Jävla läkare

På fm sydde ja ett par byxor i strl 50. Gud va små de blev! Va tvungen att fråga Sussi om de verkligen är så små. Hon sa att de faktiskt va de. Hon jämförde me ett par som Hanna hade köpt till Oliver. Jättesöta blev de iaf. Grön velour me orange mudd. Berätta min hemlighet för Sussi. Ja trodde att hon visste faktiskt...När hon gått cykla ja iväg snicken för att anmäla mig till Ullaredsresan i nästa veckan. Precis när ja kommit iväg så öppna sig himlen. När ja kom fram till snicken fråga folk om ja stått i duschen me kläderna på =P Va å köpte jordgubbar sen å även på ÖB å gjorde ett ångestköp. Titta klart på Wallander-Mastermind när ja kom hem. Den är läskig asså, har sett den innan. Sen va de dags för träning. Zumba =) De är ett roligt pass. Men de va så varmt i salen. Solen stod på. Kände mig konstig men fortsatte. Träningsvärken som ja inte kännt av börja kännas i triceps speciellt under en låt. Va totalt slut i hela kroppen när passet va slut. Kände mig snurrig. Sen va tydligen borta ett tag. Vakna på golvet me en massa folk runt mig. Jennie hade ringt ambulans men de fanns ingen inne i Ljungby så de skulle komma sen nån gång när de kom in nån. Ville absolut inte åka me dem ändå så å där fanns 3 läkare på plats på gymmet som hade kollat mig å de va ok. Men Jennie å Elaine ville inte att ja skulle gå hem själv så Jennie va gullig å erbjöd mig skjuts hem alternativt att hon skulle gå hem me mig å sen gå tebax till TC för å hämta sin bil. Vi hann inte bestämma vilket förrän nån sa att ambulansen sto utanför. Ville bara gömma mig för va rädd att de skulle låsa in mig. Ambulanspersonalen kom upp, de va två ja träffat förut. Sa att ja inte gjort nåt. Inte tatt nån överdos el skadat mig. De tog lite kontroller och sen fick ja följa me dem ut i bilen. Elaine följde me ut. Va grymt missnöjd när ja fatta att de ville ha mig me till sjukhuset. Sen kom Jennie ut. Ville att hon skulle rädda mig från allt. Men hon kunde ju inte de. Hon sa att hennes att de va häftigt å åka ambulans, hennes pojkvän läste till ambulanssjukskötare å nån annan nära till henne jobba oxå i ambulansen så hon hade fått åka mycket ambulans när hon va liten. Som tur va gick de snabbt upp till sjukan. Väl där hade de så mycket att göra att de inte fanns ett rum ledigt. Hurra tänkte ja. Nu lär ja få stanna här i en hel evighet. Men de gick rätt snabbt faktiskt. De tog kontroller å sen kom läkaren å undersökte mig. Va som ja trodde, att ja behövde mer kortison. Fick två sprutor å sen förhandla ja mig till en alternativ fortsättning på behandling. Ist för inläggning så gick de me på att ja ska gå till medicinska dagsjukvården nårra dar för att få kortisonsprutor. Sen gick ja tebax till TC å hämta min cykel. Såg att receptionen inte stängt trots att klockan va över 20. Malin va där å sen kom Maria ner oxå. De tyckte de va skönt att se mig på benen igen. De hade tänkt ringa å höra hur de va me mig senare. Gulligt av dem. Berätta va som hänt för Sussi när ja kom hem. Vi ska gå å träna imån på mina ledsagning. Titta på nån deckare när ja duschat. Den va bra.

När ja satte mig vid datorn hade en god vän till mig skrivit till mig på chatten på fb. Hon sa att hon va på rättspsyk å hade vatt de ett bra tag. Därför man inte hört nåt från henne...Hon sa att hon skadat sig allvarligt och sen hade Anders (läkaren) skickat henne till rättspsyk för att han inte ville att hon skulle va ute längre. Å hon skulle bli kvar 3-4mån till. Fråga om hon va på 64 (kvinnoavd) men de va hon inte. Å inte på 59 (intaget) heller utan på 62. En avd där hon va ensam kvinna bland manliga mördare å andra kriminella. Jävla läkare som gör så mot henne! Först skicka henne till rättspsyk å sen placera henne på en sån avd! Den enda hon har skadat är sig själv. Inte så bara de men hon är ju inte dömd för nåt som alla de andra. Hon skulle få flytta till 64 på torsda å hoppades på att de skulle bli bättre där. Men hon va rädd, där är en som mördat på den avd oxå. Vi skulle höras när hon kommit till 64 så ja kan ansöka om tillstånd att besöka henne.
Är så arg på läkare som skickar självskadepatienter till rättspsyk! Jag har många vänner som vatt på olika rättspsykiatriska kliniker å har även själv blitt "hotad" att hamna där. Hela den processen borde kallas felpsyk för FEL är de enda de är...Känner mig så maktlös. Vill så gärna hjälpa M å hade gjort vad som helst för henne men ja kan inte göra ett skit för mellan oss är de höga murar, taggstrådsstängsel, övervakningskameror, larmbågar och ett x antal låsta dörrar =''''(

/ Sandra

Avd 24 på SSS i Växjö stängs!

