Peppes i Båstad

I tisdes cyklade ja, mamma, Ida å Catarina in till Båstad. Vi skulle ha tjejkväll å äta pizza på Peppes å kolla in kändisar =) Minns att ja inte tyckte de va långt å cykla dit när ja va liten. 1mil bara. Men då utgick vi från mormor å morfars stuga som ligger 5km närmare så när vi kommit dit så hade vi ju egentligen kommit halvägs om vi utgått från deras stuga. I Hemmeslöv gick ett rådjur över vägen. Vi kom jättenära det! Vi parkerade cyklarna vid hamnens början och gick resten. Låg jättemånga snygga båtar i hamnen. Tragist bara att vissa köper sin populatitet. Jobbar hela året, snålar och sparar så att de kan hyra en fetebåt i 1v. Men men...
När vi kom till Peppes så fick vi vänta en liten stund innan vi fick vårt bord. Mamma träffade på en bekant. När vi fått vårt bord och skulle beställa in dricka blev de problem. Innan vi körde sa ja att ja glömt min plånbok men mamma sa att ja inte behövde den så ja hämtade inte den. När ja skulle beställa in cider så ville tjejen se mitt leg. Sa att ja inte hade nåt å mamma sa att ja va hennes dotter och att ja va över 18. Men personalen hade fått order om att ta leg på alla som såg ut att va under 30år under tennisveckan så de fick bli en cola ist. Ida däremot hade sitt leg me sig och fick beställa vin. Tänkte att va 17 ser ja yngre ut än henne?! Ringe Alle å fråga va han gjorde och om han hade lust att komma med min plånbok och han ville de =)
När vi satt å väntade på våra pizzor så börja de pipa konstigt. Ingen fatta va de va. Sen kom personalen ut å sa att brandlarmet gått å att vi va tvungna att utrymma hela stället. Så de va bara att snällt gå ut. Brandlarmet sa hela tiden "viktigt meddelande. Det brinner nånstans i byggnaden, lämna byggnaden genom närmsta dörr så fort som möjligt". Brandkåren kom och efter en stund fick vi gå in igen. De hade brunnit nånstans i köket. När vi kommit in igen dröjde inte så länge innan Alle kom me min plånbok. Ja trodde att han skulle komma me Rasmus moppe men Rasmus hade övningskört me Helen dit. TACK, jättesnällt av er!!! Tjejen fick se mitt leg å sen fick ja min cider =) Sen kom våra pizzor in. De är asså asgoda! Vi tog "gamla kläder" å "popeye". När vi satt där å åt så kom resledargubben från Sällskapsresan gående i sin banangula kavaj, byxor å en tröja som de sto suntrip på. Riktigt dragen va han =P Innan vi cyklade hem så gick vi en runda inne i Båstad. Fattar inte hur vissa kan gå me 10cm klack på kullersten, för mig är de helt omöjligt...När vi kommit ut ur skogen i Riviera så bara stanna Catarina och ja höll på å cykla rakt in i henne. Hennes mobil ringde, så typiskt henne! Blev en långt bromsspår å mamma å Ida höll på å garva ihjäl sig. När vi kommit lite längre så går nåt litet djur över vägen. Undra om de va en mullvad men de va visst en igelkott..Aja, inte så noga =P Iaf så prata Catarina me Johan å hon skulle fråga om han skulle hemom å hämta sina skor innan han kom ut till stugan. Samtidigt så såg hon igelkotten så de blev ist "ska du hemom å hämta igelkotten"? Johan svarade inte på de..=P Sen när vi fick möte på en lång raksträcka så höll Catarina på å köra ner i diket. Sa till henne att hon borde ha stödhjul el sitta där bak på en tandemcykel och ha en rosa frigolithjälm. Väl hemma så blev Sammie väldigt glad över att slippa va ensam mer. De va kallt i huset så tom ja frös. Ja å mamma satt uppe tills pappa kom sen gick ja å la mig. Frös jättemycket men somna tillslut.

