Iväg igen

Nu har vi vatt och lämnat Sammie hos mormor och morfar i deras stuga. De ska ha Sammie medans vi är borta. Känns hårt att ha vatt ifrån min älskling i nästan 1v nu och så kommer man hem oxå ska jag lämna honom 1v till. Men jag vet att han har det bra hos mormor och morfar. Han blir grymt bortskämd oxå =P
Pappa tog grönt kort i onsdags. Vi var på golfbanan och slog lite bollar. Puttade lite oxå. Denna gången behövde jag inte långa klubbor för jag har egna =) Ska plåstra om mitt finger med ett nytt Hello Kittyplåster. Det måste vara sånna för dom är bäst =P När vi skulle ut och spela minigolf på PIVA så hade jag tatt bort plåstret och Madde sa att jag kunde sätta på ett nytt för att inte få mer skav. Hon ville ge mig ett tråkigt vanligt plåster men jag sa att jag hade Hello Kittyplåster med mig och att jag ville ha dem. Jag växer aldrig upp..=P Men nu har jag köpt en golfhandske så jag ska slippa skavsår. Fick ha juniorstorlek och hann slita upp en handske på 1h. Men jag fick en ny. Hade tur, det fanns inte så många högerhandskar i min storlek.

Rösten inom mig började skrika på mig när vi kommit hem från Skummeslöv. "Du är inte värd detta din dumma egoistiska jubelidiot! Du är ful fet och äcklig och kommer skrämma livet av folk om du visar dig i badkläder på Samos. Räcker det inte med att du är en börda för hela Sverige, måste du förstöra för grekerna oxå?! Gå och dra nåt gammalt över dig och stanna där! " Självskadetankarna kom direkt. Dumma kortison! Jag hatar att ta de tabletterna! De har gjort mig tjock! Det tog 2månader sen var jag som en svullen bulle. Hade än en gång hjälp av Sofia Åkermans böcker. Jag klarade att stå emot ett sår till. Jag fattar inte att man kan vara så tacksam och tycka om en person så mycket som man inte känner och aldrig har träffat.

Tack Sofia! <3

Snart gäller det! Det är inte bara Sammie som ska bli bortskämd i veckan. Resten av familjen ska oxå skämma bort sig. Vi ska bara ta det lugnt och ha det bra i värmen. Jag och Alle ska ha eget rum =) Nu Madde undrar jag om det inte kittlades lite i magen när jag tänkte på att vi skulle iväg =) Ha det bra alla!

/ Sandra

Home again...

Jaha...Då var man hemma igen efter yttligare några dagars sjukhusvistelse...

I måndags skulle jag vara hos min endokrinolog i Växjö kl 9 och sen skulle jag få en kortisonspruta i fotleden av min ortoped kl 14.

Jag och mamma åkte upp som det var tänkt. Enligt proverna som jag lämnade förra torsdagen så borde jag vara piggare än innan jag började kortisonbehandlingen, men inte tillräckligt pigg för att det skulle räknas som "normalt". Håller med om att det stämmer bra. Enligt proverna hade jag nån infektion oxå som jag antagligen fått i nåt av mina skärsår så Maria rekommenderade att jag höjde kortisondosen lite tills de läkt och ev tills vi vatt på Samos.

Hon sa oxå nåt jag helt missat. Jag ska tillbaks till Lund igen på uppföljning av epilepsiutredningen. Jag skulle bli kontaktad av dem i slutet av augusti. Vet inte till vem jag ska, varför och om jag ska till USiL eller S:t Lars. Men men...Det får tiden utvisa...

Efter vi vatt hos Maria gick vi i stan lite och shoppade. Jag kände en lättnad. Maria tar mig på allvar. Hon säger att jag kan känna "kortisontrötthet" så jag vet att jag inte inblillar mig och att det inte är psykiskt som Karl sa, jag ska på återbesök, hon släpper mig inte till Ingenstans, även fast hon säger att det är allvarligt så inblillar jag mig iaf inte att jag är trött och det betyder mest för mig just nu. Hon är helt enkelt en hjälte i mitt liv!