Säger bara en sak; ÄNTLIGEN!!!!! Va hos AL idag på morronen. Hade tänkt å avboka tiden först men gick dit ändå. Fick världens bästa nyhet. Avd 24 på SSS i Växjö ska stängas!!!! De va på tiden! Äntligen har de fattat att de är en skitavdelning å att de inte funkar å ha en avd för självskade å ätstörningspatienter. De smittar för mycket. Ist ska de satsa på öppenvården å de som måste ha slutenvård hamnar på avd 53, allmänpsyk ist. 3 års rädsla för att hamna på jordens helvete är äntligen över. Sa till AL att de skulle Hanna vetat. Men hon vet de nog i himlen ändå. Ja ska titta upp mot himlen å säga det till henne för säkerhets skull.

Om ja inte hade gått på helfart hade ja firat stort idag me cider på krogen men nu blir de inte så. Får hitta på nåt annat sätt. Men nu kan ja nog få lugn i själen när ja vet att ja inte riskerar att hamna på 24.

/ Sandra

"Slutstation rättspsyk" är inget skit!!!

Har inte skrivit om detta innan. Har inte orkat för ja blir helt kokande bara ja tänker på vad som hände.
Jag har läst Sofia å Innies bok Slutstation rättspsyk å tyckte den va jättebra på många sätt. Hade boken me mig när ja va inlagd nu sist å satt å läste den ute i korridoren. Då kom en skötare fram å sa "men sånt skit ska du inte läsa, de blir du ju inte bättre av!" Jäkla idiot!!! För de första så är de ingen skit å för de andra så läser ja va ja vill! Dialogen blev följande:
- Vaddå, döljer du nåt eller?!
-Nä men du läser den bara för att visa att du är självskadare
-De gör ja då visst inte!
-Nähä varför läser du den då?
-För att ja vill!!!! Ja vet vilka som skrivit den å ja tycker de är bra att sanningen kommer fram!
-Men du blir ju inte bättre av att läsa sånt skit
-De är inget skit sa ja ju!!! Å vaddå va ska ja läsa då? Barbapappa el?!?!? Å varför måste ja bli bättre av de ja läser?! Å dessutom kan denna boken om nån verkligen få en att kämpa för ingen vill hamna på rättspsyk å ännu mindre efter att ha läst detta!!!
-Men sånna som du jämför bara självskadorna för att hela tiden bli värre å håller du på i den takten du gör så är du oxå där snart!
-Jaha, men då slipper man dig iaf!!! Du är bara rädd att sanningen om hur illa vården är ska komma fram!
-Nu lugnar du ner dig!!!
-Vaddå jag?! De va du som började!
-Du vet va som händer om du inte lugnar ner dig!
-De ja gjorde va att läsa en bok oxå kom du fram å sa att den va skit!
-Tagga ner!
-Ja har inte gjort nåt! Å boken är inget skit!!!
-Jo å lugnar du inte ner dig nu så vet du vad som händer!
-De är sånt här sånna som du vill dölja å som boken lyfter fram. De är bra att de kommer ut så folk får veta hur man blir behandlad!
-Ge dig annars blir de bara jobbigt för dig!
-Ja tänker inte ge mig för boken är inget skit!!!!
-Skyll dig själv!

Sen gick ja skitförbannad in på mitt rum å smällde igen dörren. Mitt extravak kom efter å sa att ja skulle lugna ner mig. Sen kom en himlans massa folk in å ja hörde bara "11an" dvs bältesrummet...Mitt rum låg i början av avd å bältesrummet ligger längst bort å när de släpa dit mig skrek ja "de är sånt här ni försöker dölja ni är så himla fega! Ni vågar inte stå för vad ni gör å blir skiträdda för att de ska komma ut! Ja ska hjälpa till å berätta hur verkligheten är!"
"Ska du prata om hur verkligheten är, du är ju psykotisk!" fick ja till svar...Sen fick ja tre lugnande sprutor. Av min gamla kursare på sskprogrammet...

Aldrig att ja hade gett mig! De ska inte tro att de kan styra mig me sina tvångsåtgärder!
Sofia å Innie, ni har gjort ett fantasktiskt jobb! All heder åt er!


Annars så har Sammie vatt hos mig sen i söndes. Mamma å pappa körde upp oss oxå hjäplte de mig å städa ut julen. Uppskattar de jättemycket, de som gick på nån timme hade tatt en hel vecka för mig ensam..<3
Sammie å ja har haft de jättemysigt. Kollat mycket film å tatt sköna promenader. Han verkade däremot ha lärt sig va sovmorron är vilket ja tyckte va jättebra. Ist för å gå ut vid 7 så gick vi inte förrän vid 8. Alle kom å hämta han igår efter sin APU. Är så tomt nu.
Skulle ha börjat på helfart förra måndan men har bara hetsätit. Jäklar va svårt de ska va å låta bli! Igår blev de råa makaroner. Idag har ja klarat mig hittills. Vågar inte äta lunch för är rädd att de ska trigga igång ytterligare en omgång. Å inte blir de bättre av mina mediciner. De har höjt både venlafaxin å zyprexa som man blir hungrig av. Plus att ja har mitt kortison. Känns skamligt å erkänna de. Hunger = skam! Dessutom gör tumören att ja får ännu svårare att gå ner i vikt. Idag på min ledsagning baka ja å Nettan banankaka. Om inte ja blir smal så kan de andra iaf bli feta...!

