Ren i hjärnan =)

Vet att ja inte skrivit på aslänge. Är ett inlägg på gång om hur sista tiden vatt. Kommer publiceras inom kort.

Idag va de dags för att lämna nya tumörprover och då ingår alltid blodtryck oxå. Faktiskt gick de bra att lämna proverna. Inte alls många stick men de krävdes att de va 2 som tog dem. Men men. När de va klart så sa ja "ni ska ta BT oxå". Jasså, sa de, de visste inte jag. Nähä men de ska ni. De kollade efter och det visade sig att jag hade rätt. Tyckte att hon pumpa länge innan hon börja släppa på trycket. Såg att hon va uppe i 200mmHg. När hon va klar titta hon konstigt på mig å fråga va ja bruka ligga på. 120-140/70-80mmHg sa jag. Hmm..Ok för undertrycket ligger jättehögt nu. Du har 140/110mmHg. Ojdå, ja är inte ens orolig nu. Lugn som en filbunke faktiskt fast ja känner hur hjärtat bankar av nån anledning.
Ja du verkar väldigt lugn.
Hon tog pulsen.
Vad brukar du ligga på?
70.
Du ligger på 110 nu, de är inte alls bra värden.
Nä, de va ju lite mer än vanligt...
Hon tog om BT och bad en annan ta om det oxå. Hon fick fram 135/100 efter en stund men pulsen va fortfarande samma.
Hur mår du annars?
Har väldigt ont i huvet å magen å mår jätteilla. De magonda sitter på högersidan vid revbenen. Har vatt så varje dag i ungefär 1v. Har kräkts endel å så oxå..
De gick iväg å prata lite, sen kom de tillbaks å sa att de skulle följa mig upp till akuten.
Satt där å vänta lite. De kom förbi en ambulanskille som kände igen mig. Han fråga hur de va me mig. Blev ett flummigt svar men hade mycket tankar i huvet.
Ja mår bra men de säger att ja har högt BT så de är därför ja är här idag, ja har inte gjort nåt.
Bra Sandra! Jättebra, va glad ja blir!
Kul att man kan glädja nån genom att göra ingenting =)
Sen kom usk tebax, de hade pratat me endokrin i Växjö. Vi skulle tebax till kem lab. Där sa hon att eftersom ja ska till Maria snart så räckte de att ja gick till VC å tog ett BT nån dag innan jag skulle till henne. Sen fråga hon hur ja mådde igen. Sa som innan och då svara hon att hon skulle följa mig till VC nu för hon ville inte bara släppa mig.
De första ja sa när vi kom in i receptionen va att ja inte hade gjort nåt utan att de va de på kem lab som ville ha dit mig. Fick komma in på ett rum å vila. Höll på å kräkas så fick en påse å en blöt kall handduk över pannan. De va väldigt noga me att ja skulle vila. Fick inte resa på mig alls. Va svårt för varje gång de kom in nån ny så sa ja automatiskt "ja har inte gjort nåt" samtidigt som ja reste mig snabbt upp. Efter en bra stund tog de BT igen å då va de bättre. De sa att ja skulle ligga där å vila 1h och sen skulle läkaren undersöka mig. Läkaren tog BT igen å fråga hur ja mådde. Sa som innan å gäspa. Han undra om ja va trött. Ja sa jag. Väldigt trött faktiskt. Sen gjorde han en neurologisk undersökning. Kolla känseln å hur mycket ja kunde lyfta armarna å benen. De är ju fortfarande så att ja inte har full känsel å styrka i vänstersidan å ja kunde inte lyfta armarna lika högt heller. Fråga om provsvaren kommit. Han sa att han skulle kolla och gick sen. Tyckte att de tog lång tid för honom att kolla det. Börja undra om de visa nåt anmärkningsvärt. Sen kom han in å sa "eftersom de är endokrin i Växjö som har beställt proverna så får du svar från dem. Men jag har bokat en akut CT hjärna nu så en usk kommer att köra dit dig.
Ehh..Jaha..Varför?
För att se så du inte har nån blödning el infarkt i hjärnan
Jahapp..Trevligt...
Men du kan ligga kvar här så långe. Ligga ner.
Ok..
Sen kom usk in me en truck! å sa att vi skulle åka nu
Men ja kan gå själv
Nä, de får du inte för du har högt BT
Kej..
Hon i receptionen sa att vi kunde gå in i väntrummet för CT å när vi kom dit så blev ja riktigt lessen. Alla tankar om vad jag är värd och inte värd kom som ett slag i ansiktet.
Usk till en röntenpersonal: Hallå, ja kommer med en patient till er nu.
Rtg: Nej
