Pysslat

Tänkte visa upp lite mer saker som jag pysslat fram under året som gått.

Ljus och tändsticksaskar till mormor, morfar och farmor.

Olika julkort

Detta tackkort fick min kontaktperson efter att ha vatt på julpysseldag hos henne.

Två grattiskort. Ett flaskkort och ett vanligt.


Farsdagkort till morfar.

Denna lilla grej fick pappa på Fars dag.

Själva grunden är en tillklippt bit av ett skumskydd som satt runt min extrena hårddisk i kartongen. Jag gjorde först greenen genom att vika små pappersremsor och klippa fransar ena endan för att det skulle se ut som gräs. Sen klädde jag grunden med papper med fransar längst upp. Därefter tryckte jag igenom en peg och limmade fast en stor styolitkula. Sen var det bara att dekorera sidorna på grunden. Pilligt men kul =)

Denna bakelse fick mamma på Mors dag. Formen är gjord av veckad cardstock och själva bakelsen av en styolitkula. Jag har limmat på pappersbitar med decourpagelim och hällt på glitter. På toppen limmade jag fast en röd knapp och runt bakelsen limmade jag dit ett veckat vitt band så det skulle se ut som grädde.

Farmors 80-årskort.

Ett bröllopskort till Jennie och Joel.
Alla papper utom det som är på insidan och baksidan av kuvertet var vita från början. Först stämplade jag olika motiv med Versa Mark Watermark och målade sen med torrchalks över. Då träder stämpelmotiven fram bättre. Brudparet och banderollen är från ett klippark från Tilda. Sen har jag dekorerat med guldembossingpulver på vigselringarna, lite blingstenar, pappersrosor och ett band.
Begriper inte varför den sista detaljbilden lägger sig på sidan, men men....

Det var allt för denna gången. Kommer fortsätta att lägga upp fler bilder så småningom.

/ Sandra

Snart nytt decennium

Snart har det gått ett decennium av 00-talet! Kan inte begripa att det redan gått 10 år sen vi firade milleniumskiftet i mormor och morfars stuga Skummeslöv med fam Ohlsson och Henling. Jag, Johan och Elin var 3st spända och busiga 11åringar som titt som tätt skulle "ut å lufta sig vid havet". Vi lyckades få tag på en tändsticksask och en tändare sen tog vi med oss lite smällare och gick ner till havet och smällde. Det var roligt i sig men eftersom vi inte fick smälla smällare själva blev det extra spännande.

De vuxna satt i köket och vi satt tillsammans med våra småsyskon i allrummet. När vi hade ätit fick vi smälla "inomhussmällare" och det slutade med att hela nedervåningen var fylld med konfetti.

Elin, Johan och jag...

...och våra söta småsyskon Ida, Alexander och Oskar

Vid tolvslaget var vi nere vid havet. Det var så fint! Man såg fyrverkerier från hela Laholmsbukten. Båstad, Skummeslöv, Mellby, Halmstad och Tylösand. Det var riktigt riktigt fint! Nårra hade åkt ut med båt på havet och avfyrade fyrverkerier där. Fint men farligt. Såg många nödraketer gå upp oxå även fast de som tände dem inte var i nöd. Hela himlen lystes upp och ett rött ljus sjönk sakta ner.
Som grädde på moset så skulle alla sova över ute i stugan. Alla barn sov i mamma och pappas sovrum. Mysigt =)

