1 vecka utan dig

Idag har det gått 1 vecka sen du lämnade oss. Helt ofattbart är det! Samtidigt som det känns som en evighet sen vi sågs sist så känns det ändå som om det var igår M ringde och berättade vad som hänt.
Igår när jag fått min nattmedicin titta ja på klockan. 21.58. 1 vecka sen jag sist såg dig i livet. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå. Idag va dödsannonsen i tidningen. Storböla när jag såg den. På nåt sätt känns det som om det är mer bekräftat att han är borta nu när det spritt sig på det viset.

Snälla väck mig ur denna hemska mardröm! Jag gör vad som helst! Säg att ja drömmer, att ja är psykotisk och bara inblillar mig, att hjärnan spelar mig ett fruktansvärt spratt, säg vad som helst, bara det inte är sant att du är död!

Skrev en dikt för att få ut allt kaos..

Hur mycket vi saknar dig kan ej beskrivas med ord
För du var en vän värd mer än allt på denna jord
Du led i tysthet med din inre strid
Nu har din själ fått ro och frid
Våra hjärtan bara gråter och gråter
Men finner tröst i att vi en dag ses åter

Om man bortser från allt detta hemska så har det faktiskt vatt en bra dag. På morronen ordnade Bergagatan, Orbergsgatan å Älgstigen en utflykt till Ingelstads gymnasie. Det var guidad tur bland lantdjuren. De va jättemysigt.
Precis innan vi skulle åka ringde Britt å undra om hon kunde komma å hälsa på. Typiskt att ja skulle iväg mem vi bestämde att vi skulle ses senare på dan. Blev att vi åkte från Ingelstsad tidigare än tänkt så Britt skulle komma redan vid 15. När hon kom så sa hon att hon hade en liten överraskning med sig. De va ingen liten överaskning, de va Jenny! Min underbara älskade Jenny som jag inte vågat ringa till sen i januari för att ja är rädd att störa henne å som ja gråtit över för att ja så gärna ville träffa henne. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Åh va ja uppskattar att ni kom å hälsa på mig! <3<3<3

