Dikter

Sen Anna, Putte och Hanna tog livet av sig har jag skrivit en del dikter. Här är nårra av dem.

Hur mycket vi saknar dig kan ej beskrivas med ord
för du var en vän värd mer än allt på denna jord
Du led i tysthet med din inre strid
Nu har din själ fått ro och frid
Våra hjärtan bara gråter och gråter
men finner tröst i att vi en dag ses åter



Sorg och smärta möts
Livets gnista nöts
Man vet inte vart man ska ta vägen
för man kan inte reda ut allt i alla lägen
Har svårt att se en mening med allt som händer
Armarna får fler och fler ränder
Längs kinderna rinner tårar av salt
Vart tog du vägen, du som var mitt allt?



Det gör ont att aldrig få höra ditt skratt mer
Men jag vet att du från Himlen på mig tittar ner
Du dansar bland änglar på en grön sommaräng
Och molnet med guldkant är din stora varma säng
Du tänder stjärnorna åt mig varje natt
så att mörkret inte skrämmer mig ett endaste skvatt
Genom träden flyger vindens sus
Det är ditt nya sätt att berätta om alla dina bus
Åskar det en varm sommardag
är det bara du som säger "se upp ni i Himlen, här är jag!"
 Vart tog du vägen min kära vän?
Sist jag såg dig var så längesen
Vet att du var som helt förbytt
när jag fick reda på att du till Himlen flytt
Lilla Hanna sov så gott
och tack för tiden som jag med dig fått


Jag är inte lämnad för att dö
Jag är där vita liljor blir till snö
Där dina tårar blir en flod
och allt ditt tvivel blir mitt mod
Jag lider inte alls nåt mer
utan skrattar och ler
Allt är bra, det lovar jag
och jag är alltid med dig varje dag

/ Sandra