Nu sitter man här 10 år senare och tänker tillbaks på allt som hänt sen dess.
Jag har slutat 9an, haft en fantastisk gymnasietid, fått helt underbara vänner, tatt studenten, börjat läsa till sjuksköterska, vatt på helt fantastiska resor, firat min 18 årsdag (som var på midsommarafton) och min 20årsdag (som firades i ett varmt Kroatien), haft en guldhamster, ett marsvin och så har jag blitt så frisk från astma och allergi att familjen kunde skaffa hund! Älskade Sammie! Jag blev inte bara av med pälsdjursallergin utan all annan allergi oxå förutom nötter och jordnötter. Det har gett mig ett helt nytt liv.
Precis som för alla andra så har det hänt mindre roliga saker oxå. När vi stod där på stranden i Skummeslöv vid tolvslaget tänkte jag tillbaks på hur min nyårsafton var året innan. Jag var glad att allt det hände då och inte vid milleniumskiftet. Skolan möglade och jag blev jättesjuk i astma och allergi. Det hjälpte inte att jag var hemma från skolan, jag var sjuk ändå av nån anledning. Jag hade ätit minst 12 betapred (rent kortison) 1 gång om dagen sen höstterminen började och var därför "kortisonrund". Hela dagen var jag jättedålig och kunde knappt andas. Mamma ringde till min barnläkare och det slutade med att jag och pappa fick åka till barnakuten. Jag var jättelessen över att behöva vara där på nyårsafton, jag hade inte tid med det. Jag, Johan, Elin och Emil skulle ju smälla raketer på kvällen ju! Jag hade tur, jag fick åka hem. Innan jag åkte sa min läkare att jag var barnakutens sista patient det året. Hon sa det på ett sånt sätt så att jag skulle känna mig stolt över det. Men nu stod jag iaf på stranden och mina lungor fylldes med frisk havsluft samtidigt som himlen var färgglad av alla fyrverkerier - härligt!
Men aldrig kunde jag tänka mig att jag 10 år senare skulle vara drabbad av ännu en kortisonrundhet. Jag hade hoppats på att jag hade gjort mitt bland sjukdomarna.
Men det blev inte så. Nu har jag sekundär binjurebarkssvikt pga en tumör på hypofysen som gör att jag bla har ACTH-brist och måste äta kortison varje dag för att överleva. Jag har konstant smärta i fotleden efter en fibulafraktur i februari 2006 oxå har jag hamnat i självskadeträsket.

Jag har länge tänkt att "vaddå fira nyår?" Fira ännu ett år av misslyckande, jag har inte gjort nåt vettigt detta året! Jag försöker tänka att jag ska lämna allt dåligt bakom mig ist och se att jag går in i det nya decenniumet med fulla krafter och vilja för att bli frisk och kunna börja skolan till hösten igen men det är inte lätt...

Igår var vi hos mormor och morfar. Uffe o Anki va oxå där och Andreas, Jon och Johanna! =D Jon och Johanna har jag inte träffat sen i somras eftersom de bor i England men Andreas har jag träffat nån gång sen dess. Han är ute och reser jättemycket i jobbet. Han har vatt i Vietnam 2 ggr och kom hem från Washington nu å åker på tisd igen. Jon o Johanna åker redan på sönd. Ida och Morgan kom inte för att de är i Thailand och firar Morgans mammas 50årsdag. Att det ska va så himla svårt att samla 3 syskon i samma världsdel... =P

Trots att morfar fyller 84 i april så är han så himla pigg. Alltid har han hittat på nåt som vi ska göra när vi är där. Det kan va frågesporter, tipsrundor mm mm. Man vet aldrig vad han hittar på å ingen fattar vad han får allt ifrån. Igår fick vi iaf först ett papper med frågor som vi skulle svara på, sen ett papper med bilnamn på där bokstäverna var omkastade. Och sen delade han ut sånghäften....Jösses säger jag bara! Julen 07 skulle vi spela in en hälsning till Conny som han skulle få när han fyllde 50. Jag hade min gitarr med mig. Det slutade med att morfar börja sjunga Pärleporten och för hans skull sjöng resten med det de kunde. Jon var inte tillsammans med Johanna då (inte officiellt iaf =P) men vi har berättat om det för henne. Som väntat börja hon asgarva och man funderade på om hon undrade vad för konstig släkt hon hamnat i. Detta året hade morfar skrivit upp vilka låtar vi skulle sjunga men det var låtar som bara han och mormor kunde i princip. Men..Pärleporten kom i repris...Så nu har även Johanna fått uppleva detta, ja det är en upplevelse! Jag filmade en sång och spelade in 2. Johanna och pappa skratta så de grät när vi sjöng Pärleporten. Johanna var tvungen att gå ifrån rummet och pappa hade behövt men kunde inte för att morfar stod bakom honom och sjöng. Men det var en rolig kväll! =)

Jag vill önska er alla ett riktigt gott nytt år!