/ Sandra

Hannas begravning / min födelsedag

Det har nu nästan gått 3v sen Hanna begravdes. Har inte orkat uppdatera sen dess.

Ja å Hanna hade bestämt att vi skulle fira min födelsedag genom att hon kom till mig oxå skulle vi gå ut. Nu blev det inte så. Ist så va ja på Hannas begravning på min födelsedag...
Många sa till mig att ja inte skulle åka dels för att Puttes begravning var veckan innan och dels för att jag fyllde år. Men ja gillar inte att fylla år. Tycker bara att ja misslyckats ännu ett år av mitt liv. Sen tyckte ja att om man ändå måste göra nåt bra av allt elände så ville ja säg ett sista farväl till Hanna.

Dagen började tidigt. Skulle åka till Alvesta 7.30 för att möta Kristina där å sen skulle vi ta tåget till Malmö. Alle va den första som ringde å gratta mig. Blev väldigt glad.
Ja å Kristina fick vänta ett tag innan tåget kom. När vi skulle gå mot tåget så knöt de sig i magen. Förra gången ja va där så va ja nära att bli påkörd av tåget. Ja gick å  lyssna på musik å såg inte att tåget kom körandes. Å nu skulle ja på Hannas begravning. För att hon gått framför ett tåg...Kristina va gullig å hjälpte mig iaf så vi kom på tåget som vi skulle. När vi va framme i Malmö köpte vi först en varsin ros som vi skulle ha som handbukett och sen fika vi på Waynes. Fick kontakt me Sanne oxå som vi skulle ha följe med till moskén. När vi väl kom fram visa de sig att vi kom 1h för tidigt. Gravdekorationen låg på ett bord utanför moskén. På den satt en lapp där de stod Hannas namn. Kändes så fruktansvärt overkligt att se det. När vi stod där så kom det en kille gåendes mot oss. Han va en kopia av Hanna. De va hennes bror. Va kusligt att se honom, de va så grymt lika. Helt plötsligt öppnades en dörr och en kvinna med munskydd å handskar tittade ut. "Usch fy 17, va håller hon på med?! Knappt ja vill veta" tänkte ja. En stund innan begravningen började satt vi inne på expeditionen och pratade med barndomsvänner till Hanna. Det va roligt att höra hur hon va som barn. Ja, Sanne å Kristina berättade om hur Hanna va nu och om hur illa behandlad man blir på 24an. Jag tror de hjälpte dem en bit på vägen för att förstå varför Hanna gjorde som hon gjorde för de hade mycket frågor.
Sen vid kl 13 gick vi ut på innegården igen. Det börjar spöregna. Verkligen spöregna å himlen blev helt svart. Himlen sörjde...Helt plötsligt öppnades samma dörr som kvinnan tittat ut genom innan. De körde ut kistan. Den va svart. Höll på att kräkas när ja såg den. På den låg ett täcke med arabiska bokstäver på. De ställde kistan längs väggen, brevid kistdekorationen. På bordet stod en bild på Hanna oxå. Männen ställde sig på ett ställe och kvinnorna på ett. Täcket blåste av nårra gånger. Nån av besökarna la på det igen men tillslut lät de det ligga kvar på marken. Efter ett tag kom imamen. Männen ställde sig på led framför kistan och imamen prata på nåt arabiskt språk tror ja. Tänkte att de blir kvinnornas tur sen å stå vid kistan men så blev de inte. Likbilen kom och de lyfte in kistan och nårra blomdekorationer där. Ja hatar likbilar! Sen ett tag tillbaks så tror ja att var enda combibil är en likbil. Sen åkte vi till den islamska kyrkogården. Ja å Sanne åkte med självaste imamen. Han frågade va flickan hette å hur gammal hon va, borde han inte vetat det? =/
