Blodprov å träningscoah

Dagen börja me nåt så bra som ett krampanfall..Missa provtagningen på VC bara för de. Va tvungen å dumma mig efter de. Aja.. De blev bättre. Va å fick nada på 11 efter att boka om blodprovstagningen till em ist. Tyckte att ja kom till ro bättre idag. Vakna av att armen gled ner vid sidan. Har haft svårt å slappna av där innan. Cykla hem en snabbrunda å iväg till vc sen. Gick bra å lämna proverna. Va meningen att ja bara skulle lämna blodstatus, 1 rör,  men Maria (tumördoktor) hade besällt tumörprover så de blev 9 rör ist. Oxå va de längd, vikt å blodtryck liggande å stående som vanligt. Ja, de mäter mig ännu. Har vuxit lite på väldigt lång tid, idag va ja 166 =)
När armen va hel igen så va de dags att gå till sjukgymnastiken. Träffa Anni i väntrummet, himla trevlig tjej. Hon praktiserar på va egentligen men skulle va på sjg en dag.Vi läser teckenspråk tillsammans så de är lite kul å stöta på henne. Ja å Erik bestämde att ja inte behöver gå där mer för ja blir ändå inte bättre å ja tränar mycket på fritiden så ja kommer inte bli stel. Lite lägligt å sluta nu för de ska Erik oxå göra. Han ska resa till USA.
Efter de så cykla ja hem å sydde ett par tossor. Va första å efter eget mönster oxå så de blev sådär.
Sen va de dags att bege sig till tc (stället ja tränar på). Skulle ha personlig coah. De va Malin som jag hade som sjukgymnast ett tag när jag bodde i Markaryd. Tyckte de va jättebra för hon visste lite om mina problem med benen oxå hade hon pratat med Erik lite innan idag. Hade gärna stannat på easyline men en tvättid pajja det..Hade jättemycket tvätt så va verkligen tvungen å få de gjort. Annars har ja slappat ikväll. Tittat på tv å sytt ett par tossor till. Einav kom in me nattmedicinen. Hon tyckte de va så söta så hon börja skratta =)
Mamma ringde innan idag å fråga om ja kunde ha Sammie torsd-fred. Gissa va ja svara ;) Självklart ville ja de! Saknar min lille Tottebebis <3

Näpp. Nu är de läggdags. Natti natti sov gott å dröm om änglar!

/ Sandra

Årsdag

Idag är de en årsdag. För 2 år sen låg jag på IVA efter en överdos. Det var nära att det tog slut där...När jag kom hem från PIVA bakade jag en "jag ska aldrig mer-tårta" och lovade att jag aldrig mer skulle skada mig el ta nån överdos. Efter ett tag, när jag förstod att jag inte på långa vägar kunde hålla mitt löfte fick jag fruktansvärd ångest. Jag ändrade mitt löfte till att jag lovar att försöka ist. Tårtan bakade jag på fredan när det var marknad. Hade vatt nere en runda tror jag och var även nere på lördan me tror jag. Gillade inte det så mycket. Förra året var det bättre däremot. För då satt jag med brötet ben och betastöd hos mormor och morfar och tittade på folk ist. För ett år sen låg jag på avd 5 pga benbrottet. Natten till idag hade vatt väldigt jobbigt minns jag. Massor med ångest och tårar. Detta året känns det bättre med marknaden som är till helgen. Är nog för att jag flyttat ifrån Markaryd och bara är där på besök...
Tänker ofta att jag hela tiden står och trampar på samma ställe när man jämför med vad mina gamla klasskamrater gör. Dvs jag började plugga till ssk men blev sjuk och fick ta uppehåll och har inte kunnat börjar igen. Men om man tänker efter så har de ändå hänt endel sen förra året. Jag har flyttat hemirfån, fått dagaktiviteter, börjat på en än så länge hemlig grej som ni snart kommer upptäcka, börjat läsa teckenspråk, börjat sy och sälja barnkläder och skänka pengarna till Min stora dag,  för att ta de största sakerna. Visserligen har de hänt saker som går åt det negativa hållet, AL säger att jag aldrig mått så dåligt som jag gör nu. Men varför ska man tänka på det?

