Grattis morfar!

Idag fyller morfar år. Vi ska till han ikväll.

Idag har jag passat Meva. Hon är mer vild än tam men är så himla go! Hon är 7,5mån nu. Hon hade med sig ett gigantiskt ben som hon tuggade på hela tiden. För säkerhets skull hade jag tatt bort mattan på mitt rum för förra veckan låg det bitar av sönderbitna leksaker över hela mitt rum. Hon är helt makalös! Nästa vecka ska jag ha henne natten mellan onsd och torsd. Ska bli spännande att se hur det går.

Stackars Sammie skadade sitt ben i lördags. Han hoppade och lekte i skogen ute i Skummis som om han fortfarande var valp och inte förrän nere på stranden såg mamma att han haltade. Igår var de hos vetrinären. Han har en stor sträckning och blödning i benet så nu får han bara gå korta rundor och inte busa alls. Han har fått smärtstillande men man märker att han är tagen av det för han bara sover och är inte där resten av familjen är som han brukar. De sa att han tom skulle ha koppel i trädgården ifall han fick för sig att börja busa el får ett goldenrus. Stackarn! Idag när jag var och köpte present till morfar så köpte jag en aktivitetsboll till Sammie. Det är en såndär boll som man stoppar godis i och sen ska hunden rulla på den för att få ut det. Lite mental träning och lite skoj iaf =)

/ Sandra

SHEDO-tröjan ansågs triggande!

Jag är så himla arg så jag kokar! Jag är inlagd på 24 igen.

När jag kom hem på permission i måndags blev jag jätteglad för mina SHEDO-tröjor hade kommit och jag tyckte de var både jättefina och sköna. När jag sen skulle tillbax till avd på onsdageftermiddagen så hade jag den ena tröjan på mig och tog med en som jag beställt åt min rumskompis. Hon blev lika glad som jag över den och tog på den direkt. Vi bar tröjorna resten av dagen och både patienter och personal tyckte de var fina.

På morgonen dagen efter tog jag på tröjan igen. Då hade personalen helt plötsligt ändrat uppfattning. Jag fick inte ha tröjan på mig på avd för den ansågs triggande bara för att det står Self Harming and Eating Disorders Organisation på ryggen! Jag blev jättearg och protesterade och sa att SHEDO är som vilken annan förening som helst, så då borde man inte få ha kläder med sitt namn på från idrottsföreningar tex. Jag fick ha ett enskilt samtal med min OAS och hon sa att eftersom det står som det gör på ryggen så ansåg de att det trigga igång dumma tankar el att man "identifierar" sig med att vara självskade el att man har ätstörningar. Att man lixom tänker "jag är en självskadare el jag är en anorektiker" och sen går runt och är stolt över det och har som press på sig att verkligen leva upp till sin sjukdom. Ännu argare blev jag när hon sa att SHEDO inte var någon bra förening och att tröjan var som reklam för ätstörningar och självskador! Då höll jag verkligen på att explodera! Jag blev så arg så jag inte visste vad jag skulle svara riktigt. Men konversationen var ungefär
- Du får inte ha tröjan på avd.
-Men då borde man inte få ha kläder från idrottsföreningar heller för SHEDO är som vilken förening som helst.
-Nej du får inte ha tröjan, det är ingen bra förening.
-Det är visst en bra förening!
-Nej det är ett dåligt budskap.
-Vaddå för budskap?
-Self Harm and Eating Disorders Organisation
-Det är inget budskap, det är vad bokstäverna i SHEDO står för!
-Ja, men när man läser det kan man tänka att "jag är en självskadare el jag är en anorektiker" och det kan sätta igång dumma tankar som är svåra att bli av med. Och har man en sån tröja kan det bli att man hela tiden måste leva upp till sin sjukdom och eller att man är stolt över att vara sjuk.
-Ja, eller inte. Man behövde inte vara medlem i SHEDO för att kunna köpa tröjan. Jag tänker inte ta av den för jag köpte den bla för att jag vill visa att jag stöder deras verksamhet - som verkligen inte är att gå runt och vara stolt över att man är sjuk!
-Men vi har bestämt att du och E (min rumskompis som oxå köpt en sån tröja) inte får ha dem på er för de är triggande.
- Men varför får man gå runt i kortärmat fast armarna är buckliga och ser ut som lapptäcken, det tycker jag kan va triggande isf?!
-SHEDO hjälper sånna med självskadebeteende och ätstörningar, sånna som du.
-Ja och som alla andra här på denna avd typ.
-Tröjan är som reklam för självskadebeteende och ätstörningar.
-Det är den inte alls! *riktigt kokande* Du sa ju precis själv att SHEDO hjälper personer med självskadebeteende och ätstörningar. Då är det ju det som tröjan står för! Den är inte alls nån reklam för självskadebeteende el ätsörningar! Jag tänker inte ta av den!

