästa gång. Isf kan jag göra 29 helt "lagligt". Det värsta är att jag har inte ens dåligt samvete för det. Är det för att hacken inte är djupa, för att de lixom räcker om de blöder? Hade de vatt annorlunda om det hade behövt sys? Är så arg på migsjälv att jag inte känner dåligt samvete för det. Den ångesten som fanns efter benbrottet är som bortblåst och efter den allvarligaste intoxen oxå. Jag kan inte känna som jag gjorde då hur mycket jag än försöker. Usch, fy vad jag avskyr migsjälv!
En gång när jag skulle köpa en ny skalpell på Panduro i Växjö (skulle faktiskt ha den till mitt pyssel) så sa kassören "Men den funkar bara att skära i papper med". Hade bara sån himla lust att svara "ja, vad trodde du?"
Idag har mamma hjälpt mig att packa ner saker från mitt skrivbord i lådor. Hittade 1ton papper som jag måste gå igenom, blä! Många av dem var brev från förvaltningsrätten när de prövat LPT, journalkopior, resultat på behandlingar och prover, mm, fastnar alltid i det och ändå blir jag lika irriterad varje gång för att det står så himla mycket skit rent ut sagt.
I tisdags gjorde Demonen sig påmind riktigt ordentligt. Jag och Ulrika var ute och gick och helt plötsligt kom han flygande från ingenstans. Vi var nere vid Hunes idrottsplats och jag fick inte gå uppför backen och inte över bron utan var tvungen att antingen gå runt hela skolan el ner i bäcken. Det fick jag inte för Ulrika. Hon tog tag runt armen och drog mig uppför backen. Sen skulle vi komma tebax till VC och jag fick inte gå den närmsta vägen, längs stora vägen heller utan var tvungen att gå runt vid Sjögården. Men Ulrika höll i mig oxå gick vi närmsta vägen iaf. Det kändes inte alls bra. Funderar mycket på vad som kommer hända nu när jag inte följt hans regler. Är orolig för Ulrika oxå. Sa det till henne men hon tyckte inte att jag skulle va bekymrad över det. Men jag är ändå rädd att hon ska va ett paket nästa vecka...
Prata me AL i eftermiddags. Hon sa oxå att det bara är Demonen och inte verklighet och att det är jag som bestämmer och inte han. Men det är inte så enkelt. Demonen är stor, lång, stark och väldigt bestämd. Gör man inte som han säger så blir han jättearg och då råkar man illa ut.
Igår berättade mamma en sak som kändes rätt otäckt men ändå så fantastiskt och roligt. Katarina hade vatt på Sri Lanka på nåt arbete för BFA. Hon hade vatt på barnhemmet Sara bodde på och träffas hennes biologiska mamma och bror. Sara var som en kopia av broren. Katarina hade pratat med personalen på barnhemmet och de hade hjälpt henne att hitta dem.
Hon hade även vatt på Alles barnhem. Hon sa att de var jättefint än, som en oas i allt kaos. Fantastiskt att det är så bevarat efter kriget. Ser fram emot att se bilder därifrån.
Men Sara..Får så många tankar...Katarina var där nere i 3v och hittade mamman och broren på den "lilla" tiden. Skulle det va lika lätt att hitta Alles biologiska mamma? Och hur känns det egentligen för Sara?! Att helt plötsligt få en till mamma och bror, att helt plötsligt få en bild av dem, att helt plötsligt vara lik nån? Måste kännas jättekonstigt!
Mina chanser att hitta mina rötter känns betydligt mindre för att mitt barnhem inte är kvar på samma ställe längre och att mamma och pappa inte fick åka ner och hämta mig. Vi vet lixom så mycket mer om Alles bakgrund även fast vi inte vet mycket. Alle va 7v när vi kom ner till honom och jag var 2mån när jag kom till barnhemmet och 6mån när jag kom till Sverige. Det blir ju lite skillnad...
/ Sandra
söndag 5 december 2010
SHEDO-träff
Igår var jag i Lund på SHEDO-träff och träffade ett helt underbart gäng =) Vi hade mysigt och pratade om SHEDOs verksamhet, lagade mat, pysslade och lekte. Egentligen va det inte slut förrän idag men jag kunde inte stanna över natten. "Plikten" kallar... =/ Men jag är glad att jag kunde va med ena dan iaf.