Idag va ja på smyckesgruppen på förmiddan. Sen hade ja ledsagning med Natta. Vi va på roddys å fika å sen gick vi i nårra affärer och till sist spela vi wii. Sen kom Inger. Vi prata en stund som vanligt. Va mysigt.

Skulle boka träningspass på TC. Förra veckan visste jag inte vilka användaruppgifter jag hade och kunde därför inte boka nåt pass, denna veckan, när jag väl kom till skott, så vägrar datorn. Har spionprogram på den. Ska be mamma å pappa ta hem den å lämna in den för de är asirriterande när den cpar sig! När ja väl kom till skott lixom å skulle boka tid så vill den inte....

Fick en rolig förfrågan idag. Om jag kunde sy en onepiece till en flicka. Va roligt att ja blev tillfrågad men blev samtidigt nervös. Klarar jag av det? Måste ju bli extra bra om jag ska göra det på beställning. Sen är det en flicka i åldern där de är noga vad de har på sig så blev nervös om hon skulle bli nöjd. Men som jag skrev innan, tänk att jag blev tillfrågad! De är ju ändå bevis att hon tror på mig =)


/ Sandra

Blodtransfusion

8.30 va ja uppe på medicinska dagsjukvården igen å fick blodtransfusion. Kom inte hem förrän 14.30. Först tog de ett provrör me blod för att se så att ja fick rätt blod. Idag va de Susanne som stack mig. Vid 10.30 började ja få första påsen. Skulle få två st = 800ml. Första påsen va inte inne förrän 12.30. Hade min laptop med mig så ja låg å titta på film hela tiden. Efter en stund så gled nålen ur handen så de fick sätta om den. Som tur va så tog de inte så lång tid. Vid 13 kom AL å en läkare från psykos. Tyckte de va jättejobbigt å va rätt lessen efteråt. De skulle göra ytterligare en utredning å höja zyprexan ännu mer. Maritha va hos mig en stund efter de gått och sen va andra påsen klar vid 14.15.

Har inte hunnit hända så mycket annat sen ja kom hem. Borde stryka å städa, gå ut me soporna å ut en runda men orkar inte. Tänker bara att ja ska ta allt sen sen sen och senare...Suck...

Idag är de 1 år sen ja bröt vänsterbenet. Kan inte fatta att de redan gått 1 år! Samtidigt som ja tycker att tiden hasat sig fram när de gäller andra saker så har de gått snabbt just när de gäller benbrottet. De känns tex som om de va längre sen det var jul. De är som om man inte hängt me på vad som hänt under tiden. Man har bara flötet me strömmen lixom. De som hänt har hänt å sen har ja inte tatt in de på nåt vis. AL tror att ja börjar ta in att Anna, Putte å Hanna är borta nu eftersom jag mår sämre nu. Ja lever som i ett vakuum.

/ Sandra

Truckpremiär

Idag var Lonni här. Vi satt å snackade och tog det lugnt. Det var bra att hon var här när arbetsterapeuten kom. Fick truck, duschstol och två griptänger. Tillsammans med betastödet så är det tantvarning på hög nivå asså! Men det var bra att få det så man kan komma ut en runda och så man kan duscha. Jag och mamma var ute och provade trucken en runda sen. Jag höll Sammie och mamma körde. Man känner sig som ett barn i vagn asså. Riktigt lat...Har vatt uppe å gott en hel del idag. Det går bra =)
Var mysigt att va hemma denna helgen. Det var ju marknad idag men jag frågar inte efter det. Tycker det var rätt skönt att slippa faktiskt. Jag mamma å pappa hade mys framför TVn.
/ Sandra