Som en liten parantes så hade jag ett läkarsamtal i Ljunby med min psykiater som var väldigt viktigt för mig. Nattpersonalen hade sagt att jag skulle få åka taxi dit men när dagpersonalen kom så fick jag inte åka eftersom jag var inlagd och då var det inte aktuellt att åka dit enligt dom. Enligt min OAS egentligen. Man får inget för henne men för nån annan hade jag fått åka. Det är helt sjukt att det ska spela nån roll vem man får! Jag hade blitt helt rasande innan på morgonen när hon kom och sa att hon bokat av mitt läkarbesök. Om jag skulle få åka alls så var jag tvungen att prata med en läkare först som isf fick sänka min bevakningsgrad så jag kunde åka dit. Sa att då får du väl ringa den där läkaren då så att han hinner komma innan det är för sent, det tar 1h att åka till Ljungby!

-Sandra, du beteer dig som ett barn. Du är över 20 nu, du är faktiskt vuxen nu! Du borde beté dig på ett mer vuxet sätt.
-Tack för den kommentaren…
-Varsågod…
-Varför ska jag beté mig vuxet när ni ändå bara behandlar mig som ett barn hela tiden?!
-Det gör vi inte.
-Jo, exempelvis att jag inte får åka och träffa Hanne. Barn får inte heller göra som de vill, vuxna styr alltid över vad de får och inte får göra.
-Tror du att jag vill släppa iväg dig när du är såhär?
-Vaddå när jag är såhär, anledningen till att jag är arg är bla ditt fel! Jag får inte åka till Ljungby och ha mitt läkarsamtal med Hanne som är väldigt viktigt för mig, jag och E får inte ha våra tröjor på oss för att ni i personalen har kommit överens om att de är triggande och du säger att tröjorna är som reklam för självskadebeteende och ätstörningar, kan du fatta att man blir arg?!
- Men om du nu ska få träffa läkaren för bedömning om du får åka så vill vi ha nåt tillbaks.
-Jaha..(Tänker bara jag får åka) Vad vill ni ha då...?
-Att du tar av dig tröjan.
-Det är ren jäkla utpressning! Ni får inte göra så! Jag tänker inte ta av tröjan och jag ska åka till Ljungby dessutom för jag får åka på alla andra läkarsamtal, undersökningar och behandlingar om de är på CLV (Centrallasarettet i Växjö)! Skillnaden är bara att detta läkarsamtalet är i Ljungby.

Går in på mitt rum arg som ett bi och berättar för E som nyss stigit upp att vi inte får ha våra tröjor på oss på avd. Hon blir lika arg som jag och hon säger att hon också ska vägra att ta av sig tröjan när personalen säger till henne. ”Du vet hur arg jag kan bli” säger hon. Hon går ut från rummet och nåt ögonblick senare hör man en arg E skrika på personalen att hon visst tänkte ha tröjan på sig.
En ny sjuksköterska på avd kommer in och ska ge mig mina morgonmediciner. Jag vägrar tjurigt och bestämt att ta dem så efter en stund ger han upp och går. Dr Bernhard kommer in och vill prata med mig. Min OAS är också med. Vi går in på läkarexpeditionen. Bernhard frågar vad han kan hjälpa mig med. Jag säger att jag vill ha sänkt bevakningsgrad så jag kan åka till Ljungby på ett samtal med min psykiater som är viktigt för mig. Direkt säger han att han inte vill sänka min bevakningsgrad men att jag däremot kan få permisson så att jag kan gå på läkarsamtalet. Dock fick permissionen bara vara resetiden + samtalstiden med läkaren och om samtalet av nån anledning inte blev av el att jag inte skulle hinna dit så skulle jag inte få permission. Men jag blev jättenöjd. Sa till min OAS att hon fick ringa till Hanne igen och säga att jag kommer iaf.