/ Sandra

Sandralogik

Allt är bara en bluff. De tror att ja inte fattar men de gör ja. Ja har hela tiden kännt att de är nåt med zyprexan el olanzapinet som de nu bytt till som gör att ja inte vill ta dem. Trodde först de va gift men nu vet ja va de är. De är thacapzol. Medicin som sänker sköldkörtelhormonproduktionen. De håller på me nån dubbelblind studie om hur dumma å lättlurade folk kan va. Maria sa att mina sköldkörtelvärden har legat i underkant ett tag å att de va dags att börja medicinera mot de nu. Me levaxin. Medicin som alltså höjer sköldkörtelvärdena. Ja å mamma va å löste ut 100tabl på sjukhusapoteket i Växjö. Men de är inte levaxin i burken, de är bara sockerpiller. De ser precis ut som sånna som mormor lägger i kaffet. De är meningen att de ska va en dubbelblind studie, att varken ja el Maria ska veta att de är sockerpiller men ja har kommit på dem. Ja börja me zyprexa i våras/somras å efter nån månad höjes dosen å då bytte de ut ett piller mot nåt ja trodde va gift men som va thacapzol å samtidigt sänktes mina sköldkörtelvärden. Här börjar studien. De ger mig thacapzol ist för zyprexa så mina sköldkörtelvärden sjunker å nån månad senare är de så låga att Maria sätter in levaxin. Men de är bara sockerpiller. De som håller på me studien får Maria att tro att ja behöver levaxin för att blodproverna visar det. Men de är låga för att ja fått thacapzol ist för zyprexa. Studien visat att folk är lättlurade. De är enkelt att få läkare att skriva ut mediciner å ännu enklare att få korkade patienter till att ta dem. Då är de enkelt att förgifta nån. Bara att få läkaren att skriva ut en medicin å sen byta ut den mot gift. Ja vill inte ha nårra sockerpiller heller för ja vill gå ner i vikt! Om ja fortsätter me dem så kommer ja bli ännu tjockare än ja redan är å väga över 200kg el nåt.

Deppo

Idag är en depparedag. Vet inte varför, borde inte känna så men gör de ändå. Sov länge för kunde inte somna igår men ja är ändå astrött. Vid 12 ringde de på dörren. Skulle ha ledsagning vid 13 å trodde att ja försovit mig. Men de va Inger som kom. Visa henne fotoböckerna som mor å farföräldrarna fick i julklapp. Hon tyckte de va fina. Sen prata vi lite oxå. Allvar...Om nyår...Ja vill inte fira. På nåt vis känns de ändå lättare detta året men ja vill inte fira. Ja vill va ensam å sova djupt djupt djupt. Vill ta mina sömntabletter vid 17 å sova tills nyårsdagen. Som de är nu så ska ja fira me mamma, pappa å Conny å Catarina. Ev ska vi va i stugan oxå. Dvs på ett pyttelitet ställe där ja för tillfället inte har nån säng för vi håller på å göra om mitt rum. Ja vet inte vad som är bäst, men ja känner lite att om vi va hemma i Markaryd hade ja kunnat gå undan å sova el va på mitt rum hela kvällen men de kan ja inte riktigt i stugan. Visst ja har eget rum å ja kan ta me min dator men de känns ändå inte som samma sak som om vi hade vatt hemma.
Ja har mina planer, men vet inte om ja ska genomföra dem. Har inte bestämt. Har reservplaner oxå.
Sammie är inte så rädd för smällare, han blir bara lite orolig men Bamse är jätterädd så ja kommer nog va inne me dem å försöka lugna dem.
Kommer nog ta me mina grejer iaf som en trygghet....
Inger sa att eftersom ja sagt allt till Carolin så va hon tvungen å säg till AL. Visst, sa ja, gör du de, hon är ledig denna veckan...
Vet inte om hon kommer ringa till nån annan på 11 ist. Men hon sa att om ja stannar hemma så kommer de koll på mig hela tiden å om ja inte går å väcka så blir ja skickad till Växjö...Hon försökte få mig å förstå att mina planer får konsekvenser som ja inte vill. Inte i vanliga fall iaf men nu bryr ja mig faktiskt inte om vilket. Ja tänker bara på mamma å pappa...

När Inger gått så gjorde ja mig iordning å sen gick ja å Carolin ut på stan. Leta efter en viss parym som ja ville ha men tyckte inte att de som va i affären lukta likadant som de provet ja fått så köpte inget. Hitta ett nattlinne som ja köpte som ja tänkte ha som foder till en klänning ja funderat på å sy. Men ja va å lämna tillbax den för tyckte de va för svårt. Hade en mysig stund me Carolin.

Vet saker som ja vill göra men inget känns kul. Allt känns bara jobbigt. De är jobbigt å ta fram saker, jobbigt å ställa tillbax dem, jobbigt att de är stökig, allt är jobbigt...Orkar inte göra nåt. Har inte lust lixom. Allt känns trist. Ja orkar inte ha de såhär mer...Får bara så dåligt samvete hela tiden för att ja inte gör nåt.
Suck...

/ Sandra

Uppdatering

Har inte haft tid å skriva så här kommer en liten uppdatering....

