Första järndroppet avklarat

Idag har ja fått mitt första järndropp denna omgången. Äntligen! Har kännt mig så trött å orkeslös länge nu. Orkar inte ens gå upp för en trappa utan att bli anfådd. Känns som om man tränat 1h...Men Hb va 76 för nån vecka sen så de förklarade ju saken. Skönt att ja fick de konstaterat, trodde ja hade fått jättedålig kondis först. Fattade inte varför ja va så yr å hade sån huvudvärk heller.

Va Maritha som stack mig. Hon satt hos mig hela tiden jag fick droppet. Faktiskt gick de relativt snabbt att bli stucken oxå. Alla blodprover kom ut på 2 försök. Elenor kom in en runda från dialysen å sa hej. Kul å träffa henne igen, va ett tag sen nu.

Inger undrade varför de valde att ge järn ist för blod så ja fågade Maritha. Hon sa att de va för att ja bara behövde järnet å inte resten av de som kommer med när man får blod. Hon sa att man får blod under 80-90. Men ja har ju 76 sa ja då. Men då visade de sig att de inte hade de värdet som ja fått på vc å att de stod 90 24/8. Så efter ja va klar me droppet va ja på vc å fråga varför de inte hade samma provsvar. De va nåt me lokala prover men fick iaf se att de va 76 då när de tog provet.

Efter vc så orkade ja inte gå hem utan gick direkt till 11. Skulle träffa AL. Så satte mig å slappa i soffan där. Tror ja somnade till oxå. Pratade om morrondagen. Att ja va lite orolig. Ska träffa läkaren från psykos imån. Å om hon tycker att ja ska skrivas över dit så kommer inte AL va min ssk längre. Ja vill ha kvar henne...! Berättade mer om hur allt känns nu. Att allt känns motigt, jobbigt å att ja känner mig så lessen jämt å har mycket jobbiga tankar. Hon tyckte att ja skulle hem å ta en xanor. Men ja ville inte de för ja tog 2 förra veckan å är rädd att de tycker att ja tar dem i onödan.

När ja kom hem så somna ja i soffan. Sa till Natta att ja skulle komma in vid 13 å hämta min medicin men vakna av att Mats ringde på dörren vid 14. Följde med bort för å hämta medicinen å när ja kom dit så sto Natta me en lapp som de stod blodtransfusion på. Fatta inte va hon menade. Hon sa att de ringt från medicinska dagsjukvården å sagt att ja skulle få blod imån. Mitt Hb va 75. Lustigt. Enligt proverna va de ju 90 för nårra dar sen å ja har inte skurit mig så de blött så himla mycket sen dess. Natta sa att Maritha sagt att de va lite kul för att ja frågat varför ja inte fick blod. Tänk att jag hade rätt! Ska bli skönt å få blod så kanske man slipper va så yr, anfådd å ha skallabang. Fattar bara inte hur de kan gå upp å ner så mycket. 1/8 va de 99, 16/8 76, 24/8 90 och idag 30/8 75.

Har ringt SYV på komvux angående att ja vill börja läsa teckenspråk. Skulle skicka in en ansökan så skulle vi se vad som hände. Har skrivit den, ska bara få iväg den nu oxå...

Ska sy klart en klänning nu och sen ska ja göra notisblockhållare =)


/ Sandra

Grattis bror!

Kan inte fatta de. Idag fyller min lille lillebror 18år! Han är inte så liten längre med andra ord...Stort grattis till dig iaf!

Idag har jag börjat mitt nya liv. Vill inte berätta riktigt än men ni kommer se en förändring på mig inom kort. =)
Åkte me faster å Janne till Markaryd på kvällen för å fira bror. Kändes bra å va hemma. Upptäckte nu i efterhand att mina presenter till Alle va lite komiska. Han fick ölglas å ölspelet =) Hitta ölspelet i början av året å visste att ja ville ge han de å han sa att de skulle användas flitigt på freda när han ska ha fest. =)

Hade med mig byxorna ja sytt till Hugo och visade även resten ja sytt för alla på kalaset. Roligt att de gillar dem =)

Hade gjort en liten tipsrunda med frågor om Alle. Men typiskt nog så hade ja skickat iväg ett mail till mamma å glömt bifoga filen. Typiskt mig. Men faktiskt så gjorde de inte så mycket för de regna ute. Läste bara upp frågorna ist.