Men...När vi kom tillbaks till sjukhuset för att gå till ortopeden slog ångesten mig hårt i ansiktet. Den kom från ingenstans och när jag förstod att den tagit greppet om mig blev jag arg på mig sjäv för att jag borde va glad att det gått så bra hos Maria och för att Jonas tog sig tid till att ge mig kortisonsprutan fast han egentligen var på avdelningen denna veckan. Jag blev ännu argare på mig när jag insåg att jag ville skada mig och inte kunde släppa tanken på det. Jag blev frustrerad över att jag inte hade nåt jag kunde skära mig med. Jag blev ännu argare för att jag tänkte som jag gjorde och det ledde till att jag ville skada mig ännu mer. Sen kom jag på att jag hade ett paket lugnande tabletter i väskan som jag löst ut i smyg. Passade på när mamma gick på toaletten. Tänkte att förra gången tog jag 30 tabletter, denna gången har jag bara 20 så då blir jag inte så påverkad. Efter hatade jag mig själv ännu mer för att jag utsätter min familj för allt som kommer med när man tagit en överdos och då ville jag skada mig själv mer. Rösten inom mig skrek vilken dålig och egoistisk människa jag var hela tiden och det dröjde inte länge förrän mamma fattade vad jag hade gjort. Mamma sa att vi skulle till akuten men det ville inte jag. Sen kom Jonas. Han sa att jag inte skulle ha mer medicin idag och att jag därför inte kunde få kortisonsprutan heller. Sen kom jag till AVA. Minns inte så mycket. Men när jag vaknade till var det sladdar och grejer överallt som vanligt och slemhinnorna var helt torra av all syrgas. Fick berättat för mig vad jag gjort. Tänkte att jag är ändå inte värd nåt mer men jag blev arg på mig själv när jag tänkte på min familj. Fick vara på AVA över natten. Cissi jobbade natten där =) Var kul att träffa henne igen. Det var längesen. Hon är en sån underbar människa så det är inte klokt! Hon sa att v 34 skulle hon vara ledig och åka hem och att vi skulle se om vi kunde ses. Kanske skulle se om vi fick låna Karl-Oscar och Martin oxå =)

Dagen efter kom en psykiater från SSS och sa att jag skulle bli inlagd där. När jag kom till akuten så var läkaren först inne på att lägga in mig på avd 24 för att jag kände både personalen och vissa patienter där redan och för att det var så rörigt på PIVA men sen blev det PIVA iaf. Kändes bra, jag trivs bättre på PIVA. Fast där var rätt stökigt men ändå...Jag fick träffa all underbar personal igen! Madde och Anna hämtade mig =) Fick ha samma rum som förra gången. Kändes tryggt även fast jag är van att hamna på olika rum inom den somatiska vården.
Sen kom mamma med lite saker till mig. Hon vet vilka saker jag brukar vilja ha med mig. Alltid samma. Mina Pro Makers, stämpelfigurer att färglägga, lite färgat papper, mina scrappennor, korsordsboken, nån cardmaking/scrapbookingtidning, den bok jag för tillfället läser, lite kläder oxå JESSIE förstås! Jessie är mitt älskade gosedjur som jag fick när jag kom till Sverige. Hon har tröstat mig i 20,5 år och hjälper fortfarande lika bra. Ni får gärna tycka att jag är barnslig men jag bryr mig faktiskt inte om det...
Just nu håller jag på att läsa Sofia Åkermans första bok Zebraflickan. Har läst den ett X antal gånger. När jag var på PIVA för 2v sen så hade jag hennes andra bok För att överleva - om självskadebeteende med mig dit. Den har jag oxå läst många gånger. Jag känner igen mig så mycket i hennes böcker! Tycker det var extra bra att jag läst dem nu när jag vatt inlagd för då har jag kunnat visa personalen hur jag tänker. Har svårt att förlklara skriftligt och muntligt för sig, men tillsammans så går det lättare. Sofias böcker har hjälpt mig mycket. Under dagarna på PIVA så hade jag hennes listor på saker man kan göra ist för att skada sig, för att lindra ångest mm och de listorna ska definitivt med till Samos. Jag känner mig väldigt motiverad till att inte skada mig när vi är där. Vill inte förstöra semestern för hela familjen.