Va inte så pigg på morronen. Va arg på migsjälv för att jag inte kunde se fram emot träffen även fast jag visste att jag kommer tycka det är jättekul bara jag kommer dit. Blev irriterad på småsaker som att halsbandet hade trasslat ihop sig el att min blus hade blitt skrynklig i gardroben.
Pratade inte så mycket och tyckte ja va allmänt otrevlig. Mamma frågade om de va nåt mer ja önska mig i julklapp än saker till min lägenhet. Hon och pappa skulle till Center Syd och julhandla. Ska tänka sa jag. Hade ju faktiskt en lista i moblilen där jag skrivit upp lite saker. Om jag skickar den slipper ja prata men då blir risken större att de är nåt hon inte förstår och då måste jag ändå prata. Men, det största problemet...Jag är ju inte värd nårra julkappar iaf! Mådde illa när ja tänkte tanken att skicka iväg listan men jag gjorde det tillslut. Tyckte lixom "jaha, här har du vatt så himla otrevlig, svarar bara på tilltal ibland, självskadar så att andra mår dåligt av det mm mm oxå tror du att du är värd att få julklappar?! Är du helt jäkla dum i huvet eller din störda idiot?! Du är bara så himla egoistisk så det finns inte! Och du är inte värd nåt annat heller för den delen! Looser du är ju helt sjuk i huvet...!" Somnade sen i bilen som vanligt. Kände mig sådär konstigt kortisontrött även fast jag faktiskt tatt det innan vi åkte.
Kom fram till centralen och möttes av ett härligt gäng. Vissa som jag kände sen innan och vissa nya. Skulle ha samling där för de som ville ha följe till Linerogården. Lilla Y hade blitt jättestor, himla härlig unge =)
Jag gick in på pressbyrån lite innan vi skulle åka för att ta ut pengar. När jag gick ut igen var alla borta. Jösses tänkte ja..Har vatt här i 15min å har redan slarvat bort mig, typiskt mig =P Sen är de ju dehär när bonden kommer till stan...Jag visste att vi skulle åka buss nr 6. Hittade en buss som det stod 6 på men tyckte att det var lite konstigt att ingen av de andra stod utanför och väntade så faktiskt gick jag inte på utan försökte hitta nr till nån av de andra. Som tur var kom Liv halvspringandes med lilla Y så jag hängde på henne och kom med rätt buss. Den där andra bussen jag tänkte hoppa på var ju ingen stadsbuss, den gick visst till Sjöbo =P
Begriper inte varför det låser sig när jag kommer tillsammans med andra. Blir bara så pinsamt tyst och vet inte vad jag ska säg. Vågar inte säg nåt heller. Är bara rädd för att det ska bli fel. Känner mig dum å vill bara försvinna. Sofia va snäll å mjuka upp mig lite så jag iaf vågade svara på tilltal.
När vi kom fram till Linerogården samlades alla för att presentera sig och sen prata om SHEDOs verksamhet. Efter det lekte vi lite lekar, pysslade och lagade mat. Johanna O och Sofia kom på att de skulle göra en avgutning av sin hand i gips och började gipsa in sig 10min innan maten. Men de gick bra ändå.
Tyckte att de gick bra när vi va i pysselrummet men när vi skulle äta blev de jobbigt. Tänkte att de är fler här som inte gillar att äta så de är lugnt. Men kände mig störtdum när jag satt vid bordet. Fick sånnadär störiga "strokespasmer" i armen och kunde knappt hålla i glaset. Kände att jag började må riktigt dåligt efter en stund. Blev jätteyr och mådde illa så jag gick ifrån en stund. När jag kände mig bättre gick ja in i pysselrummet igen. Vi var nårra stycken som satt där och gjorde bla julkort och pratade om allt möjligt och bytte lite erfarenheter med varann. Hade riktigt mysigt.
Elin tar kort på en pepparkaksdeg el nåt
Nån, minns inte vem: Va gör du?