Usk: Jo hon skulle hit nu
Rtg: Nej det har vi inte tid me nu
Usk: Men hon skulle hit, det är en akutremiss från Kungshögen (VC)
Rtg: Inte en suck att vi får in det nu! Och ni kan ju inte bara komma hit så, läkaren måste ju ringa först!
Usk: Han har ringt, det är en akutremiss CT hjärna!
Rtg: Inte en chans att vi hinner det nu! Ni får vänta ute i andra väntrummet så får vi ta det sen isf
Usk: Men de där ute sa att vi skulle vänta här och de gäller en akutremiss på hjärnan för misstänkt propp el blödning.
Rtg: Men vi har inte tid nu! Du får ta ut henne härifrån!
På vägen ut från CT-korridoren sa ja tydligt å bestämt "jag vill inte dit, jag vägrar!!!"
Du ska in dit
Nej de ska ja inte alls! De har inte tid med mig, de vill inte ha mig där å ja vill inte ta upp en tid där!
Jo men du måste dit. De är inte hon som bestämmer det, det gör läkaren!
Ja tänker inte sätta min fot där! Ja tänker gå hem! Misstänkta blödningar/proppar måste diagnostiseras å behandlas snabbt för att de inte ska bli livshotande och hon sa att de inte har tid med mig och då betyder det att ja inte är värd att ta upp en tid där!
Så är de inte alls och du får inte gå hem nu, du måste dit. Vänta här nån minut så ska ja prata me hon i receptionen igen
Satt i väntrummet utanför å hörde va de sa.
Usk: Jag va inte välkommen dit med henne!
Rtg: Va? Men läkaren ringde ju o boka tid!
Usk: Men ja va inte välkommen dit med henne iaf och nu vägrar hon röntgas!
Rtg: Men ja ska ordna det. Läkaren har ringt å bokat tid.
Usk: Men du måste se till så att hon stannar kvar! Hon har ett allvarligt självskadebeteende och har vatt å sytt hos oss fred, månd, tisd. Hon tog väldigt illa vid sig för vad de sa till oss. Hon tror inte att de vill ha henne där, att de inte har tid med henne och att hon inte är värd att ta upp en röntgentid där. Om du inte ser till henne hela tiden kommer hon sticka härifrån illa kvickt och göra sig illa på nåt vis!
Rtg: Men vänta här så ska ja prata me dem på CT
Usk kom ut sen å sa att de va en person som röntgades nu och att ja stod på tur.
Ja vägrar! Ja ska inte dit!
Usk: Jo de måste du. Sitt kvar här nu.
Rtg satt å titta på mig hela tiden så kunde inte sticka därifrån. Va tur för dem att ja mådde så kasst som ja gjorde. Hade ja orkat resa migg upp utan att spy så hade ja dratt därifrån.
Blev tvingad in i CT-rummet. Den där rtgsköterskan va inte alls trevlig då heller. Sa att ja inte ville va där för att de inte hade tid med mig å att ja inte ville ta upp en tid där. Fick till svar att de aldrig har tid men att de gör de ändå.
Vet inte om jag är känslig men jag blev väldigt ledsen för det hon sa iaf...
När röntningen va klar kom de fram å sa: Du hade ju tid för MRT nästa vecka.
Ja
Vi tar de nu när du ändå är här så slipper du de då för de är lediga just nu.
Ok visst...
Fick gå till omklädningsrummet på MRT-sidan å byta om å sen va de dags att hoppa in i magneten. Tycker inte om det. Känner mig trängd på nåt vis å de där höga knackande ljudet som hörs hela tiden lättade ju inte på huvudvärken precis...Förstår varför de måste söva mindre barn innan de kan skicka in dem i magneten..!
När MRT var klar efter 30min kom en sjukhusvärdinna å körde mig tillbaks till VC och där fick ja ligga å vänta på läkaren ett bra tag. Han va inne en minut å sa att svaret från röntgen inte kommit men sen kom han vid kl 14 å sa att de va ingen propp el infarkt i hjärna.
Va så himla skönt att höra!!! Ja va "ren" i hjärnan =)
Sen sa han att ja skulle få gå hem efter att en ssk hade vatt inne hos mig å pratat om vad som hänt. Hon sa att hon va glad att de inte va nåt fel i hjärnan. Och att hon inte menade att ja behövde söka dit för nåt annat (saker som inte rör självskadehandlingar) så snabbt som dagen efter hon sagt det. Nähä, ok de missa jag, sa ja. Men ja lovar att inte komma imån haha =P
Var piggare eftersom ja legat å vilat hela dan fram tills då så ja gick hem direkt.