Väl framme så bar de kistan till graven. Männen stod framme vid graven och kvinnorna en bit ifrån. De hjälptes åt att sänka ner kistan för hand. När vi kom så va de en gubbe som var nere i graven. Vet inte va han gjorde där men när kistan va nersänkt så hoppa han ner igen =/ När han kommit upp så börja 4 män fylla igen graven för hand. Sen la de på kistdekorationen och banka ner en skylt med Hannas namn på vid huvudändan och en "pinne" vid fotändan. Sen läste imamen lite ur koranen (tror ja). Efter de så gick alla på ett led och la sin handbukett och när de va gjort så gick man en runda till och pussade kortet av Hanna som stod vid hennes namnskylt. Sen va begravningen slut. Nårra åkte vidare till minnsesstunden. Ja, Kristina å Sanne gjorde de. Kvinnorna satt för sig och männen för sig. Man fick kaffe el te och sen pratade nån på arabiska el nåt. Vi pratade med 3 av Hannas barndomsvänner ännu mer om hur de är på 24. De tyckte de va helt sjukt att man blir behandlad så. Vi va tvungna att gå innan de va slut. Alice, Hannas syster va gullig å ordna skjuts åt oss till centralen. Där skiljdes vi åt och ja satt å vänta ca 1h på mitt tåg till Laholm. Skulle till stugan å fira min födelsedag me fam. Egentligen ville ja inte fira för ja tyckte inte de fanns nåt å fira men ja gjorde de för deras skull tänkte ja.
Va väldigt förvirrad och yr. Stod å vaja nere på perrongen. De kom fram en jättetrevlig tjej och hjälpte mig. Vi prata en stund. Hon märkte att ja inte mådde bra. Mådde så illa. Höll på å kräkas å de svartna för ögonen. Hade ont i magen oxå. När tåget kom så fanns de såklart ingen sittplats. Ja hade för de första bara köpt barnbiljett oxå. Sen va vagnen me 1a klass nästan helt tom så ja satte mig där och tänkte ja sitter här tills kontrollanten kommer så säger ja att ja vet att ja inte får sitta där. Tänkte att ja kanske inte är lika yr då heller så ja orkar stå. Mormor å morfar ringde, sen kom en å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Samtalet bröts och då kom kontrollanten oxå. Kände mig helt väck. Visste inte vart ja skulle ta vägen. Räckte fram min biljett. Han kände tydligen den som satte sig mitt emot mig. De undra hur de va me mig och sa att hon kunde sitta hos mig till Helsingborg där hon skulle av och kontrollanten sa att ja bara skulle säg till om de va nåt. Börja prata me hon mitt emot. Hon hade sett att ja mådde dåligt på perrongen och ville hjälpa mig. Hon hade haft bröstcancer och hade en scarfs på huvet. Väldigt trevlig människa! Sa att ja börjat läsa till ssk och att ja hade som mål att bli barnssk och jobba på barnonkologen. Vi pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Resan till Hbg gick snabbt. Innan tåget stannade där kom tjejen från perrongen. Hon ville bara se hur de va me mig innan hon gick av. Himla gulligt av henne! Ja trodde att hon kände den andra tjejen men de hon inte. Däremot jobbade hon oxå på tågen. När de hoppat av så tänkte ja att ja inte fatta att de verkligen brydde sig om mig. Trodde först att de nog inte va så ändå. Men sen kom ja på att de faktiskt kanske gjorde de ändå. De satt 1 till i 1a klass vagnen förutom ja när hon kom å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Varför valde hon just att sitta där om ändå hela vagnen va ledig? Och varför kom tjejen från perrongen fram om hon inte brydde sig? Hon hade gått igenom hela tåget å letat efter mig. De brydde sig nog faktiskt =) Ja uppskattar de väldigt mycket!