-Men tror du att du ska få åka när du vägrar ta din medicin?
-Läkaren sa att jag fick!
-Men du måste ta din medicin först.
-Jag tar min medicin om jag får åka till Hanne.
-Nej, sånna utpressningar har vi inte här.
-Du gjorde ju samma sak mot mig innan idag när du sa att jag fick prata med avd.läkaren om jag tog av mig tröjan!
-Nej, det är inte samma sak.
-Det är det visst! Gå och ring nu innan det är för sent att åka!

Gick in på mitt rum och pratade med E. Hon sa att de andra patienterna tyckte det var jättelöjligt att vi inte fick ha våra tröjor på oss. De tyckte inte att de var ett dugg triggande.

-Snart får vi väl inte dela rum heller.
-Nä det skulle inte förvåna mig, 3an står ju tom sen i tisdags.
-Men jag vill dela rum med dig!
-Lugn, jag tänker inte flytta på mig självmant.

Min OAS kommer in och säger att Hanne redan hunnit boka upp sig på annat så jag kan inte åka. Blir rasande och undrar varför hon var tvungen att ställa till det så för mig. Tyckte att hon kunde låtit mig åka redan från början ist för att krångla.
Bestämmer mig för att stanna på mitt rum resten av dagen med min tröja på. Tänkte att om jag inte är ute på avd så kan jag inte trigga nån.
Jag och E fortsätter att prata om vad som är triggande och inte jämfört med tröjorna.

-Varför får man gå i kortärmat och visa hur randiga och buckliga armarna är?
-Föreningskläder för en sportklubb kan ju isf trigga igång tankar hos anorektikerna att de måste träna.
-Hur smala anorektikerna än är så kan de ju inte låsa in nån av dem för att en är så smal så att resten tänker att de måste bli minst lika smala.

En bunke personal kommer in i vårt rum.
-Vi ska rulla in din säng på 3an Sandra.
-Varför då?
-Det är tomt där.
E blir jättearg och börjar skrika på personalen att de ska säg sanningen ist, att vi inte får dela rum för att vi håller med varann för mycket.

T blir jättearg och han och E börjar skrika på varann. Känner att jag inte klarar av att T skriker så på E och sitter helt stel i min säng och försöker komma in i en annan tystare värd.
-Rummet har stått tomt i 3 dagar, varför har inte nån av de andra som delar rum fått de rummet då?! Varför ska just Sandra flytta dit?
-Men målet är ju att fylla upp alla rummen!
-Säg som det är ist, ni tycker att vi håller med varann för mycket!
-Nej så är det inte!
-Varför fick hon inte det rummet direkt igår när hon kom tebax efter permissionen då?
-Nu är det så att Sandra ska ha det rummet!

Tillslut får de mig att gå ur sängen och in på 3an som ligger vägg i vägg med salen jag var på för tillfället. Tjurigt sätter jag mig på golvet i hörnet bakom fåtöljen och vägrar att prata. Sitter där länge. Den nya sjuksköterskan frågar mig flera gånger om jag vill ha min medicin men jag vägrar. Efter middagen kom han in igen och frågade om jag verkligen inte skulle ha mitt kortison eftersom det är så viktigt att jag får i mig det men jag vägrar även fast jag redan känt hur bristen påverkat mig i flera timmar. Jag var väldigt trött och svårväckt. Kände mig yr och mådde illa. Somnade så fort personalen gått ut ur mitt rum. Sov i princip när de pratade med mig också. Efter 5h fick en skötare mig att iaf sätta mig i fåtöljen. Kräktes när jag reste mig och allt blev svart. Kortisonbristen gör bla att jag inte kan hålla blodtrycket uppe. Somnade direkt sen. Vaknade av att E kom och la en filt över mig. Hon hjälpte mig till min säng. Var jätteyr och mådde jätteilla.