Sofia, du ger mig styrka. Tack!

På AVA upptäckte jag att jag glömt lägga av några kort som jag framkallat. Hade en bild på mig och Sammie och en bild på Sammie och Bamse upp vid mitt sängbord både på AVA och PIVA. Tittade på dem när jag kände att jag ville skada mig. Mamma hade sagt att om jag skadade mig mer skulle vi inte åka till Samos. Det motiverade mig till att försöka riktigt riktigt mycket. Jag ville inte att hela resan, som oxå är pappas 50årspresent och som vi bokade redan i februari skulle bli framflyttad pga mig. Jag hatar när jag bara förstör jämt så jag försökte verkligen. Men sista kvällen skulle jag linda om mitt bandage som jag hade på ena armen. När bandaget var av såg man det lilla såret som jag haft sen i mars som jag flitigt pillat på. Tänkte att jag bara skulle pilla bort en vargrej som satt vid sårkanten. Dumt gjort. Det började störtblöda. "Men Sandra då, vad gör du?! Att pilla upp gamla sår är samma sak som att göra nya...Du vet vad som gäller för att ni ska resa iväg och nu när du pillat upp det så är det större risk att det blir infekterat när du badar." Förlåt men det var faktiskt inte meningen att det skulle börja blöda sa jag. Och det var det inte heller. Jag var inte alls ute efter det. När vi ändå var och bytte förband så bytte vi på de andra såren oxå. Det nyaste hade läkt ihop fint. Fast det var infekterat...Istället för bandage fick jag tubigrip på båda armarna för att det inte skulle va lika lätt eller frestande att pilla på såren.
Idag var det dags för hemresa =) Pappa kom och hämtade mig på eftermiddagen. Hade vatt ute och gått en runda med Anton, Mattias och Pauline på förmiddagen. Dagen innan hade jag, Madde, Linn och Pauline vatt ute och spelat minigolf. Jättemysigt båda sakerna! Skönt att komma ut i det fina vädret! Blev en bra avslutningsgrej tillsammans med Madde oxå. Hon hade sin sista dag på torsdagen. Gjorde ett kort till henne för att visa lite iaf hur mycket hon betytt och betyder för mig.
Det var skönt att komma hem igen. Längtade så efter Sammie och Alle <3 Var skönt att sova i sin egen säng igen oxå även fast jag är van vid sjukhussängar.

Nu ska jag ner och gosa med Sammie. Ska vara ifrån min älskling i 1v till nu så jag ska ta till vara på tiden nu innan han ska till mormor och morfar.

/ Sandra

Misslyckande

Martina på 24 sa att de va ok att misslyckas ibland. Men man får inte ha de som ursäkt när tankarna blir som värst bara för att tillåta sig att misslyckas och tänka att det inte gör nåt. Men det känns inte ok. Hela gårdagen blev ett stort misslyckande. Bara för det så blev ja ännu argare på mig själv och det gjorde att jag misslyckades ännu mer.