Elin: Jag dokumenterar. Tänk va roligt att ha om när SHEDO firar 100årsjubileum!
Jag: Man skulle framkalla epileptiska anfall så där fanns en massa saker man kunde göra, ex tv, dvd, tv-spel mm.
Sofia: Jaha så där fanns en massa sånt som blinkar
Sofia hade ett partytrix ja blev riktigt impad över asså! =) Nu vet jag va ja ska göra nästa gång ja blir isolerad. Man ska inte tänka såhär, ja vet men min läkare har sagt att ja kommer att va inlagd fler gånger och personalen säger "åh kan du inte ta me de nästa gång?" så vad spelar det för roll?
Mitt i allt trevligt prat kände jag att ja börja bli konstig. Blev jätteyr, ögonen flackade och fick en olustig känsla i hela kroppen. Gick ut ur rummet för att se om det blev bättre. Skulle ändå ta mina mediciner. Sen försvann vänstersidan och allt blev svart. När ja vakna igen va Sofia den första jag såg och min direkta fråga blev "va har ja nu gjort?! Ja hade inte gjort nåt, men ja hade ramlat å slagit i huvet och tappat medvetandet nårra min och krampat lite. Hade ont i hela kroppen efter kramperna men tyckte inte att ja skulle ligga där på golvet å skräpa. Försökte resa på mig, blev yr och upptäckte att min vänstersida inte funkade som den brukade. Speciellt inte armen. De satt rätt många runt mig och hjälpte mig. Blev inte så glad när ja fatta att ambulansen skulle komma. Men ja sa att ja skulle bli hämtad av mina föräldrar om 1h så jag fick stanna kvar. Tiden efter bortfallet var ja väldigt förvirrad som vanligt. Brukar bli det. Minns inte så mycket av vad som hände men ja blev väldigt orolig över en viss kärlek vid första ögonkastethändelse oxå trodde ja att ja va i Växjö. Pinsamt men det kan hända att ja sagt endel väldigt lustiga saker sen ja vaknade till för de brukar ja göra. Blir nästintill överaktiv ibland för att visa att de inte va så farligt de som hände. Sen somnar ja plötsligt stenhårt helt utmattad.
Usch tycker de va så himla förargligt de som hände. Alltid ska man trassla till de å va en stor börda å ställa till problem! Ja avskyr de! De som kändes bra denna gången är att där va fler som vet hur de känns att alltid va den som de händer nåt med. Och för en gångs skull suckade inte ambulanspersonalen när de kom till mig. De gör de i Växjö, Ljungby å Markaryd.
Sen var de dags för mig att åka hem. Mamma å pappa hade vatt på restaurang å bio efter julhandeln å skulle hämta mig när de va klart. Sofia följde mig ut till bilen.
Tack alla underbara SHEDO-vänner för en jättetrevlig och mysig kväll! Hoppas vi ses snart igen!
Jahapp 2 advent idag då.
Men så himla bra denna dan började då! Gick å hade vänsterbenet släpandes efter mig och tänkte att i trappan sätter jag ner vänsterbenet först hela tiden så går de nog bra. Men katten heller de gick två sten sen ramla ja resten. Aja ner kom ja iaf och ont gjorde de.
Idag ska ja göra en massa julkort å börja leverera mina beställningar =)
Kram på er!
/ Sandra
torsdag 2 december 2010
Att planera sitt öde
Jaha..Idag va de dags för nytt hjärnskrynklarsamtal då. Innan va jag hos AL, min ssk. Hon berätta att Hanne inte ville att hon skulle vara med och att hon även tänkt prata med mamma ensam. Kul...or not...Jag sa att jag ville att hon skulle vara med och att jag ville ta upp en sak när inte mamma var med.
Sen pratade vi om "planerandet av mitt öde". Senaste tiden har jag inte skadat mig så mycket. Fysiskt...Men som många vet kan man ju skada sig så det inte syns och de verkar "det kunniga folket", dvs vårdpersonalen, ha kommit på nu. Film, musik och framför allt internet har blivit fiender.