Va jättetrött när vi åkte hem. Kändes lite konstigt av nån anledning. Vet inte varför. Mamma ska komma upp onsd el torsd så vi ska gå på bio. Pappa kanske kommer me oxå för de måste ha nya pass.

Hade telefontid me Maria Thunander i em. Hon sa att ja behövde järndropp. Va egentligen så att när ja nämnde extrem tröttehet för Hanne i mitten av juli så sa hon att ja skulle ta det med Maria så ja fick telefontiden då och under tiden va de nån annan som upptäckte att ja hade lågt Hb så ja redan hunnit få tid för behandling.
Nu ska ja sova. Ska va på medicinska dagsjukvården imån kl 8 å få järndropp. Äntligen!!!
/ Sandra

Bara så himla fel

Allt känns bara så himla fel. Jag gör allt fel å är fel. Är totalt jäkla missanpassad. Är så himla trött på allt.

På förmiddan va ja hos Hanne. Hon sa att ja skulle ha läkarsamtal me en på Ljungkullen (psykos) i nästa vecka. Å att AL skulle va me på nåt annat möte där oxå. Suck..Ja vill inte dit. Då blir inte Hanne min behandlande läkare längre å ja vill ha kvar henne för nu har ja förtroende för henne osv. Ska fortsätta träffa henne men som hon sa "ja har inget å säg till om längre då och de blir inte ja som sköter kontakten med kommunen å sånt heller." Skit oxå..! Fick reda på att ja tillhörde Ljungkullen när ja fick min första kontakt med psyk. Visste inte de. Iaf så tillhörde ja dem och sen sa de att ja inte var psykotisk oxå fick ja börja på 11an ist. Hanne sa att hon skulle höja min zyprexa. Har minimal dos 2,5mg eftersom hon ville se om den hjälpte. Trodde hon skulle höja till 5mg men hon höjde me 5mg ist. Hon sa att hon va restriktiv med Xanor men att de på Ljungkullen kunde ge mig mer. Hon ville att de skulle göra det för att hon va mån om att ja fick rätt medicinering. De är väl fan oxå att man inte kan funka normalt utan en massa kemiskt skit. Funkar ju inte ens me det heller. Hanne sa att hon såg tydligt att ja mådde skit. De lyser dålig energi runt mig...

/ Sandra

Kaos

Vad är det som händer? Varför cirkulerar allt kring förföljelser, poliser och röster? Paranoia fick jag höra. Va, vad vem?! Jag?!! Nej så är det inte. Jag är inte paranoid...!!!

Medicinhöjning. Efexor el zyprexa? Hmm..Jag vill inte gå ut och jag orkar inte det heller. Om man höjer efexoren kanske orken kommer oxå kanske man kan ändra på viljan då. Fick höra idag att Hanne planerade att göra tvärt om ist. Visst. Spelar ingen roll. Jag bryr mig inte. Pallar inte bry mig de får göra som de vill jag behöver ändå inget av dem.

Läkare från psykos. Va?! Varför då?! Ja behöver inte träffa nån därifrån för ja är inte psykotisk! Jag vägrar...Jag har alltid fått höra att mina hallisar beror på ångest och att jag INTE är psykotisk. Varför ändrar de sig?

Jag är inte psykotisk. De är bara de som spionerar på mig som vill få mig att verka psykotisk. De vill behålla sin kontroll över mig och få mig att verka helt snurrig. Efter alla turer in och ut på sjukan och alla snurrigheter som varit då så tror de bara att allt är nåt som jag hittar på och att jag inte har koll på nåt. Men jag har stenkoll. Jag vet exakt vad de håller på med. Polisen har sina spioner ute som följer mig överallt. De har kameror som ser allt. De tror att jag inte vet men det gör jag. Folk säger att det inte är så, att det bara är nåt som jag fått för mig men så är det inte. Jag vet. Jag vet mycket mer än de tror.