Psykmöte

Idag har jag mamma å pappa vatt på 11 å träffat Hanne, AL å Anders. Ett riktigt psykmöte...Gillade inte det alls. Avskyr när man är en massa och bara ska prata om mig.
Vi bestämde att jag skulle försöka få boendestöd varje dag, att AL ska komma hem till mig så att jag slipper åka till Ljungby nu när jag har som ondast, att de ska börja NPutredningen när jag flyttat till Ljungby och att jag ska få trappa up nån mer medicin när jag blitt av med mina knallpiller för värken.
Hanne, Anders och Anders N hade träffat Maria igår. Maria sa att hon ville träffa dem när hon ringde mig förra tisd. Tyckte det var en bra idé och blev förvånad att det gick så snabbt. Maria sa att jag var tvungen att ha kvar mitt kortison men jag skulle diskutera hur mycket med henne när jag skulle på återbesök.
Efter vi vatt på 11 var vi uppe på 5 och hämtade mina blodförtunnande sprutor. Fick prata med ssk Malin som jag pratade med på telefon igårkväll. Hon är så himla go!

De har satt in en däckstol från uterummet i TVrummet så jag kan sitta i den. Bra för då är det lättare att ha benet i högläge. Sen har jag alla mina saker på bordet och i fåtöljerna. Ser ut som en riktig sjukstuga =P

På em ringde min älskade Jenny och frågade om hon kunde komma och hälsa på så det gjorde hon. Himla mysigt att träffa henne! Sa att jag kunde va hennes övningspatient och att hon kunde bli min personliga sjukgymnast =)
Carina JB ringde igår å frågade om vi kunde ha vårdplanering idag så hon och Mia kom en stund. Jag ska få boendestöd varje dag nu.

Mormor och morfar var här en runda sen. Fick en bukett med jättefina rosor =)
Det går bra att gå med betastödet hemma. Det går inte snabbt men det går iaf.
Imorron ska arbetsterapeuten komma med en truck, duschstol och griptänger. Riktig tantvarning! =P

/ Sandra

Fullgjordat

Nu har jag gjort det jag har känt på mig att jag skulle göra enda sen jag var liten. Jag har brötit vänsterbenet...Nu har jag brötit båda armarna och båda benen så nu har jag gjort mitt på den fronten...