De va väldigt vackert att åka tåg förbi Grevie å Båstad. Man såg havet så vackert framför sig. Framme i Laholm möttes ja av mamma, Alle å Sammie. Sammie blev jätteglad. När vi kom hem stod pappa vid grillen och ja fick presenter. Öppnade dem efter vi ätit. Fick ett Thomas Sabo smycke som man kan ha som armband, halsband, hårband, ja va man nu kan komma på, av Sammie, en Thomas Saboberlock (körsbär) av Alle och en ny cykel av mamma å pappa. Sen åt vi jordgubbar och tittade på TV. Trodde inte att de kunde bli nåt bra av denhär dagen men min älskade familj gjorde att det faktiskt blev väldigt bra ändå. Tiden med dem var allt jättebra samtidigt som resten av dan gjorde att de va min sämsta födelsedag hittills. På tåget tröstade ja mig me att de iaf inte kan bli en sämre födelsedag än de redan va. Trodde inte att de kunde bli bra då men de kunde de =)

Sov i ro nu älskade älskade lilla Hanna! <3
Tack min underbara familj för att ni allid finns för mig! Utan er vet ja inte va ja hade gjort! <3

/ Sandra

Puttes begravning

Idag va dagen som ja grämt mig över länge. Puttes begravning. Tänk, en väns begravning. Helt ofattbart. Men begravningen va väldigt fin. Vi samlades ett gäng på snicken och gick gemensamt därifrån. När vi kom fram så var alla utanför kyrkan men dörrarna var öppna. Såg kistan och började må jätteilla. Vi stod där ett tag och hälsade på alla och så. När det va dags att gå in så bara knöt de sig i magen. Stanna mitt i dörren. Albina hjälpte mig så ja gick in. Sen börja paniken komma. Ville inte sätta mig i bänken, ville bara ut. Gick å ställde mig vid utgången en stund innan ja gick å satte mig. Ville inte sitta innerst för de kändes så instängt så De andra flytta in lite så ja kunde sitta yttest. Tittade fram mot kistan och alla blommorna. De va jättefint men ja kunde verkligen inte fatta att de va Putte som låg där i. Att min fina vän låg död där i och att han valt att gå till döden själv. Det var många fina blommor och ljus. Ljuset framför kistan fladdrade hela tiden men de andra brann stilla. Var det du Putte?
Matilda sjöng "Alltid"  med Sara Löfgren. Så otroligt fint gjort av henne. Å hon gjorde de så bra! Hördes ingenting att hon va lessen å hon tappa inte bort sig heller. Spela in de på min mobil, hon ville de. I refrängen sjunger hon "ja vill dela mitt liv med dig.." Känns så sorgligt att hon inte får det. Hade sett fram emot deras bröllop, inte begravning. Vi sjöng psalm 219, 217 och 249. 219, "Jag skulle vilja våga tro" tyckte ja va jättefin. Den passade verkligen in. Det va en väldigt bra präst. Så jordnära och han prata så fint om Putte. Eftersom ja satt ytterst gick ja först när vi skulle fram och lägga blomman på kistan. Kändes obehagligt att komma fram dit först. La först min röda ros och sen handen på kistan och sa "hejdå". I bänken hade ja suttit å tänkt på att ja knappt vågade lägga rosen för att ja va rädd att alla andra skulle ramla ner då men blommorna låg stadigare än ja trodde. Framme på kortsidan stod en liten skylt med ditt namn ingraverat. Va otäckt å se, de blev så tydligt på nåt vis att de verkligen va din kista och ingen annans... Albina tog min hand när de va dags att sätta sig i bänken igen. När de va slut va vi bland de första som gick ut för vi satt rätt långt bak. Även fast ja tycker kistor är otäcka så vände ja mig om i dörren för att se din för allra sista gången någonsin. Det var fruktansvärt.
Efter gick vi tillbax till snicken å hade minnesstund där. Nemo va där. Blev jätteglad, längesen ja såg han nu å en dag som denna behövdes han extra mycket.


Jag skulle vilja våga tro

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.
2.
Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3.
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.
4.
Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den tro jag inte själv kan nå.

Tore Littmarck 1969, 1981

Väldigt vacker och passande psalm.