Skulle till vårdcentralen och lämna prover. Det spöregnade. Hade bestämt mig för att cykla. Mamma frågade snällt om hon skulle köra mig. Svara att jag ville köra själv.Vet inte varför. Dumt gjort iaf. Jag vet mycket väl om att jag inte får köra bil. Jag vet orsaken till det och jag tycker själv att jag inte är en lämplig bilförare. Känner aldrig av nåt innan jag tappar medvetandet, skulle jag då sitta bakom bilratten så skulle vad som helst kunna hända. Jag bryr mig inte om jag skadar mig själv men skulle jag skada nån annan skulle jag aldrig kunna förlåta mig. Skulle inte kunna leva med det. Var inte så längesen jag hade senaste medvetandesänkningen. Förra lördagen. Mamma sa såklart att jag inte fick köra och då sa jag att då lämnar ja proverna imån istället. Hon tyckte att jag borde lämna dom nu men jag envisades med att vänta tills det slutade regna så skulle jag cykla istället. Gick upp på mitt rum och var arg på migsjälv för att jag betedde mig som jag gjorde, för att jag blir medvetslös ibland, för att jag fanns överhuvudtaget och alla andra möjliga anledningar. När mamma sa att hon skulle köra ner till byn och frågade om hon skulle köra mig till vårdcentralen samtidigt sa jag bestämt nej och sen blev jag ännu mer arg på mig själv. Dumma dumma Sandra! Fattar du inte att du bara förstör ännu mer när du gör såhär?! Fattar du inte att mamma blir lessen?! Fattar du inget alls dumma dumma Sandra?! Mamma vill ju bara väl! Hon gör allt för dig och du bara sårar henne! Du är så elak och ego! Du bara tänker på digsjälv! Du är inte värd det! Fattar du?! Du bara förstör för alla! Du är bara ivägen hela tiden!

Sen kom misslyckandet som en blixt från ovan. Helt plötsligt hade jag gjort det igen. Yttligare ett sår som kommer bli en rand på min arm. Blodet rann och rann och rann. Fan! Jag vill bada när vi ska till Samos och det får jag inte om jag har sår har mamma sagt...Har haft det som motivation till att inte skada mig mer. Blev så arg på mig själv för att jag inte kunde hålla mig och tanken på att jag misslyckats ännu en gång ledde till ännu fler ränder...Tog ett par kompresser och kirurgtejp å tryckte på å cyklade sen iväg till vårdcentralen.
När jag kom fram stod det en gubbe och pratade med hon i receptionen. Hörde inte vad de sa men när hon i receptionen såg mig fick hon stora ögon och sa att jag fick gå före i kön. Hon undrade vad jag ville. Precis som om hon inte visste redan...De känner igen mig där och vet varför jag brukar komma utan att ringa först. Blodet rann på ena armen. När ja kom fram till henne så lossnade tejpen som jag satt över det största såret. Ehh..Ja..Jag har ett sår som skulle behöva läggas om. Oxå ska jag lämna prover...Åh visa inte mig sår! Kom med här. Vi kan registrera dig sen. Kom fort! Fick gå in i op-rummet som vanligt. Sköterskan kom och började prata om läkarbedömning och suturering på det största såret. I helskotta heller det ska inte sys! Men det är rätt stort, djupt och gapar mycket...Ja men jag vill inte att det ska sys för jag kommer bara pilla på stygnen då. Bättre om det stripsas ihop. Blir svårare att få ihop det och att får det att hålla men jag vill hellre ha det så. Efter ett tag gick hon med på att försöka. Det blev många försök innan det höll och hon sa att det var jätteviktigt att jag kom tebaks om det gick upp. Det gick upp när jag kom hem igen och då hade vårdcentralen stängt så om jag skulle få det omlagt hade det fått bli på akuten i Ljungby. Aldrig i livet! Hatar att mamma och pappa måste köra mig hit och dit hela tiden så jag sa inget och försökte tejpa ihop det själv. Pillade faktiskt inte i det. Fick ihop det tillslut men var ändå på vårdcentralen idag igen för det hade blött igenom och då kunde de lika gärna se om tejpningen såg bra ut. De gjorde den så hon la på nytt förband. Det gick iaf bra att lämna proverna fakiskt. Blev inte så många stick. De var lite bekymrade över blodtrycket bara. Brukar ligga på 140/85 men låg på 110/70. Jag tyckte ju bara att det var bra. Idealet är 120/70 men de menade på att jag hade lägre pga att jag förlorat mycket blod. Äh skit heller!
Sen va jag och hälsade på farmor. Vi fikade på hennes balkong. Mysigt =)
Det var svårt att somna igår. Va så arg på mig själv så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Hade sån ångest. Låg och vred mig i sängen och tänkte att jag borde skada mig ännu mer. Lyckades faktiskt hålla mig. Tänkte på Samos och tog fram ett kort på min familj. Tänkte att jag vill inte såra dem mer. Vill inte försöra resan till Samos för dem heller genom att inte kunna bada. Det är pappas 50-årspresent oxå så det hade blivit att jag förstörde ännu mer då. Tillslut hade John Blund tid för mig. Somnade iaf och drömde en massa mardrömmar.
Nu är vi hos mormor och morfar i deras stuga. =) Ska va här till söndag. Hoppas på att få lite lugn och ro här. Känner mig mindre värdelös här. Slipper tänka på allt jag borde göra hemma som jag inte gör. Inte tillräckligt ofta iaf. Städa, tvätta, laga mat, gå ut med Sammie mm mm...