Skötare T kom in och frågade om jag ville prata lite om DBTn som jag gått på. Det skulle va som en uppföljning för hur det går för mig och så. Han har vatt med och hållit i DBTn och vi har pratat mycket om SHEDO där. Jag sa att jag inte ville ha nåt samtal just nu. Då tog han upp tjafset om tröjan igen. Jag sa att jag var medlem i SHEDO och att jag hade köpt en tröja. Sen frågade han en massa dumma saker som jag vet att han visste svaret på för vi har pratat om det på DBTn. Men två saker gjorde mig riktigt kokande!
-Men om du nu är med i SHEDO så måste du ju jobba för att bli frisk.
-Gör jag inte det då?!
-Nej, du ville ju inte prata om DBTn nu.
-Hänger allt på det? Jag ville till ett läkarsamtal med min psykiater men fick först inte och sen när jag väl fick så hade hon bokat upp sig på annat.
-Ja men nu har du inte jobbat för att bli frisk precis. Du har inte tatt dina mediciner och inte ätit nåt idag tex. Tycker du det är att jobba mot att bli frisk? Eller har SHEDO som mål att man ska hålla fast vid sina destruktiva problem?
-Självklart inte! *riktigt arg*
-Varför köpte du tröjan då?
-Bla för att visa att jag stödjer deras arbete och att jag tycker det är viktigt att sprida kunskap om självskadebeteende och ätstörningar.
-Du har inte köpt den för att visa att du är självskadare?
-Nej, naturligtvis inte! *riktigt rasande*
-Bra, det var bara det jag ville höra.

Sen vägrade jag svara på fler frågor. Var så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hade det inte vatt för att jag ville hem så hade jag nog visat min ilska så det hade slutat i bälte på isoleringen. Då hade det blitt mycket svårare att komma hem så jag gjorde allt jag kunde för att hålla mig sansad. Var nog tur också att jag inte tatt mitt kortison för jag orkade inte göra så mycket. Somnade av ren utmattning.

Min gamla psykiater, Eva, kom och hälsade på mig. Hon är alltid så himla snäll och hälsar på mig! Som vanligt satt vi och pratade om allt möjligt. Hon tyckte inte att tröjan var triggande. Hon satt länge hos mig och när hon skulle gå så följde jag henne till dörren. Orkade knappt gå den lilla biten. Kände hur allt snurrade och hur nära jag var på att kräkas. Vinglade tebax till mitt rum, tog på mig pyjamasen och somnade igen.
E och jag hade bestämt att om jag sov så skulle hon väcka mig så vi kunde titta på Octomom på TVkl 21. Hon hade köpt jordgubbar som vi skulle ha då. Vaknade 20.30 av ett astmaanfall. Blev inte förvånad över det. Hade inte tatt min astmamedicin och luften inne på avd är väldigt torr. Blev däremot förvånad över att jag inte fått anfallet tidigare på dagen. Men det var ett stort anfall så det kanske kompenserade el nåt...Vinglade ut i korridoren och tog mig sakta fram. Kände mig som en 95åring. Knackade på medicinrummets dörr och dunsade ner i fåtöljen utanför men ingen öppnade dörren och ingen annan kom. Kände att jag skulle ramla omkull om jag försökte resa mig och funderade på vad jag skulle göra för att få uppmärksamhet. Uppenbarligen hörde de inte hur jag hostade inne på expeditionen. Men min kära A hörde inne från sitt rum och kom som en ängel hämtade personalen. Som vanligt visste de inte vilken medicin de skulle ge mig. Sa att jag ville ha Combivent. Tog nårra doser Symbicort forte och Ventoline i väntan på att ssk skulle hitta Combiventen. En skötare hjälpte mig in i behandlingsrummet så jag kunde sätta ihop ailosen så att den var klar när ssk kom. Efter en evighet hade ssk hittat medicinen inne på Äldrepsyk. Vred upp syretrycket till max och som vanligt är det knappt nog för att slå isönder nebulisatet. Vanligtvis tar det ca 15-20min att inhalera en dos Combivent men på 24 är det så dåligt tryck så det tar över 30min ibland. Satt och pratade lite med Henrik sen. Brukar vilja va bland personal efter sånna stora anfall för ibland händer det att jag får inhalera en gång till efter ett sånt. Sen kom E och sa att kl va 21. Vi gick ner till TVn ”längst ner” som vi gör varje kväll och satt och myste till Octomom. Sen somnade jag som en bebis kl 22.