Va inne hos personalen å sa att ja va hemma igen. Sen kom Albina å hälsa på =) Hon ville se hur min lägenhet blitt å se hur de va me mig eftersom ja inte kunde komma på smyckestillverkningen som va idag. Hon tyckte den va fin =) Sen kom mamma å lämna Sammie. Hon skulle lämna blod så ja skulle ha han under tiden. Han blev så glad när han kom =) Albina sa att hon hade ett armband som var Ingers som vi i smyckesgruppen skulle laga. Sa att ja kunde laga de hemma så kunde hon få de imån för hon skulle komma till mig 7.30 och sen skulle hon va me på min vårdplanering senare på dan. Efter att Albina gått så dröjde de inte så länge innan mamma kom å sen kom Johanna med fika samtidigt som Natta kom å fråga om ja ville fika med dem i personallägenheten för att Lennart fyllde 65.
Hade trevligt med mamma å Johanna. J stanna kvar en stund efter mamma å Sammie åkt. Efter J gått så gjorde ja inte så mycket. Röjde i köket å va i personallägenheten lite. Har suttit ute hos Einav i omgångar för ja kommer inte till ro. Först börja de me ont i bröstet. Kändes som knivar. Högg till lite då å då och va mer ihållande ibland. Nu har ja fått feber oxå. Undrar hur mina provsvar var egentligen. Salterna har ju inte vatt som de borde och de styr tillsammans med kortisolet BT. Hoppas på att Maria är på endokrin denna veckan å inte ute på forskning så hon får provsvaren.

Får se hur de blir. Va 2mm från att bli inlagd idag men lyckades slippa de som tur va.
Ska sova nu är jättetrött!
Natti natti
/ Sandra

Rosa plåster

Vatt på kirurgmottagningen idag för å kolla såret på överarmen som jag pillat flitigt på sen i augusti. Först kom ssk Mia in. Hon undra hur de va me benet. Har grymt ont idag. Har ont i hela kroppen. Mia tog av plåstret, alla såren hade blitt infekterade... Sen kom Hanna in me nån kollega. Tror han läste till läkare el nåt. Iaf Hanna sa att de inte verka som om ja mått så bra sen vi sågs sist på akuten i förra veckan. Nä, sa jag, de har väl inte vatt så kul sen dess...Nä, ja ser de på dina armar...Hon tyckte iaf att såret på överarmen blitt bättre sen sist och hon ville vänta med att skära upp det och sy igen det igen för att risken finns att de inte läker ändå och för att ja bildar så fula ärr. Tyckte de va bra för ja vill inte göra de. De är bara ja som får skära i mig...Ja skulle på återbesök om 1mån för å se hur de blitt då. Sen kom Mia in igen å la om alla sår. Fick rosa plåster bla, jättefina =) Prata rätt mycket me både Mia å Hanna, de sa att ja inte ska lyssna på dem som säger dumma saker till mig inom vården. Lättare sagt än gjort. Men de två gillar jag verkligen för jag har alltid fått bra bemötande av dem och de är verkligen helgoa båda två. Fick en massa omläggningsmaterial med mig som jag skulle ge till Inger. Sa att ja inte ville att de skulle skära upp såret igen för att ja inte ville ta upp så mycket resurser. Sa att ja isf kunde hjälpa dem å göra så att de bara behöver sy. De fick ja inte...Fråga varför Hanna fick skära i mig men inte jag, jag äger ju lixom migsjälv och borde få bestämma det. Hanna svara att de va för att vi inte hade samma syfte och att de va därför hon får och inte jag.

