1 år sen fina Anna dog

Idag är de 1 år sen fina Anna inte orkade kämpa mot livet längre. Hade velat va vid hennes grav å tända ljus å lämna en blomma. Men får tända ljus här hemma för henne ist eftersom hon är begravd 100 mil härifrån. Anna va en mycket fin person. Så snäll, omtänksam, rolig och sprallig. Saknar henne så himla mycket! Kan inte fatta att de har gått ett helt år sen ja fick reda på att du va borta för alltid. De gör så ont i hjärtat å tårarna bara rinner. Varför fick du inte vinna kampen mot ångestmonstret som plågade dig så? Varför fick du inte va lycklig här på jorden utan va tvungen att komma till Himlen för att bli det? Varför???? Jag hoppas verkligen att du har det bra nu, att du har fått ro i själen. Att du kan skratta och le igen där uppe bland de andra änglarna. Glömmer dig aldrig fina fina Anna! <3

Personalen kom in till mig vid 8 me medicinen. Lena, som ska gå för Carolin va me. Hon verka himla trevlig. Hon gilla oxå att sy. Inger kom å la om mina armar sen. Vi prata lite som vanligt. Va hos AL sen vid 10. Hon sa att Inger ringt å sagt att de va oroliga för mig för att ja mådde sämre. Sa inte så himla mycket, stirra mest ut i tomheten å gav nårra mumlande svar på frågorna. Vi kom iaf fram till att personalen ska komma in till mig en gång på fm och en på em å prata lite me mig å stanna i ca 15min.      -Finns de nåt annat som kunde hjälpa dig.
-Xanor kanske
-Tar du dem varje dag?
-Nej
-Varför?
-De spelar ingen roll, man får va man förtjänar. Mår ja dåligt är de för att ja inte förtjänar nåt annat
-Nej så är de inte. Kan vi inte bestämma att du tar en varje dag?
-När då?
-När mår du sämst?
-Morronen å kvällen
-Å du har bara 1/dag...
-Mmm...
-Hur länge har du effekt av dem?
-Nån timme...De vore bättre me depåtabletter...
-Hur ofta tog du dom när du hade dem sist?
-Morron å kväll.
-Ja ska prata me Anna...
Sen gick hon in till Anna å kom tebax å sa att ja ska ha depåtabletter morron å kväll + att de ska höja zyprexan yttrerligare. Fick en xanor depåt direkt å fick me mig nårra hem som ska räcka tills på tisd när mina xtrapåsar kommer till apoteket. "Anna ville att ja ringer personalen å säger att du har tabletter me dig hem. Å om du får för dig å ta alla tabletterna på vägen hem så får du inga fler förrän på tisda." Lugnt, tänker inte överdosera dem, ja har annat ja håller mig till isf...Undrade om ja fortfarande får ta en "vanlig" xanor vid behov å de får ja. Depåtabletterna är mer tänkt som en lösning nu nårra månader tills alla hemska årsdagar är över. Idag är de Annas, 25/5 är de Puttes och 10/6 Hannas.
Sa till Sussi att ja fått en godispåse. Hon öppna å undra vart ja fått tabletterna ifrån. Hemligt, sa ja. Köpta på gatan...Åh snälla visa mig sa hon =P Vi gick in till mig å prata å myste lite. Hon förhörde mig lite på teckenspråket oxå. El ja förhörde och förhörde, hon visste ju inte om de va rätt el fel men ändå. När hon gått så öva ja lite till inför provet å sov lite innan ja cykla till skolan. Hade samma likgiltiga känsla som ja har gentemot allt nu. Borde vatt lite nervös el spänd men va inte de. Tänkte att går de så går de. I bästa fall blir ja godkänd. Anki börja me å säg att de va 40 meningar hon skulle teckna som vi skulle skriva. Kände direkt att dehär kommer bli jobbigt. Men provet va inte så svårt som ja trodde. Visserligen kunde ja bara koncentrera mig till 10e meningen sen börja de bli jobbigt. Men de gick ändå bättre än ja trodde. Får väl se om ca 1v när hon rättat dem.
Har tittat på Maria Wern nu i em å ska å träna zumba snart.

För två år sen skedde en förändring som ja inte tyckte om. Har jobbat upp mig sakta sakta till samma nivå nu igen =) Efter två års kämpande är ja snart ifatt igen. De är en bra början.

/ Sandra