Månd 19/12 va ja hos Hanne. Mamma kunde inte va me denna gången så ja va ensam hela tiden. Gick igenom allt som vanligt. Sa att ja inte känner så mycket länge å att ja blir lessen jättelätt för ingenting. Försökte få henne å tro att saknaden på känslor berodde på antideppen men de gick inte. För er som inte vet så funkar de så att man ju tar antidepp mot att man inte ska va så lessen jämt men medicinen kan inte skilja på lessen å glad utan alla känslor dämpas, sänks dosen något så blir man lite mer lessen kanske men man kan oxå känna att man är glad. Men nej, hon ville inte sänka. Berätta om allt med filmen och så oxå, att allt ligger på mig att avsluta den eftersom de är ja som inte vill va me i den mer. Allt som hänt sen i mars är bara en film, inte på riktigt. Anna, Putte å Hanna är inte döda på riktigt, bara i filmen. Gör ja slut på filmen kommer de börja leva igen.
De va sista gången ja va hos Hanne nu innan hon blir tjänstledig. Förra gången sa hon att hon skulle va ledig i 3mån men denna gången sa hon att hon inte visste hur länge hon skulle va borta. AL sa att de va glada att hon inte sagt upp sig iaf så de känns som om de kommer bli mer än 3mån som hon är borta...Dumt nu när man lärt känna henne så bra å byggt upp tillit å så. Men som tur är så får ja ha Anna ist. Hon sa att ja fick va hos henne tills Hanne kommer tillbax men ja är rädd att de ändrar sig. Å vad händer om Hanne inte kommer tillbax? Visst, AL sa att Anna sagt att ja va en av de patienter som hon ville ta över från Hanne, men ja är ändå orolig...
Gav Hanne ett julkort. Hon blev glad. Hon har två andra på väggen på sitt kontor. Hon sa att ja va en av hennes favoritpatienter =)
På kvällen va de xtravaganzaträff. Bra att de låg en innan julen så lite julmatsångest kunde diskuteras. Gav Cilla ett julkort till henne å ett till Maja sötnos. Cilla fick en nyckelring me ett bjällerhjärta som de stod angel på å Maja fick en volangkjol ja sydde för lite sen. Hon blev glad =)
Vägde mig oxå. Har gått upp lite efter att ja börjat på halvfart men Cilla sa att de bara är vätska å att alla gör de.

Tisd 20/12
Va å gjorde vid mig i håret. Klippte å gjorde nya slingor. Såg ingen skillnad på hur de va innan om ja ska va ärlig. Hade velat ha olika nyanser på slingorna men så blev de inte. Men men...På em följde ja me Carolin hem. Vi hade jättemysigt. Gjorde rocky roads, drack glögg å pratade. Hon sa att ja får komma hem till henne fler gånger. Tycker de är så himla snällt av henne att ja får de. Hon gör ju de på sin fritid lixom. Va borta en runda hos faster å Janne innan ja cykla hem. Fick en julgåva av dem. Snällt =)

Onsd 21/12 va ja å mamma hos Maria på endokrinmottagningen. De är hon som håller koll på min tumör. Hon undrade hur ja kände mig. Sa att ja trots kortison kände mig mycket trött hela tiden å att ja visserligen gått ner mycket i vikt mha xtravagaza men att de går långsammare för mig än för de andra. Maria sa att hon visste varför. Tumören gör att mina sköldkörtelvärden länge har legat i underkant och nu var de dags att börja medicinera mot det. Låga sköldköretlvärden gör att man går upp i vikt å är jättetrött och ja skulle börja me Levaxin samma dag för att höja den igen. Sen är de provtagning efter 6v för att se hur värdena ligger då ev måste dosen dubbleras el tredubblas. Visst, ja blev inte glad att ja måste ta en medicin till men de kändes skönt att veta att ja inte är inbillningssjuk. Att ja är trött av en orsak å att de finns en anledning till att ja inte kan minska i vikt lika snabbt som de andra.
När vi va klara hos Maria va vi å löste ut Levaxin på apoteket. Ja ringde Inger å berätta om de å sa att Maria skickar en journalkopia till henne. Sen va ja å mamma å åt på Mc'Donalds. Vi körde inom mitt å hämta alla saker ja skulle ha me mig hem över julen å sen bar de av till Markaryd. Va kul å träffa pappa å Alle å min älskade lille Sammie.

23/12
Lilljulafton. Vi har som tradition att på lilljulafton så får man läsa de man köpt av de som säljer jultidningar så de blev en del läsande å bläddrande. På kvällen ringde Ronny å sa att Filip va hemma och att Mira va på toppenhumör. Han undrade om vi ville komma å hälsa på henne. Självklart ville vi de!!! Ja å mamma körde dit snabbt. Å så underbar hon va de lilla livet! Hon är 8mån. Vi va där en stund å hon va så pigg å gla å go hela tiden. Ja fick hålla henne å man ville bara pussa på henne hela tiden.
När vi kom hem åt vi julmat. De va jättegott. Drack en julmust oxå. Hade bestämt att ja skulle dricka en då å en på julafton. Sen la ja å Alle in paketen under granen. De blev mycket för Sammies hjärna. Han va heltoppad å trodde att han skulle få nåt paket. Tyckte synd om han men han va jätteduktig å rörde inget. Som traditionen säger så va de bingolotto som gällde senare på kvällen. Å ris a la malta. Va riktigt mysigt. Vid 20 va ja inne hos Ingar å Lasse å tomta. Pappa hade fixat mask detta året så ja tror inte att Hanna å Moa va stensäkra på att de va ja iaf. Är alltid roligt att tomta. Hade me mig en busigabarnlista. Daniel å Emma stod högst upp ;) Sammie tyckte ja va lite mysko me den där masken. Mamma sa att han hade vatt orolig under tiden ja va borta. Sötnos! <3