/ Sandra

Så trött så trött

Ja är så himla trött så det är helt sjukt. Har vatt det nu i nån månad fast nu de senaste veckorna har de blitt värre. Varje dag har jag somnat vid matbordet vid frukosten, sen har jag somnat så fort jag satt mig ner i nån fåtölj, soffa el nåt oxå har jag somnat varje gång jag suttit vid datorn el hållt på med korttillverkningen. Det är inte normalt. När jag var hos Maria sist hade jag lämnat blodprover som är standard för att kunna läsa av kortisonhalten innan så att provsvaren skulle ha kommit till henne när jag var där. Nårra prover hade kommit men inte de jag ville veta mest. Iaf så ledde vår diskussion till att jag fick lämna fler prover som skulle skickas till Stockholm när jag var där. Sen skulle hon ringa mig veckan efter och ge mig provsvaren på de svar som saknades. Ev skulle hon vänta med att ringa 3v till för att svaren från Stockholm skulle komma oxå. Men det har gått ett par månader sen jag var hos henne nu och hon har inte ringt. Jag ringde till endokrinmottagningen för rätt många veckor sen och sa att jag ville ha en telefontid med henne. Jag fick en tid 5/1-10. Hurra! Bättre än inget men ändå. Det är jobbigt att vänta! Speciellt nu sen jag blitt så mycket tröttare oxå. Jag vill att hon ska veta det så att hon kan ge mig råd om vad jag ska göra. Om jag ska öka kortisondosen ytterligare el nåt annat. Hade gärna velat lämna standardblodproverna nu innan så hon har svaren den 5. Det är prover på allt möjligt. Men speciellt saltbalansen i kroppen är viktig. I stora drag kan man säg att om kalium och natrium ligger normalt gör ofta kortisolet det oxå.

Jag hade tänkt börja på ett litet minialbumalbum länge nu men har bara somnat ifrån det. Idag gick jag upp vid 7 som vanligt men sen somnade jag vid matbordet och sen i fåröljen framför brasan så där gick nårra timmar. Ska se om jag kan börja nu ist innan jag och Sammie ska till Södergård. Ifall jag inte somnar nu oxå vill säga, jag är astrött...Om ni undrar varför jag går upp vid 7 så är det för att mamma kommer med mina mediciner då och jag tänker alltid att ev kan jag få en massa bra gjort om jag går upp nu och håller mig vaken. Det har funkat nån gång...


/ Sandra

Tankar

Jag var på raketuppvisningen med pappa. Det var fint. och kallt och halt. Glashalt. Jag ska inte köpa nårra raketer i år heller. Har köpt thailendska luftballonger el vad de kallas. De fylls med varmluft iaf och sen svävar de sakta iväg. Inget smällande utan bara fint att titta på. Djurvänligt. Sammie hade blitt orolig när det började smälla sa mamma. Undrar hur det kommer gå för han på nyår i år. Tur att mamma och pappa ska fira med Johans föräldrar så att han har Bamse. Fast Bamse är jätterädd. Men ändå.

Johan. Tur att jag har Johan. Han vet inte hur mycket han betyder och har hjälpt mig under alla år. Bara det att han har funnits har hjälpt mig lixom. Inget har vatt självklart för mig när det gäller kompisar och saker man ska göra tillsammans och så men jag har alltid hatt Johan. Som balen tex. Hade jag inte hatt Johan hade jag blitt lottad. Det var lika självklart att vi skulle gå som att Jenny skulle gå med Rasmus och Anton med Amanda. Kan inte begreipa att jag var självklar...
Johan ska oxå till Anton på nyår. Känns skönt. Vi har firat nyår ihop sen vi var 8år. 13år...
Fast vi har haft 21år tillsammans allt som allt. Vi har växt upp tillsammans, vatt på både sol och vintersemestrar ihop. Alltid har vi hittat på nåt.

