Elin, Johan och jag...
...och våra söta småsyskon Ida, Alexander och Oskar
Vid tolvslaget var vi nere vid havet. Det var så fint! Man såg fyrverkerier från hela Laholmsbukten. Båstad, Skummeslöv, Mellby, Halmstad och Tylösand. Det var riktigt riktigt fint! Nårra hade åkt ut med båt på havet och avfyrade fyrverkerier där. Fint men farligt. Såg många nödraketer gå upp oxå även fast de som tände dem inte var i nöd. Hela himlen lystes upp och ett rött ljus sjönk sakta ner.
Som grädde på moset så skulle alla sova över ute i stugan. Alla barn sov i mamma och pappas sovrum. Mysigt =)
Nu sitter man här 10 år senare och tänker tillbaks på allt som hänt sen dess.
Jag har slutat 9an, haft en fantastisk gymnasietid, fått helt underbara vänner, tatt studenten, börjat läsa till sjuksköterska, vatt på helt fantastiska resor, firat min 18 årsdag (som var på midsommarafton) och min 20årsdag (som firades i ett varmt Kroatien), haft en guldhamster, ett marsvin och så har jag blitt så frisk från astma och allergi att familjen kunde skaffa hund! Älskade Sammie! Jag blev inte bara av med pälsdjursallergin utan all annan allergi oxå förutom nötter och jordnötter. Det har gett mig ett helt nytt liv.
Precis som för alla andra så har det hänt mindre roliga saker oxå. När vi stod där på stranden i Skummeslöv vid tolvslaget tänkte jag tillbaks på hur min nyårsafton var året innan. Jag var glad att allt det hände då och inte vid milleniumskiftet. Skolan möglade och jag blev jättesjuk i astma och allergi. Det hjälpte inte att jag var hemma från skolan, jag var sjuk ändå av nån anledning. Jag hade ätit minst 12 betapred (rent kortison) 1 gång om dagen sen höstterminen började och var därför "kortisonrund". Hela dagen var jag jättedålig och kunde knappt andas. Mamma ringde till min barnläkare och det slutade med att jag och pappa fick åka till barnakuten. Jag var jättelessen över att behöva vara där på nyårsafton, jag hade inte tid med det. Jag, Johan, Elin och Emil skulle ju smälla raketer på kvällen ju! Jag hade tur, jag fick åka hem. Innan jag åkte sa min läkare att jag var barnakutens sista patient det året. Hon sa det på ett sånt sätt så att jag skulle känna mig stolt över det. Men nu stod jag iaf på stranden och mina lungor fylldes med frisk havsluft samtidigt som himlen var färgglad av alla fyrverkerier - härligt!
Men aldrig kunde jag tänka mig att jag 10 år senare skulle vara drabbad av ännu en kortisonrundhet. Jag hade hoppats på att jag hade gjort mitt bland sjukdomarna.
Men det blev inte så. Nu har jag sekundär binjurebarkssvikt pga en tumör på hypofysen som gör att jag bla har ACTH-brist och måste äta kortison varje dag för att överleva. Jag har konstant smärta i fotleden efter en fibulafraktur i februari 2006 oxå har jag hamnat i självskadeträsket.
Jag har länge tänkt att "vaddå fira nyår?" Fira ännu ett år av misslyckande, jag har inte gjort nåt vettigt detta året! Jag försöker tänka att jag ska lämna allt dåligt bakom mig ist och se att jag går in i det nya decenniumet med fulla krafter och vilja för att bli frisk och kunna börja skolan till hösten igen men det är inte lätt...
Igår var vi hos mormor och morfar. Uffe o Anki va oxå där och Andreas, Jon och Johanna! =D Jon och Johanna har jag inte träffat sen i somras eftersom de bor i England men Andreas har jag träffat nån gång sen dess. Han är ute och reser jättemycket i jobbet. Han har vatt i Vietnam 2 ggr och kom hem från Washington nu å åker på tisd igen. Jon o Johanna åker redan på sönd. Ida och Morgan kom inte för att de är i Thailand och firar Morgans mammas 50årsdag. Att det ska va så himla svårt att samla 3 syskon i samma världsdel... =P
Trots att morfar fyller 84 i april så är han så himla pigg. Alltid har han hittat på nåt som vi ska göra när vi är där. Det kan va frågesporter, tipsrundor mm mm. Man vet aldrig vad han hittar på å ingen fattar vad han får allt ifrån. Igår fick vi iaf först ett papper med frågor som vi skulle svara på, sen ett papper med bilnamn på där bokstäverna var omkastade. Och sen delade han ut sånghäften....Jösses säger jag bara! Julen 07 skulle vi spela in en hälsning till Conny som han skulle få när han fyllde 50. Jag hade min gitarr med mig. Det slutade med att morfar börja sjunga Pärleporten och för hans skull sjöng resten med det de kunde. Jon var inte tillsammans med Johanna då (inte officiellt iaf =P) men vi har berättat om det för henne. Som väntat börja hon asgarva och man funderade på om hon undrade vad för konstig släkt hon hamnat i. Detta året hade morfar skrivit upp vilka låtar vi skulle sjunga men det var låtar som bara han och mormor kunde i princip. Men..Pärleporten kom i repris...Så nu har även Johanna fått uppleva detta, ja det är en upplevelse! Jag filmade en sång och spelade in 2. Johanna och pappa skratta så de grät när vi sjöng Pärleporten. Johanna var tvungen att gå ifrån rummet och pappa hade behövt men kunde inte för att morfar stod bakom honom och sjöng. Men det var en rolig kväll! =)
Jag vill önska er alla ett riktigt gott nytt år!
/ Sandra
0 kommentarer:
Skicka en kommentar