Det var natten till tisd 31/8. Jag halkade i vått gräs med flipflop. Kände hur benet gick av när jag slog i marken fast tänkte att jag säkert bara inbillade mig. Mamma kom springande och sa att jag skulle resa på mig. Inte denna gången sa jag. När jag bröt andra benet fick hon mig att stå upp i 1 sekund innan jag svimmade men denna gången lät hon mig ligga kvar på marken. Uppskattas..! Hon frågade om hon fick dra upp byxbenet men jag ville inte. Hon kände längs underbenet. Där var nåt som stack ut som inte brukade va där oxå rann det blod. Det var benpiporna som stack ut, frakturen var öppen =/ Pappa kom och mamma ringde ambulansen. Den ambulansen som skulle va i Markaryd var i Växjö så de fick skicka en från Ljungby. Eftersom det var kallt och det skulle dröja en stund innan de kom fram så skulle räddningstjänsten komma med filtar för att hålla mig varm. När de kom så var Per med. Det kändes bra men konstigt. En av dem satte sig så jag kunde ha huvudet i hans knä. Det var skönt för dittils hade jag halvsuttit upp och när jag provade att ligga ner lite kände jag hur benet böjde sig. Som vanligt skulle de klämma på en överallt. Jag hade inte ont nån annanstans än i benet men själva beröringen kändes i benet. Ambulansen kom efter ett tag. De fortsatte att klämma och skulle sätta nålar och grejer. Tänkte att det skulle aldrig gå. I vanliga fall är jag jättesvårstucken och nu frös jag så jag skakade oxå var det mörkt. Minns att jag blev väldigt förvånad när han lyckades få nålen på plats efter bara nåt försök. Jag hade hoppats på att det skulle gå eftersom jag skulle få smärtstillande genom den och om de inte lyckades så skulle jag få det intramuskulärt ist och det tar mycket längre tid innan det verkar. Jag minns att jag fick stesolid och att de sa att jag skulle få nåt så jag slumrade till lite för att de var tvungna att dra benet rätt på plats. Jag blev jätterädd och fattade inte riktigt vad som hände. Men det visade sig att den ambulanspersonalen som var på plats inte fick ge ketalar, det läkemedlet jag skulle få så de fick ringa efter den ambulansen som var i Växjö iaf. De var i Alvesta när de fick larmet och de var på plats efter 20min så det gick undan...När de kom så var det Kurt som hade kört. Det kändes oxå bra men konstigt. Sen minns jag inte så mycket mer förrän jag var uppe på akuten. Minns att jag försökte öppna ögonen och att jag då låg nånstans med en som satt på var sida om mig. Gnydde lite och tror att jag lyckades reagera på nåt som de sa nångång.
Jag tyckte klockan var mycket när vi var på akuten, 5. Nångång efter jag kommit fram fick jag komma upp på OP för de skulle dra benet rätt igen. Jag var jätterädd när jag kom upp där. Det hade gjort ont att åka hiss, hur ont skulle det inte göra när de drog benet rätt då? Men de sövde mig som tur var. Jag tycker det är obehagligt att sövas, jag är rädd att vakna mitt i el att narkosen inte ska ta. Jag var helt övertygad om att jag inte skulle somna ordentligt och att jag skulle känna när de rättade till benbrottet men det gjorde jag inte. När jag vaknade igen hade jag en gipsskena och var jag på UVA. Fattade inte varför jag var där. Mamma åkte hem med Kurt när han gick av sitt pass vid 7 och pappa stannade kvar. Jag skulle va på UVA tills jag skulle till röntgen.
När jag kom in på röntgensalen sa de att de skulle börja röntga högerbenet eftersom jag hade minst ont i det. De hade jättestora röntgenplåtar eftersom de inte visste om och var isf det var brötit. De tar alltid bilder som ligger 90 grader mot varann för att de ska kunna se om och hur brotten är förskjutna. Jag såg inte fram emot när jag skulle lägga mig på sidorna för att ta bilder men de sa att jag slapp det. Ist ställde de röntgenplåtarna på sidan och det var verkligen skönt att de gjorde det! Sen kom personal från avd 5 och hämtade mig. Jag fick ligga på samma sal som förra gången och som den gången när jag var 5 och bröt armen. Rätt häftigt. Men de gångerna fick jag ligga på 6:2 och denna gången 6:1. Jag sov och sen kom mamma.
Vid 13 kom de in och sa att jag nog skulle få komma till operation vid 16. Anna och AL kom och hälsade på. De ville kolla läget. Kul att se Anna igen, det var längesen. Pappa åkte hem sen och jag somade igen och vaknade vid 16.30 och då var jag fortfarande kvar på avd. Läkaren hade vatt inne och ritat en pil på benet och kollat läget lite men jag hade inte märkt nåt. Jag började få ont i höften för att jag legat still så länge. Det kändes som om benet låg för långt bort från resten av kroppen. Jennie, ssk, och mamma hjälpte mig att ändra läge. Först så blev det för högt under knät och då kände jag hur benpiporna la sig som ett upponervändt V och sen blev det för högt under foten och då ändrade benpiporna sig till ett V ist. Inte jätteskönt...Jag hade Jennie som ssk förra gången oxå. Hon är verkligen snäll. När jag var där på praktik så gick jag lite med henne. Likadant med Anna. En Anna till =)
På UVA hade de sagt att det inte var säkert att jag fick komma till OP den dagen för det var jättemycket att göra där så jag började undra om det skulle bli som förra gången. Då kom jag till avd vid 11 och vid 23 kom de in och sa att operationen inte blev av förrän dagen efter. Då var jag jätterädd men det var jag inte denna gången. Mamma hade frågat om det var ok att hon åkte med sista bussen hem vid 19.45 och det var det. Hon skulle behöva gå från sjukan 19.30 för att hinna i tid. 19.15 kom de in och sa att jag skulle in på operation. Väldigt lagom. Mamma följde med till den vita dörren som går in till OP. Det kändes väldigt bra att hon var med när jag kördes in dit.
Väl inne på OP började jag bli rädd. Catarina som var med och opererade mig första gången hjälpte mig över till operationsbordet. Jag sa till henne att jag var rädd. Började prata om min och Jennys film som vi spelade in på operation hösten 06. Vi intervjuade och filmade Nicklas när han opererade ett korsband. Det var han som skulle operera mig denna gången. Det kändes bra, Nicklas är väldigt duktig och himla snäll och rolig. Sen gick allt väldigt snabbt. Jag minns att jag var på sal 2 och att jag tänkte att jag bergis kommer vakna mitt i operationen och att narkosläkaren sa att jag ev behövde epiduralbedövning efteråt sen vaknade jag på UVA igen. De hade opererat in en märgspik som går längs hela skenbenet och fäst den under knät och strax ovanför fotleden. Jag skulle vara på UVA över natten. Jag hade väldigt ont men kunde sova en hel del iaf.