Jag saknar Anna. Min Goseanna på PIVA. Sist jag var där jobbade hon bara den dagen jag kom. Iof jobbade hon 3,5h längre än hon skulle men ändå. Jag tycker att hon kunde vatt där de andra dagarna oxå. Hon är alltid så himla snäll, gullig o glad! Hon kommer med sitt leende och hjälper en upp ur träsket jag har ramlat ner i. Jag minns inte det men hon säger att hon gick brevid första gången jag var på PIVA. Då var allt så nytt och skrämmande och när jag väl lyckats komma in i allt lite bättre så var det dags att flytta till 24. Det var bland det värsta jag vatt med om. Däremot minns jag den gången jag trodde var första gången jag träffade Anna. Jag fick nåt utbrott och hon var med inne på mitt rum och försökte lugna mig. Sen låg jag i hennes knä och pratade och var lessen tills hon skulle gå hem. Jag har svårt att få förtroende för andra men vissa går det lätt och Anna var en sån. Jag fick förtroende för henne direkt. Varje gång jag har vatt på PIVA å hon har jobbat så har vi suttit och pratat länge länge el spelat Skip-Bo el nåt. Hon tar sig tid att prata och vara med en. Även fast hon har fått säga till mig att jag måste sluta skada mig i ett halvår nu så ger hon inte upp. Hon tror på mig har hon sagt. Det värmde jättemycket när hon sa det! Hon är en av de få som jag vågar titta i ögonen när vi pratar. Jag har hatt tur. Anna säger att hon inte jobbar så mycket och jag tycker att hon jobbar jämt. Men det har bara vatt så att hon har jobbat när jag vatt inlagd. Det kallas tur! Även hur dåligt jag än mår så blir jag alltid gladare när Anna kommer. Hon är för underbar!
Jag tycker om att sitta och lyssna på Anna. Hon har så mycket att berätta. Hon verkar veta så himla mycket, tipsar om böcker och filmer, har mycket erfarenhet och har många resor att berätta om.
Sofia Åkerman kallar människor som hjälpt/hjälper en mycket i tillfrisknandet för guldpersoner. Anna är definitivt en av mina guldpersoner!
Anna. Min Goseanna! <3

Var är Fjant?! Här Anna!

/ Sandra

Jul jul strålande jul

Ja det har verkligen vatt en strålande jul!
På julafton var vi o faster med familj hemma hos farmor o doppa i grytan. Johanna hade sin snart 9v gamla valp med sig. SÅ söt!!! Lilla Kilala. Trodde aldrg att jag skulle lära mig säga det men det funkar. Efter maten åkte vi hem så vi såg Kalle Anka hemma. Lite innan det var slut kom mormor och morfar. Sen kom... TOMTEN! Sammie skällde inte på han i år heller, han har lärt sig. Tyvärr missa farmor tomten men huvudsaken var att hon kom sen. Då fortsatte jag och Alexander att dela ut julklapparna. Tydligen har jag vatt snäll i år för jag fick massor av julklappar =)

För att lättare kunna se vem som fick vad av vem när vi öppnar paketen gör vi så att en person börjar med att säg vem han/hon fick paketet av o öppnar det sen. Sen är det nästa persons tur oxå går det runt så.

Julklappsöppningen var mysig. Det var många JAAA! Åh va fin! och mycket skratt. Farmor, mormor och morfar fick en tändare för farmor går runt å bränner upp ett paket tändstickor varje gång hon ska tända ljus å morfar köper sånna tändare för 10kr som inte är påfyllbara å de funkar inte heller för den delen. Iaf så öppna morfar å farmor paketen de låg i samtigit. När de öppnat det höll båda tändaren upp o ner och ingen visste vad det var för nåt. Jösses vad vi skratta åt dem! =)

Efter vi öppnat alla julklappar var det dags för julmat. Mums! =) Fast det dumma är att man äter alldeles för mycket oavsett hur lite man tar. Men det är ju det, man ska smaka av allt osv å helt plötsligt har man ätit lika mycket som man gör på en vecka i vanliga fall.