Snart kommer Carolin in. Ska prata me henne om beställningen från Panduro. Har inte lämnat in den, har inte vågat och inte orkat heller. Orkar ingenting längre. Bara sover och sover el ligger å gör ingenting. Har inte kopplat in den fasta telefonen el bredbandet som kom i förrgår å inte pillat så mycket me min nya mobil som ja fick igår. Orkar inte lixom. Har en stor påse tvått som måste strykas + att ja inte har ströket de från förra veckan. Har städdag imån. Orkar inte de. Ska till Åsa på förmiddan. Kommer inte säg så mycket känns de som. Sen har ja behövt handla för ett bra tag sen iaf men har inte kommit iväg.

Varför känns allt så jobbigt?! Känner inte för att göra nåt alls. Varför orkar ja knappt stiga ur sängen å öppna när personalen kommer med medicin? Varför låter ja disken stå när ja avskyr stora diskberg, varför skjuter ja fram allt till sen, varför har så dåligt samvete för allt, varför varför varför? Ja orkar inte...!

Ska försöka få nåt vettigt gjort nu. Ska först se om ja kan flirta mig till 2 alvedon. Får egentligen inte ta förrän om 1h tror ja men har så himla ont i kroppen, å ena örat. Känner mig febrig. Alvedon sätter ju ner febern men de gör inte oxynormen så ska se om de går å förhandla sig till 2.

/ Sandra

Fullt upp

Har vatt på neurologen på CLV idag. Gick bra, ska magnetröntgas. Lars tycker att jag är tragisk. "En mycket ledsen och olycklig liten flicka" som han sa och som han sagt att han skrev i min journal oxå första gången vi träffades. Han kollade känseln å styrkan i armen å benet och såg att ja inte kan lyfta vä arm lika högt som hö + att ja tappar den efter ett tag. Han sa oxå att ja inte får me mig vänsterbenet ordentligt och att de är inåtroterat. Glömde säg att synfältet nedåt är sämre, är därför ja går böjd som en metkrok ibland och ramlar i trappor ofta.
Känner mig förföljd av polisen å ordningsvakter. I förra veckan såg ja en polisbil när ja va påväghem från Apoteket. Hade fått tillåtelse att gå dit å lösa ut alvedon om ja lämna in dem direkt så personalen kunde räkna dem. Sen vid 1 på natten ringer polisen å säger att de är oroliga för att ja har tabletter hemma. Igår när ja va ute me Sammie såg ja en stor polisbil köra förbi mig me tre poliser i som glodde på mig. Va jätteobehagligt. Sen när ja å Natta va på Apoteket för å lösa ut Oxynorm å Sobril så kom en ordningsvakt in där. Fick panik å börja gråta framme vid disken. Natta lugna mig å sa att de inte va farligt. Visste inte om ja ville gå ut därifrån sen men gjorde de iaf å då mötte vi vakten igen. Börja gråta igen. Trodde att de skulle ta tabletterna ifrån mig för att de är narkotikaklassade och för att ja inte skulle överdosera dem. Satt i personallägenheten lite efter vi kom tillbaks å vänta på att Sobrilen skulle börja verka sen gick ja in till mig å gjorde ingenting.
Mamma kom med Sammie efter ett tag. Blev jätteglad har saknat han så. Mamma skulle till NP för å prata me en psykolog där som ja träffat innan om hur ja va när ja va liten.
Efter ytterligare en stund kom mormor å morfar kom på besök. Fick en elvisp i inflyttningspresent =) Visa dem lägenheten å sen satt vi å prata lite innan vi gick ut på stan en runda. Mormor hitta en mössa å morfar två par byxor. Sen gick vi hem å ja satte på fika så de skulle va klart när mamma kom. När vi fikat klart så åkte mormor å morfar hem och mamma hjälpte mig att sätta ihop min lampa som kom idag. Den blev jättefin. När mamma å Sammie åkt hem så pilla ja lite me min nya mobil som mamma hatt me sig. Pappa hade vatt hos Totte å köpt den så ja fick den direkt å slapp leveranstid. Sen titta ja lite på TV å sov. Va grymt trött. Fattar inte varför ja har blitt så mycket tröttare nu. Har börjat bli sådär varm som ja va i somras oxå. Avskyr de! Är jättejobbigt. Ibland är ja jättevarm men helt plötsligt fryser ja. Funderar på hur mitt järnvärde ligger å om de är dags för järninfusioner igen kanske. Vet att de är fel på elektrolyterna igen för är jättetörstig hela tiden å vill ha salt. Proverna visa att de va fel på dem, blir kanske dropp igen om de inte stiger/sjunker.