Onsd
På förmiddan var jag på röntgen igen och sen kom jag tillbaks på avd 5. Jag hade blitt flyttad till sal 2, en enkelsal. Himla skönt! Jag fick egen TV på rummet =) Tyckte det var väldigt bra för jag hade den på mycket och jag hade inte orkat sitta i dagrummet och titta heller. När jag kom till avd fick jag en morfinpump ist för epiduralbedövning. Det var väldigt skönt för jag kunde sova bort det mesta av smärtan då. Mamma kom på eftermiddan. Jag minns inte så mycket av att hon var där. Sov mest och mamma sa att ögonen gick i kors. Pappa har berättat att han ringde vid lunch men det minns jag knappt. AL hade vatt där en runda oxå. Hon sa att hon tyckte jag såg piggare ut den dagen. Sen minns jag bara att hon satt på stolen brevid mig och att jag blundade. När jag tittade upp igen var hon borta. Jag var för borta för att prata med. Sjukgymnasterna kom oxå på eftermiddagen. Det var Tasse som jag hade förra gången oxå och Mattias. Jag fick ståträna med gåbord. På kvällen kom Annika och Janne. De var hos mig en bra stund. Var mysigt att prata med dem. Sen tittade jag på Fångarna på fortet. Senare på kvällen fick jag för mig att jag skulle ringa till Jenny och berätta att jag klantat mig. Det gick inte att ringa hennes mobil så jag ringde hem till henne. Hon var inte hemma så jag pratade lite med Britt ist. Tyckte att jag gjort bort mig och att jag var förvirrad. Febern gjorde sig påmind...Hade svårt att syresätta mig oxå.

Torsd
Dan kom på rond på morronen. Han sa att jag skulle behöva ha antibiotika i dropp ett par dagar till eftersom jag hade ganska hög feber så jag var tvungen att stanna på sjukan. Kunde bara syresätta mig till 80% så syrgasen fick va kvar. Tasse och Mattias kom sen. Jag fick ståträna med gåbord och på eftermiddagen fick jag prova att gå ett par steg. Jag fick lite övningar som jag skulle göra, bla att vicka på tårna. I början så gick det typ inte alls att röra på tårna, kändes som om tankeimpulsen från hjärnan inte gick fram lixom.När jag pratade med mamma i telefon så såg jag bara att det ställde sig en i dörren. Det var Britt! Först trodde jag att jag var snurrig av morfinet men det var verkligen hon. Blev jätteglad. Hon var hos mig en bra stund. Efter ett tag kom Jennie, ssk, in och sa att jag hade fått en tid på OTA, jag skulle vatt där på måndagen men de hade en tid till mig redan nu så vi åkte ner där. Britt var med mig. När vi åkte dit så pratade hon om att hennes pappa och farbror oxå hade vatt på 5an och att de var lika. Jag sa att det ligger säkert i generna för du är så lik din syster. Precis när jag sagt det mötte vi henne i korridoren. När man talar om trollen...
Det gick snabbt på OTA. Jag skulle prova ut ett stöd till höger fotled för att få bättre stadga. De fick beställa hem ett för jag låg mellan två storlekar men det skulle komma dan efter el på månd. Annika kom en runda på middan och Mamma och pappa skulle komma sen på kvällen. Alle tycker det är otäckt med sjukhus så han ville inte följa med upp men han och mamma skulle handla lite kläder så först kom pappa och sen kom mamma oxå när de handlat klart. Alle gick och satte sig på en pizzeria. Typiskt han =P Sen ringde han och sa att han ville komma upp =) Blev verkligen jätteglad att han kom! En riktig överraskning =)Sov inte alls bra på natten. Hade väldigt ont och mycket ångest. Anna var hos mig en stund på natten. Det kändes bra.