Jag minns den julen vi hade gjort upp i förväg om vad och hur mycket jag skulle äta när det var matdags. Minns att jag tyckte att om jag var tvungen att ta alla de där sakerna så skulle 1/4 köttbulle räcka. I år ser jag ut som en köttbulle...Inget av det var/är kul men jag undrar vad som var värst egentligen. Många gånger ser jag att jag hellre är som jag var då än att vara så som jag är nu. Även fast det är det där nedrans kortisonet som gör att jag rullar fram så avskyr jag att se ut såhär!

När vi hade ätit så satt vi o pratade, tittade på våra julklappar och åt julgodis. I bakgrunden var nån julkonsert på TV igång. Sammie var helt utslagen. Han somna som en stock mitt i julklappsutdelningen och sov i princip resten av kvällen. Det blev mycket mentalt för honom. Han har några paktet kvar den rackarn. Den som spar han har. Det hade blitt för mycket godis för honom om han öppnat alla paket å han blir lika glad om han får nåt paket då och då.

När vi hade tryckt ner en massa julgodis å pratat en bra stund var det dags för ris a la malta med saftsås. Gott gott! =) Det är så kul att sitta o lyssna på de äldre när de pratar. Ingen hör hälften av vad nån säger och det kan komma svar från ingenstans el ett helknäppt svar på nån fråga. Men det är mysigt att sitta å lyssna på hur de hade det när de var små el i min o Alles ålder och allt vad de har gjort under åren. Det är nåt jag tar vara på.

Farmor, mormor och morfar, jag älskar er! <3

Efter yttligare en pratstund begav sig farmor, mormor och morfar hemåt. Sen låg vi å halvsov i soffan och tittade på nån film.

Ännu en lyckad julafton! Och i år var det 21 år sen jag kom till Sverige. På den tiden var jag 6mån, vägde 5kg och kom i en vit dress med luva.

Första mötet med mamma och pappa.

På juldagen tog vi det bara lugnt och pysslade lite med våra julklappar. På morgonen tittade jag på Polarexpressen. Jag och mamma började lägga pusslet hon fick av mig. Motivet är en familjebild från när vi var i Hafjell 2007. Pusslet blir ganska stort oxå är det 1000 bitar. Aldrig kunde jag tänka mig att det blev så mycket vita bitar =P

Tur hade vi oxå med vädret. Det regnade...Mycket av snön försvann, bla den som vatt på träden. Men vi fick iaf en vit julafton och en jättefin tid fram till dess! =)

På annandagen var vi o farmor hos faster o hennes familj. Tessan var oxå där. Kul å träffa henne igen, det var ett tag sen. =) Lilla Kilala var där oxå. Hon är så himla söt! Efter all mat när Johanna o Tessan åkt hem till Johanna så tittade jag o Alle på Harry Potter och Hemligheternas kammare.
När vi kom hem tittade vi på en Johan Falk Leo Gaut.

Det är nåt inbyggt i mig. Jag kommer inte överns med söndagar! Kände bara hur kasst jag mådde igår. Även fast jag inte kännt den där speciella glädjen, spänningen och förväntan som jag alltid gjort innan när det var jul så insåg jag ändå hur bra jag mått. Jag tänkte många gånger "varför trasslar jag till det så ibland? Hur kan jag vilja sova bort livet? Livet är ju härligt! Jag vill inte missa det! Jag ska kämpa allt vad jag kan, jag ska bli frisk! Och det kan väl inte va så svårt att bli om allt är såhär, nej det kommer att gå snabbt!" Men helt plötsligt var jag tillbaks på ruta 1 igen där jag befunnit mig nu ett himla bra tag. Tänkte att det var 5e söndagen i rad som jag bara avskydde mig själv för att jag inte klarade av nåt. Fick dumma tankar å tankarna på hur bra julen vatt gjorde det ännu värre.
Vi tittade på Johan Falk National Target på kvällen. Jag kände migg kass och halvsov.