Sov i ro nu älskade Putte <3

/ Sandra

RIP älskade Hanna vila i frid

Om man va i ett vakum innan så är de inget emot vad jag är i nu. Gråter hysteriskt å vet inte vart ja ska ta vägen. Kom hem vid 22 å satte mig vid datorn å va inne på fb. De första ja ser är att C fråga vad som hänt med Hanna. Fatta inte vad hon mena. Gick in på hennes sida å ser bara att folk skrivit en massa hjärtan å RIP Hanna. NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ!!!! tänkte ja inte du du oxå Hanna! De får inte va sant! De KAN inte va sant! Men de va de...Hanna är död. Ringde E för å höra om hon visste nåt. Hanna hade fått permis i fredes och på kvällen tog hon sitt liv.
Kan inte fatta att de är sant! Trodde aldrig att hon skulle göra så. Hon brukade alltid säg till nån när hon mådde som sämst.

                                         Hanna o ja i min sjukhussäng. Hon va så snäll å kom å
                                                      hälsa på mig när ja låg inne för min tumör.

Ska försöka sova nu. Är så trött så ja vet inte vad.
Vila i frid nu Hanna! Hoppas att du fått ro nu och att du har de bra där du är nu.
/ Sandra

1 vecka utan dig

Idag har det gått 1 vecka sen du lämnade oss. Helt ofattbart är det! Samtidigt som det känns som en evighet sen vi sågs sist så känns det ändå som om det var igår M ringde och berättade vad som hänt.
Igår när jag fått min nattmedicin titta ja på klockan. 21.58. 1 vecka sen jag sist såg dig i livet. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå. Idag va dödsannonsen i tidningen. Storböla när jag såg den. På nåt sätt känns det som om det är mer bekräftat att han är borta nu när det spritt sig på det viset.

Snälla väck mig ur denna hemska mardröm! Jag gör vad som helst! Säg att ja drömmer, att ja är psykotisk och bara inblillar mig, att hjärnan spelar mig ett fruktansvärt spratt, säg vad som helst, bara det inte är sant att du är död!

Skrev en dikt för att få ut allt kaos..

Hur mycket vi saknar dig kan ej beskrivas med ord
För du var en vän värd mer än allt på denna jord
Du led i tysthet med din inre strid
Nu har din själ fått ro och frid
Våra hjärtan bara gråter och gråter
Men finner tröst i att vi en dag ses åter

Om man bortser från allt detta hemska så har det faktiskt vatt en bra dag. På morronen ordnade Bergagatan, Orbergsgatan å Älgstigen en utflykt till Ingelstads gymnasie. Det var guidad tur bland lantdjuren. De va jättemysigt.
Precis innan vi skulle åka ringde Britt å undra om hon kunde komma å hälsa på. Typiskt att ja skulle iväg mem vi bestämde att vi skulle ses senare på dan. Blev att vi åkte från Ingelstsad tidigare än tänkt så Britt skulle komma redan vid 15. När hon kom så sa hon att hon hade en liten överraskning med sig. De va ingen liten överaskning, de va Jenny! Min underbara älskade Jenny som jag inte vågat ringa till sen i januari för att ja är rädd att störa henne å som ja gråtit över för att ja så gärna ville träffa henne. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Åh va ja uppskattar att ni kom å hälsa på mig! <3<3<3