24/12
Äntligen julafton! Som barn ser man väl fram emot de just för att man får paket men ja ser lika mycket fram emot att få ge. Va spänd på reaktionerna när mormor, morfar, farmor å mamma å pappa öppna "årets julklapp".
Eftersom de va uppesittarkväll dagen innan så tog ja mina sömntabletter på tok för sent å därmed va ja dötrött på julaftons förmidda. Va uppe å åt frukost å sen vek ja lite servetter innan ja gick upp å sov igen. Mamma väckte mig vid 11 så ja hann göra mig i ordning innan vi skulle till farmor vid 12. När vi kom till farmor så fick Alle köra hem å hämta min kamera å minneskortet till mammas å pappas kamera. Sen åt vi. Va dopp i grytan å lite annan julmat. Jättegott. Hade bestämt me Pia att ja skulle tomta hos dem vid 14 å när ja skulle göra mig i ordning till de så upptäckte ja att ja glömt min tröja å leggings så Alle fick rycka ut igen. Tur att man har han. Han skjutsade mig till Pias föräldrar sen. De gick bra å tomta förutom att ja tappa luvan en gång ;) När ja gick hem sen så mötte ja två st som kom me barnvagnar oxå va grannens 3åriga barnbarn ute när ja kom hem så de va roligt å prata me han. Sammie blev glad när ja kom hem oxå. Han har så mycket för sig asså...=P Klädde om å sen va de Kalle Anka. Vi fika lite, tog nån kaka. Gott men väldigt sött asså. Mormor å morfar kom 15.40. Nästan direkt fick ja årets bästa julklapp, jag ska få ett kusinbarn!!! Ida å Morgan ska få en bebis som är beräknad till 2/7-12 =D Efter 16 nån gång kom farmor. Annika va inne en runda å hälsa oxå. Sen satt vi å prata tills tomten kom vid 17. Hade bett Simon å Svante komma å de va bara mamma som visste de så de va roligt. Pappa va helt inne på att Ida skulle va tomte å Alle hoppades innerligt att vi inte skulle ha nån tomte alls. Han gillar inte julen å han tycker att tomten bara tar tid, han vill ha sina julklappar direkt. Ja å mamma är konservativa å tycker att tomte hör till. När de delat ut säcken så kom Pia in me Meva en runda. Hon blev jätteglad å de blev ja me. Är så glad att ja har Pia å hennes familj i mitt liv. Pia sa att så nöjd som Meva är me mig är hon inte me nån annan. Vi har ett speciellt band.
När de gått dela ja ut resten av julklapparna. I år öppnade vi alla samtidigt, annars brukar vi göra så att en öppnar ett paket medan de andra tittar på så att alla får se vad man får men de hade tatt så lång tid så vi gjorde inte så i år. Ja öppnade långsammast för ja va så nyfiken på va alla andra fick. Va så så spänd på de andras reaktioner när de öppnade nåt av mina paket. Förra året va ja så deppig så ja hade inte så mycket ork till å köpa de julklappar ja ville till mormor, morfar å farmor men i år så hade ja gjort de. Hade scannat in massa foton från när ja å Alle va små å gjort en fotobok till dem var. Mormor och morfars bok, Farmors bok å Mamma och pappas bok hette de. De blev lite krångel med omslaget på två av dem men de redde sig. Å alla blev jätteglada =) När de öppnat dem så va de precis som om de glömde att de hade fler juklappar å öppna, de bara satt å bläddra i böckerna så de va jättekul. Mormor å farmor fick ett varsitt förkläde som ja sytt oxå. De tyckte de va jättefina. Kul, vet att de alltid har förkläde på sig när de är i köket. När julklapprna va öppnade så åt vi. Va jättegott me julmat. Sen titta vi på lite film från när ja å Alle va små å en konsert ja va me i. Skratta så vi låg dubbla =) Vi satt å prata rätt länge å när mormor, morfar å farmor åkt så satt vi uppe lite till innan vi gick å la oss.
Ja är så glad att ja har de så himla bra, att ja har en familj. Varje julafton berättar de om hur de va när ja kom till Sverige på julafton 88. Ja va så liten å när mormor höll mig så vaknade ja till. Hon tänkte att nu börjar hon skrika men ist sprack ja upp i ett stort leende. De säger att de fick den bästa julklappen, ett barn på julafton. Men ja fick oxå den bästa julklappen, två föräldrar, mor och farföräldrar - en familj. De finns så många som har de jobbigt på julen för att de inte har nån familj el tillhörighet. Brukar alltid tänka på dem, att de inte får känna de fina å underbara som ja känner. Min familj ställer alltid upp för mig å de stöttar mig så himla mycket. De betyder allt för mig <3

25/12
Juldagen. Åt julfrukost. Mums! Hade bestämt att vi skulle gå en långrunda idag för å förbränna lite julkalorier. Gick runt Hualtet me Ohlssons. Fick en skymt av Johan innan promenaden =) Har inte sett han sen i somras. Efter promenaden fika vi hos Ohlssons. Va mysigt, fick prata lite me Ida å så. Ja å mamma börja på ett pussel ja köpt när vi kom hem. På kvällen titta vi på Cappriciosa. Den va jättebra, sa mycket.

26/12, annandagen
Sov länge. Va bara uppe å åt frukost sen somna ja i soffan å sov till typ 12. Gick runt Ekebacken å Oshult sen. Sammie va jätteglad. Å han badade! Skönt ju... =P
Pusslade lite å sen på kvällen titta vi på Miracle on 34th street. Mysig film.