Idag har inte vatt nån höjdardag heller. Skulle va på dagsakrivitet på Södergård 10.30 å träffa Pia o vovvarna. Men det blev inte så..... Fick dumma tankar o kunde inte stå emot. Pia skjutsa mig till vårdcentralen. Fick en himla kompetent kirurg. Hon sydde på ett sätt som hon sa va ovanligt. Hon klippte inte av tråden efter varje stygn utan "nästade" ihop såren så det blev som ett broderi. Personalen tvingade mig att ringa 24. Sa att de kan läsa i min journal vad som hänt men jag skulle tydligen prata med dem för att komma på bättre tankar. Men det gjorde jag inte ändå. Sen kom mamma å hämta mig. Pia hade ringt efter henne å sjuksköterskan oxå. Sen dess har jag sovit o avskytt mig själv genom märg och ben när jag vatt vaken.

Ikväll är det raketuppvisning vid Jetesjön. Pappa ska dit o titta. Vet inte om jag ska följa med.
Är så arg på mig själv så det finns inte! Fick nån slags panikkänsla som jag inte klarade att stå emot. Försökte länge, länge men det gick inte. Jag har sagt att jag inte ska till PIVA mer i år. Inte för att jag planerar att jag ska dit nästa år men när personalen säger "åh! Kan du inte ta med dig kort och visa nästa gång?!" o liknande saker så känns det som om att jag har en bit kvar innan jag kan säg hejdå till PIVA. En liknande känsla kom på morronen. "Detta blir sista gången för i år" Sen en häftig impuls oxå var det gjort....35 blev det...MÖG!

Känner mig så misslyckad! Många vet om att jag tillverkar kort och att jag även säljer dem. Nu till jul så har jag haft många beställningar och så sålde jag på julsklyltningen oxå. Men jag har inte skickat ett enda julkort själv! Så himla kasst! Visserligen skickade jag en himlens massa sms på julafton å önskade folk god jul men visst förväntar man sig ett kort från en kortmakare...Så..Förlåt alla! Jag har inte hunnit...Pappa gav mig idén att skicka nyårskort ist och det har jag tillverkat nårra men inte skrivit dem. Vill känna att kortmakeriet är en rolig hobby och vill därför inte sitta och göra en massa kort bara för att det måste göras. Då väntar jag hellre nån dag med att skicka dem så att de kommer iväg med en hälsning från mitt hjärta.

Många har sagt till mig att jag borde sälja kort på internet å de har sagt att ja får ha en låda med kort på 2 ställen i byn. En i en affär å en i en frisörsalong. =) Tänkte att jag kunde visa upp nårra julkort jag gjort. Bilderna är inte de bästa men hoppas det går att se hyfsat iaf.

Jag visar mer en annan gång. Jag har lovat att kortförsäljningen att lägga upp bilder på mina kort på min blog får bli 2010 projekt.

God fortsättning på er alla!

/ Sandra

God jul

God jul alla!
Hoppas ni får en mysig och stämningsfull jul! I år har vi snö vilket jag tycker är helt underbart!

Jul, barn, tomte, snö, glitter, is, frost, snögubbe, pulka, skridskor, skidor, snöflinga, ljus, en tänd brasa, julgodis, pepparkakor, lussebullar, glögg, julklappar, tindrande barnaögon, barn som möter tomten, barn som öppnar en julklapp, gemenskap, förväntan, spänning, familj, vänner, julgran

Visst är det fina ord/saker. Jag blir varm i kroppen av att tänka på dem.

/ Sandra

Snö snö snö!

För att va i Markaryd är här fantastiskt mycket snö! Jag bara älskar det! Jag va ute med Sammie i skogen 2h i måndes. Vi gick i skogen å tog fina vinterbilder. Sammie älskar snön. Helt plötsligt ser man hur gul han är i pälsen.

