Puttes begravning

Idag va dagen som ja grämt mig över länge. Puttes begravning. Tänk, en väns begravning. Helt ofattbart. Men begravningen va väldigt fin. Vi samlades ett gäng på snicken och gick gemensamt därifrån. När vi kom fram så var alla utanför kyrkan men dörrarna var öppna. Såg kistan och började må jätteilla. Vi stod där ett tag och hälsade på alla och så. När det va dags att gå in så bara knöt de sig i magen. Stanna mitt i dörren. Albina hjälpte mig så ja gick in. Sen börja paniken komma. Ville inte sätta mig i bänken, ville bara ut. Gick å ställde mig vid utgången en stund innan ja gick å satte mig. Ville inte sitta innerst för de kändes så instängt så De andra flytta in lite så ja kunde sitta yttest. Tittade fram mot kistan och alla blommorna. De va jättefint men ja kunde verkligen inte fatta att de va Putte som låg där i. Att min fina vän låg död där i och att han valt att gå till döden själv. Det var många fina blommor och ljus. Ljuset framför kistan fladdrade hela tiden men de andra brann stilla. Var det du Putte?
Matilda sjöng "Alltid"  med Sara Löfgren. Så otroligt fint gjort av henne. Å hon gjorde de så bra! Hördes ingenting att hon va lessen å hon tappa inte bort sig heller. Spela in de på min mobil, hon ville de. I refrängen sjunger hon "ja vill dela mitt liv med dig.." Känns så sorgligt att hon inte får det. Hade sett fram emot deras bröllop, inte begravning. Vi sjöng psalm 219, 217 och 249. 219, "Jag skulle vilja våga tro" tyckte ja va jättefin. Den passade verkligen in. Det va en väldigt bra präst. Så jordnära och han prata så fint om Putte. Eftersom ja satt ytterst gick ja först när vi skulle fram och lägga blomman på kistan. Kändes obehagligt att komma fram dit först. La först min röda ros och sen handen på kistan och sa "hejdå". I bänken hade ja suttit å tänkt på att ja knappt vågade lägga rosen för att ja va rädd att alla andra skulle ramla ner då men blommorna låg stadigare än ja trodde. Framme på kortsidan stod en liten skylt med ditt namn ingraverat. Va otäckt å se, de blev så tydligt på nåt vis att de verkligen va din kista och ingen annans... Albina tog min hand när de va dags att sätta sig i bänken igen. När de va slut va vi bland de första som gick ut för vi satt rätt långt bak. Även fast ja tycker kistor är otäcka så vände ja mig om i dörren för att se din för allra sista gången någonsin. Det var fruktansvärt.
Efter gick vi tillbax till snicken å hade minnesstund där. Nemo va där. Blev jätteglad, längesen ja såg han nu å en dag som denna behövdes han extra mycket.


Jag skulle vilja våga tro

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.
2.
Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3.
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.
4.
Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den tro jag inte själv kan nå.

Tore Littmarck 1969, 1981

Väldigt vacker och passande psalm.

Sov i ro nu älskade Putte <3

/ Sandra