Idag så gick ja ner efter 7 nån gång å åt frukost. Sen titta ja lite på tv å somna me Sammie i soffan. Va mycket bra på tvn. Pippi på rymmen bla ;P Efter lunchen körde pappa å Alle mig hem. Alle skulle ändå byta nån julklapp på intersport å de hade inte vatt helt lätt å ta alla mina julklappar på bussen. Baka negerbullar (ja de heter så) när ja packat upp mina saker. Invigde min matberedare som ja fick i julklapp. Hade inget kokos så rulla dem i pärlsocker ist. Sen har ja vatt å tränat. Shabam el hur de nu stavas. De är ett danspass. Jättekul! Satt å prata lite me Carolin när ja kom hem. Sen har ja bara slappat.

Imån vill ja sy lite, va ett tag sen nu. Natta har fått en liten Noa =) Ska sy ett bebisset till han tänkte ja. Har fått lite beställningar till Mira oxå men de ska inte va klart förrän hennes 1-årsdag i april men ändå, kan ju va ute i god tid för en gångs skull.

Ska sova nu. Natti natti!

/ Sandra

Träning

Nu har jag tränat varje dag i 9 dagar. Tycker de är jättekul. Har vatt gym, zumba och body pump. Känner mig asdum på zumban. Ja är vig som ett kassaskåp så dans är egentligen inget för mig, speciellt inte latindans när de är mycket skaka rumpan å höftrullningar men de är kul å man blir trött. Känns som om man har en 10kgvikt på varje fot när de är snabba fotrörelser men de blir kanske bättre. Ortosen gör de ju stelt oxå men ja måste ha den, annars gör de för ont och den stödjer bra. Om 1v ska ja utvärdera resultaten igen. Har gått ner mycket i vikt =)

Jag har fått en ny favoritkanal på tv. National geographic. Går mycket intressanta program där. Ett ja brukar titta på varje kväll 19.30 är Rymning. Handlar om fångar som rymmer från fängelser. Man får följa dem från att de börjar smida rymmarplaner tills när de åker fast igen. Även fast det är mördare som rymmer så känns de ändå på nåt sätt som att jag är på deras sida. Jämför me att va inlåst på psyk. Tänker att de är jag som rymmer därifrån. De blir en slags spänning. Man sitter och memorerar hur de gör och funderar hur man skulle kunna göra på SSS.

Har börjat sy på en overall i strl 60. Första dragkejdan ja syr i sen i skolan men de gick bra faktiskt =) Den blir i svart och vitt fleecetyg. Gjort av filtarna ja köpte igår. Olika färg på sidorna.

Kan inte fatta att de ja redan har haft Sammie i 1v. Snart dags att han ska åka hem igen =( Kommer sakna han jättemycket! När ja haft han torsd-sönd så sakna ja han hur mycket som helst så de kommer bli värre nu. Men som tur är får ja ha han när ja vill. Har sagt länge att ja ska köpa ett busskort å en mobiltelefon till han =P Nu ligger han på balkongen å sover.

Ute. Inne. Kan inte va nånstans. En helikopter. En polishelikopter. De letar efter mig ute men kan inte va inne för de utgår ifrån att jag är hemma. Vart ska jag ta vägen? Måste gå så träden skymmer mig. Helst med mörkret som skydd. Varför tittar alla på mig? Just det..Jag irrar runt i gummistövlar, tunna träningsbyxor, t-shirt, en stor stickad mössa och solglasögon - när det spöregnar och är kolsvart ute. Det kan va därför de glor...Jag vill inte synas. Klär mig därför mörkt. Men alla andra klär sig ljust, därför är min klädsel utmärkande och alla tittar på mig.

/ Sandra

Hannas begravning / min födelsedag

Det har nu nästan gått 3v sen Hanna begravdes. Har inte orkat uppdatera sen dess.

Ja å Hanna hade bestämt att vi skulle fira min födelsedag genom att hon kom till mig oxå skulle vi gå ut. Nu blev det inte så. Ist så va ja på Hannas begravning på min födelsedag...
Många sa till mig att ja inte skulle åka dels för att Puttes begravning var veckan innan och dels för att jag fyllde år. Men ja gillar inte att fylla år. Tycker bara att ja misslyckats ännu ett år av mitt liv. Sen tyckte ja att om man ändå måste göra nåt bra av allt elände så ville ja säg ett sista farväl till Hanna.