En dag när det hade snöat hela dagen frågade min underbara kusin Ida om jag ville följa med henne ut å rida i skogen. Jag blev helt överlycklig! Tänk att få rida inne i en vit skog på kvällen när det snöar! Jag kan bara kalla det underbart.
Jag brukar alltid rida Lucas för att Jasmine bara får skritta pga att hon har ont i hovleden. Men Lucas är bisigare av sig och precis innan jag skulle sitta upp på Lucas sa hon "nä, jag känner bara på mig att du ska rida Jasmine idag.." Det var nog tur att det blev så. Visserligen så älskar Jasmine snön väldigt mycket och hon ville så gärna galoppera men det fick hon inte. Jag och Jasmine har rätt mycket gemensamnt. Hon har ont i höger hovled och jag har ont i höger fotled så båda måste ta det tråkigt lugnt. Båda har astma och båda har Ventoline mot det. Coolt.

Pga en viss grej + snökaos så missade jag julmarknaden jag skulle gått på med SHEDO-gänget. Hoppas verkligen på att det blir fler tillfällen vi får att ses.

När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran
och alla barnen räknar, dan före dan före dopparedan

Första advent var jag dålig. Gick å la mig tidigt och hade dåligt samvete för det. Tänkte att det kommer ju 3 adventhelger till i år, jag är nog glad nästa helg. Men inte heller 2a och 3e avdent var jag glad. Var så arg på mig för att jag inte var det. Kände bara sånt hat mot mig själv! Jag har alltid älskat julen, varför kan jag inte känna glädje längre?!
Fjärde advent var värst. Då var jag riktigt dålig och det var nästan att det blev PIVA men som tur slapp jag det. Jag hade dumma tankar och var arg och lessen på mig för att jag inte var glad, mamma frågade vad som var fel och jag svarade. Det var dumt gjort, ska aldrig mer säg så. Samtidigt som jag ville va vaken och känna julstämningen så ville jag bara ta en överdos och somna ifrån allt ett tag. Det hade inte behövt va en stor överdos utan bara så att man somnade och verkligen var ifrån allt ett litet tag. Men...man kan inte fly från verkligheten, jag vet det. Hade sån lust att bara riva upp båda armarna så det var helt sjukt. Ville bara att blodet skulle forsa ur mina armar ur stora öppna fula sår men jag lyckades hålla mig ifrån mig det. Satt å ritade i vrede. Kantiga figurer med håret för ögonen, kantiga fjärilar och vissna blommor...

Igår efter DBTn var jag, mamma och Susanne och julhandlade uppe på Samarkand. Hittade alla klappar i stort sett. Ska bara in i en affär idag och se om de har en grej, annars löser jag det på ett annat sätt.

Vi mellanlandade i Ljungby på vägen hem och körde en sista runda inne på Maxi. Sen var vi och lämnade två beställningskort jag gjort åt min frisör. Hennes barn är för underbara! Jättesöta! De gillade korten =)

Sitter i pyjamas än. Har vatt uppe sen 7. Sitter och gör kort och lite pysseljulklappar. Ida ska komma sen och hämta lite saker vi köpe till hon och Morgan igår. Sen ska jag ner till Södergård.

Jag har hela tiden tänkt att jag kommer känna den där julstämningen och kommer att va glad sen. Sen sen och sen. Det var inte förrän igår jag insåg att det inte är så många dagar kvar till julafton. Sen är allt över. Allt man förberett under en månads tid kommer vara över på en kväll... Bara tanken på det gör mig lessen. Att jag missat en hel julmånad. Vill bara skada mig hela tiden för att straffa mig för att jag inte kan va glad när jag har sånna stora förutsättningar att vara det. Än så länge har jag inte gjort nåt men det känns på gränsen till outhärdligt...

Imån får man läsa jultidningstidningarna enligt en tradition vi har. Oxå ska vi lägga in alla juklappar under granen. Måste slå in alla mina idag.

God jul alla!

/ Sandra