Tro

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar.
Svaren är en viskning i en värld långt bort.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra.
Du vände dig bort.
Du sa inget här är givet för sådant är livet.
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.


Av: Marie Fredriksson




Sofia Åkerman. Du får mig att tro.




/ Sandra

Stockholm

När ja fyllde år fick ja en liten resetripp till Stockholm med mamma. Vi åkte i måndes å kom hem igår. Har hatt jättemysigt! Bodde på ett hotell nära centralen där de hade isbar. Coolt! ;)
Började åka buss till Hässleholm i måndes. Tog sen tåget till Stockholm å va uppe på förmiddan. Sen gick vi i Gamla stan å tittade, gick lite på slottet oxå. Sen gick vi tebax till hotellet för att få våra rum. De va inte klara när vi kom så vi låste bara in bagaget. Fick ett jättemysigt rum på 5våningen. Vilade liten sen gick vi ner till isbaren. Fick en stor jacka innan vi gick in. Allt där va gjort av is precis som på det riktiga ishotellet. Måste säg att glasen va väldigt återvinningsbara :P Efter isbaren så gick vi ut å åt. Sen somna vi gott när vi kom tebax till hotellet igen.
På tisdan började vi me en god hotellfrukost. Skicka sms till pappa å fråga om de va gott me knaäckebröd för vi satt å åt skrammelägg å bacon =P Efter de så gick vi ut på stan igen. Vi va på Panduro! Bara 1h men mamma tyckte de va drygt. Kan inte fatta de :P Ja tyckte iaf de va rena paradiset å hade kunnat va kvar hur länge som helst i princip. Sen gick vi en runda inne på Sturegallerian. Påväg dit så mötte vi slottsvakterna ridande påväg till slottet till stora vaktombytet. Pampigt =) Va på Hötorget en runda sen. Alltid lika många skrikande försäljare :P
Sen gick vi till hotellet för att ja skulle orka me dagens höjdpunkt, Allsång på Skansen! Åkte till Skansen vid 16 å vid 17 började repetitionen. Fick jättebra platser! Såg allt hur bra som helst å kunde rört Anders Lundins fru om vi velat =P Tiden mellan repetitionen å direktsändningen satte vi oss å åt. Sen va de dags igen! De va riktigt kul asså! =) Va nära att få kameran i huvet ett X antal gånger haha. Efter att föreställningen va slut så gjorde alla artisterna som va med ett varsit nummer till. De va ös!
Gårdagen börjades med en lika god frukost som dagen innan. Sen gick vi till slottet igen. Hade köpt en kombinationsbiljett så man fick se olika grejer men behövde inte ta alla sakerna samma dag. Tre kronors museum va ashäftigt! Riktigt fint bevarat! Efter vi tittat klart gick vi rn runda i Gamla stan å sen tillbax till shoppingstritorna. Sen va de dags att ta tåget til Hässleholm igen. När vi satt på centralstationen ringde de från avd 11 i Ljungby. "Har sett att du blitt utskriven från Växjö, vill du komma hit innan AL kommer tebax?" Blev lite sur, ja blev faktiskt utskriven redan i fredes å den jäkla läkaren som skrev ut mig struntar fullständigt i mig å lägger allt på öppenvården. Visst, varför skulle hon bry sig, de är ju bara mig de handlar om men ja har gått på dagvård 3ggr/v sen i oktober förra å blir inte bättre. Nu de senaste månaderna har vatt helt åt skogen..Varför ringer dom på onsdagen vid kl 15 å frågar om ja vill komma? Även om ja vatt hemma så hade ja inte hunnit dit innan de stänger för dagen å torsd, fred...Tycker faktiskt de kunde ringt i måndes även fast ja inte hade kunnat komma...På månd ska ja få min dom. Ja ska till Maria å ta prover för å se om kortisonbehandlingen har hjälpt. Annars blir de till å börja om på ruta 1 igen. Sen ska ja till Jonas å få en kortisonspruta i fotleden. Hoppas verkligen de hjälper nu! Har så himmelens ont så ja vet inte va ja ska ta vägen ibland...Har lite funderingar bara..Den tiden ja va inlagd i Växjö så fick ja för många kortisontabletter. Jag ska ha 10mg 1+1+0 men fick 20mg 1+1+1. Sen fick ja ett jättestort astmaanfall så ja fick 12 betapred oxå. De smakar för jäkla räligt asså! Men...att kortisondosen blev rätt mycket högre än den skulle kommer att påverka provsvaren på måndag å betapreden kommer oxå höja värdena. Tycker inte alls de är bra. Även fast de är bra om värdena är högre än de brukar så vill ja att de ska va så som de blir när ja tatt ordinerad dos kortison.