Till er som jobbar på Vårdcentralen Kungshögen: Tack för allt ni gör för mig! Ni är alltid så snälls å hjälpsamma! Tex en dag när ja som vanligt var i konflikt med min demon och kom till er för att bli ihopsydd. Det var ont om tider och eftersom det helst ska sys inom vissa timmar så sa ni att ni skulle följa mig till akuten. Jag totalvägrade eftersom det har vatt mycket krångel där. Har blitt dåligt bemött och illa behandlad osv. Sofie sa att hon kunde följa med mig dit. Jag ville inte och blev väldigt orolig och försökte smita hem. Sofie tog mig i handen och drog med mig bort till akuten. Sa nej nej nej och visade väldigt tydligt att jag verkligen inte ville hela tiden. Påväg dit träffade vi på Emma som ja träffat på HIA. När vi kom dit sa Sofie till personalen att vi kommit.
Usk: Ok, hon kan sitta i väntrummet så ska vi hjälpa henne
Sofie: Nä det går inte för då går hon härifrån
Samtidigt som hon säger det ser jag vem som står bakom usk. Det är den där iskalla och fruktansvärt elaka och nedvärderande människan (Maria) som verkligen får en att känna att man bara är till besvär och är mindre värd än en näve vetegryn. Henne har jag träffat innan och det var ingen trevlig upplevelse. Får panik och bara säger nej nej nej nej nej nej.
Maria: Men vi har inte tid att sitta med henne!!!!
Jag: Nej nej nej jag vill inte jag vill bara hem!!!!
Sofie: Men snälla stanna för min skull. Jag sitter med dig och väntar.
Jag: Nej nej nej nej nej jag vill inte jag vill gå hem!
Sofie: Men jag sitter med dig och väntar, det är verkligen viktigt att de lagar armen ordentligt!
Jag: Nej! Ja vill hem!!! säger jag och går därifrån i panik.
Maria: Ja, men det är ett val du gör!
Jag: Ja och ja väljer att gå hem!
Maria: Ja, då får du göra det då!!!
Jag springer ut från akuten och Sofie springer efter helt kokande arg på usk. Hon får stopp på mig i trappan samtidigt som Emma från HIA kommer gåendes. Hon undrar vad de är som händer och varför ja är så lessen. Sa att ja inte vill till akuten för att de är elaka och för att de ändå inte vill att ja ska va där för de inte tycker om mig där.
Emma: Nä men Sandra så är de nog inte
Jag: Jo hon vill inte att ja ska va där hon sa att ja fick gå hem så de ska ja göra
Emma titta menande på Sofie som nickar bekräftande att usk verkligen sa så.
Sofie: Men Sandra vi går in dit igen. Ja sitter med dig och väntar.
Jag: Nej ja vill inte ja vill gå hem! Hon är dum å vill ändå inte att ja ska va där!
Sofie: Men du måste få din arm lagad. Idag va de värre än vanligt så de är viktigt att de blir vidgjort.
Jag: Nej ja vill inte ja vill hem! säger ja storgråtandes
Sofie: Men om vi går in där så vinner du, om du inte gör det så vinner ju hon å de ska hon inte få göra!
Emma: Snälla Sandra, för vår skull
Jag: Nej ja ska hem
Sofie fråga Emma om hon fick låna hennes telefon å ringa till Sländan ist. Samtalet tog lång tid men jag fick en tid på Sländan 15.30. Sofie sa att ja skulle följa med henne tebax till Kungshögen. Fick komma in på ett rum å få armen omlagd sålänge. Personalen på Kungshögen undra om ja redan fått armen sydd.
Sofie: Nä de har hon inte. Personalen där är inte trevliga asså! De är riktigt tuffa å stenhårda där, jätteotrevliga!
Usk: Ta de med deras avdelningschef!
Sofie: Ja de ska ja göra för så säger man inte!
Sen skulle ja komma tebax kl 15 oxå skulle Sofie följa med mig upp till Sländan.
Kl 15 va ja på Kungshögen igen. Sofie gick med mig upp. Jag va väldigt orolig och ville inte va ensam. Hon berättade att hon förstod att jag inte ville till akuten och att hon verkligen blev riktigt riktigt kokande arg när Maria sa så. Hon sa oxå att de är många som är otrevliga där, även mot dem när de ringer och har en patient som behöver komma dit. Hon satt å vänta med mig ett bra tag. Vi tittade på bilder på mig å Sammie i min mobil. Sen när hon va tvungen att gå hämta hon en annan ssk som satt me mig hela tiden. Hon va me å sydde oxå. Läkaren, Sergej, tror ja han hette, var nog inte så van vid självskadepatienter.
Serjgej: Vill du ha bedövning?
Jag: Nä, de behövs inte, meningen med att skada sig är att det ska göra ont...
S: Men vill du ha bedövning?
J: Nä de behövs inte
S: Men du får bestämma
J: Men ja säger ju att de inte behövs!
S: Ok, du får bedövning
Av nån anledning så brukar ja alltid ligga å titta när de syr. Har iaf huvet åt de hållet där de syr. Vet inte riktigt varför men kanske för att de känns konstigt att titta åt andra hållet när man pratar med de som står på andra sidan.
S: Du får titta åt andra hållet. (bort från den sidan där de skulle sy)
J: Varför då?
S: För att de är otäckt här
J: Va?! Ja bryr mig inte. Är rätt van...
S: Men de är mycket blod å så
J: Jo men de va meningen att de skulle va de
S: Men du får titta åt andra hållet
J: Men varför!?
S: För att de är otäckt
J: Ja har inte ont av det
S: Tycker du de är häftigt?
J: Nä, men ja har inte ont av det. Har gjort såhär ett x antal gånger så ja är van...
S: Men du får titta åt andra hållet för du får inte andas på den sterila duken...
Jovisst tänkte ja...Kom me nån bättre bortförklaring...1: Du å ssk andas på den, 2: Ja har aldrig innan behövt titta bort för den sakens skull...
Efter en stund...
S: Detta borde en AT å ST-läkare se. Nästa gång du kommer kan du väl säg att du vill ha en AT el ST-läkare som syr dig. De är nyttigt för dem att se sånt här.
Va?! Va mena han me de?! Va min första tanke. Han utgick ifrån att detta inte va sista gången...

