Leva nu

Anton o Affes låt Leva nu, några andra av deras låtar och lite låtar av andra väcker starka känslor. De va ett tag sen jag lyssnade på dem men bland de första gångerna va efter att Hanna tatt livet av sig. Nu sitter ja här ett halvår senare med upprivet hjärt, tillbax till samma känsla jag hade när ja fick reda på vad som hänt och hur ja kände på begravningen. Som var på min födelsedag...Sämsta födelsedan ever! Nu börjar många fråga vad man önskar sig i julklapp. Jag önskar att ja fick tillbax dig Hanna. El rättare sagt att du aldrig dött. Varför är alltid kvällarna så himla jobbiga? Varför kan de va en bra dag å sen kommer allt jäkla skit som ett slag i ansiktet på kvällen? Ja avskyr när de blir så. Är de därför ja bara tror att allt är en dålig film? För att man inte orkar med verkligeheten? Hjärnan gör sin egen tolkning och fantiserar ihop nåt som man står ut med. Funkar de så? Ibland är skallen full av tankar som krockar med varann. Man kan inte tänka klart en tanke förrän nästa kommer och kör över den. Men ibland är de ist ekande tomt och man kan inte tänka alls. Varför dessa extremligheter? Va hände med svenskans lagom? Varför kan ja inte ha lagom många tankar för? Att de ska va så jäkla svårt då..!

Idag är andra dan ja vaknar vid 4 tiden av att ja har asont i ryggen. Riktigt riktigt asont. Va värre idag än igår. Visste inte vart ja skulle ta vägen. Efter 30min leta ja upp en oxynorm ja gömt undan å försökte somna om. Men de gick inte. Efter 1,5h tog ja en till å la mig i soffan ist. Men de hjälpte inte heller. La mig på mattan å lyckades somna en liten stund. Men låg vaken 2h å grät för att de gjorde så ont. Ringde ja 11 å sa att ja inte kunde komma på nada för att ja hade så ont. Ringde personalen sen och bad om ytterligare 1 oxynorm. Kunde knappt röra mig då. Hoppades på att ja skulle kunna somna efter ja tatt den. Både att den skulle ta bort värken å kanske göra mig lite dåsig eftersom ja tatt 3st. Å faktiskt så funkade de. Vakna sen vid 11.30 och hade inte ont alls. Ställde mig å laga midda å vänta på att Inger skulle komma. Fick ett sms av henne om vi kunde ses vid 15 ist för 13 och de passa mig. Titta på Den som dräper medan ja väntade på henne. Fast ja somna. Vakna av att ja trodde de ringde på dörren men de gjorde de inte. Fick inte mitt kortison idag så va väl lite därför ja va trött oxå. Satte mig å pilla lite till me bildspelet som ja hjälper Catarina med att göra. Är nåt som inte funkar å begriper inte varför...Sen kom Inger. "Hörde att du å Lina bakat pepparkakor.:" va de första hon sa. Sen när vi satt oss i soffan undra hon va de va som lät. Sa att de bara va datorn. Nä, inte de, sa hon, de som ringer. Men de är ju brandlarmet! sa ja.Gick ut å visst va de brandlarmet som va igång. Men inte pga mig =P Jaha, sa Inger, va gör vi nu? Skratta å sa att vi borde gå ut men att vi skulle gå till personalen å fråga om de visste va som hänt. Men ingen visste. Inte de i hemtjänsten heller. Men brandkåren kom sen å stängde av de. Såg bara en brandman å han va jättesnygg ;P Ja å Inger hade trevligt som vanligt. Satt å prata en lång stund. När hon gått så stack ja till TC. Skulle träffa min träningscoach Malin. De gick jättebra. Vi la till nån övning å så. Sen stack ja hem å snabbduscha å slängde in två maskiner tvätt innan ja cykla iväg till Lina. Vi skulle titta på Mysteriet på Greveholm. Hon har en stor filmduk i källaren. Vi åt fruktsallad å drack glögg. Lina fick en påse bullar som ja bakat oxå. Lille Rufus låg hos mig å blev kliad. Han är så himla söt! Lina å han följde mig hem å när vi kom utanför mitt så börja han gnälla. Han gick upp för trappan å ville in till mig. Han ville inte alls gå hem till sig. Söte lille Rufus. Är bra att ja får träffa han så ja får min hunddos tillgodosedd när ja inte har Sammie.
Nu ikävll har ja hållt på me den nedrans tvätten å suttit å kladdat vid datorn. Ska sova nu.
Gonatt alla!

Du vet att ja aldrig aldrig aldrig nånsin glömmer dig Hanna! <3
/ Sandra