Tänker så mycket på en viss person. En person som jag känner igen mig i. En person som ja beundrar mycket. Hon får mig att tro att de finns ett hopp nånstans långt bort. Den personen heter Sofia Åkerman

Suck.. Nu ska ja till vårdcentralen å lämna blodprov. Maria vill ha en titt på hur saltbalansen å Hb-värdet ligger inför justeringen av kortisonet. Ja är inte rädd för att lämna blodprov. Ja är inte rädd för blod. Ja skulle kunna sticka mig själv om de skulle va. Har provat de i skolan, gick jättebra. MEN..varje gång ja ska lämna prover som rör den här förbannade tumören måste ja väga mig å de hatar ja!!! Brukar säg till personalen att de absolut inte får säg hur mycket ja väger till mig för då kommer ja få sån jäkla ångest så ja inte vet va ja ska ta vägen.

Aja.. Måste dra nu...

/ Sandra

Sommar 2009

Har vatt i Halmstad och Skummeslöv nu. Mysigt =) De i stugan brevid oss i Halmstad har en 3-årig flicka som oxå är från Indien. Hon ser precis ut som ja gjorde när ja va liten! =) Jättelik...Lilla Gabbi. Vi hade myskväll hon och ja. Min fam va inne hos hennes så vi satt ensamma i vår stuga å titta på Pippi på de sju haven. Vi satt i soffan me en filt om oss. Spännande å mysigt tyckte Gabbi. Håller me henne. =) Hon är så himla rolig. Hon å hennes mamma pratar mycket indiska med varann å ibland när vi pratade så kom de nårra indiska ord mitt i allt. Fatta ingenting :P



Tycker de va lite glest me folk här. Inte så konstigt för de är tydligen skitväder hemma. Åska å regn. Som vanligt då kan man säg...Men här ute har solen strålat å verkligen visat att den faktiskt finns i detta avlånga land. =)