/ Sandra

Ont i hjärtat

Fick så ont i hjärtat idag när ja prata me mamma. Hon sa att Kent sagt till pappa att Jenny blev skadad i lördes på cupen. Hon hade skadat båda armarna typ. Ringde henne direkt men fick inget svar. Blev så orolig. Min lilla underbara älskade Jenny, va har du råkat ut för?! Gick ut en runda och tittade på saker till Saron för att tvinga bort tankarna. Köpte en tandborste, tandkräm å schampo/tvål me Lille Skutt på. Sto länge å valde tandborste till henne. De skulle va den finaste.
Va inne i bokaffären å hitta en anatomisk tecknarbok som visar hur kroppen ser ut för att man ska kunna teckna rätt anatomiskt. Sen hitta ja ett jättebra anatomiskt lexikon på engelska oxå som ja va tvungen å köpa för att de va så billigt. Men de va jättebra faktiskt. Lärde mig mycket bara genom å bläddra i det.

Tvätta på fm å sen kom AL på em. Hon tyckte lägenheten va fin. Fika å prata om mina nya "idéer". Hon sa att innan jag kan börja ta till mig av det som Annelie berätta om så måste ja lära mig att acceptera mig själv som jag är. Det går lixom inte att börja klappa sig på axeln å säg att man är duktig el att se sig i spegeln varje morron å säg "ja är snygg, sexig å söt" om man inte kan acceptera sig själv först sa AL. Tex måste ja lära mig att tänka på att jag acceptera ex ena lillfingernageln först och inte må så dåligt att ja spyr av det innan jag kan klappa mig på axeln å säg att ja är duktig.
Ja, jo de kan nog stämma, man kan ju inte lära sig springa innan man kan gå el va man brukar säg...

Innan AL kom så va Inger inne å la om mina sår. Slapp plast idag. Skönt för tål inte klistret. Satte bara kompresser å tejp över + sorbact på det på överarmen. Hon föreslog att ja skulle ha en bok där ja skrev upp nåt positivt varje dag så kan man gå tebax å titta vad man skrivit tidigare när man känner att allt är dåligt. Sa att ja kunde ha en sån och att hon isf skulle stå me i den.

AL sa att ja inte ska skämmas över min självbevarande sida för att alla föds med en sån. Men ja tycker ändå att allt som har med mig att göra är egoistiskt och ja sa till henne att ja ska träna bort den.
-Men de kan du ju inte göra! De är ju den som gör att man tar bort handen från plattan om man bränner sig el att man inte går ut framför bilar på vägarna!
- Och?

Hon undrade om ja ville börja komma till 11 varje dag å få NADA å sen prata lite me henne efter de. Sa att ja inte visste. Varje dag lixom! Ja som tyckte de va mycket när ja va där 3ggr/v. Men...Då får ja asså ha NADA igen om ja vill då. Fick inte de innan eftersom ja tog bort nålarna å hade dem till annat. Får fundera på de...

Fick tag på Jenny på kvällen. Skönt va verkligen orolig för henne. Hon hade fått en radiusfraktur på hö å en triquetrumfraktur på vä när hon blev tacklad in i stenväggen på cupen. Otur otur otur! "Ja är snart ifatt dig Sandra!" Ja jösses, men stressa inte me att komma ifatt för 17! De har tatt mig 22år att komma hit så hon har många år på sig om hon nu måste ifatt. Skönt iaf att hon slapp gipsa båda armarna för de hade ju vatt asjobbigt. De va bara hö som behövde gipsas eftersom de andra benet sitter i mellanhanden å läker sigsjälv. Svart gips blev de =) Va skönt att höra att allt va bra me henne efter omständigheterna iaf. Min älskade lilla Jenny!