När tankar som inte borde få finnas finns
När förbjudna tankar kommer
När hjälpsamma människor hjälper
Då blir det fel
De de tar död på tankar som inte borde få finnas
De tar död på förbjudna tankar
De stjälper när de tror att de hjälper
För de hjälper dig att ta död på dig själv
-Hej Sandra, kul att se dig. Förra mötet var under all kritik, det var en kamp och vi nådde inte fram till varandra för i en kamp finns bara förlorare.
Ja förra mötet var en ren mardröm rent ut sagt men kamp vet jag inte, var snarare en kamp efteråt att stå emot allt jag inte borde göra. och nej, det lyckades inte...
- Jag har faktiskt bett om att få prata enbart med dig och Eva för att sist gick det för snabbt när AL var med. Hon lixom sa vad vi skulle prata om och det var som om att jag pratade med henne och inte dig.
- Jo men det var ju för att jag bett henne säg saker som jag glömde bort även fast jag skrivit en lista med saker jag ville ta upp. Och sen tyckte jag inte att hon sa så mycket.
- Nej hon sa kanske inte så mycket men du fick inte tillräckligt med tid på dig att prata om det du ville.
Ärligt, så ville jag inte prata alls så det gör inget...
-Tycker du att saker du brukar tycka är roligt är roligt?
-Nej
-Vad gör du om dagarna?
-Helst inget, ibland sätter jag på en film för att det ska se ut som om jag tittar på den fast ja stirrar ut i tomma intet
- Så du sitter fortfarande mest tyst och still och bara tittar rakt fram?
-Helst, fast jag vill att det ska se ut som om jag gör saker och ibland måste jag. Typ lagar mat, städar, el stryker el nåt. Verkligen avskyr när ja går hemma hela dagarna och inte gör nåt oxå kommer mamma hem och får börja direkt!
-Ok, har du ont i benet?
-Jag tar fortfarande oxynorm...(för er som inte vet är det ett morfinpreparat)
-Än?! Det är ju över 3mån nu då ju!
-Jo jag vet men jag sa att jag ville ha recept på tramadol el nåt men Jonas förlängde oxynormen ist
Ok, den biten har jag inte hand om. Hur sover du?
-Inte så exemplariskt, brukar somna vid 00, vaknar av värk vid 3 och sen 4 och 5, sen har jag svårt att sova
- =/ Ajdå..! Det var inte bra, det blir inte så många timmar sammanhängande
-Hur är det med aptiten då?
- Inte så mycket på den fronten heller...
-Nej, som vanligt då... Du ska få fylla i ett MADRS-S - formulär, vet du vad det är?
-Ja, jag fyllde i ett sånt när jag gick hos Eva. (MADRS-S är ett formulär som mäter graden av nedstämdhet.
-Ok, ska bli intressant att se hur du svarar på orospunkten.
- 4 el 5/6, fast jag satte 4/6.
- =/ Åh, så pass...
..........
- Jadu...Det resultatet var ju inte så bra...Men det sysns på dig oxå, du ser inte pigg ut. Det vi ska göra nu är att vi höjer antidepp oxå får du en ny sorts insomningstabletter som verkar lite annorlunda. 10mg blir bra.
-Men styrkorna är ju i 5mg el 7,5mg...
-Hmm...Ja just det...Men du får 2st 5mg då, 7,5mg räcker inte för det hade du förra gången du hade denna.
Jag ska höja din antidepp oxå...
Ehh..Du dricker inte ditt schampo va?
-Ehh..Nej..??
-Nä, bra för du får inte få det i dig.
-Ehh ok...
Helt sjukt, men bara för det var jag självklart tvungen att kolla varför det var så himla viktigt att jag inte drack det. Blev väldigt förvånad över resultatet.
Substansen kan ge mycket allvarliga leverskador och pat som har läkemedlet i tablettform följs regelbundet upp så att levern inte tar stryk. Min lever är redan mörbultad.
Min antidepp ska inte heller blandas med det eftersom de integrerar och blir ännu giftigare tillsammans.
Och tillslut så ska substansen inte ges till personer med binjurebarksinsufficiens eftersom den reducerar ACTH.
När jag tatt reda på detta insåg jag att jag har haft ett riktigt rävgift som schampo i 1,5år. Jag kan hämta ut 120ml 1ggr/mån helt gratis och skulle jag vilja ha mer finns det receptfritt i 60ml flaskor.