Fred
Nicklas rondade. Han sa att jag fick åka hem när jag lärt mig gå på kryckor. Jag var uppe och gick med betastöd mer på dagen och jag fick även pröva att ta nåt steg med kryckor. De tyckte inte att jag hade tillräckligt med balans för att gå med kryckor än eftersom jag hade ont i det andra benet oxå. Jag tittade rätt mycket på TV och sov sen. Kurt kom och hälsade på. Himla snällt av han. Vi pratade lite om det som hänt och han rätade ut endel frågetecken som jag hade. Sen på kvällen tittade jag på TV och löste korsord. Idag var det bättre med febern och syresättningen. Syrgasen kunde kopplas bort på kvällen.

Lörd
Lyckades komma upp och duscha första gången. Himla skönt! Febern var borta oxå. Kurt var inne en runda och snackade lite skit. Vid middan satt jag ute på balkongen. Jätteskönt. Soligt och fint. Satt där en bra stund. Sen kom mamma. Vi lånade en truck och var ute en runda på stan. Vi va på maxi och gick förbi där jag ska ha min lägenhet. Sen var vi på Roddys och fikade.

Sönd
Mamma och pappa kom på eftermiddagen. Vi var ute en runda på stan då oxå. Köpte glass på torget och gick förbi Bergagatan igen. När vi kom tillbaks till avd satt vi på balkongen en bra stund. Varmt och soligt. Kurt kom upp en runda oxå. Var uppe och gick med betastöd nårra gånger under dan. Kändes bra att jag skulle få börja gå på kryckor dan efter. Kanske, kanske skulle jag få åka hem då oxå.Natten blev väldigt jobbig. Hade en usk som satt hos mig tills jag somnade.

