Efterlängtad permission!

Äntligen blev det idag så jag kunde få komma hem på permis! Har längtat så efter det! Vaknade vid 7 och gjorde mig klar. När jag skulle låsa ut mina plånböcker och nycklar var nyckeln till värdeskåpen borta. I sista sekund hitta de reservnyckeln som tur var. Sen var det bara det att vi skulle ha me oss värsta tjurtanten till Ljungby. Tom chaffisen tyckte att hon var en tjurtant! Hon gnällde på ALLT och var SÅ omständlig! Kom hem 30 min senare än beräknat bara för det *grr*. Men det var helt underbart att få komma hem! Hade räknat timmar mot slutet. Sammie blev jätteglad när jag kom. Han sprang rundor med sina gosedjur och busade i korgen.

Mamma hade lagat jättegod laxfilé och pappa var hemma på middagen och åt med oss. Alle var ledig från skolan iom klämdan. Efter vi ätit körde jag och pappa och köpte födelsedagspresent till mamma. När vi kom tillbaks var det dags för han att åka till jobbet igen. Alle skulle klippa sig och det blev brått mot slutet så vi hann inte säg hejdå. Tur att det inte är så långt till nästa perm.
Taxin tillbax var bokad till kl 14 och innan jag åkte iväg så drack jag en kopp chaite. Mums!

Typiskt nog kom taxin lite tidigare än bestämt men men. Slumpen gjorde att jag delade taxi med Kerstin till Ljungby. Hon skulle in och byta lite slangar. Fatta först inte vem det var som hälsa på mig så glatt i taxin men sen gick det sakta upp för mig att det nog var Kerstin. Var kul å träffa henne iaf! Hon är en av de tappraste människor jag vet! Så sjuk men ändå så positiv till allt. ”Vi kanske ses igen” sa hon innan chaffisen körde upp henne till avd. Kanske..Usch Kerstin säg inte så. Det hemska är att det är den grymma verkligheten.

På kvällen tittade jag på Så ska det låta. Pratade med Susanne i telefon. Längtade efter att få gå och lägga mig men när det äntligen var dags kunde jag inte somna. Det gick bara inte. Tycker det är så obehagligt. Hade sån ångest, var uppe hos personalen i två omgångar och tillslut vid typ 2-tiden lyckades jag somna.

/ Sandra