Dagen började tidigt. Skulle åka till Alvesta 7.30 för att möta Kristina där å sen skulle vi ta tåget till Malmö. Alle va den första som ringde å gratta mig. Blev väldigt glad.
Ja å Kristina fick vänta ett tag innan tåget kom. När vi skulle gå mot tåget så knöt de sig i magen. Förra gången ja va där så va ja nära att bli påkörd av tåget. Ja gick å  lyssna på musik å såg inte att tåget kom körandes. Å nu skulle ja på Hannas begravning. För att hon gått framför ett tåg...Kristina va gullig å hjälpte mig iaf så vi kom på tåget som vi skulle. När vi va framme i Malmö köpte vi först en varsin ros som vi skulle ha som handbukett och sen fika vi på Waynes. Fick kontakt me Sanne oxå som vi skulle ha följe med till moskén. När vi väl kom fram visa de sig att vi kom 1h för tidigt. Gravdekorationen låg på ett bord utanför moskén. På den satt en lapp där de stod Hannas namn. Kändes så fruktansvärt overkligt att se det. När vi stod där så kom det en kille gåendes mot oss. Han va en kopia av Hanna. De va hennes bror. Va kusligt att se honom, de va så grymt lika. Helt plötsligt öppnades en dörr och en kvinna med munskydd å handskar tittade ut. "Usch fy 17, va håller hon på med?! Knappt ja vill veta" tänkte ja. En stund innan begravningen började satt vi inne på expeditionen och pratade med barndomsvänner till Hanna. Det va roligt att höra hur hon va som barn. Ja, Sanne å Kristina berättade om hur Hanna va nu och om hur illa behandlad man blir på 24an. Jag tror de hjälpte dem en bit på vägen för att förstå varför Hanna gjorde som hon gjorde för de hade mycket frågor.
Sen vid kl 13 gick vi ut på innegården igen. Det börjar spöregna. Verkligen spöregna å himlen blev helt svart. Himlen sörjde...Helt plötsligt öppnades samma dörr som kvinnan tittat ut genom innan. De körde ut kistan. Den va svart. Höll på att kräkas när ja såg den. På den låg ett täcke med arabiska bokstäver på. De ställde kistan längs väggen, brevid kistdekorationen. På bordet stod en bild på Hanna oxå. Männen ställde sig på ett ställe och kvinnorna på ett. Täcket blåste av nårra gånger. Nån av besökarna la på det igen men tillslut lät de det ligga kvar på marken. Efter ett tag kom imamen. Männen ställde sig på led framför kistan och imamen prata på nåt arabiskt språk tror ja. Tänkte att de blir kvinnornas tur sen å stå vid kistan men så blev de inte. Likbilen kom och de lyfte in kistan och nårra blomdekorationer där. Ja hatar likbilar! Sen ett tag tillbaks så tror ja att var enda combibil är en likbil. Sen åkte vi till den islamska kyrkogården. Ja å Sanne åkte med självaste imamen. Han frågade va flickan hette å hur gammal hon va, borde han inte vetat det? =/
Väl framme så bar de kistan till graven. Männen stod framme vid graven och kvinnorna en bit ifrån. De hjälptes åt att sänka ner kistan för hand. När vi kom så va de en gubbe som var nere i graven. Vet inte va han gjorde där men när kistan va nersänkt så hoppa han ner igen =/ När han kommit upp så börja 4 män fylla igen graven för hand. Sen la de på kistdekorationen och banka ner en skylt med Hannas namn på vid huvudändan och en "pinne" vid fotändan. Sen läste imamen lite ur koranen (tror ja). Efter de så gick alla på ett led och la sin handbukett och när de va gjort så gick man en runda till och pussade kortet av Hanna som stod vid hennes namnskylt. Sen va begravningen slut. Nårra åkte vidare till minnsesstunden. Ja, Kristina å Sanne gjorde de. Kvinnorna satt för sig och männen för sig. Man fick kaffe el te och sen pratade nån på arabiska el nåt. Vi pratade med 3 av Hannas barndomsvänner ännu mer om hur de är på 24. De tyckte de va helt sjukt att man blir behandlad så. Vi va tvungna att gå innan de va slut. Alice, Hannas syster va gullig å ordna skjuts åt oss till centralen. Där skiljdes vi åt och ja satt å vänta ca 1h på mitt tåg till Laholm. Skulle till stugan å fira min födelsedag me fam. Egentligen ville ja inte fira för ja tyckte inte de fanns nåt å fira men ja gjorde de för deras skull tänkte ja.
Va väldigt förvirrad och yr. Stod å vaja nere på perrongen. De kom fram en jättetrevlig tjej och hjälpte mig. Vi prata en stund. Hon märkte att ja inte mådde bra. Mådde så illa. Höll på å kräkas å de svartna för ögonen. Hade ont i magen oxå. När tåget kom så fanns de såklart ingen sittplats. Ja hade för de första bara köpt barnbiljett oxå. Sen va vagnen me 1a klass nästan helt tom så ja satte mig där och tänkte ja sitter här tills kontrollanten kommer så säger ja att ja vet att ja inte får sitta där. Tänkte att ja kanske inte är lika yr då heller så ja orkar stå. Mormor å morfar ringde, sen kom en å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Samtalet bröts och då kom kontrollanten oxå. Kände mig helt väck. Visste inte vart ja skulle ta vägen. Räckte fram min biljett. Han kände tydligen den som satte sig mitt emot mig. De undra hur de va me mig och sa att hon kunde sitta hos mig till Helsingborg där hon skulle av och kontrollanten sa att ja bara skulle säg till om de va nåt. Börja prata me hon mitt emot. Hon hade sett att ja mådde dåligt på perrongen och ville hjälpa mig. Hon hade haft bröstcancer och hade en scarfs på huvet. Väldigt trevlig människa! Sa att ja börjat läsa till ssk och att ja hade som mål att bli barnssk och jobba på barnonkologen. Vi pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Resan till Hbg gick snabbt. Innan tåget stannade där kom tjejen från perrongen. Hon ville bara se hur de va me mig innan hon gick av. Himla gulligt av henne! Ja trodde att hon kände den andra tjejen men de hon inte. Däremot jobbade hon oxå på tågen. När de hoppat av så tänkte ja att ja inte fatta att de verkligen brydde sig om mig. Trodde först att de nog inte va så ändå. Men sen kom ja på att de faktiskt kanske gjorde de ändå. De satt 1 till i 1a klass vagnen förutom ja när hon kom å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Varför valde hon just att sitta där om ändå hela vagnen va ledig? Och varför kom tjejen från perrongen fram om hon inte brydde sig? Hon hade gått igenom hela tåget å letat efter mig. De brydde sig nog faktiskt =) Ja uppskattar de väldigt mycket!

