Tankar

Jag var på raketuppvisningen med pappa. Det var fint. och kallt och halt. Glashalt. Jag ska inte köpa nårra raketer i år heller. Har köpt thailendska luftballonger el vad de kallas. De fylls med varmluft iaf och sen svävar de sakta iväg. Inget smällande utan bara fint att titta på. Djurvänligt. Sammie hade blitt orolig när det började smälla sa mamma. Undrar hur det kommer gå för han på nyår i år. Tur att mamma och pappa ska fira med Johans föräldrar så att han har Bamse. Fast Bamse är jätterädd. Men ändå.

Johan. Tur att jag har Johan. Han vet inte hur mycket han betyder och har hjälpt mig under alla år. Bara det att han har funnits har hjälpt mig lixom. Inget har vatt självklart för mig när det gäller kompisar och saker man ska göra tillsammans och så men jag har alltid hatt Johan. Som balen tex. Hade jag inte hatt Johan hade jag blitt lottad. Det var lika självklart att vi skulle gå som att Jenny skulle gå med Rasmus och Anton med Amanda. Kan inte begreipa att jag var självklar...
Johan ska oxå till Anton på nyår. Känns skönt. Vi har firat nyår ihop sen vi var 8år. 13år...
Fast vi har haft 21år tillsammans allt som allt. Vi har växt upp tillsammans, vatt på både sol och vintersemestrar ihop. Alltid har vi hittat på nåt.

Jag saknar Anna. Min Goseanna på PIVA. Sist jag var där jobbade hon bara den dagen jag kom. Iof jobbade hon 3,5h längre än hon skulle men ändå. Jag tycker att hon kunde vatt där de andra dagarna oxå. Hon är alltid så himla snäll, gullig o glad! Hon kommer med sitt leende och hjälper en upp ur träsket jag har ramlat ner i. Jag minns inte det men hon säger att hon gick brevid första gången jag var på PIVA. Då var allt så nytt och skrämmande och när jag väl lyckats komma in i allt lite bättre så var det dags att flytta till 24. Det var bland det värsta jag vatt med om. Däremot minns jag den gången jag trodde var första gången jag träffade Anna. Jag fick nåt utbrott och hon var med inne på mitt rum och försökte lugna mig. Sen låg jag i hennes knä och pratade och var lessen tills hon skulle gå hem. Jag har svårt att få förtroende för andra men vissa går det lätt och Anna var en sån. Jag fick förtroende för henne direkt. Varje gång jag har vatt på PIVA å hon har jobbat så har vi suttit och pratat länge länge el spelat Skip-Bo el nåt. Hon tar sig tid att prata och vara med en. Även fast hon har fått säga till mig att jag måste sluta skada mig i ett halvår nu så ger hon inte upp. Hon tror på mig har hon sagt. Det värmde jättemycket när hon sa det! Hon är en av de få som jag vågar titta i ögonen när vi pratar. Jag har hatt tur. Anna säger att hon inte jobbar så mycket och jag tycker att hon jobbar jämt. Men det har bara vatt så att hon har jobbat när jag vatt inlagd. Det kallas tur! Även hur dåligt jag än mår så blir jag alltid gladare när Anna kommer. Hon är för underbar!
Jag tycker om att sitta och lyssna på Anna. Hon har så mycket att berätta. Hon verkar veta så himla mycket, tipsar om böcker och filmer, har mycket erfarenhet och har många resor att berätta om.
Sofia Åkerman kallar människor som hjälpt/hjälper en mycket i tillfrisknandet för guldpersoner. Anna är definitivt en av mina guldpersoner!
Anna. Min Goseanna! <3

Var är Fjant?! Här Anna!

/ Sandra