Andra skiddagen

Idag hade jag och mamma bestämt att vi skulle ge oss ut lite senare än de andra för att jag skulle kunna åka hela tiden fram till vi skulle hem på lunch. Catarina väntade också lite med att ge sig ut så hon hade följe med oss. Vi mötte upp de andra och tog oss till ett ställe där vi inte vatt innan. Det var ett jättemysigt område med fina backar i med alla svårighetsgrader utom svart. För er som inte vet hur backarna graderas så är grön mycket lätt, blå lätt, röd medelsvår och svart mycket svår. Även fast jag inte åkte i röda backar om det inte var nödvändigt så klarade jag av att åka hela fm. När de andra skulle åka nån röd backe så tog jag och mamma en grön ist. Tanken var att vi skulle svänga av på en blå efter ett tag men vi sa att vi lika gärna kunde åka den gröna för vi skulle komma ner till de andra ändå. Men det gjorde vi absolut inte…Vi hamnade jättelångt bort så vi fick snedda genom skogen hela vägen tillbaks. Det var jättekul =) På vissa ställen gick det inte att staka sig fram och man åkte igenom snön så man hade snö upp till låren. Mamma sa att jag skulle se upp så att den ena skidan inte åkte igenom snön för då ramlar man framlänges med skidorna i ett ”V” och precis när hon sagt det så ligger jag på mage i snön och skrattar och frågar om det var såhär hon menade. Tillslut var vi framme vid en pist som tog oss ner till de andra. Den sittliften som är där är deluxe =P Det är mjuka stolsitsar med värme i och ett vindskydd som man kan fälla ner om man vill.
På em provade vi lite nya backar. Det finns så mycket nytt att prova, det är så kul och spännande! =) Jag är bara dum och vill inte åka en backe om jag vet att den är röd el svart men om jag inte hade vetat om det så hade jag åkt den. Jag kan tycka att jag åker för himla dåligt i en grön backe och tycker att det går för fort. Men de säger att det är som med allt annat när det gäller mig. Jag har för höga krav på migsjälv och på min skidåkning. Jag vill åka lite lagom snabbt med skidorna tätt ihop och inte ha för stora svängar. Jag har iaf kommit så långt att jag insett att för att kunna åka så, så måste jag vara mjukare i kroppen, böja mer på benen och inte vara rädd för att ramla. Innan kunde jag ha som mål att inte ramla nån gång på hela skidsemestern men då var jag så himla stel när jag åkte också. Vet inte hur det ser ut när jag åker nu och det nog tur iof. Fast Anna filmade mig när vi var i Branäs. På den filmen tycker jag att jag åker alldeles för bredbent…
Efter skidåkningen var det after ski på Ohlssons terrass och efter det slappe i stugan. Jag mamma och pappa spelade spel och sen tittade vi på TV innan vi gick och la oss.

/ Sandra