De va väldigt vackert att åka tåg förbi Grevie å Båstad. Man såg havet så vackert framför sig. Framme i Laholm möttes ja av mamma, Alle å Sammie. Sammie blev jätteglad. När vi kom hem stod pappa vid grillen och ja fick presenter. Öppnade dem efter vi ätit. Fick ett Thomas Sabo smycke som man kan ha som armband, halsband, hårband, ja va man nu kan komma på, av Sammie, en Thomas Saboberlock (körsbär) av Alle och en ny cykel av mamma å pappa. Sen åt vi jordgubbar och tittade på TV. Trodde inte att de kunde bli nåt bra av denhär dagen men min älskade familj gjorde att det faktiskt blev väldigt bra ändå. Tiden med dem var allt jättebra samtidigt som resten av dan gjorde att de va min sämsta födelsedag hittills. På tåget tröstade ja mig me att de iaf inte kan bli en sämre födelsedag än de redan va. Trodde inte att de kunde bli bra då men de kunde de =)

Sov i ro nu älskade älskade lilla Hanna! <3
Tack min underbara familj för att ni allid finns för mig! Utan er vet ja inte va ja hade gjort! <3

/ Sandra

Förvirrad

Känner mig helt förvirrad. Det har hänt så himla mycket nu de senaste veckorna att allt bara snurrar i skallen. Ibland önskar man att dygnet borde ha mer än 24h men som det har vatt nu tycker jag att det har vatt fullständigt tillräckligt. Hade hellre önskat att det skulle vara färre timmar på ett dygn. När man har vaknat om mornarna så har typ första tanken vatt "jaha, nu är det bara X timmar kvar tills jag får gå å lägga mig igen". Innan har det inte hänt så mycket en vanlig vecka mer än att jag åkt till 11 månd, tisd och torsd. Då har ja vatt borta 7.30-13.30 så sen har ja bara gått hemma och kännt mig totalt värdelös eftersom det finns massor av saker som behöver göras som tex städa, tvätta, stryka men att jag inte orkar göra nåt el om ja orkar att ja inte hinner göra allt klart innan mamma kommer hem och drar igång. Men nu händer det helt plötsligt jättemycket varje dag och jag känner ändå mig helt värdelös även fast jag inte är hemma och kan göra nån av hussysslorna. Månd å tors är värst för då har jag saker inplanerat hela dagen. Månd tränar ja å mitt boendestöd agility med Sammie och sen åker jag direkt till Växjö på DBT och kommer inte hem förrän typ 17. På torsd åker ja till 11 i Ljungby och sen på DBT i Växjö så det blir en himla massa farande oxå är man inte hemma förrän kl 17. Sen tvingar de en att äta kvällsmat och när man väl kommit därifrån och flytt upp på rummet så kommer de med kvällsmedicinen. Täånker alltid "va är klockan så mycket redan?! Åhh! Jag har inte gjort NÅNTING meningsfullt idag!!!" oxå känner man sig grymt värdelös. Visst, att ja har vatt på 11 å DBT är väl nåt jag gjort och det är väl meningsfullt men det känns inte så. Det känns bara som att jag är en trist deppig looser som inte tillför världen nån nytta utan bara kostar samhället pengar.

I onsdags var ja å mamma i Ullared å handlade =) Va å fynda massa roliga pysselsaker på panduros outlet och en ny dataskärm på netonnet. Sen gick vi in på gekås å körde lasaloppet som pappa kallar det. Hittade jättemycket saker =) Men jag fick grymt ont i benet så när vi åkte hem skrek ja typ vid varenda liten ojämnhet i vägen och när vi väl var hemma önskade jag bara att dagen skulle ta slut så jag fick gå och lägga mig. Bara somna ifrån smärtan. Kände mig så himla elak. Mamma hade tatt ledigt från jobbet för att vi skulle åka å ha mysigt tillsammans och så önskar jag bara att dagen ska ta slut! Jag begriper mig inte på migsjälv asså...

Jag har blitt helt snurrig av det vi går igenom på DBTn. Alla tankar ska komma och gå utan att man ska stanna upp vid nån och man ska inte värdera nån av tankarna el nåt annat. Men sen ska man ändå hålla sig fast och värdera nåt. Hur ska man veta vilka tankar man ska hålla sig fast vid och hur ska man veta vad man ska värdera? Jag känner mig helt känslokall ibland. Nåt jättehemskt el jättebra kan hända och jag bryr mig lixom inte. Jag känner inget.

Förra söndagen medverkade Sofia Åkerman och Camilla Svensson i Nyhetsmorgon. Camilla berättade om när hon som självskadepatient låstes in på Rättspsyk i Sundsvall och Sofia rent allmänt om vården av LPTpatienter tillsammans med de som är dömda till LRV. Sen medverkade Camilla i kvällens avsnitt av Kalla fakta. Hon berättade hur fruktansvärt illa hon hade behandlats och hur de faktiskt vårdar LPTpatienter där. Det är inte vård utan vanvård! Det och bestraffningar! De metoder som används har inte ens stöd av lagar! Personalen som utsätter dessa stackars patienter för tex isolering i 3,5 dygn borde bli anmälda själva!

Camilla, Lauren och Louise, TACK för att ni ställde upp och medverkade i Kalla fakta! Ni var SÅ bra och modiga! Världen utanför rättspsyks murar måste få veta vad som händer där innanför!

/ Sandra