Titta på De okända på kvällen. De sände från Markaryd. Markaryd har fått uppmärksamhet i TV nu på sistone. För inte jättelängesen va Markaryd me i Grannfejden. Va läksigt de som hände i programmet iaf. Usch, háde inte vågat bo där de spöka så! Men de mediumet gav en förklaring till de iaf å de måste ha känts mycket bättre för dem när de visste vilka de va som gick igen och varför.

/ Sandra

Anafylaktisk chock

Jag har koll på vad jag tål och inte tål. Hoppar hellre över nåt än att chansa. Ser inget problem i det, har vatt så i hela mitt liv så ja vet inget annat. Dessutom blev mitt liv så mycket enklare när ja blev av med alla mina andra allergier genom en alternativ behandling kallad Bicom bioresonansterapi så att undvika alla nötter och jordnötter är en baggis. Bin och getingar kan man väl inte styra över men man behöver ju inte gå på biodlingar...

Men sen är de ju dehär med misstag. Det är väldigt lätt att blanda ihop saker. En gång på gymnasiet hällde ja nötsås på min glass och va helsäker på att de va chokladsås. När ja tittade på bordet vilka toppingar som fanns så stod där två stycken, choklad och kola. Det var för att nån använde nötsåsen just då. När det var min tur så stod det oxå två flaskor på bordet, nötsås och kolasås, för att nån hade chokladsåsen då. Och sen blev de som det blev...

Den 1 jan i år va vi hos Ronny å Anita. De hade lite julgodis framme å ja tog en rischokladbit. När de va dags att åka hem var ja astrött, hade tom fått lägga mig å sova 1h under kvällen. Precis innan vi skulle åka så sa de "men ta en sista bit". Tog en rischokladbit till - trodde jag...Kände direkt att "shit oxå dehär va mindre bra". Hade fått i mig en chokladbit med jordnötter i. Så då blev de adrenalinspruta å betapred som gällde. Sen kunde ja inte sova på hela natten. Va tur i oturen för ja hjälpte en kompis med en sak den natten och hade nog inte klarat det så bra om ja hade vatt så trött som ja brukar va.

Det finns en faktor till som spelar roll vid anafylaktiska chocker. Omgivningen. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag själv vet om hur jag reagerar på nötter och getingar el hur jag ska göra med adrenalinsprutan, vet omgivningen inte om det så kan de ju inte hjälpa mig om det skulle hända att jag fick det i mig/bli stucken. Ja avskyr att berätta det för nya människor ja träffar, tycker de är pinsamt å egoistiskt eftersom det handlar om migsjälv, men det är ju dem jag måste berätta det för.
Idag var ja på möte med aktivitetsverkstaden där de är tänkt att ja ska va 2ggr/v.
-Är de nåt speciellt vi behöver veta om dig, typ sjukdomar el så?
-Ja, ja har sekundär binjurebarkssvikt/ACTH-brist pga en tumör på hypofysen så ja kan bli medvetslös å krampa mellan 1-6h ibland och då behöver ja solu cortef intravenöst oxå är ja väldigt allergisk mot nötter och jordnötter och bin/getingstick.
-Jasså de va ju bra att du sa det
-Solu cortef är inget ja har med mig själv för det är tänkt att ja ska klara mig från akut kortisolbrist med hjälp av kortisontabletter. Men skulle jag ändå få det så är det sjukvårdspersonal som ger solu cortef.
Mot nöt och getingallergin däremot har jag alltid minst en spruta i ett svart fodral som det står anapen på. Där är betapred oxå, kortisontabletter. Jag ska ha 12st efter sprutan. Fodralet är alltid i innerfickan på jackan el i nåt ytterfack på väskan om jag inte har jacka.
Tog fram och visa sprutan
-Hur gör man med den?
Förklara och sa att det finns ett kort i fodralet där det står vilka allergier jag har och hur man ger sprutan.
-Så man ger den sc då?
-Nej, im i lårets yttersida.
-Men då får vi inte ge den
-Ehh..Jo..
-Nej, vi får bara ge sc
-Men vem som helst får ge denna. Får ja inte den dör jag.
-Är nålen tunn?
-Ja, men den går igenom alla byxor utom jeans.
-Jaha så den går igenom byxorna?
-Ja
-Jaha men då är de sc
-Nej de är im
-Men de är samma sak
-Nej, sc är i underhuden å im i en muskel
-Men de är typ samma sak. Men vi måste ha delegering på att ge den iaf
-Nej det behöver ni inte. Får ja inte sprutan kan ja dö
-Men eftersom du är här där hemsjukvården finns så går vi och hämtar en ssk om du skulle behöva en spruta så får dom ge dig den
-Men...Asså, det hinner ni inte. Om ja behöver sprutan så behöver ja den direkt. Det kan bara ta nårra minuter innan halsen svullnat igen och jag blir medvetslös..
-Jasså det går så pass snabbt?!
-Ja så därför måste ja ha den direkt
-Ja men vi får prata mer om det sen när jag frågat ssk om delegering
-Visst...
Pallade inte prata mer om de. Ja skulle ändå inte börja där förrän 2v senare och då har de hunnit prata me ssk om delegering å annat de fundera på. Å ja som verkligen inte gillar å prata om saker som håller mig vid liv...Prata me ssk om de å hon sa att de inte behöver delegering men att de ska få de ändå så de inte tvekar att ge den ifall de skulle behövas.