Ringde endokrinmottagningen i måndes. Skulle be om telefontid me Maria. "Hon har gått på 3v sem.." Fick ja till svar. Hela världen rasade...Ja har ju lämnat en ny kortisolkurva! Hon skulle ringt om svar förra veckan! Ja skulle äntligen få börja en behandling! Sen efter 1h ringde sekreteraren å sa att Maria va inne å jobba för att hon inte hunnit me allt innan semestern å att Maria skulle ringa om ytterligare 1h. En stor lättnad fyllde hela mig samtidigt som hela ja blev spänd. Vi va påväg till Danmark å ja fick en massa frågor om mobilen. Har du utlandsabonnemang? Är de helt säkert att batteriet är laddat? Har du täckning?

Maria ringde på mammas mobil å prata me henne. Såg hennes frågande och koncentrerade blick. Tänkte att fan ryker ja på en inläggning nu igen?! Men de va inte så som tur va =) Ja fick prata me Maria sen å ja skulle börja kortisonbehandling samma dag...


När vi va i Särdal hos Annika å Janne så tappa ja medvetandet å börja krampa igen...Är så jäkla less på de nu! Blev ambulans till sjukan. Fick ligga kvar 2 nätter å sen skicka de mig till Växjö...Så där har ja tillbringat en tid nu. Men men..."Då får man se hur detta landstinget är" Fick iaf komma till "vanliga" akuten nu. Sist kom ja till barnakuten. Allt va i pastellfärger å de hängde mobiler å grejjor i taket. Va 14 då så tyckte de va rätt töntigt då..
Fick ligga på avd 52. Neurologavd. Jättetrevlig personal! Va borta i 3h men vaknade inte till ordentligt förrän 22.30. Hade fått rätt mycket stesolid för att häva kramperna å när ja vakna då på kvällen undra ssk om ja visste va ja va hän. Hade inte en susning. Blev helt blek av svaret. "Du är på avd 52..." Sen hörde ja inte mer.
Avd 52! Ja är bara 21. Ja är inte tillräckligt gammal för att va där! "
"Ehh..Jo..är man 18 el under så hamnar man på barn men du är ju myndig.." säger ssk då.
" Men är ju äldrepsyk..!!
"Nej det är en nerologavd. Du är på sjukhuset i Halmstad"
"Jasså jaha..."

Trodde ja skulle få träffa mina små vänner när ja va i Växjö men ja fick stanna på akutavd hela veckan så de blidde inte...

Sofia Åkerman är en människa ja beundrar mycket. Håller på å läsa hennes böcker nu. De ger mig verkligen nåt. Känner igen mig helt på vissa ställen. Trodde inte att nån hade känt som jag...



Solen har vänt sig bort
Den bliver här allt för kort
Men aldrig ska vindens hand driva dig från mig
Och molnen de skingras när
du håller mig kär

Fin reklam från Apoliva.

Nu ska ja pyssla lite =)

Glad midsommar!

Det har hänt rätt mycket nu den senaste tiden. Mycket sjukhus, undersökningar, provtagningar, mindre roliga svar mm mm...I fredags va ja på midsomammarfest hos syskonen Lindbergh. Hade riktigt roligt! Va en härlig blandning av folk. "Scouter och vanligt folk och vanligt folk delas in i barndomsvänner å nya.." el hur Julia nu beskrev de haha. Va kul å träffa nårra som ja träffade på nyår hos Affe å Fredrik. Scouter såklart ;)

Idag skulle ja egentligen vatt i Lund på återbesök. Skönt att det blev flyttat. Dels för att ja är orolig å dels för att de vatt en sån solig dag idag. Ja å Sammie har hatt mys hela dagen. På förmiddan spola ja upp hans pool å han blev jätteglad. Skönt att svalka sig. Ja satt brevid å läste å varje gång han gick upp ur poolen skakade han sig precis brevid mig sen sprang han runt å rulla sig i gräset. Riktig glädje! Det smittar faktiskt =)