Till er som jobbar på Vårdcentralen Kungshögen: Tack för allt ni gör för mig! Ni är alltid så snälls å hjälpsamma! Tex en dag när ja som vanligt var i konflikt med min demon och kom till er för att bli ihopsydd. Det var ont om tider och eftersom det helst ska sys inom vissa timmar så sa ni att ni skulle följa mig till akuten. Jag totalvägrade eftersom det har vatt mycket krångel där. Har blitt dåligt bemött och illa behandlad osv. Sofie sa att hon kunde följa med mig dit. Jag ville inte och blev väldigt orolig och försökte smita hem. Sofie tog mig i handen och drog med mig bort till akuten. Sa nej nej nej och visade väldigt tydligt att jag verkligen inte ville hela tiden. Påväg dit träffade vi på Emma som ja träffat på HIA. När vi kom dit sa Sofie till personalen att vi kommit.
Usk: Ok, hon kan sitta i väntrummet så ska vi hjälpa henne
Sofie: Nä det går inte för då går hon härifrån
Samtidigt som hon säger det ser jag vem som står bakom usk. Det är den där iskalla och fruktansvärt elaka och nedvärderande människan (Maria) som verkligen får en att känna att man bara är till besvär och är mindre värd än en näve vetegryn. Henne har jag träffat innan och det var ingen trevlig upplevelse. Får panik och bara säger nej nej nej nej nej nej.
Maria: Men vi har inte tid att sitta med henne!!!!
Jag: Nej nej nej jag vill inte jag vill bara hem!!!!
Sofie: Men snälla stanna för min skull. Jag sitter med dig och väntar.
Jag: Nej nej nej nej nej jag vill inte jag vill gå hem!
Sofie: Men jag sitter med dig och väntar, det är verkligen viktigt att de lagar armen ordentligt!
Jag: Nej! Ja vill hem!!! säger jag och går därifrån i panik.
Maria: Ja, men det är ett val du gör!
Jag: Ja och ja väljer att gå hem!
Maria: Ja, då får du göra det då!!!
Jag springer ut från akuten och Sofie springer efter helt kokande arg på usk. Hon får stopp på mig i trappan samtidigt som Emma från HIA kommer gåendes. Hon undrar vad de är som händer och varför ja är så lessen. Sa att ja inte vill till akuten för att de är elaka och för att de ändå inte vill att ja ska va där för de inte tycker om mig där.
Emma: Nä men Sandra så är de nog inte
Jag: Jo hon vill inte att ja ska va där hon sa att ja fick gå hem så de ska ja göra
Emma titta menande på Sofie som nickar bekräftande att usk verkligen sa så.
Sofie: Men Sandra vi går in dit igen. Ja sitter med dig och väntar.
Jag: Nej ja vill inte ja vill gå hem! Hon är dum å vill ändå inte att ja ska va där!
Sofie: Men du måste få din arm lagad. Idag va de värre än vanligt så de är viktigt att de blir vidgjort.
Jag: Nej ja vill inte ja vill hem! säger ja storgråtandes
Sofie: Men om vi går in där så vinner du, om du inte gör det så vinner ju hon å de ska hon inte få göra!
Emma: Snälla Sandra, för vår skull
Jag: Nej ja ska hem
Sofie fråga Emma om hon fick låna hennes telefon å ringa till Sländan ist. Samtalet tog lång tid men jag fick en tid på Sländan 15.30. Sofie sa att ja skulle följa med henne tebax till Kungshögen. Fick komma in på ett rum å få armen omlagd sålänge. Personalen på Kungshögen undra om ja redan fått armen sydd.
Sofie: Nä de har hon inte. Personalen där är inte trevliga asså! De är riktigt tuffa å stenhårda där, jätteotrevliga!
Usk: Ta de med deras avdelningschef!
Sofie: Ja de ska ja göra för så säger man inte!
Sen skulle ja komma tebax kl 15 oxå skulle Sofie följa med mig upp till Sländan.
Kl 15 va ja på Kungshögen igen. Sofie gick med mig upp. Jag va väldigt orolig och ville inte va ensam. Hon berättade att hon förstod att jag inte ville till akuten och att hon verkligen blev riktigt riktigt kokande arg när Maria sa så. Hon sa oxå att de är många som är otrevliga där, även mot dem när de ringer och har en patient som behöver komma dit. Hon satt å vänta med mig ett bra tag. Vi tittade på bilder på mig å Sammie i min mobil. Sen när hon va tvungen att gå hämta hon en annan ssk som satt me mig hela tiden. Hon va me å sydde oxå. Läkaren, Sergej, tror ja han hette, var nog inte så van vid självskadepatienter.
Serjgej: Vill du ha bedövning?
Jag: Nä, de behövs inte, meningen med att skada sig är att det ska göra ont...
S: Men vill du ha bedövning?
J: Nä de behövs inte
S: Men du får bestämma
J: Men ja säger ju att de inte behövs!
S: Ok, du får bedövning
Av nån anledning så brukar ja alltid ligga å titta när de syr. Har iaf huvet åt de hållet där de syr. Vet inte riktigt varför men kanske för att de känns konstigt att titta åt andra hållet när man pratar med de som står på andra sidan.
S: Du får titta åt andra hållet. (bort från den sidan där de skulle sy)
J: Varför då?
S: För att de är otäckt här
J: Va?! Ja bryr mig inte. Är rätt van...
S: Men de är mycket blod å så
J: Jo men de va meningen att de skulle va de
S: Men du får titta åt andra hållet
J: Men varför!?
S: För att de är otäckt
J: Ja har inte ont av det
S: Tycker du de är häftigt?
J: Nä, men ja har inte ont av det. Har gjort såhär ett x antal gånger så ja är van...
S: Men du får titta åt andra hållet för du får inte andas på den sterila duken...
Jovisst tänkte ja...Kom me nån bättre bortförklaring...1: Du å ssk andas på den, 2: Ja har aldrig innan behövt titta bort för den sakens skull...
Efter en stund...
S: Detta borde en AT å ST-läkare se. Nästa gång du kommer kan du väl säg att du vill ha en AT el ST-läkare som syr dig. De är nyttigt för dem att se sånt här.
Va?! Va mena han me de?! Va min första tanke. Han utgick ifrån att detta inte va sista gången...

Tack tack tack tack tack snälla Sofie!!!!

Blandar ihop dagarna men en månd när jag va på vc så va ja rätt förvirrad. När ja gick ut från vc mötte ja Anki, en ssk som jobbat på avd 5 och som ja har hatt som ssk när ja vatt inlagd där. Numera jobbar hon på vc Sländan. Hon blev glad å fråga hur de va me mig. Hon märkte att ja va lite virrig och erbjöd sig att köra hem mig. Sa att de inte behövdes men hon gjorde de iaf. Uppskattar det. Tack snälla Anki!!! Hon sa att hon gärna kommer på kaffe nån dag. De är hon varmt välkommen på =)

/ Sandra