/ Sandra

Flytt

Idag har jag flyttat! =) Äntligen var det dags att få flytta in i lägenheten. Har blitt jättefint här. Ja å mamma åkte hemifrån vid middagstid. Då hade vi vatt å löst ut mediciner och handlat basvaror innan. Mötte pappa precis när vi skulle åka. Kändes bra. Hade ytterligare saker med upp som vi lasta in.
De bestämde att mina astmamediciner kunde va inne i medicinskåpet hos mig eftersom jag inte får ut nåt av att överdosera dem.
Det kändes konstigt när mamma åkte. Fast ändå bra på nåt vis. De va den där "bli lämnad ensam känslan" som jag alltid får när de åker hem efter att ha hälsat på mig när jag är inlagd. Gick ut på balkongen å vinka på henne å sto kvar tills ja inte såg bilen mer. Sen titta ja lite på TV å lite innan 18 gick ja me personalen till Träffpunkten för å äta kvällsmat. Va trvligt där men nervöst bland så många nya. Efter följde ja me ut på promenaden som personalen alltid går me de som vill 18.30. Sen va ja trött å satt å slappa framför TVn. Kändes lite konstigt att gå å lägga sig sen men i de stora hela kändes allt bra.

/ Sandra

Förlåt

Min fina fina älskade vän. Förlåt men det var för ditt eget bästa..! Jag vill inte att du försvinner, jag vill ha dig kvar här på Jorden. Jag vet hur det känns när det blir så som det blev för dig nu. Jag verkligen avskyr de å blir arg när det händer mig. Därför kändes de väldigt tungt och jobbigt när jag var tvungen att göra samma sak mot dig. Men jag var tvungen..Det hade kunnat få förfärliga konsekvenser annars.
Förlåt, tårarna har runnit sen du ringde 2.30. Blev så orolig för dig. Jag förstår om du är jättearg på mig nu men jag hoppas att du kanske förstår nån gång i livet att det var för ditt eget bästa och att du förlåter mig. Det känns som att jag svikit dig men jag vill dig bara väl. Jag kunde inte bara lägga på luren och veta hur du hade det och sen somna om lixom. Du betyder så himla mycket för mig. Vi har bara känt varann en månad men ändå känner jag så mycket för dig. Jag brukar inte känna så mycket för nån efter så kort tid. Du är speciell. Hoppas att det löser sig för dig.

Fick ett sms av en vän, vi ska höras senare så jag får veta hur det gått.

<3 dig

/ Sandra

Uppdatering på kvällen
Har vatt en lång dag idag. Va uppe i Ljungby med en massa saker idag. Dator och TV bla. Packa ner, packa in, packa ut, packa upp. Blir helt snurrig i huvet av allt. Men de är kul att se allt komma på plats där nu.