På torsdag ska ja till Lund. Hoppas verkligen att de har nåt vettigt att komma med. Känns tryggt iaf att ha Sveriges bästa epilepsiläkare =) Men hoppas att de inte blir som de blev i Växjö sist. Kaos. Ja klarar inte de. Inte nu. Inte sen heller men hellre sen än nu. De va längesen som allt blev så fel. De va verkligen allt kändes de som. Hade tänkt försöka få lite sommarlovskänsla på se studenternas skattjakt, bal och utspring å Alle när han skulle till 9ornas avslutningsmiddag å när han gick ut 9an. De viktigaste va att se Alle sluta 9an å de hann ja hem till. Men de blev ingen skolavslutningskänsla. De hade förstört allt på sjukhuset i Växjö. Blev inlagd på fredagen å fick ligga till söndan. Sen fick ja åka hem i väntan på provsvar som skulle komma på onsd. Men på måndakvällen ringer min läkare å säger att ja är allvarligt sjuk å måste läggas in akut för att proverna är så dåliga. Sen hade hon ordinerat medicin tills Inte för att ja vill va sjuk på nåt vis men ja vet ju hur ja känner mig. Trött som ett as. Har krämpor som en gammal tant...Kan somna på 2 sekunder när ja sitter å pratar me nån. Det är inte friskt å ja har sett provsvaren å ja kan gränsvärdena å ja har en massa skolböcker där de står hur allt ska vara å inte vara...

Ska inte gnälla mer nu..."Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Men nu är den här, så ta för dig, solen skiner idag." Det har ja gjort idag =)

Sommar =)

Nu börjar de bli sommar ute på riktigt. Varmt, klarblå himmel, grönt gräs, en stor sol mitt på himlen å svala svalkande sommarvindar då och då. Härligt!!!

Nu börjar tiden när man inte kan gå långrundor med Sammie mitt på dag för det är för varmt. I söndags skulle mamma gå till farmor med honom - han vägrade gå längre än till grannen...
Igår när ja skulle ut en liten runda me han runt kvarteret såg man riktigt på han hur varm han va. Tyckte synd om min lilla älskling. Letadte efter vår gamla pool när ja kom hem men hitta inte den. Skulle hämta min mobil sen. Den har vatt på lagning så när ja körde hem så cyckla ja inom markant å köpte en ny pool åt han. =) Första gången han fick bada i den var han överlycklig. Han älskade å va i den men sen ville han helt plötsligt inte. Vi tror att han kanske blitt getingstucken el nåt när han va i poolen. Men han gick i den nya som ja köpte. Fick visserligen muta han me godis men de gick =) De va roligt att se han försöka ta vattnet när de kommer ut ur vattenslangen. De känns men de går inte att fånga. Sen sticker han ner nosen för att försöka lukta på det å då å då kommer de upp små bubblor. Nix Sammie, hundar kan inte andas under vatten hihi =P
En annan sak som kan nämnas är att poolen höll 5min innan han hade revet upp ett hål i botten när han försökte ta vattenslangen...Sen upptäckte han att om han trampade på poolkanten så rann vattnet ut. Då blev det hål där oxå...Men de gick å bada i den ändå. De följe med en badring å en badboll i paketet. Badbollen höll i 5min den oxå å han fick ner ena bakbenet i badringens mitt å hade stora problem med att komma ur den. Men den är hel...
Idag när ja hade fyllt poolen me vatten igen så tog de inte lång tid förrän allt hade runnit ut. De hade blitt rätt många hål i botten så vattnet rann ut där. Men Sammie trivdes iaf. =)
I söndes när vi va hos mormor å morfar i deras stuga bada ja å mamma i havet för första gången i år! De va faktiskt inte så himla kallt.

Hoppas de är såhär fint väder när de är student å skolavslutning oxå. Helt sjukt va ja saknar känslan att det snart är sommarlov! Blir väl så för att ja alltid är ledig...

Aja...Ska fortsätta grejja i min pysselhörna. Håller på å göra studentkort för tillfället =)