Mitt Hb är inte så bra. 1/8 va de 99. Sofie på VC sa att de ger blod under 90. Idag, 2v efter va de nere på 76. Inte så konstigt att jag är yr å svimmar och har huvudvärk. Fick remiss till medicinkliniken. Funderade på om jag ska ringa VC och säg att de skickar remissen till endokrin i Växjö ist. Maria ordinerade ju järndropp förra året och har översikt över min trötthet och tumören oxå. Fast hon har semester nu. Har telefontid me henne 29/8 så de är ju ett par veckor dit. Vet inte om ja orkar va såhär tills dess. Får se...

/ Sandra

Änglakalas i Himlen

Idag är det kalas i Himlen. Deras finaste ängel fyller 23år. Grattis på födelsedan Hanna. Jag önskar så att du var här så vi kunde fira tillsammans så som vi bestämt att vi skulle. Men jag vet att du är på ett ställe där du inte lider mer, där du är lycklig och mår bra och det är det viktigaste. Så synd bara att du inte fick vara det här nere hos oss. Att det skulle behöva gå så långt som det gjorde.

Jag har fått lära mig att alla tankar är tillåtna så länge det stannar vid en tanke och inte övergår till handling. Att tänka att man ska ta livet av sig är en helt annan sak än att faktiskt göra det. Jag önskar så att du hade fått den hjälpen som hade behövts för att du aldrig skulle gått till järnvägen den där kvällen. Det finns så många frågor som aldrig kommer få ett svar. Vad hade behövts för att du inte skulle gått dit? Nån att prata med, ett sms, ett samtal, nåt som fick dig att tänka på ett fint minne, en kram, höra orden "jag älskar dig", en tjejkväll med film, struntprat och godis; vetskapen att nån tänkte på dig, ett foto av nån som betydde nåt för dig, hitta en kompis kvarglömda tröja och känna hans/hennes lukt, en drink, en kopp te? Och sen, hade jag kunnat göra så att du avstod? Hade jag kunnat göra nåt litet/stort vad som helst? Jag hade gjort vad som bara du hade bestämt dig för att stanna kvar på jorden. Du hade fått skrika ut din ilska på mig, gråta ut i min famn, kasta grejer på mig och banka mig gul och blå för att få ut allt negativt som tyngde dig, prata ut om allt jobbigt. Du hade fått göra vad som helst bara det hade hjälpt. Jag hade stått kvar och låtit din ångest lägga sig och så småning om hade du fått somna tryggt i mitt knä.

Jag förstår inte varför Hanna och kommer aldrig göra det. Mitt lyckopiller, du fattas mig! Men jag vet att du har det bra nu, att du fått ro. Jag vet oxå att vi kommer ses igen en dag. Ta hand om dig däruppe i Himlen sålänge och lev det liv du aldrig levde här nere.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Ikväll när det blir mörkt ska jag skicka upp en hjärtformad värmeballong till dig.