Helt sjukt, varför tänker jag såhär?! Får bara en himla massa tankar vad som händer om man skulle dricka det, om man blandar med andra läkemedel som är levergift + att skölja ner allt med nåt som sänker pH-värdet i magen eftersom den substansen tas upp fortare då...
Varför är inget kul längre? Varför känns allt som ett måste? Varför blir jag jätteirriterad så fort jag tappar en penna el om min mössa inte ligger på de ställe jag tänkt? Varför blev jag jättearg å irriterad bara för att jag tappade mina mediciner över hela golvet? Varför varför varför?
Hur kan ja gå från att vara ok till helt katastrof på 2 sekunder? Varför kan jag på ingen tid alls gå från att prata "mycket" till att inte ens svara på tilltal? Hur kan jag gå från att faktiskt göra nåt till att bara sitta tyst och blickstilla å bara glo rakt ut i tomma intet? Varför kan jag bestämma mig för att göra ett kort och sen tänka att jag inte orkar för att linjalen inte låg så att jag såg den?
Min läkare säger att ja är deprimerad, är de så "enkelt"...?
Jag har börjat titta på Saw-filmerna. De är äckliga, groteska, hemska, otäcka, vidriga mm mm men jag kan inte sluta titta på dem även fast jag mår illa av det å får läskiga tankar. Det går bara inte. Det har blitt ett nytt sätt att göra mig illa på nåt vis. Och helt plötsligt blir inte mitt självskadebeteende så himla svårt känns det som. Det personerna i filmerna gör är mycket värre. Men skillnaden är ju att de gör inte det med vilje. Men likheten är att båda parter gör det för att överleva...
När ja skadar mig får jag ångest för att jag vet att jag sårar mina nära. Men ändå har det blitt som ett slags schema som visar hur mycket jag måste skada mig efter varje gång jag gjort nåt fel. Ex om jag skulle säg nåt som sårar nån måste jag göra ett visst antal ränder och nästa gång jag sårar nån så måste jag göra lika många igen för annars tänker jag "klart jag måste göra lika många, annars betyder det att den personen inte är lika mycket värd som den andra". Ett slags tvångsbeteende som är väldigt svårt att ta sig ifrån och skapar väldigt stort obehag när jag försöker bryta mönstret.
-Men varför är du arg nu?
-Vet inte
-Vad har ja gjort för fel?
-Inget
-Men nåt måste det va?
-Nej!
-Varför är du arg då?
-MEN JAG VET JU INTE SA JA JU!!!!
Varför är jag så nedrans envis när det gäller vissa saker? Tex om jag blev arg och helt plötsligt inte vill titta på ett program på TV. Sen när den där värsta ilskan lagt sig efter en stund och jag tänker att "men jag kan gå ner och titta nu" så är det en annan röst som säger att "nej det ska du visst inte, du har bestämt att du inte ska se det och då ska du inte ge dig heller".
Åhh! Varför blir jag sån?! Jag vet verkligen inte varför och det är skitjobbigt!
-Har du opererat dig?
-Va???
-Har du operertat dig? El ville du det el skulle du el hur var det?
- X??
-Ja
-Ehh..Nej det har jag inte. Har inte pratat om att jag vill det heller
-Så du har klarat det helt på egen hand?
-Ja..
-Bra Sandra!
-Ehh...Tack =/
Det finns en försäkring som kallas drulleförsäkring, hade den gällt inom sjukvården hade många fått stora skadestånd asså...
En rolig sak jag hörde när jag låg inne efter att ha brötit benet var:
-Är Sandra här?
-Ja, hon ligger på sal 2 och 6...
Personen som svarade var inte av svenskt ursprung och brukade blanda ihop småord som "och, eller, i, på, under, över mm. Kan det va det som kallas prepositioner?
Nu har det kommit svart på vitt, jag har både papper och ord på det. Jag avskyr det och är väldigt ledsen för det. Det blir ett självhat, självhat måste straffas för att jag inte är värd bättre och straffar jag mig så måste jag straffa mig en gång till för det. Den onda cirkeln är sluten...
/ Sandra
