Sjätte skiddagen

Idag skulle pappa, Johan och Conny göra ett nytt försök med att åka den svarta pisten som går från toppen ner till dalen och sen skulle vi möta upp dem. Det var lite dimmigt idag också men det var inte värre än att de kunde åka den backen iaf. Sista skiddagen. När jag och resten kommit upp i backen var jag livrädd att jag skulle få ont och inte kunna åka. Men det gick! =) Det gjorde ont och det var jobbigt men jag hade bestämt att jag skulle vinna över smärtan idag och det gjorde jag. Fast jag ramlade en gång på vägen hem. Det var brant, uppkört och smörigt och benet pallade helt enkelt inte. Men jag skrattade åt mitt fall. Låg helkonstigt på mage med skidorna som ett V och kunde inte röra mig så mamma fick knäppa av skidorna så jag kunde resa mig.
När vi skulle ge oss ut på em var jag också rädd för att få så ont att jag inte skulle kunna åka mer. Men det gick hyfsat. Jag var lite gnällig men jag kunde åka iaf. Men vi åkte en himla konstig runda asså. Upp på toppen, ner till stolsliften med värmesits, ner till ett annat liftsystem långt bort och sen upp på toppen igen med en 1699m lång bygellift. Lite jobbigt för benen om man säger så! När vi kommit upp på toppen igen så åkte Johan, Alle, Ida och Conny ner för nån pist så de kom ner till stolsliften igen men jag tyckte att det var för brant, kände att benet inte skulle klara av det så jag och pappa åkte nån transportstäcka till stolsliftens topp och tog oss ner därifrån. När vi kommit upp till toppen igen så åkte vi hemåt. Backarna var uppkörda och smöriga. Jag var nedstämd, lessen och arg över att jag hade ont och inte kunde åka samma backar som de andra. Kände mig som en 5åring som alla måste ta hänsyn till. När vi kom hem så var mamma och Catarina ute med Sammie och Bamse och Alle hade glömt lägga ut extranyckeln i skidförrådet så vi var utelåsta. Jag ville bara upp i min säng och gråta och vara ensam. Pappa sa att vi kunde gå in till Ohlssons och vänta till mamma kom hem igen men jag ville inte. Tyckte att ingen förstod mig. Pappa och Alle satt ut och väntade med mig. Jag sa att de fick gå in till Ohlssons om de ville men de sa att de ville sitta ute med mig. Jag trodde dem inte. Kände hur jag förstörde ännu mer för dem än vad jag redan gjort genom att inte kunna åka samma backar som dem, gnälla över att jag har ont, inte kunna åka alls ibland mm mm och ville bara skada mig. När mamma kom hem så var jag snabb med att få av skidkläderna och skulle precis gå upp till min säng när mamma sa att vi skulle fika hos Ohlssons. Jag svarade inte. Hon frågade om jag inte ville. Jag svarade inte utan klädde bara på mig igen och gick ut och satte mig. Sa typ ingenting. Tänkte bara på hur mycket jag avskyr migsjälv, hur mycket jag förstört för alla och hur tjock och äcklig jag är. Vet att jag inte ska göra så men jag kunde inte släppa det. När mamma frågade om jag ville gå in och duscha gick jag direkt. När jag duschat satte jag mig i bastun. De andra satt ute och fikade länge för det dröjde innan de kom in. Jag tyckte det var skönt att va ensam lite och rensa tankarna.
På kvällen tittade vi på Let’s dancefinalen. Jag tycker nog egentligen att Claudia skulle vunnit för jag tycker hon är väldigt duktig men Mattias är ju så himla söt så jag ville att han skulle vinna också. Efter det var det läggdags så vi ska orka upp imån när vi ska åka hem.

/ Sandra