Älskar dig min ängel <3<3<3

/ Sandra

Peppes i Båstad

I tisdes cyklade ja, mamma, Ida å Catarina in till Båstad. Vi skulle ha tjejkväll å äta pizza på Peppes å kolla in kändisar =) Minns att ja inte tyckte de va långt å cykla dit när ja va liten. 1mil bara. Men då utgick vi från mormor å morfars stuga som ligger 5km närmare så när vi kommit dit så hade vi ju egentligen kommit halvägs om vi utgått från deras stuga. I Hemmeslöv gick ett rådjur över vägen. Vi kom jättenära det! Vi parkerade cyklarna vid hamnens början och gick resten. Låg jättemånga snygga båtar i hamnen. Tragist bara att vissa köper sin populatitet. Jobbar hela året, snålar och sparar så att de kan hyra en fetebåt i 1v. Men men...
När vi kom till Peppes så fick vi vänta en liten stund innan vi fick vårt bord. Mamma träffade på en bekant. När vi fått vårt bord och skulle beställa in dricka blev de problem. Innan vi körde sa ja att ja glömt min plånbok men mamma sa att ja inte behövde den så ja hämtade inte den. När ja skulle beställa in cider så ville tjejen se mitt leg. Sa att ja inte hade nåt å mamma sa att ja va hennes dotter och att ja va över 18. Men personalen hade fått order om att ta leg på alla som såg ut att va under 30år under tennisveckan så de fick bli en cola ist. Ida däremot hade sitt leg me sig och fick beställa vin. Tänkte att va 17 ser ja yngre ut än henne?! Ringe Alle å fråga va han gjorde och om han hade lust att komma med min plånbok och han ville de =)
När vi satt å väntade på våra pizzor så börja de pipa konstigt. Ingen fatta va de va. Sen kom personalen ut å sa att brandlarmet gått å att vi va tvungna att utrymma hela stället. Så de va bara att snällt gå ut. Brandlarmet sa hela tiden "viktigt meddelande. Det brinner nånstans i byggnaden, lämna byggnaden genom närmsta dörr så fort som möjligt". Brandkåren kom och efter en stund fick vi gå in igen. De hade brunnit nånstans i köket. När vi kommit in igen dröjde inte så länge innan Alle kom me min plånbok. Ja trodde att han skulle komma me Rasmus moppe men Rasmus hade övningskört me Helen dit. TACK, jättesnällt av er!!! Tjejen fick se mitt leg å sen fick ja min cider =) Sen kom våra pizzor in. De är asså asgoda! Vi tog "gamla kläder" å "popeye". När vi satt där å åt så kom resledargubben från Sällskapsresan gående i sin banangula kavaj, byxor å en tröja som de sto suntrip på. Riktigt dragen va han =P Innan vi cyklade hem så gick vi en runda inne i Båstad. Fattar inte hur vissa kan gå me 10cm klack på kullersten, för mig är de helt omöjligt...När vi kommit ut ur skogen i Riviera så bara stanna Catarina och ja höll på å cykla rakt in i henne. Hennes mobil ringde, så typiskt henne! Blev en långt bromsspår å mamma å Ida höll på å garva ihjäl sig. När vi kommit lite längre så går nåt litet djur över vägen. Undra om de va en mullvad men de va visst en igelkott..Aja, inte så noga =P Iaf så prata Catarina me Johan å hon skulle fråga om han skulle hemom å hämta sina skor innan han kom ut till stugan. Samtidigt så såg hon igelkotten så de blev ist "ska du hemom å hämta igelkotten"? Johan svarade inte på de..=P Sen när vi fick möte på en lång raksträcka så höll Catarina på å köra ner i diket. Sa till henne att hon borde ha stödhjul el sitta där bak på en tandemcykel och ha en rosa frigolithjälm. Väl hemma så blev Sammie väldigt glad över att slippa va ensam mer. De va kallt i huset så tom ja frös. Ja å mamma satt uppe tills pappa kom sen gick ja å la mig. Frös jättemycket men somna tillslut.

/ Sandra

Hannas begravning / min födelsedag

Det har nu nästan gått 3v sen Hanna begravdes. Har inte orkat uppdatera sen dess.

Ja å Hanna hade bestämt att vi skulle fira min födelsedag genom att hon kom till mig oxå skulle vi gå ut. Nu blev det inte så. Ist så va ja på Hannas begravning på min födelsedag...
Många sa till mig att ja inte skulle åka dels för att Puttes begravning var veckan innan och dels för att jag fyllde år. Men ja gillar inte att fylla år. Tycker bara att ja misslyckats ännu ett år av mitt liv. Sen tyckte ja att om man ändå måste göra nåt bra av allt elände så ville ja säg ett sista farväl till Hanna.