När vi satt där i soffan hade E sin SHEDO-tröja på sig och jag satt i min pyjamas som är kortärmad. Jag sa till E ”om man tittar på oss nu, vem är mest triggande, du med din tröja el jag med mina armar där den ena är i bandage? Vad tror du personalen tycker?”
Helt sjukt…

/Sandra

Grattis pappa och mormor!

Idag fyller pappa och mormor år. Jag är glad att jag fick komma på permission så att jag kan vara med och fira dem. Bara för att pappa börjar jobba omänsligt tidigt ska vi gratta han när han kommer hem från jobbet ist för på morgonen. Sen ska vi till mormor och fira henne.
Igår efter jag hade vatt på NP i Ljungby var jag ute och raggade födelsedagspresenter till dem. Är alltid ute i sista sekunden som vanligt...Det var varmt när jag gick från sjukhuset så jag la min kappa mellan ryggsäcken och ryggen el vad man ska säg. Skulle ner till busstationen först och se hur bussarna gick. När jag vatt där gick jag i en jättemysig affär med en massa fina prydnadsaker i. Där upptäckte jag att jag tappat min kappa...Så jag gick vägen dit baklänges och hittade kappan i slutet. Sen gick jag tillbaks till affären igen. Hittade lite pysselsasaker och ett smycke som det stod "älskade mormor" på som jag ska ge henne i present. Gick in på Dressman sen. Hittade lite grejor som jag länge, länge stod och valde mellan. Bestämde mig tillslut för att köpa en sorts piké T-shirt som jag vet att pappa trivs jättebra i till honom men när jag skulle betala så gick det inte att betala med kortet. Hade 200kr ute så gick till banken och tog ut lite och gick sen tillbaks till Dressman och köpte tröjan.

För 16 år sen ringde jag hem till pappa och sjöng för honom från avd 5 på Ljungby lasarett. Jag låg inne på rum 6. De hade fört ihop de två sängarna i rummet så jag kunde ligga brevid mamma. Jag minns att jag fick jordgubbsyoghurt till frukost. Det var väldigt speciellt för mig för jag tålde inte jordgubbar. Jag berättade för pappa att personalen hela tiden kom in och räknade hur många slag mitt hjärta slog genom ett hål de gjort i gipset.
Mormor och morfar hade åkt till fjällen för att fira mormor så de visste inte om att jag brötet armen. (Mobiler och hela den biten var ju inte en självklarhet för så lite som 16 år sen!) Men på nåt vis kunde jag ändå ringa och gratta henne. Efter att jag sjungit för henne så frågade hon hur det var med mig. "Jodå det är bra, jag har brötet armen..." Nä nu tror jag det spökar sa mormor. "Nä jag ligger på sjukhus och har gips..." Så var det med det. Barns kommentarer, tankar och funderingar är underbara.
Precis samma sak personalen gjorde med sängarna gjorde de på samma avd och samma rum när jag hade brötet benet och väntade på operation. Fast då var jag 17 år. Lite pinsamt men så var det...

Har precis fått grattiskortet klart till mormor. Gjorde ett sliderkort. Har ingen bild på det än men det kommer.

/ Sandra

16 år...