Månd
Marny kom och rondade på morronen. Himla kul att se henne igen, de va jättelängesen! Hon sa att jag inte fick åka hem förrän tidigast på tisdan. Kändes ok. Stannade hellre en dag för mycket än för lite. Har för mycket dålig erfarenhet att bli hemskickad för tidigt från psyk. Tasse och Mattias kom och tränade lite med mig på morronen och på em kom Mattias och då övade vi på att gå i trappor. Det gick bra. Mattias sa att det märktes att jag gjort det innan.
Mormor och morfar kom på eftermiddagen =) Vi var ute och gick en runda. Sen fikade vi i sjukhuscafeterian. Va jättemysigt att de kom.
På kvällen klantade jag mig. Inte helt oväntat...Skulle sätta mig i sängen efter att ha vatt uppe och gått en runda. Då viker sig högerbenet och sen ligger jag på golvet med betastödet brevid mig på ingen tid alls. Börjar skrika som en 5åring. 4 pers kommer in på rummet och undrar vad jag gör. De hjälper mig upp i sängen och sen bestämde vi att vi skulle gå en runda lite senare på kvällen så att jag inte blev rädd för att va uppe och gå. Jag tittade på Ullared. Det är som Jennie sa, det är inte bra så men det är för roligt att titta på. Asså Morgan..Jag tycker att de driver med honom faktiskt. Och så har de hittat en stjärna till- Ola-Conny. Kunde inte hans föräldrar komma överens om vad han skulle heta?
Kvällen och natten var väldigt jobbig. Hade mycket ångest över allt som hänt. Det var 1 vecka sen och så var det natten till den 7/9 och det datumet har blitt speciellt med tanke på vad som hände förra året. Jag fick endel lugnande och så satt Sara, en ssk hos mig. Hon var väldigt rar och brydde sig verkligen. Jag berättade en hel del för henne om vad som hänt andra gånger när jag vatt inlagd. Bla om vad en ssk sa till sin kollega när jag kom medvetandesänkt till IVA i höstas. Jag hörde vad hon sa men kunde inte prata el röra mig och det hon sa gjorde att bland det första jag sa till min mamma när jag vaknade upp var "jag vill frånsäga mig livsuppehållande åtgärder". Sara sa att det den ssk sagt var väldigt, väldigt fel. Så fel att hon funderade på att skriva en avvikelserapport om det. När hon sagt det tittade jag med stora ögon på henne. "Förstår du att jag menar allvar med det?" sa hon med stark och allvarlig röst. Ja, sa jag. Det är därför jag blev så rädd...Sara sa att hon verkligen ville förbättre psykiatrivården eftersom hon hade så många i sin närhet som hade mått väldigt dåligt. Hon fick mig att se på migsjälv och mitt självskadebeteende på ett helt annorlunda sätt. Hon är verkligen en människa med riktigt gott hjärta.

Tisd
Dan var och rondade. Han sa att jag skulle få åka hem på onsdan =) Blev jätteglad. Mattias kom upp och sa att han hade skrivit ut ett betastöd till mig och att jag inte fick gå på kryckor själv eftersom jag hade ramlat kvällen innan. Kände mig som en gammal tant. Mamma kom på em. Vi gick en runda och fikade i sjukhuscafeterian. Sen gick vi inom OTA och kollade om min ortos hade kommit. De hade den. Himla smidig. Är som en tejpning som man kan ta av och på, kanon.
Annika och Johanna kom och hälsade på sen. Annika fick en ängel av mig. Sen helt plötsligt såg jag Lasse stå i dörren och sen kom Ingar och Kerstin efter. Per-Olof satt å vänta på akuten så de gick upp till mig. Roligt att prata bort nårra timmar. När de gått tittade jag på Idol. Lika kul som alltid att se de som inte begriper att de gör bort sig =P
Även denna kvällen och natten blev jobbig. En usk satt hos mig tills jag blev lugnare. Jennie jobbade natten. Hon sa att de kunde sitta hos mig hela tiden om jag ville men det behövdes inte. Jag lyckades somna tillslut.

Onsd
Dags för hemgång! =) Marny var inne och rondade. Hon berättade hur jag skulle göra med agrafferna och smärtstillande och sånt. Jag skulle på återbesök till röntgen och Nickas om 5-6v.
Jag packade på fm. Kurt kom inom en runda. Han fick larm sen så han var tvungen att gå. Lät så kul när han tittade på sökaren "Äh! Bara prio 3, då är de ingen brådska..."
Sen kom mamma efter middan. Anna var inne hos mig och sa hejdå sen var det äntligen dags för hemresa. Saknar dem på 5an för de är så himla goa men de är jätteskönt att va hemma. Borta bra men hemma bäst.

Sammie blev jätteglad när jag kom hem. Har saknat han så! När han skäller så skäller han av glädje. Mamma sa att han inte hade skällt sen jag blev inlagd men han skällde när jag kom hem =) Älskling! <3

Nu på kvällen blev jag osäker på om jag skulle fortsätta med pencillin och trombosprofylax. Ringde avd och fick prata med Malin. Hon sa att jag inte behövde pencillinet mer men att jag skulle ha 2 sprutor till. Sa att jag kunde hämta dem imån för jag ska ändå till 11 då.

Nu har jag fått mina knallpiller så nu ska jag sova =)
Zzzzzzzzzzzzzzzzzz
/ Sandra