Dagen började tidigt. Skulle åka till Alvesta 7.30 för att möta Kristina där å sen skulle vi ta tåget till Malmö. Alle va den första som ringde å gratta mig. Blev väldigt glad.
Ja å Kristina fick vänta ett tag innan tåget kom. När vi skulle gå mot tåget så knöt de sig i magen. Förra gången ja va där så va ja nära att bli påkörd av tåget. Ja gick å  lyssna på musik å såg inte att tåget kom körandes. Å nu skulle ja på Hannas begravning. För att hon gått framför ett tåg...Kristina va gullig å hjälpte mig iaf så vi kom på tåget som vi skulle. När vi va framme i Malmö köpte vi först en varsin ros som vi skulle ha som handbukett och sen fika vi på Waynes. Fick kontakt me Sanne oxå som vi skulle ha följe med till moskén. När vi väl kom fram visa de sig att vi kom 1h för tidigt. Gravdekorationen låg på ett bord utanför moskén. På den satt en lapp där de stod Hannas namn. Kändes så fruktansvärt overkligt att se det. När vi stod där så kom det en kille gåendes mot oss. Han va en kopia av Hanna. De va hennes bror. Va kusligt att se honom, de va så grymt lika. Helt plötsligt öppnades en dörr och en kvinna med munskydd å handskar tittade ut. "Usch fy 17, va håller hon på med?! Knappt ja vill veta" tänkte ja. En stund innan begravningen började satt vi inne på expeditionen och pratade med barndomsvänner till Hanna. Det va roligt att höra hur hon va som barn. Ja, Sanne å Kristina berättade om hur Hanna va nu och om hur illa behandlad man blir på 24an. Jag tror de hjälpte dem en bit på vägen för att förstå varför Hanna gjorde som hon gjorde för de hade mycket frågor.
Sen vid kl 13 gick vi ut på innegården igen. Det börjar spöregna. Verkligen spöregna å himlen blev helt svart. Himlen sörjde...Helt plötsligt öppnades samma dörr som kvinnan tittat ut genom innan. De körde ut kistan. Den va svart. Höll på att kräkas när ja såg den. På den låg ett täcke med arabiska bokstäver på. De ställde kistan längs väggen, brevid kistdekorationen. På bordet stod en bild på Hanna oxå. Männen ställde sig på ett ställe och kvinnorna på ett. Täcket blåste av nårra gånger. Nån av besökarna la på det igen men tillslut lät de det ligga kvar på marken. Efter ett tag kom imamen. Männen ställde sig på led framför kistan och imamen prata på nåt arabiskt språk tror ja. Tänkte att de blir kvinnornas tur sen å stå vid kistan men så blev de inte. Likbilen kom och de lyfte in kistan och nårra blomdekorationer där. Ja hatar likbilar! Sen ett tag tillbaks så tror ja att var enda combibil är en likbil. Sen åkte vi till den islamska kyrkogården. Ja å Sanne åkte med självaste imamen. Han frågade va flickan hette å hur gammal hon va, borde han inte vetat det? =/
Väl framme så bar de kistan till graven. Männen stod framme vid graven och kvinnorna en bit ifrån. De hjälptes åt att sänka ner kistan för hand. När vi kom så va de en gubbe som var nere i graven. Vet inte va han gjorde där men när kistan va nersänkt så hoppa han ner igen =/ När han kommit upp så börja 4 män fylla igen graven för hand. Sen la de på kistdekorationen och banka ner en skylt med Hannas namn på vid huvudändan och en "pinne" vid fotändan. Sen läste imamen lite ur koranen (tror ja). Efter de så gick alla på ett led och la sin handbukett och när de va gjort så gick man en runda till och pussade kortet av Hanna som stod vid hennes namnskylt. Sen va begravningen slut. Nårra åkte vidare till minnsesstunden. Ja, Kristina å Sanne gjorde de. Kvinnorna satt för sig och männen för sig. Man fick kaffe el te och sen pratade nån på arabiska el nåt. Vi pratade med 3 av Hannas barndomsvänner ännu mer om hur de är på 24. De tyckte de va helt sjukt att man blir behandlad så. Vi va tvungna att gå innan de va slut. Alice, Hannas syster va gullig å ordna skjuts åt oss till centralen. Där skiljdes vi åt och ja satt å vänta ca 1h på mitt tåg till Laholm. Skulle till stugan å fira min födelsedag me fam. Egentligen ville ja inte fira för ja tyckte inte de fanns nåt å fira men ja gjorde de för deras skull tänkte ja.