För 16 år sen var jag, mamma och Alle ute och skulle plocka vitsippor och tussilago till pappas 35årsdag. Jag var 5år och cyklade och Alle låg i barnvagnen. När vi är i korsningen 50m hemifrån skulle jag se om jag kunde starta i 3ans växel. Jag kunde inte...Ist ramlade jag mitt i vägen och lyckades trassla in mig i cykeln så mamma kunde knappt resa mig upp. Jag minns att det första jag gjorde var att se om det kom nån bil. Sen när mamma kom för att hjälpa mig upp började jag gallskrika. Vi lyckades ta oss hem men fick åka till akuten. Där visade det sig att överarmsbenet var helt av. Eftersom det går stora blodkärl i överarmen så blev jag inlagd och de tog pulsen på mig var 15min. Men mitt största problem var ändå att jag inte skulle vara hemma på pappas födelsedag som var dagen efter, jag skulle ju inte kunna komma och sjunga för honom och ge han frukost på sängen!

Nu 16 år senare sitter jag i min säng på ett annat sjukhus i en annan stad och skriver på min rumskompis dator. Ist för att vara ute och leta efter vitsippor och tussilago och titta på alla andra blommor som tittar upp får jag nöja mig med att sitta bakom ett fönster och titta ut på allt. Har utsikt över en park som är väldigt vacker på sommaren. Kan se att löven börjar slå ut på träden.

Idag ska jag på läkarbesök på NP i Ljungby kl 13. Sa att jag ville va hemma på pappa och mormors födelsedag så de har sagt att om jag inte blir utskriven så får jag iaf permission. Jag kan få sån permission oxå som varar till en speciell dag och om jag känner att jag behöver komma in så får jag det annars så behöver jag inte komma tillbax för utskrivningssamtal utan det räcker att jag pratar med personalen på telefon. Sån permis hade jag i flera veckor i somras men jag hade telefonkontakt med avd varje dag. Jag slipper komma till avd bara för utskrivningssamtal eftersom jag har så långt hit.

Har fått personalen till att ringa serviceresor åt mig så jag kan komma till Ljungby. Jag vill inte ringa själv för det tar sån himla tid för det första och sitta i telefonkö och sen ställer de alltid frågor som bara personalen kan svara på så jag fattar inte varför de ens ber mig att ringa själv.

Ska träffa avdläkaren om 2 min nu...

/ Sandra

Upp o ner

Allt är upp å ner. Vaknade inatt av att nån fick ett ångestanfall och skrek. E hade inte somnat då så vi pratade en stund. Sen låg vi och läste. Somnade med tidningen över mig inatt oxå. Tur att man har en snäll rumskompis som stoppar om en =P
När det var morgon så blev jag itvingad en macka på förmiddagen hade jag och Thomas D ett uppföljningssamtal på DBTn. Har inte blitt av innan eftersom jag mått för dåligt för det.
Somnade innan middagen.

Sen hände nåt som gjorde mig väldigt orolig. Hoppas att allt blir bra till kvällen så vi kan titta på Wallander. C kom tillbaks från permis nu innan kvällsmaten så satt och pratade med henne lite. Väntar på att A ska komma oxå. Sen är kvällsmysgänget på plats =)

Har vatt jättefint väder idag. Hade jättegärna gått ut en runda men jag får inte. Skulle så gärna vilja få lite solstrålar på mig, andas frisk luft och höra fåglarna sjunga. Ist har jag haft två stora jobbiga astmaanfall pga den torra luften här inne oxå har jag legat i sängen med öppet fönster och lyssnat på fågelsången.

Har vatt lite kaos här just. Gråt och skrik och bank och gap. Men som de säger, försök å inte bry dig. Jättelätt då...! Blev tillsagd att hålla mig inne på mitt rum för att jag inte skulle bli orolig av det som hände ute i korridoren. Men jag blir lika orolig fast jag är på rummet och de har sagt till mig att komma till dem om jag känner mig orolig... =/

Kvällsfika nu. På den här avd gör man inget annat än å äter. Visst brukar det va så att man äter hela tiden på sjukhus men på denna avd har de lyckats klämma in ett mål till mellan dessa täta tider ändå bara för att det är anorektiker här. De stackarna måste dessutom äta ytterligare ett mål på kvällen.

