Bio

I förrgår var jag, mamma, Idag och Catarina på bio i Halmstad. Bröderna Karlsson. Den var riktigt rolig! Hoppas att det blir en fortsättning på den. När vi kom ut från bion spörenga det och åskade jättemycket. Såg blixtar lysa upp hela himlen. Som tur är å är inte Sammie så rädd för åkan. Värre är det med Bamse. Han hade legat i Conny och Catarinas säng hela natten stackarn.

Igår så skulle vi åka hem med lite saker över dan. Alle skulle till Hässleholmsfestivalen så mamma och pappa ville va hemma då. Jag åkte med Ida hem. Mysigt. Hon körde riktigt bra =) När vi kom hem så packade jag in lite saker och sen kom Jenny. Vi skulle på bio och se Knight and day. Hade sagt att hon kunde komma lite innan så kunde hon äta med oss. Efter maten skulle vi spela Singstar men då fattades självklart en sladd så det gick inte. Fick ett dampryck och kunde inte sitta still så jag föreslog att vi skulle ut å gå en runda. Vi körde ner till bion och gick en runda därifrån.

Bion va rolig och framförallt var det roligt att träffa Jenny igen. Hon är den bästa vän man kan ha. Jag är så innerligt tacksam över att jag fått förmånen att lära känna henne. Hon ställer alltid upp och vi tänker ofta likadant. Det visade sig ofta på gymnasiet genom att vi skrev likadant. Vissa arbeten vi gjorde trodde lärarna att vi kopierat av varandra och nårra gånger hände det att vi glömt bort att vi skulle ha en redovisning och skrev ihop saker om det på på varsit håll kvällen för att dagen efter upptäcka att vi skrivit i princip likadant. Jenny lärde sig bättre när hon fick läsa högt och förklara för sig själv och jag lärde mig bättre när nån läste och förklarade för mig så det blev att vi kompletterade varann jättebra när vi pluggade på det viset.

Pågrund av plugg...Snart börjar skolan igen. Det känns precis som förra året. Alla börjar skolan utom jag. Känns riktigt ruttet och vet inte hur det kommer att gå i år. Förra året höll det på att gå riktigt illa. Alles första dag på gymnasiet var den 17/8, Hampus och Sofias födelsedag. 2v efter, den 7/9 var det dags för omgång nr 2. Hade jag kommit in nån timme senare hade allt tatt slut där. Kan inte fatta att det snart är ett år sen. Jag lovade att aldrig mer ta en överdos eller skada miggjorde en "jag ska aldrig mer-tårta". Samtidigt som jag kände att jag aldrig mer ville ta en överdos blev jag livrädd att inte kunna hålla löftet. Jag ångrade starkt att jag sagt som jag gjorde och ändrade löftet från att jag aldrig mer skulle skada mig till att jag skulle försöka att aldrig mer skada mig. Jag har inte lyckats hålla nåt av löftena. Hösten och våren följdes av många stygn för nån månad sen började överdoserna lösa av varandra. Även fast det var långt ifrån vad jag har stoppat i mig innan så var det överdoser och min lever har skadats av det och tål mindre än vad den gjorde innan. Jag får dåligt samvete för att jag skadar min familj och mina nära...

Senaste tiden har jag hamnat i en nedåtgående spiral av destruktiva tankar som jag inte kommer ifrån. Jag tycker det är egoistiskt att inte skada migsjälv. Tänker hela tiden att jag måste skada mig för att alla ska förstå att jag vet hur lite jag är värd. Tycker att allt som har med mig att göra är skamligt och egoistiskt. Har så mycket frågor och funderingar som jag skulle vilja prata med Anna om. Hon förstår mig, vet hur jag tänker och ger svar som jag förstår.

Idag passar vi Bamse. Ohlssons är iväg och firar Rolf. Jag har legat i hängmattan och slöat och tänkt på vad jag borde göra och saker som jag skulle vilja göra men inte får tummen ur att göra. Jag skulle vilja rita med mina kolpennor men vet inte riktigt vad jag ska rita, skulle vilja måla stämpelmotiv i pastellfärger och testa nya färgblandningar, göra kort och titta klart på en film som jag började titta på för nån dag sen men jag fattar inte varför allt är så motigt.

Imån är det allra sista dan på semestern innan allt drar igång som vanligt igen. Samtidigt som jag har saker inplanerade varje dag i veckan så känns det inte som om det händer nåt el att jag gör nåt vettigt. Alla sakerna kretsar lixom runt att jag ska bli bra igen och det gillar jag inte alls. Tycker att det har vatt så skönt att va i stugan. Har inga måsten här utan kan bara va. Jag har klarat mig bra utan att ha haft terapigrejer runt mig varenda dag och tycker att jag kan få fortsätta att ha det så. Saker som jag skulle vilja är att få en lägenhet och att få en praktiskplats. Ska ringa till Germundsgården och fråga om jag fortfarande får hjälpa dem på Kyrkis för där trivs jag jättebra. Sen skulle jag vilja köpa mig en fräck liten bil oxå. Vi får se hur det blir...

/ Sandra