Va väldigt förvirrad och yr. Stod å vaja nere på perrongen. De kom fram en jättetrevlig tjej och hjälpte mig. Vi prata en stund. Hon märkte att ja inte mådde bra. Mådde så illa. Höll på å kräkas å de svartna för ögonen. Hade ont i magen oxå. När tåget kom så fanns de såklart ingen sittplats. Ja hade för de första bara köpt barnbiljett oxå. Sen va vagnen me 1a klass nästan helt tom så ja satte mig där och tänkte ja sitter här tills kontrollanten kommer så säger ja att ja vet att ja inte får sitta där. Tänkte att ja kanske inte är lika yr då heller så ja orkar stå. Mormor å morfar ringde, sen kom en å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Samtalet bröts och då kom kontrollanten oxå. Kände mig helt väck. Visste inte vart ja skulle ta vägen. Räckte fram min biljett. Han kände tydligen den som satte sig mitt emot mig. De undra hur de va me mig och sa att hon kunde sitta hos mig till Helsingborg där hon skulle av och kontrollanten sa att ja bara skulle säg till om de va nåt. Börja prata me hon mitt emot. Hon hade sett att ja mådde dåligt på perrongen och ville hjälpa mig. Hon hade haft bröstcancer och hade en scarfs på huvet. Väldigt trevlig människa! Sa att ja börjat läsa till ssk och att ja hade som mål att bli barnssk och jobba på barnonkologen. Vi pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Resan till Hbg gick snabbt. Innan tåget stannade där kom tjejen från perrongen. Hon ville bara se hur de va me mig innan hon gick av. Himla gulligt av henne! Ja trodde att hon kände den andra tjejen men de hon inte. Däremot jobbade hon oxå på tågen. När de hoppat av så tänkte ja att ja inte fatta att de verkligen brydde sig om mig. Trodde först att de nog inte va så ändå. Men sen kom ja på att de faktiskt kanske gjorde de ändå. De satt 1 till i 1a klass vagnen förutom ja när hon kom å fråga om hon fick sitta mitt emot mig. Varför valde hon just att sitta där om ändå hela vagnen va ledig? Och varför kom tjejen från perrongen fram om hon inte brydde sig? Hon hade gått igenom hela tåget å letat efter mig. De brydde sig nog faktiskt =) Ja uppskattar de väldigt mycket!

De va väldigt vackert att åka tåg förbi Grevie å Båstad. Man såg havet så vackert framför sig. Framme i Laholm möttes ja av mamma, Alle å Sammie. Sammie blev jätteglad. När vi kom hem stod pappa vid grillen och ja fick presenter. Öppnade dem efter vi ätit. Fick ett Thomas Sabo smycke som man kan ha som armband, halsband, hårband, ja va man nu kan komma på, av Sammie, en Thomas Saboberlock (körsbär) av Alle och en ny cykel av mamma å pappa. Sen åt vi jordgubbar och tittade på TV. Trodde inte att de kunde bli nåt bra av denhär dagen men min älskade familj gjorde att det faktiskt blev väldigt bra ändå. Tiden med dem var allt jättebra samtidigt som resten av dan gjorde att de va min sämsta födelsedag hittills. På tåget tröstade ja mig me att de iaf inte kan bli en sämre födelsedag än de redan va. Trodde inte att de kunde bli bra då men de kunde de =)

Sov i ro nu älskade älskade lilla Hanna! <3
Tack min underbara familj för att ni allid finns för mig! Utan er vet ja inte va ja hade gjort! <3

/ Sandra