/ Sandra

Igen...

Var på kirurgmottagningen i växjö i torsdes. Precis när jag var klar och skulle gå ut så ramlde jag ihop. Som vanligt var jag stenväck. På akuten smärtstimulerade de mig mycket har jag fått höra och jag reagerade inte alls. Brukar inte göra det. Hamnade på IVA iaf. Vaknade efter 5h 30min. Hade en läkare som hette Nicole. Jättesnäll! Hade mycket ångest och mådde jättedåligt när jag vaknade.Hade en massa självskadetankar. Var väldigt orolig. Efter att jag vatt vaken ett tag föll jag bort igen och började krampa och när jag vaknade efter det så mådde jag ännu sämre. Fick lite lugnande så jag somnade efter 1 nån gång. Vakna till och från under natten när de tog blodtryck och sånt. vid 7 tyckte jag att läkaren kunde komma och skriva ut mig men när läkaren väl kom (typ efter 9) så sa han att jag skulle prata med en medicinläkare som skulle komma lite senare. När han kom så sa han i sin tue att jag skulle prata med en psykiater och att det skulle komma en från SSS innan 12. Jag ville verkligen inte och protesterade lite lagom mycket.
Vid 16 kom en från serviceresor och körde mig till SSS. Då hade jag gråtit konstant sen kl 12. Eftersom jag var så lessen slapp jag sitta ute i väntrummet där man anmäler sig. Ist fick jag sitta i det som är inne på mottagningen. De är så snälla där, det hände en grej som skrämde upp mig rejält och jag började storböla. Då kom Eva och var hos mig tills jag hade blivit lugn igen. Sen satt Marina hos mig hela tiden tills läkaren kom. Det var fullt på PIVA så jag skulle få komma till 24. Blev inte så glad när jag fick reda på det men det kändes ändå OK. Allt blev bättre när jag kom ner till avd. Träffade patienterna och så. Saknar dem nåt enormt när jag inte är på avd.
Som vanligt är jag alltid jättetrött efter mina medvetandesänkningar så jag somnade till Så ska det låta. Försökte titta på en film efter det med E-M men det var omöjligt.
Delar rum med E-M =) lånar hennes dator nu. Fint väder ute. Synn bara att man inte får gå ut...=/ Har en 2a som övervakningsgrad och då får man inte gå ut. Inte ens med personal.

Ljumna vinda leker i håret
Solen värmer mot kinden
Väcks av fågelsång på morgonen
Grönska spirar, blommor tittar upp
Knoppar brister
Våren slår ut


/ Sandra

Vår i luften

Idag har jag passat Meva på förmiddagen. Hon är ett riktigt litet monster, slaktade två av Sammies leksaker och slet sönder nåt gosedjur. Men det gör inget för hon är så himla go och söt, jag bara älskar henne! Hon har blitt så stor och har ett så gulligt ansikte. Vi var uppe på mitt rum. Sammie var med i början men han gick ner efter ett tag. Meva kom lite efter 8 och jag var ute med dem och lekte i trädgården direkt. Det var inte alls kallt. När jag gick ut vid 11.30 igen så var det riktigt skönt ute. Jag räfsade ihop alla björkgrenar som ligger på hela baksidan. Jag försökte iaf, sen att det var två vilda hundar som tyckte det var jättekul att rulla sig i högarna jag räfsat ihop och sprida ut dem igen var ju en annan sak..=P

Jag och mamma precis hem från en runda i skogen med Sammie. Idag fick han tillåtelse till att bada. Han låg i länge, gick längs bäcken i vattnet och la sig för att svalka sig flera gånger. Det var riktigt varmt ute nu. 14grader. Överallt ser man hur krokus, scilla och snödroppar börjat komma upp och fåglarnas kvitter. Riktigt mysigt. Nu börjar våren slå ut! =)

/ Sandra