Änglar, barn och stjärnor

Kom nyss hem från kyrkogården. Var och tittade på när alla ljusen brann. Vackert, det ger en känsla av lugn, vila och frid.
Vi började vid farfars grav. Han vilar brevid pappas mormor och morfar. Igår var mamma och pappa ute och gjorde fint vid gravarna och idag hade trädet brevid farfars grav tappat en massa löv men farmor hade vatt där och tatt bort så mycket som det gick. Jag hade med mig det röda hjärtat som jag alltid lägger på farfars grav vid Alla Helgons dag. Satt i bilen påväg till kyrkan och kramade det hårt i handen. Fyllde det med så mycket kärlek som jag bara kunde.

Även fast jag aldrig fick träffa dig farfar så älskar jag dig av hela mitt hjärta och du finns alltid med mig i mina tankar.

Jag stod framför din grav. Funderade på vart jag skulle lägga hjärtat. La det sen på granriset på vänster sida där det syntes väl i skenet av ljuslyktan. Det är på vänster sida du ligger så det var en bra plats. Alla män ligger till vänster.

Ställde mig framför pappas mormor och morfars grav och tittade. Deras grav var dekorerad på samma sätt som farfars. Tänkte på mitt högra ringfinger. När jag konfirmerades fick jag pappas mormors förlovningsring av farmor och den har jag ofta på mig, idag oxå. Ville visa henne att jag tycker väldigt mycket om den.

Vi gick vidare till mammas farmor och farfars grav. Såg många gravar som var fint dekorerade. Ljuset brann fridfullt även på deras grav. Därifrån ser man minneslunden och asklunden oxå. Det är fint med många tända ljus på samma ställe.
Sen gick vi vägen upp till urnlunden. Där är oxå väldigt fint.

Vet att du var och köpte ett hjärta i mossa med tre rosor i. När man är 21 år ska man inte behöva göra en sån sak till sin ena förälder.
Man ska inte heller behöva gå till sin förälders grav och tända ljus när man är inte är äldre och har ett litet liv i magen...Barnbarn är livets efterrätt. Det är meningen att ens föräldrar ska träffa sina barnbarn. Men den bittra sanningen är ju en annan.
Precis som att barn ska slippa gå till sina föräldrars grav så ska inte föräldrar behöva gå till sina barns grav. Allt för många har det så.


Funderar mycket på vad som händer efter döden. Tanken på att det finns en Himmel tilltalar mig mer än att man bara ligger i jorden och är död. Farfar är i Himmelen. Jag brukar alltid svara att jag ska träffa farfar när jag pratar om döden med mina kontakter inom psykiatrin. Skulle nån av mina handlingar gå fel, som det var nära att göra för två månader sen, så har jag farfar som tar hand om mig i Himmelen. Han skulle stå och vänta på mig vid Sankte Pers stora port och skulle visa mig runt och sen skulle vi ta igen det som vi aldrig fick chansen att göra nere på Jorden.
Bara det att...Den där gången för två månader sen var det nån som drog mig tillbaks till Jordelivet i sista stund. Min tid här var tydligen inte slut än. Men den platsen jag var på var inte bland moln och änglar utan där jag var så var det varmt. Jättevarmt, det var eld överallt. Jag var i Helvetet. Det är alltså dit jag kommer att komma den dagen mitt Jordeliv är slut. Helvetet. Inte Himmelen. Kommer jag ALDRIG få chansen att träffa farfar?
Han är iaf min Ängel som vakar över mig här på Jorden.


Karin
Jag saknar Karin jättemycket. Min Karin. Saknar hennes varma kramar som bara just hon kan ge. Hennes leende, hennes lugna sätt att prata på, hennes mjuka röst, hennes sätt att se på en, allt. Hela hon är en Ängel. Hennes plats i mitt liv går inte att mäta med nån annans. Hon räddade mig. Hon var min räddning den sista terminen på gymnasiet. Det var hon som var ljuset i det mörka. Även idag 2,5år senare gör hon en enorm insats för att mitt liv ska se ljusare ut. Hon har inte rollen som min skolsköterska längre, hon är en helt underbar människa som bara bryr sig.
Då är man en riktig Ängel.

/Sandra