Tack tack tack tack tack snälla Sofie!!!!

Blandar ihop dagarna men en månd när jag va på vc så va ja rätt förvirrad. När ja gick ut från vc mötte ja Anki, en ssk som jobbat på avd 5 och som ja har hatt som ssk när ja vatt inlagd där. Numera jobbar hon på vc Sländan. Hon blev glad å fråga hur de va me mig. Hon märkte att ja va lite virrig och erbjöd sig att köra hem mig. Sa att de inte behövdes men hon gjorde de iaf. Uppskattar det. Tack snälla Anki!!! Hon sa att hon gärna kommer på kaffe nån dag. De är hon varmt välkommen på =)

/ Sandra

R.I.P Putte min fina vän. Varför varför varför?!?!?!??!?!

Är som i ett vakum. Vi möttes när jag precis skulle cykla hem igårkväll. Han kom oxå cyklandes. Klockan va då 21.58.Vi sa hej. Sen vet vi ingen mer som såg han el som prata med honom.
M ringde 13.05 idag och sa att de värsta hade hänt. P hade tatt livet av sig. Tog mig dit så fort som möjöigt. S, H å Ms föräldrar va hos henne när ja kom fram. Sen kom polisen oxå. Blev jätterädd men var ett bra tillfälle å öva eftersom de inte va där för att låsa in mig denna gången. Har vatt hos M hela dan. Pratat igenom allt många gånger.
Orkar inte skriva mer nu. Är så trött å snurrig i huvet så ja vet inte va ja själv heter. Men skriver mer sen...


Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Henrikson


När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva
dit blommor som brutits
för tidigt får komma och fortsätta
växa och dofta och leva...


Varför P, VARFÖR?!?!??!?!?!??!?! Ja förstår inte!
Hoppas iaf att du fått ro i själen nu och att du är på ett ställe där du inte lider mer.

/ Sandra

En lång tids uppdateringar

Det har hänt otroligt mycket den senaste tiden och jag har inte haft ork el motivation till nånting. Inte att uppdatera bloggen heller. Gör ett nytt försök nu att göra detta och de nya inläggen kommer att ligga bakåt i tiden, från februari fram tills nu. Jag har skrivit en del dagboksanteckningar på lösblad när jag vatt inlagd men de har jag lyckats slarva bort. Men hittar jag dem så lägger jag in dem.
/ Sandra